Jag tror inte att det finns någon situation som jag känner mig så bottenlöst korkad i som när jag tvingas ha kontakt med banken. Det spelar ingen roll om det handlar om en så enkel sak som att öppna ett konto eller skriva om bostadslånen. Framför banktjänstemannen blir jag en lallande idiot som med tungan hängande utanför fruktlöst försöker begripa fördelarna med räntetak och räntegap och e-fakturor. Till slut nöjer jag mig med att nicka och tänka att det blir nog bra det här.

Det är alltid med en besk känsla av att ha blivit förnedrad som jag lämnar banken. Men alla är inte som jag. Det finns nöjda bankkunder. Och de är betydligt vanligare än man skulle kunna tro. I en undersökning av Konkurrensverket sa sig 83 procent av de tillfrågade vara nöjda med sin bank.

Men inget är så enkelt som det verkar. När utfrågarna gick närmare in på varför folk inte byter bank visade det sig finnas fler orsaker. Bankkunden ser helt enkelt inga alternativ till den egna banken. Kunden vet inte, konstaterar Konkurrensverket, "vad han i dag betalar för banktjänsterna. Han kan inte jämföra alternativ vare sig inbördes eller i förhållande till dem han redan använder. Tjänsteinnehållet är otydligt och kan inte utvärderas och ställas i relation till priset, eftersom priset också är oklart. Bankbytet upplevs som meningslöst eftersom det är otydligt vilka effekter det kan leda till och vad som krävs för att genomföra det".

Den här undersökningen har några år på nacken, men det finns ingen anledning att tro att så mycket har skett. I resten av världen sänker bankerna priserna på sina bastjänster med 1 procent i snitt. I Sverige får kunderna betala 4,9 procent mer i dag än för ett år sedan, enligt konsultbolaget Capgeminis internationella bankrapport.

En förklaring är, hör och häpna, att många i Sverige använder internet för bankärenden. Det är alla vi som sitter på kvällarna och fyller i tolvsiffriga OCR-nummer. Då kan bankerna i stället höja priset för det fåtal som envisas med att gå till banken för att få hjälp.

Skäms man då på banken i dag? Inte alls. Bankföreningen skyller helt fräckt på att Finansinspektionen anser att varje banktjänst ska bära sin egen kostnad. Kostnaden för manuella tjänster ska alltså inte kunna vältras över på andra kunder.

Men vänta nu. Om vi pratar kostnader borde vi väl också prata intäkter. I fjol kammade de fyra storbankerna i Sverige, Nordea, SEB, Handelsbanken och Swedbank, in 83 miljarder kronor i vinst. Utslaget per medborgare, gammal som ung, blir det en nätt summa på drygt 9 000 kronor.

Känns som om det finns ett visst utrymme för bankerna att pressa sina avgifter, eller hur?

Frågan är om det går att tvinga dem till det. Än så länge är konkurrensen för dålig sägs det.

Är det inte dags för payback? Kanske via en gammal hederlig konsumentbojkott. Varför inte lika gärna ha pengarna hemma i garderoben i stället för på ett lönekonto med noll procents ränta? Och varför inte ge tusan i att betala med kort, en annan stor inkomstkälla för bankerna.

Och slutligen, varför inte skippa timmarna framför datorn och försöka hitta andra betalningsvägar? I värsta fall fick man väl bege sig till banken och köa bort tiden i stället. Det skulle antagligen inte löna sig, men tänk vilken skön känsla att få slänga fram sina skrynkliga hundralappar för att betala telefonräkningen.