Hoppa till huvudinnehåll
Ledarskap

Vad har långkalsonger med ledarskap att göra?

Den frågan besvaras i premiärnumret av tidningen Position, som i dag når 55 000 chefsmedlemmar i Unionen. Fyra av tio chefer tycker att de har hamnat i skuggan inom facket.
Björn Öijer Publicerad

En chef byter ofta position under sin yrkeskarriär. Många av Unionens medlemmar i ledande befattningar är så kallade hamburgerchefer klämda mellan den egna arbetsgruppens behov och högsta ledningens krav. Med positionerna följer olika slags ansvar. Varje position är unik.

Därför tycker vi att Position är ett bra namn på Unionens tidning om ledarskap. Den görs av medlemstidningen Kollegas redaktion och har precis som denna en fri och självständig ställning i organisationen. Därmed kan även Position bjuda på en kritiskt granskande journalistik parallellt med uppgiften att stötta chefer i deras ledarskap.

Varför ska då cheferna få en egen tidning, bekostad av samtliga medlemmars fackavgifter? Vi är övertygade om att ett bra ledarskap skapar förutsättningar för den trygghet, framgång och glädje i arbetslivet som är Unionens vision för alla medarbetare. Cheferna är nyckelpersoner. De ska visa vägen, motivera och belöna goda arbetsinsatser, korrigera och ändra kurs när så behövs.

Men 43 procent av cheferna upplever sig ha hamnat i skuggan inom facket. Det visar premiärnumrets enkät som besvarats av närmare 6 000 chefsmedlemmar i Unionen. Enkäten som troligen är den största någonsin med svenska chefer visar också att 64 procent anser sig behöva särskild hjälp från facket. Det som efterfrågas är nätverk för chefer, lönestatistik och kurser och seminarier.

Position ska komma ut med sex nummer om året. Vi kan självklart inte lösa ledarskapets alla problem, utmaningar och önskemål. Vi hoppas dock att tillsammans med Unionens övriga service kunna få chefsmedlemmarna att känna sig hemma i facket. Och att de får konkret nytta av sitt medlemskap.

Hur var det då med långkalsongerna och ledarskapet?

I första numret av Position skriver krönikören Mats Andersson, till vardags regionchef på Sweco, om vikten av att föregå med gott exempel. Upp till tolv års ålder följde Mats sin pappas goda råd att alltid dra på sig långkallingar om vintern. Men när tolvåringen upptäckte att pappan "även i den strängaste vinterkyla, regelmässigt knatade omkring i kortkalsonger" var pappans trovärdighet som coach och gränssättare lika med noll.

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Ledarskap

”I klacken är vi alla lika”

Han har varit chef i 20 år och djurgårdare hela livet. Daniel Liljegren älskar gemenskapen i klacken – trots att matchen mest ger honom ångest.
Carolina Högling Publicerad 5 september 2025, kl 06:01
Daniel Liljegren har varit chef i 20 år och djurgårdare hela livet. Läs om hans passion för klacken, gemenskapen och fotbollsångesten.
Daniel Liljegren går på alla matcher tillsammans med sin fru Sofi och står i klacken på både fotboll och hockey. Foto: Carolina Byrmo

Varifrån kommer djurgårdsintresset?

– Min pappa är inbiten AIK:are och jag tror att det kommer därifrån: eftersom han höll på AIK kunde inte jag göra det. När jag väl hade börjat kolla på Djurgården gick det inte att byta.

Varför står du i klacken?

– Det är där man står. Sport tittar man på stående. Man sjunger och bidrar. Att sitta ned är inte jättekul.

För den som inte är så fotbollsintresserad – vad är grejen?

– Det är bara en livslång kärlek – i med- och motgång. Spelare och tränare byts ut, men kärleken till klubben består. Jag kan inte förklara det. Det är Djurgården som är själen.

Daniel Liljegren
Foto: Carolina Byrmo

Är det alltid roligt att kolla på Djurgården?

– Att kolla på fotboll är nästan aldrig roligt. Det är väldigt ångestladdat. Det är först när vi leder med 5–0 och det är tio minuter kvar, då är det roligt. Annars är det mest jobbigt. Hur ska det gå? Varför är vi så dåliga? Varför är vi så bra? Kommer det vända snart? Man lider sig igenom det.

Vad är det som får dig att fortsätta gå på matcher när det är så ångestladdat?

– Det är viktigt på riktigt hur det går för det här fotbollslaget, så man behöver fortsätta titta. Det är kanske lite av ett självskadebeteende. Det är också ett sätt att stänga av sådant som man går och grubblar på: arbete, problem med familj och omvärlden. Klacken är en plats där alla är lika, ingen är mer viktig än någon annan. Det finns inga chefer eller medarbetare på en läktare, alla är bara där och bidrar med sitt.

Har ditt supporterskap påverkat dig som chef?

– Både ja och nej. Det finns en oerhörd rivalitet mellan Stockholmsklubbarna. Samtidigt ska vår arbetsplats vara inkluderande och trygg och jag som chef kan inte håna mina medarbetares lag på samma sätt som jag tillåter dem att håna mitt. Den biten får jag tona ned ganska mycket.

– Mitt chefskap påverkar mig när jag är på läktaren. Som chef handlar det mycket om att sätta standarden och föregå med gott exempel. Jag är bland de äldre på läktaren och då får man ibland förklara för folk att vissa beteenden och uttryck inte är okej. I och med att jag har varit chef i många år är det en naturlig del av mig.

Hade du kunnat anställa en AIK:are?

– Absolut. Det är 100 procent meritbaserat. Men jag brukar fråga slutkandidaterna vilket lag de håller på. Bara för att det är lite roligt. 

Daniel Liljegren

Gör: Affärschef för underhåll på Strukton Rail, en järnvägsentreprenör som bygger och underhåller spårsystem.

Ålder: 48.

Bor: Stockholm.

Familj: Fru, två barn och hund.

Bästa djurgårdsminne: Apoel (cypriotisk fotbollsklubb) hemma 2022. Helt fantastisk match. Stämningen var elektrisk på hela arenan. Det var fullsatt och alla stod upp.