Sedan regeringen tillträdde har organisationer, opposition och medier haft fullt upp att hinna reagera på en ström av snabbt tillkomna förslag om ändrade avgiftsregler, ersättningsvillkor och skattevillkor.

Många regeringsförslag har varit dåligt genomtänkta, en del så till den grad att de fått dras tillbaka. Regeringen har bråttom att få undan impopulära förslag tidigt under mandatperioden.

Det har lett till en dålig debatt. Fack, opposition och medier har haft svårt nog att hinna argumentera emot dåliga förslag och förklara varför det varit bättre som det är.

Men har allt verkligen varit bra? Vad vill facket med a-kassan?

Arbetslöshetskassor och sjukkassor växte fram som organiserade medlemmars solidariska självhjälp i fackföreningarna. När facket liksom hela samhället var lokalt förgrenat behöll a-kassan en social roll till gagn för medlemmar, kassa och fack. Arbetslösa medlemmar kom inte bara upp för att stämpla på expeditionen, de fick en kopp kaffe och en pratstund också.

Lokalsamhällen avfolkades. Decentralisering ansågs dyr. Tilltron till staten växte. Växte gjorde även statens bidrag till kassorna, liksom dess anspråk på att få styra villkor och tillämpning.

Fackförbundens förtroendevalda i a-kassornas styrelser liksom kassornas anställda får i dag klä skott för regler och regeltolkningar som tillkommit genom lagar stiftade i riksdagen och tillämpningar utfärdade av statliga Inspektionen för arbetslöshetsförsäkringen eller avkunnade i länsrätt, kammarrätt och regeringsrätt. Fackets folk är regeringens gisslan i kassan.

Nöjer sig facket med att gå tillbaka till gå? Var allt bra före senaste valet?

Staten har redan makten över innehållet i a-kassans verksamhet. Att tvinga den ta ansvaret också, som miljöpartiet vill, vore ärligare och kanske mer demokratiskt.

Alternativt kan facket anta den utmaning alliansen i landsting och kommuner ger företag och organisationer. Låt fackliga organisationer visa att de självständigt kan försäkra löntagare mot arbetslöshet bättre än statsstyrda kassor med facklig styrelsegisslan. Finansieringen kan lösas genom skatte/avgiftsväxling.

Unionen och TCO bör inte överlåta åt politiska partier att vidareutveckla visionen av en facklig solidaritetsidé.