Vad är det för fel på föräldrarna? Eller varför tror regeringen att det är något fel på föräldrarna?
Hur ska man annars tolka skälet till förslaget om betygsliknande omdömen för förstagluttare: Att många föräldrar vill ha tydligare information om sitt barns utveckling.
Vad är det för föräldrar man talar om? Känner de inte sina egna barn? Leker de inte med sina sjuåringar varje dag? Pratar de inte med dem?
Jag känner inga sådana föräldrar. En förälder, som inte lider av allvarliga psykiska och sociala problem, har vanligtvis stenkoll på sin sjuårings sociala, emotionella och kunskapsmässiga utveckling. Men uppenbarligen umgås jag och regeringen i olika kretsar.
Kanske skulle man ge föräldrarna betygsliknande omdömen i stället? Kassa föräldrar som inte lägger tid på sina sjuåringar ska givetvis få gå runt med dumstrut på huvudet. I vissa fall kombinerat med ett löneavdrag för bättre effekt. Sjysta föräldrar som ger ungarna något mer än prylar och magsår kan få stora guldstjärnor på jackorna.
Sjuåringarna kan man lämna i fred så länge. Låt dem flumma runt i den flumskola som utbildningsministern älskar att hata. Barn som har kul och mår bra lär sig massor med saker utan att fundera.
Tids nog tvingas de ändå uppleva kraven. Men låt dem slippa så länge som möjligt. Betygsliknande omdömen för sjuåringar är bara bra om man är ute efter att knäcka deras självkänsla och sortera in dem i fack så tidigt som möjligt.
