Hoppa till huvudinnehåll
Diskriminering

Var fjärde utsätts för sexuella trakasserier

Sexuella trakasserier förekommer på många arbetsplatser. Omfattningen är däremot svårare att uttala sig om, då många som utsatts håller tyst om vad de varit med om.
Anita Täpp Publicerad

Var fjärde kvinna har upplevt sexuella trakasserier på sin nuvarande eller på en tidigare arbetsplats. Men många drar sig för att anmäla sådana händelser, det framgår av undersökningen Kollega låtit göra bland drygt tusen slumpvis utvalda Unionen-medlemmar.

Sju av tio män och hälften av kvinnorna som utsatts för någon form av sexuella trakasserier, svarade att de inte hade sagt ifrån. Bara en av fem berättade för sin närmaste chef vad som hänt. 

Men det råder stor skillnad mellan siffrorna i anonyma enkäter och det antal ärenden som sedan hamnar hos fack eller diskrimineringsombudsmannen, DO. Varför anmäls inte fler sexuella trakasserier?

Ofta handlar det om ett slags maktutövning, säger genus- och organisationsforskaren Anneli Häyrén Weinestål. Och det är svårt att slå ur underläget. Ofta finns inget annat att göra, som drabbad, än att säga upp sig. 

Hur tar sig då sexuella trakasserier uttryck? Många gånger handlar trakasserierna om fysisk beröring, men ännu oftare är det vad som sägs som inte känns rätt.

– Jag visste att han betraktades som så fantastisk att ingen skulle tro mig, berättar en av de intervjuade i Kollegas undersökning. 

– Jag var säker på att den som utsatte mig för kränkningen skulle säga att jag ljög. Det skulle kännas svårt att jobba kvar i så fall, förklarar en annan varför man inte berättade om vad som hänt.

Många, 30 procent av dem som valt att inte berätta för någon om sin upplevelse, uppger också att de kände sig osäkra, kanske hade de misstolkat situationen? 

Två av tio var rädda att det skulle få konsekvenser för dem på jobbet. Lika många skämdes, och höll tyst av den anledningen.  Bland de tillfrågade uppger många att de var unga och därför inte vågade säga ifrån när de utsattes för sexuella trakasserier. 

Men det finns de som törs. Vi har tittat på tre ärenden som faktiskt drivits till domstol.

I första hand är det facket som driver den här typen av frågor för sina medlemmar. För den som inte tillhör ett fack, eller vars fack inte bedömer att de kan driva ärendet, kan DO träda in.

Fakta

Undersökningen gjordes för Kollega av Novus och besvarades av 1035 slumpvis utvalda medlemmar i Unionen.

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Diskriminering

Nekades intervju på grund av ålder – får ersättning

En 60-årig kvinna sökte jobb som marknadsansvarig. Företaget svarade att de sökte någon som befann sig ”där hon var 1994”. Nu får hon 50 000 kronor i ersättning.
David Österberg Publicerad 26 oktober 2026, kl 06:00
Stopphand
En 60-årig kvinna blev aldrig kallad på intervju. Företaget sökte någon "som är där du var 1994". Nu betalar företaget ersättning för åldersdiskriminering. Colourbox

I november förra året sökte en då 60-årig kvinna jobb som marknadsansvarig på ett stort säkerhetsbolag. Hon ansåg att hon uppfyllde samtliga krav i annonsen men hörde inget från företaget.

Till slut mejlade hon den rekryteringsansvariga och frågade om hennes löneanspråk var skälet till att hon inte kallats till intervju.

Svaret blev att lönen inte var problemet. Företaget sökte någon som befann sig där hon själv hade varit 1994. Då var kvinnan 28 år.

Kvinnan, som är medlem i Akademikerförbundet SSR, vände sig då till facket, som kallade arbetsgivaren till förhandling.

– Genom sitt uttalande har företaget gjort ett antagande om att hon var för gammal för tjänsten. Det är svårt att förstå resonemanget: på vilket sätt skulle hennes kompetens ha försvunnit sedan 1994? Den har hon såklart med sig fortfarande, säger Hanna Mikaelsson, ombudsman på SSR.

Fick 50 000 kronor efter tvisten

SSR öppnade för en förlikning och krävde 70 000 kronor i ersättning till kvinnan. När företaget sade nej gick ärendet vidare till LO-TCO Rättsskydd, som stämde arbetsgivaren för brott mot diskrimineringslagen och krävde 100 000 kronor i diskrimineringsersättning.

Kort före domstolsförhandlingen erbjöd företaget kvinnan 50 000 kronor för att lösa tvisten.

– Den accepterades av vår medlem. Åldersdiskriminering är oacceptabelt och för oss är det viktigt att markera att arbetsgivare ska rekrytera utifrån kompetens och ingenting annat, säger Hanna Mikaelsson.

Uppmanar fler att vända sig till facket

Hanna Mikaelsson tror att mörkertalet för åldersdiskriminering är stort. Hon uppmanar den som misstänker att den har utsatts att kontakta sitt fackförbund eller, om man inte är medlem i facket, Diskrimineringsombudsmannen.  

– Vi måste hjälpas åt för att få en förändring. Det måste kosta att göra fel. Men allra bäst är förstås om arbetsgivare arbetar förebyggande för att inte diskriminera.

De sju diskrimineringsgrunderna

  • Kön
  • Könsöverskridande identitet eller uttryck
  • Etnisk tillhörighet
  • Religion eller annan trosuppfattning
  • Funktionsnedsättning
  • Sexuell läggning
  • Ålder.