När Delphine De Vigan hittar sin mamma död blir hon förskräckt men inte förvånad. Lucile har deklarerat sitt självmord i åratal. Mest förvånande är kanske att hon inte gjort slag i saken tidigare. För att uthärda sin egen sorg, men också för att göra upp med sitt förflutna börjar Delphine skriva en biografi om sin mor. En mor som var både kärleksfull, oberäknelig, trygg, otrygg och nyckfull.
I boken gläntar hon också på dörren till sitt skrivande, för att man ska förstå hur svårt det är för henne att berätta familjens historia. Jag hade klarat mig utan författarens egna kommentarer kring avsnitten i boken, men samtidigt tillför de en förståelse för denna otroligt sorgliga men också uppriktiga biografi.
