En utebliven handskakning i Trollhättan har de senaste dagarna fått stor uppmärksamhet i sociala medier och på många ledarsidor. Debattens kärna kretsar kring vem som egentligen kränkt vem. 

Historien började när en Unionenmedlem besökte sin blivande praktikplats - Trollhättans integrationsenhet. När mannen skulle hälsa på de anställda vägrade han skaka hand med sin kvinnliga arbetsledare med motiveringen att det stred mot hans religiösa övertygelse som förbjöd honom att ta kvinnor i hand utan att efteråt behöva tvätta sig.

Chefen förklarade att det var nödvändigt att kunna ta alla människor i hand om han skulle kunna jobba på arbetsplatsen. Hon menade även att det finns möjlighet till efterföljande handtvätt och att det därför inte borde vara något problem att skaka hand.

Praktikanten kände sig kränkt av händelsen och vände sig till Unionen. Facket såg det som ett solklart fall av diskriminering och krävde skadestånd. Arbetsplatsen vände sig till DO,  diskrimineringsombudsmannen, men redan innan en anmälan hann upprättas insåg kommunen att möjligheten att vinna en rättslig process var i stort sett obefintlig och betalade i stället ut 30 000 kronor i skadestånd till Unionenmedlemmen. En anställning, oavsett form,  får nämligen inte villkoras.

Den kvinnliga arbetsledaren tilldelades en skriftlig varning eftersom hon brutit mot Trollhättans stads jämställdhets- och mångfaldsplan. 

Unionens chefsjurist Martin Wästfelt, vill inte kommentera det enskilda fallet mer än att en medlem önskat hjälp från förbundet och man har hittat en lösning. Däremot tycker Unionen att det är viktigt att nyansera debatten och förklara lagstiftningens tanke.

- Ingen diskrimineringsfråga är solklar, det är mycket som ska avvägas mot varandra. Men enligt diskriminerinslagstiftningen kan den svenska seden att ta i hand inte vara ett absolut krav för att få en anställning eller för den delen en praktikplats, i så fall måste arbetsgivaren kunna förklara varför, säger Martin Wästfelt.

Han poängterar att det kan finnas tjänster där handskakningen är ett viktigt inslag i arbetet men det kan också finnas andra sätt att hälsa, som till exempel att buga.

- Bara för att skaka hand är det normala sättet i Sverige kan vi inte exkludera personer som gör på annat sätt. De gör kanske inte det för att protestera utan att för deras sätt är väl så artigt, säger Martin Wästfelt.

I debatten som följde på händelsen har många påpekat att mannens ovilja att ta kvinnor i hand är lika diskriminerande och kränkande som att inte få följa sin religösa övertygelse. Men att en person inte respekterar kvinnor för att man inte vill ta dem i hand är enligt Unionen att dra förhastade slutsaster.

- Jag har full förståelse för att det här rör upp känslor kring hur man förhåller sig till den grundläggande respekten för kvinnors och mäns lika rättigheter. Men det är att dra för stora växlar på en symbolsak och då får vi en mindre effektiv diskrimineringslag, som i förlängningen även slår mot möjligheterna att ingripa mot könsdiskriminering, säger Martin Wästfelt.

Ur en integrationsaspekt är det viktigt att arbetsgivare inte agerar känslomässigt om en arbetssökande är okunnig om svensk sed.

- När det gäller etnicitet så är det i samband med anställningssituationen då de flesta fall av diskriminering förekommer och det är ett stort samhällsproblem. Arbetsgivaren har ett stort övertag och därför är det klokt att vara försiktig i intervjusituationen och inte handla impulsivt. Vi har ett ansvar att bryta utanförskapet i det svenska samhället och då måste vi sätta oss in i andra seder och kulturer.

Martin Wästfelt tycker att Trollhättans stad agerat korrekt när de varnade den kvinnliga chefen.

- Om någon anställd sätter sig över de riktlinjer som arbetsgivaren satt upp så är det viktigt att man agerar mot det.

JO, Justitieombudsmannen har hittills fått in fyra anmälningar om diskriminering riktade mot Trollhättans kommun.