Hoppa till huvudinnehåll
Arkiv

Var tredje tjänsteman rädd att varslas

Ericsson, Telia Sonera, Stora Enso, Husqvarna... I fjol fick över 70 000 personer reda på att de kanske inte längre kommer att behövas på företaget. En undersökning som Kollega låtit göra visar att många väntar sig fler varsel.
Niklas Hallstedt Publicerad

Enligt en undersökning som Kollega låtit göra bland drygt 1 000 Unionenmedlemmar har nästan hälften av de anställda någon gång blivit förvarnade om att arbetsgivaren planerar uppsägningar. Var sjätte har dessutom blivit varslad flera gånger.

En stor majoritet säger sig också uppleva att det blivit allt fler varsel under det senaste året. Inte så konstigt kanske - för även om man bara tittar ett år tillbaka är det många, fler än var tredje, som säger att det förekommit varsel på deras arbetsplats, även om de inte själva berörts. Mot den bakgrunden är det en nästan överraskande liten andel - en av tre - som säger sig vara orolig för att bli varslad inom fem år.

I normalfallet leder "bara" mellan 60 och 70 procent av alla varsel till uppsägningar. En förklaring kan vara att det rör sig om en taktisk manöver från arbetsgivarna.

- Företagen kanske kan öka sitt förhandlingsutrymme och bestämma vilka som ska sluta. Sedan kan båda parterna gå från förhandlingarna utan att förlora ansiktet. Arbetsgivaren har gått med på att göra färre uppsägningar och arbetstagarorganisationen har räddat ett antal jobb. Det blir en win-winsituation, säger Ann-Christin Jans tf chef på Arbetsförmedlingens forskningsenhet.

En variant för att slippa varsel är att facket sluter ett så kallat krisavtal med företaget. Från Unionen har man avrått från det slaget av uppgörelser, som innebär att de anställda under en begränsad tid, ofta ett halvår, får kortare arbetstid och sänkt lön.

Ungefär en tredjedel av de tillfrågade skulle säga ja till krisavtal. En dryg tredjedel av de tillfrågade anser dessutom att facket borde gå med på sådana.

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Arkiv

Sparkad Pridegeneral kräver skadestånd

I december fick festivalgeneralen för Malmö Pride sparken. Nu stämmer Unionen arbetsgivaren och kräver 150 000 kronor i skadestånd.
David Österberg Publicerad 15 april 2019, kl 15:44
Johan Nilsson/TT
Den avskedade festivalgeneralen tillbakavisar anklagelser om att ha misskött sin anställning. Johan Nilsson/TT

Föreningen Malmö Pride bildades 2015 och arrangerar den årliga Pridefestivalen i Malmö. En av grundarna, en nu 34-årig man, valdes till ordförande och året därpå blev han också general för festivalen.

Men förra året uppstod flera konflikter i föreningen. Festivalgeneralen fick bland annat kritik för att han både var ordförande för föreningen och anställd av den. Han kritiserades också för att förutom sin lön ha fått provision på intäkterna till Pridefestivalen och för att ha dålig koll på organisation och administration.

Föreningen och Malmö stad – en av festivalens största finansiärer – lät då en revisionsfirma granska hur föreningen hade skötts. Utredningen visade att styrelsen delvis misskött sitt arbete. Revisorn anmärkte bland annat på föreningens bokföring och på dess interna kontroll. 

Den sista oktober förra året höll Malmö Pride ett extra årsmöte och vid det byttes hela styrelsen ut. Då utsågs också en ny ordförande och 34-åringen fick fortsätta som festivalgeneral.

Kort därefter blev han dock avstängd från sin tjänst och i början av december fick han sparken. Styrelsen ansåg bland annat att han borde ha tecknat ett ramavtal med Malmö stad, att han brustit i sin rapportering till styrelsen och misskött organisation och administration.  

Men nu stämmer Unionen arbetsgivaren och vill att Arbetsdomstolen förklarar att avskedandet är ogiltigt. Unionen kräver också att föreningen betalar 34-åringen 150 000 kronor i skadestånd.

Enligt stämningsansökan tillbakavisar 34-åringen att han misskött sin anställning och påpekar att den gamla styrelsen inte hade några invändningar mot hur han skötte sitt arbete. Han anser också att den nya styrelsen blandar samman vad han gjort som ordförande med vad han gjort som anställd och att den främst fokuserar på saker som hänt innan den nya styrelsen tillträdde.