Liksom i följetången Morden i Midsummer, börjar man undra om det över huvudtaget finns några människor kvar i staden där alla Björn Hellbergs deckare utspelar sig. Åtminstone är det inte en ort man skulle flytta till vid en närmare titt på brottsstatistiken.

Återigen får vi möta den lätt överviktige och snarstuckne kriminalaren Sten Wall, vars orubbliga tro på rättsväsendet omkullkastar de mest råbarkade brottslingar. Denna gång har tennistränaren Marcus Sundblom blivit mördad, till synes helt utan motiv. Kort därefter utsätts en tonårstjej för en attack, men överlever mirakulöst. Finns det ett samband eller har man helt enkelt fått en galning på halsen?

Jag gillar verkligen Björn Hellbergs språk. Problemet blir när han applicerar det på alla sina karaktärer. En tonårskille skulle till exempel aldrig säga "Jag känner mig en smula bättre nu" eller "Lika bra att börja bums"
Nej, trots att historien är spännande håller det inte.