En björn skjuts och i dess mage upptäcks en tumme från en människa. Därefter hittas en kvinna mördad i sin säng. Hennes barnbarn, en sjuårig pojke, har flytt från huset. Blev han vittne till mordet? I så fall är också han i fara.
Åklagaren Rebecka Martinsson börjar forska i fallet. Hon har fortfarande ett förhållande med den snobbiga advokaten i Stockholm, men de verkar aldrig ses, och det är knappt hon svarar när han ringer. Hellre stannar hon kvar i sitt Kiruna och umgås med sina två hundar och hundföraren Krister som ofta och gärna kommer på besök.
Det är också Krister som hittar pojken, som först blir rädd för polismannens brännskadade ansikte. Men det dröjer inte länge förrän han tyr sig bara till Krister och hans hundar.
Handlingen växlar mellan nuet och en skildring från 1900-talets början, då en lärarinna på tåget upp till Kiruna och sin nya anställning träffar sitt livs kärlek.
Åsa Larsson är en mästare på att gestalta människor och hundar. Hon skriver om blodsarv och girighet och det är roligt, sorgligt, romantiskt och rakt igenom äkta. Jag väntar redan på hennes nästa bok!
