Hoppa till huvudinnehåll
Mångfald

Varannan hbtq-spelare har trakasserats online

En majoritet av hbtq-gamers har haft negativa upplevelser kopplade till sin sexuella läggning när de spelar onlinespel. Det visar en ny undersökning som gjorts på uppdrag av RFSL Ungdom och Sverok. Men många har också upplevt att spelvärlden har skapat utrymmen för möten med andra med liknande erfarenheter.
Gabriella Westberg Publicerad 14 augusti 2015, kl 17:01
Kollega
Moderatorn Jesper Englin stående till vänster. I panelen, från vänster: Sang Lee, e-sportskommentator, Angelica Norgren, radioprogramledare P3 och bloggare, Emily Krumlinde, e-sportare och Sara Wendel-Örtqvist, spelutvecklare Paradox Development Studio. Kollega

Mer än hälften, 56 procent, av de som deltagit i studien, uppger att de har haft negativa upplevelser vid onlinespel relaterat till sexuell läggning och 52 procent kopplat till sin könsidentitet. Många hbtq-personer döljer sin identitet online och andra spelar enbart offline på grund av tidigare negativa erfarenheter från onlinecommunityt, visar studien.

- Att kulturen i onlinespel varit extra hård mot hbtq-ungdomar är något vi märkt under de senaste årens satsningar som vi har gjort på likabehandling. Att få det svart på vitt gör att vi kan nå längre i vårt förändringsarbete, säger Rebecka Prentell, ordförande i Sverok i en kommentar.

Men gamingkulturen är inte enbart nattsvart för hbtq-personer. Så många som 41 procent uppger att de haft positiva upplevelser kopplade till sin sexuella läggning och 45 procent kopplat till könsidentitet och -uttryck, enligt studien. De digitala rummen ger också möjlighet att träffa andra med samma erfarenheter. Många påminner dock om vikten av att det finns en mångfald av karaktärer och relationsmöjligheter i spelen.

- En hbtq-person som inte har någon karaktär att identifiera sig med känner sig inte inkluderad. Kanske finns en karaktär som är transperson, men som framställs på ett förlöjligande sätt. Då blir det också väldigt lätt för andra spelare att fortsätta förlöjligandet, säger Jesper Englin, utbildare och redaktör på Sverok.

Projektet han jobbar med sedan ett år tillbaka syftar till att göra e-sporten mer välkomnande. E-sport är lagtävling i dataspel, Sverige har flera lag i världseliten. Men även där förekommer diskriminering och sexism.

- Vi upptäckte att det fanns problem med dålig attityd gentemot både domare och spelare sinsemellan.

Jesper Englin och Sverok håller för närvarande på att skapa en spelarnas egen ”Code of Conduct”. De 80 000 medlemmarna i Sverok uppmanas via hemsidan att dela med sig av sina framgångshistorier, hur har de agerat i sina föreningar för att främja mångfald och inkludering. Alla bidrag belönas med en biobiljett. Syftet är att skapa en kunskapsbank som ska inspirera och stötta de 1 200 föreningarna inom Sverok att bli mer inkluderande. Därutöver jobbar han med utbildning i träningslokaler och på läger.

På torsdagen modererade Jesper Englin också en paneldebatt i Kungsträdgården i centrala Stockholm, på temat mångfald i spelvärlden (se bilden ovan). Seminariet arrangerades av Diversi och var en del av ungdomsfestivalen We Are Sthlm.

- Vi gör det här för att få unga i publiken att reflektera över sin spelmiljö och vad de kan göra för att främja en bättre mångfald. Bara att så ett frö hos de som lyssnar är viktigt nog. De som har kommit lite längre kan inspireras till att tänka: Ok, vad kan jag göra?

Men för att ändra attityder i communityt behövs också förändrade attityder hos spelutvecklarna. Det behövs en mångfald av karaktärer och det behövs en medvetenhet kring hur normer bildas och förstärks. Och det börjar faktiskt komma spel som inte bara befäster befintliga normer, säger han. 

- Det vore ju idiotiskt annars, rent ekonomiskt, att utesluta stora målgrupper genom att få dem att känna sig exkluderade!

Jesper Englin har jobbat med Sverok sedan 2012 och med projektet att öppna upp e-sporten sedan 2014.

- Jag har fått mycket bra feedback från communityt sedan jag drog igång. Det förvånade mig! Men det är bra. Jag tror att vi är redo nu, i spelvärlden, att jobba hårdare för att tillsammans skapa en bättre, inkluderande kultur. Det börjar rota sig i alla ändar av spelbranschen. Jag är hoppfull.

 

Citat från panelsamtalet på festivalen We Are Sthlm: 

Emily Krumlinde, e-sportare:
- Jag streamar på Twitch och får en hel del hatmeddelanden. Folk säger verkligen vad som helst. Det är mycket nedtryckande om man är tjej och vågar ta plats. Det kan bli ganska tungt att läsa igenom ibland. Det skrämmer bort många tjejer. Jag känner flera som blivit så omotiverade av alla tråkiga kommentarer att de gav upp. De bara slutade spela.

Sang Lee, e-sportskommentator: 
- Tjejer som streamar på Twitch bedöms utifrån hur de ser ut. Är de snygga så blir kommentarerna att de bara är där för att få uppmärksamhet. Och är de inte så snygga så kommenteras hur fula de är. Det är en mobbingsituation med communityt som bara tittar på.

Angelica Norgren, bloggare och programledare P3:
- Alla måste hjälpa till och säga ifrån. Även de som inte utsätts. Jag var med om att en kille la upp en dickpic i chatten, men då sa alla andra ifrån direkt. Jag behövde inte göra något själv.

- Ju fler perspektiv av de som gör spelen, desto fler upplevelser får vi som spelar. Jag för min del vill uppleva något jag inte kan föreställa mig! Jag vill att spelet bjuder mig på något annat än det vanliga. På nya upplevelser!

- Det finns en indiescen som kommer starkt! Det kan vara en eller två utvecklare som sitter i en källare och vill göra ett spel om något viktigt. De är mer benägna att göra spelaren obekväm och inte nödvändigtvis skapa känslan av en epic win! Som spel där karaktären går igenom en könskorrigering, eller ett där man är en tulltjänsteman och måste avgöra vilka som ska få släppas igenom för att söka asyl och så vidare. Svåra grejer. Då tycker jag att spel blir väldigt spännande. Spel som gör mig rikare som människa! 

 

Panelens tips!

Här tipsar panelen om några aktuella spel som är normkritiska - eller i alla fall som inte befäster rådande normer: 

Life is strange – ”Unika, djupa karaktärer som gör moraliska val som får konsekvenser.”

The Walking Dead – ”Bra representation, jätteroliga karaktärer.”

Dragon Age – ”Själva programmet gör tidigt en tydlig markering mot transfobi.”

Sunless Sea – ”Bästa queer-representationen ever! Man väljer hur spelet ska tilltala en, man väljer ikon och man väljer partner, helt fritt. Karaktärerna kan bli gravida och få barn och då väljer man även vilken av karaktärerna som ska bli gravid och så vidare.”

Rustle – ”Karaktärerna slumpas fram. Man kan inte välja vem man vill vara. Man blir av ett visst kön, en viss hudfärg etcetera. Nu är det här du.”

Mångfald

Våga prata hudfärg - när det är relevant

Våga prata hudfärg – men gör det när det är relevant. Det uppmanar Barakat Ghebrehawariat i sin nya bok ”Får man säga svart?”
Petra Rendik Publicerad 27 november 2023, kl 06:05
Barakat Ghebrehawaria.
Ska vi kunna synliggöra diskriminering och orättvisor kopplade till hudfärg behöver vi prata om just det. Det anser statsvetaren och föreläsaren Barakat Ghebrehawariat. Foto: Magnus Liam Karlsson.

Många, framför allt vita svenskar, känner sig obekväma med att prata om hudfärg eftersom det finns en oro att man då gör sig skyldig till en rasistisk handling.

Men ska vi kunna synliggöra diskriminering och orättvisor kopplade till hudfärg behöver vi prata om just det. Och ju rikare ordförråd vi har, desto enklare blir det att närma sig det som är svårt. Det anser statsvetaren och föreläsaren Barakat Ghebrehawariat, aktuell med boken Får man säga svart?

Du påstår att många i dag lider av en ”teoretisk ångest” när det kommer till att prata hudfärg. Vad menar du med det?

– Det är ingen diagnos utan mer en metafor för ett samhällstillstånd där det finns en ängslighet att prata om hudfärg. Jag tänker att avsikten oftast är god. Människor är oroliga för att säga något rasistiskt. Då hamnar man lätt i tankevurpan att man föreställer sig att det per automatik är rasistiskt att använda hudfärgsbenämningar. Med boken vill jag utmana den idén och avdramatisera samtalet. Men det här är inte enkla saker, det är minerad mark, det har jag respekt för att många tycker.

Är det okej att säga svart?

– Man får säga vad man vill, jag vill resonera kring vad man kan säga. Ibland måste vi nämna hudfärg för att belysa förekomsten av diskriminering baserad på hudfärg, på samma sätt som vi pratar kön för att synliggöra makt och orättvisor kopplade till stereotypa könsnormer.

Det är populärt att kalla sig själv färgblind, i betydelsen att man inte ser skillnad på människor. Varför tycker du att det är dåligt?

– För att det är fel och att verkligheten är en annan. Samlad forskning visar att vi inte bara ser hudfärg utan att vi faktiskt också gör stereotypa antagande kopplade till hudfärg och det driver våra beteenden. Ta till exempel människor med Mellanösternutseenden som stereotypiseras som icke jämställda och mindre empatiska. Vem vill anställa en person som inte är jämställd eller empatisk?

En antirasistisk björntjänst

– När man säger att man inte ”ser” hudfärg är det i bästa fall en antirasistisk ambition, men i värsta fall en antirasistisk björntjänst. Säger du att du inte ser hudfärg minskar dessutom sannolikheten för att du ska engagera dig mot rasism. Varför engagera sig i något som du inte kan se som ett problem?

När är det relevant att nämna hudfärg till exempel på jobbet?

– Om du går in på ett styrelsemöte där det bara sitter vita män i ledningsgruppen så är det relevant att fråga var alla afrosvenskar är. Att ställa frågan varför vi har en helvit ledningsgrupp kan generera en bra spänst i konversationen, men också leda till att det blir obekvämt. Men vi behöver bli bekväma i det obekväma.

– Som organisation eller företag bör man bereda utrymme för sådana röster om man på riktigt vill arbeta mot rasism. Ingen ska bli bestraffad för att du ifrågasätter diskriminerande strukturer.

Hur gör man det då utan att diskriminera?

– Jag brukar prata om RR-regeln – relevans och rättvisa. Är det rättvist och relevant att nämna hudfärg eller etnicitet? Eller att benämna någon som ”invandrare” slentrianmässigt? Om du vill prata om hur svarta diskrimineras på arbetsmarknaden är det både relevant och rättvist. Inom feminismen pratar vi om genusglasögon. På samma vis kan vi sätta på oss våra hudfärgsglasögon och till exempel fråga oss varför det finns fler vita än svarta chefer på jobbet.

Ökar inte en rikare begreppsapparat ängsligheten hos dem som redan är vilsna bland de begrepp som finns?

– Vi måste ha en grundläggande acceptans för att språket är dynamiskt, flytande och föränderligt. Vi är nog alla överens om att en stol är en stol. Men ord eller fenomen av mer politisk natur kommer alltid att vara föremål för debatt. Det finns inga termer som funkar i alla lägen. Vissa av de begrepp som jag tar upp i boken kommer antagligen vara daterade om tio år.

Du skriver att vi måste våga exponera oss för samtal om hudfärg och rasism. Och att det kommer bli fel ibland. Vad gör man då?

– Ber om ursäkt. I regel svarar människor positivt på om man ger en ärlig, genuin ursäkt. Du kommer göra fel, det är mänskligt. Våga tåla lite kritik, ta ett hälsosamt ansvar och bli inte kränkt om du får motstånd. Jag har lärt mig massor av att säga fel, misstagen är våra bästa lärare. Och den bästa ursäkten är att omsätta den i handling.

TIPS FÖR MÅNGFALD PÅ JOBBET

➧ Träna på att bli bekväm i det obekväma. Exponera er för att prata om ojämlikheter och hudfärg. Backa inte när rasism förs på tal – träna upp den normkritiska muskeln.

➧ Det som mäts blir gjort. Gå inte på magkänsla utan på fakta och jobba mot tydligt uppsatta mål. I stället för att säga ”vi strävar efter etnisk mångfald”, säg ”år 2030 ska vår organisation ha x procent afrosvenskar i chefsposition”.

BEGREPP ATT UNDVIKA

”Färgad” är ett mindre bra uttryck eftersom det historiskt har använts för att diskriminera svarta människor. Och alla har en färg, även vita.