Prenumerera på Kollegas nyhetsbrev
Är du medlem i Unionen? Vill du få alla våra nyheter, tips och granskningar direkt i din inkorg?
Enkelt! Anmäl dig via länken
Är du medlem i Unionen? Vill du få alla våra nyheter, tips och granskningar direkt i din inkorg?
Enkelt! Anmäl dig via länken
Jag erbjöds jobbet och när arbetsgivaren föreslog en lön på 20 000 kronor i månaden funderade jag inte särskilt länge. Tidigare hade jag tjänat 18 200.
När det så småningom var dags för den årliga löneöversynen insåg jag att 20 000 inte var någon drömlön. Kollegorna med samma arbetsuppgifter hade 5 000-6 000 mer.
Jag var blåst och hade gärna struntat i alltsammans, särskilt som arbetsgivaren slog ut med händerna och förklarade att det var överspelat.
Men mina arbetskamrater ville annorlunda. Det slutade med att de avstod en stor del av sin löneökning både det och det följande året för att höja min lön.
Det här utspelade sig för några år sedan och på liknande sätt går det fortfarande till på många företag. Men det är inte något stort problem överallt.
Per-Olof Berg, ombudsman i Sundsvall, påpekar att det stora problemet är att vissa företag i telekombranschen konsekvent använder lägstlönerna som lön åt nyanställda, vilket inte är avsikten med avtalet. Däremot är det inte lika vanligt att företag ger låga ingångslöner till högre utbildade.
- Det törs man inte, inte där man ställer högre krav på kompetens.
Tjänstemännens löner ska sättas individuellt och differentierat. Det gör att fackets möjlighet att kontrollera vad arbetsgivarna erbjuder är begränsade.
Att ingångslönen är rätt har stor betydelse. Får nyanställda bra betalt kan det driva upp de andras löner, och vice versa: får de dåligt betalt kan det hämma löneutvecklingen för övriga. Visserligen finns exempel på hur det uppstått missämja när nyanställda fått bättre betalt än andra som varit på företaget längre tid, men på sikt tjänar sannolikt de flesta på det.
Det förekommer att klubbar får kolla att ingångslönen är okej innan anställningen är klar, men det tillhör inte vanligheterna. På vissa företag finns också mallar som anger vilket lönespann nyutexaminerade ska hamna i beroende på utbildning, och på andra har man vägt in tidigare yrkeserfarenheter för att bestämma ingångslön.
Oftast är fackets enda möjlighet att påverka lönen om den blivande medarbetaren själv hör av sig och vill ha reda på löneläget inför en anställningsintervju. Klubben på företaget kan enkelt berätta ungefär på vilken nivå lönen bör ligga för en nyanställd. Finns ingen klubb är det knepigare. Då kan ombudsmän titta på lönestatistiken för branschen, med hänsyn tagen till befattning och ålder.
- Det finns de som inte tar kontakt och rådgör med oss innan de tar jobbet. Först när det gått något år märker de att de ligger mycket lägre än andra. Med procentuella lönepåslag kommer de aldrig att komma i kapp, säger Birgitta Nyström, ombudsman i Dalarna, som varnar för att lita alltför mycket på arbetsgivaren om denne lockar med lönehöjningar senare under anställningen.
- Han kanske säger att han ska se över din lön efter ett halvår. När det gått ett halvår och du undrar vad som hänt kan han säga att han har sett över lönen, men att det inte ska vara något mer för dig. Gå inte i den fällan. Se till att vara överens om hur mycket lönen ska höjas i så fall.
(Siftidningen nr 1-2007)
Att tänka på när du ska diskutera lönen:
- Ofta finns ingen anledning att ange löneanspråk redan när du söker jobbet. Be att få återkomma.
- Säg inte ja direkt om arbetsgivaren ger dig ett bud. Se till att få betänketid.
- Finns det klubb på företaget bör du kontakta den. I annat fall pratar du med avdelningen. Ombudsmännen kan ge råd om lönen utifrån bransch och ålder.
- En möjlighet är att ringa upp den som haft jobbet tidigare.
- Prata med andra med liknande arbetsuppgifter. Tänk på att bransch och ort kan ha betydelse för lönen.
- Ta reda på om du kommer att vara med i företagets nästa löneöversyn. I annat fall finns anledning att begära högre ingångslön.
Att leda ett fackförbund kan ge mycket goda inkomster. Tidningen Arbetsvärlden publicerar i dag en lista på vad ordförandena i fackförbunden tjänar. Tidningen har dels tagit reda på vilken lön facktopparna har från sitt förbund, dels hur mycket de har i extrainkomster, exempelvis från styrelseuppdrag.
Högst lön – om man bortser från extrainkomster – har Andreas Miller, ordförande för Ledarna, som tjänar 160 500 kronor i månaden. Lägst lön har Tull-Kusts ordförande Johan Lindgren, med en månadslön på 20 850 kronor. Peter Hellberg, ordförande för Unionen, tjänar 122 877 kronor.
Om man räknar med facktopparnas extrainkomster blir listan en annan. Då toppar Ulrika Boëthius, ordförande för Finansförbundet. Hon tjänar 116 976 kronor, men har en total månadsinkomst på 470 783 kronor. Anledningen är främst att hon tidigare varit anställd på Handelsbanken och fortfarande tar del av bankens vinstdelningsprogram.
Även Sineva Ribeiro, Vårdförbundets ordförande, har betydande extrainkomster. Hennes lön är 110 540 kronor. Totalt tjänar hon dock 187 933 kronor. Extrapengarna kommer från styrelseuppdrag och rese- och bostadsförmåner, enligt Arbetsvärlden.
Ordförande, förbund, uppgiven och taxerad inkomst.
I snitt ökade chefslönerna med 5,5 procent förra året, vilket är 1,4 procentenheter mer än löneökningarna för arbetsmarknaden i stort.
Samtidigt finns det – precis som tidigare år - betydande skillnader mellan kvinnors och mäns löner. Snittlönen för kvinnliga chefer var 54 400 kronor förra året. Männen tjänade i genomsnitt 61 800 kronor. Kvinnornas löner ökade med 5,24 procent medan männens ökade med 5,68 procent och alltså drog ifrån kvinnorna ytterligare. Det innebär en löneskillnad på 12 procent.
En del av löneskillnaden är oförklarad. Det innebär att den inte förklaras av att kvinnor och män arbetar i olika yrken och branscher, har olika utbildningsnivå, arbetstid eller ålder.
Trots det går det inte att slå fast att löneskillnaden beror på diskriminering, enligt en rapport från Medlingsinstitutet. Anledningen är att statistiken inte kan fånga alla faktorer som påverkar lönen.
Amanda Lundeteg är vd för stiftelsen Allbright som arbetar för jämställdhet och mångfald på ledande positioner. Hon ser flera orsaker till att kvinnor tjänar mindre än män.
– En förklaring är att arbetsmarknaden är könsuppdelad och att kvinnors arbete oftare värderas lägre än mäns. En annan förklaring är att kvinnor tar, och förväntas ta, mer ansvar för hem och familj. I familjer med minst ett barn tjänar mannen mer, trots att kvinnan i 41 procent av fallen har högre utbildning, säger hon.
För fackförbunden finns mycket att göra för att minska löneskillnaderna bland chefer, enligt Amanda Lundeteg.
– De bör förespråka ett flexibelt arbetsliv för att göra det lättare att få ihop arbetsliv och familjeliv. De bör också jobba för bra lönekartläggningar och för jämställd rekrytering. Män rekryteras oftare för sin potential, kvinnor för sin erfarenhet, och det syns i plånboken.
Allbright förespråkar individuell föräldraförsäkring och utbildningar i jämställt föräldraskap.
– Först när vi är jämställda i privatlivet finns förutsättningar för en jämställd arbetsmarknad. Att kvinnor tar störst ansvar för familjen leder till sämre löneutveckling och lägre pensioner. Det kan dessutom få katastrofala följder om ett par går skilda vägar.
Olle Brynja är utredare och jämställdhetsexpert på Unionen. Liksom Amanda Lundeteg ser han den segregerade arbetsmarknaden som en delförklaring till löneskillnaden mellan kvinnor och män.
– Vi vet också att kvinnor oftare är chefer i första linjen, medan männen oftare är chefer i toppen där lönerna är högre.
Även Olle Brynja lyfter det ojämställda föräldraskapet, liksom föreställningar om kvinnliga och manliga egenskaper, som förklaringar till löneskillnaden.
– Men det är anmärkningsvärt att det fortfarande finns ett oförklarat glapp mellan kvinnors och mäns löner. Av de företag som gör lönekartläggningar upptäcker 40 procent osakliga löneskillnader, säger han.
För att komma till rätta med löneskillnaderna behövs arbete på flera fronter, enligt Olle Brynja. Förutom lönekartläggningar kan det till exempel handla om utbildnings- och opinionsinsatser.
– Unionen arbetar för ett mer jämställt arbetsliv och för att utbilda arbetsgivare i hur man skapar föräldravänliga arbetsplatser. Men det finns förstås könsnormer som genomsyrar hela samhället och som är svårare för oss som fackförbund att göra något åt.
Olle Brynja tror att karriärsnormer många gånger påverkar chefer starkare än anställda som inte är chefer.
– Jag är övertygad om att det till exempel fortfarande finns föreställningar om att chefer inte ska vabba eller jobba deltid, säger han.
Unionen förespråkar en tredelad föräldraförsäkring där en tredjedel är vikt åt vardera föräldern och en tredjedel kan användas fritt. På så vis kan männens uttag av föräldradagar öka.
– I dag tar kvinnor ut 70 procent av föräldradagarna. Det påverkar deras chefskarriärer. I dag ligger kvinnor och män relativt lika lönemässigt fram tills de får sitt första barn. Då drar männen ifrån.
Löneskillnaden mellan kvinnor och män var i princip oförändrad jämfört med året innan, men den långsiktiga trenden är att den minskar. Amanda Lundeteg tror att EU:s kommande lönetransparensdirektiv kommer att minska skillnaden ytterligare.
– Företagen blir tvingade att ange lön i annonser och redovisa hur lönespannet ser ut bland anställda. Först när alla fakta är på bordet vet vi var skevheten uppstår. Det blir en del jobb för bolagen, men på sikt tror jag att det kommer att leda till mer jämställda löner, säger hon.
It & telekom: 71 000
Media & Kommunikation: 64 900
Konsult & finans: 63 700
Farmaci & hälsa: 63 200
Energi & miljö: 61 000
Industri & teknik: 60 100
Handel: 57 600
Bygg & fastighet: 57 400
Transport & logistik: 53 700
Organisationer & föreningar: 50 500
Service & tjänster: 47 900
Källa: Unionens lönestatistik
Stockholm: 65 700
Göteborg: 61 400
Sydväst: 59 000
Östra Sörmland/Gotland: 56 000
Bergslagen: 55 700
Uppland: 55 200
Småland: 54 600
SjuHall: 54 200
Mälardalen: 54 200
Öst: 53 900
Värmland: 53 000
Gävleborg: 52 500
Sydost: 52 400
Skaraborg/Väst: 52 400
Västerbotten: 51 900
Dalarna: 51 000
Mellannorrland: 50 800
Norrbotten: 49 600
20–24 år 37 600 kr
25–29 år 43 200 kr
30–34 år 50 400 kr
35–39 år 56 000 kr
40–44 år 60 100 kr
45–49 år 62 600 kr
50–54 år 63 200 kr
55–59 år 61 600 kr
60–67 år 59 400 kr