Det viktigaste inför en förhandling är att man är väl förberedd och har bra på fötterna. Det konstaterar Ann-Charlotte Appelfeldt, sekreterare i HTF-klubben (numera Unionen-klubben) på resebyrån Carlson Wagonlit i Halmstad. Ann-Charlotte och hennes kollegor i klubben har börjat förbereda den lokala förhandlingen för klubbens 13 medlemmar. - De viktigaste frågorna under årets förhandling är de ständigt återkommande - att höja lägst- och snittlönerna. Vår bransch har generellt ganska låga löner, säger hon.
- För att få ett bra underlag innan man sätter sig vid förhandlingsbordet använder sig klubben bland annat av HTF-lönestatistik och den lönekartläggning som upprättats inom Carlson Wagonlit.
- Vi jämför om medlemmarnas lön ligger rätt inom koncernen. Många gånger får vi höra argumentet att det är skillnad på storstad och landsbygd, men Halmstad är en stad med ett ganska högt kostnadsläge, säger Ann-Charlotte Appelfeldt.
Hon betonar vikten av att ha ett tydligt mål med varje förhandling och att försöka hålla sig fokuserad kring det.
- Vi går aldrig in ensamma i en förhandling, utan ser alltid till att vara minst två. Det är bra att backa upp varandra och fler öron uppfattar saker bättre än ett par, säger hon.
- Det är viktigt att inte stressa igenom förhandlingen utan att låta den ta den tid det tar och att man är saklig och håller sig lugn. Försök att inte ta förhandlingen personligt, utan tänk på att du representerar en grupp och inte dig själv. Kanske är man aldrig helt nöjd efter en förhandling, men tidigare år har vi faktiskt fått gehör för våra krav och det känns skönt.
Ann-Charlotte Appelfeldt har framför allt två tips till andra förhandlare:
- Ta med en facklig representant från HTF vid behov. Speciellt om man känner sig osäker och vill ha lite extra stöd utifrån. Det har vi gjort vid ett par tillfällen.
- Gå fackets löneförhandlingskurs. Man får jättebra tips och kan utbyta erfarenheter med folk i andra branscher. Man känner sig säkrare av att veta hur man kan och får agera och får även hjälp med hur man ska jobba vidare.
När det börjar dra ihop sig till lokala förhandlingar skickar HTF-klubben på Dalarnas tidningar ut ett formulär till medlemmarna där de får fylla i om de fått en ny befattning, gått en utbildning eller åstadkommit något annat som motiverar ett lönelyft.
- Vi lägger ner mycket tid på att få ett bra underlag till förhandlingarna, men tyvärr är det inte så många av medlemmarna som fyller i papperen, säger klubbordförande Curt Peleback.
- Jag anser att det är medlemmens ansvar att lämna information till oss som förhandlar deras lön så att vi har något att stå på. Det svårt för oss att agera när vi inte hör något från medlemmarna.
Klubben försöker uppmana dem som ligger långt ned i lönestatistiken att gå en utbildning om de har möjlighet.
- Som regel läggs utbildningarna på tidpunkter då man måste offra en massa fritid och det är vi emot, vi tycker att det är företaget som är ansvarigt för kompetensutvecklingen, säger Curt Peleback.
Före förhandlingen jämför klubben alltid löneläget med andra företag i tidningsbranschen. Under själva förhandlingen gäller det att ha is i magen.
- När man sitter i förhandlingar så gäller det att inte att tappa humöret utan försöka var lugn och saklig hela tiden. Detta är bland det viktigaste i en förhandling men kan vara svårt ibland, säger Curt.
Klubbordföranden tycker att det råder ett bra förhandlingsklimat på Dalarnas tidningar.
- Vi kommer alltid överens i slutändan och brukar få igenom rätt skapliga saker i jämförelse med hur det är på andra tidningar. Förra året fick vi bättre resultat lokalt än i det centrala avtalet och vi får hoppas att de har samma välvilja i år. Det som talar för det är att tidningen har gjort ett bra år.
När förhandlingen är slutförd uppmanar klubben medlemmarna att kontakta närmsta chef för information om nya lönen.
Medellönen för de 44 HTF-medlemmarna ligger kring 20 000 kronor, många av de sämst betalda är kvinnor. Strategin inför årets lokala förhandlingar är därför klar.
- I år kommer vi att försöka få slut på olika lön mellan kvinnor och män samt att, som alltid, försöka lyfta de som är sämst avlönade, och det är ju ofta kvinnor som har sämst betalt, säger Curt Peleback.
(Lön & Jobb nr 5-2007)
