Prenumerera på Kollegas nyhetsbrev
Är du medlem i Unionen? Vill du få alla våra nyheter, tips och granskningar direkt i din inkorg?
Enkelt! Anmäl dig via länken
Är du medlem i Unionen? Vill du få alla våra nyheter, tips och granskningar direkt i din inkorg?
Enkelt! Anmäl dig via länken
I höstas varnade LO för att löneskillnaderna mellan arbetare och tjänstemän har blivit för stora. 2012 skiljde det över 10 000 kronor mellan de båda grupperna. Medan arbetarnas medellön var 23 500 kronor låg tjänstemännens på 33 700 kronor.
Då kommer vi tvingas bedriva mycket mer militariserade avtalsrörelser.
Enligt LO:s avtalssekreterare Torbjörn Johansson kan en fortsatt utveckling i samma riktning leda till att LO ändrar taktik.
- Då kommer vi tvingas bedriva mycket mer militariserade avtalsrörelser. Då kommer vårt land att stanna. Jag menar inte att vi ska utjämna skillnaden fullständigt, men det ska inte skilja 10 000 kronor.
Granskar man lönerna i typiska Unionenyrken upptäcker man betydligt större skillnader än så.
Enligt SCB:s siffror, som omfattar samtliga tjänstemän inom privat sektor och alltså inte enbart Unionens medlemmar, låg medianlönen för exempelvis en civilingenjör inom elektronik och teleteknik på 43 000 kronor. I andra änden av skalan hittar man dataregistrerare med en medianlön på 23 100 kronor och receptionister på 23 000 kronor.
Avståndet mellan grupperna är inte bara stort, det fortsätter att växa. Under åren 2007-2012 steg medianlönen för de ovan nämnda civilingenjörerna med 5 000 kronor. Under samma tid ökade medianlönen för dataregistrerarna med 1 400 kronor, medan receptionisternas medianlön steg med 3 000 kronor.
Tittar man på chefsbefattningar, som ekonomichefer, personalchefer och it-chefer hade dessa löneökningar på mellan 8 000 och 10 000 kronor under samma period.
Att de högavlönade drar ifrån går också att utläsa ur den statistik som går att få från Unionen. Den är visserligen ytterst begränsad eftersom den enbart visar de tre åren 2010-2012. Mellan de tio procent av medlemmarna som hade lägst respektive högst lön skiljde det 20 460 kronor 2010. 2012 var skillnaden 23 250 kronor.
På bara några år har alltså skillnaden ökat med nästan 14 procent.
Men till skillnad från LO:s företrädare anser inte Martin Linder, andre vice ordförande i Unionen, att löneskillnaderna automatiskt skulle vara av ondo.
- I grunden faller löneskillnaderna tillbaka på vår lönepolitik som säger att lönen ska vara individuell och differentierad. Vi tycker att individerna ska tjäna olika mycket, men självklart baserat på sakliga grunder och fastställda kriterier.
Det finns ingen magisk gräns för hur stor löneskillnaden kan bli.
I Unionens löneprinciper står bland annat att lönen ska bestämmas med hänsyn till ansvaret och svårighetsgraderna i arbetsuppgifterna och den anställdes sätt att uppfylla dessa.
- För att bli accepterad både av den enskilde och kollegorna är det väldigt viktigt att lönen uppfattas som rättvis och kopplad till de arbetsuppgifter som man utför.
Men kan klyftan mellan de högavlönade och de lågavlönade bli för stor – till och med så stor att förbundet splittras?
- Nej, jag tror inte det. Det är feltänkt att olika grupper av anställda skulle stå emot varandra. De ska ge varandra kraft och stöd i stället. Det finns ingen magisk gräns för hur stor löneskillnaden kan bli.
- Vi ska ju organisera alla tjänstemän i privat sektor, och det kan ju tänkas att vi inte lyckas företräda alla gruppers intressen. Men det blir inte löneskillnaden i sig som är problemet, inte om vi kan visa dem att de får löneutveckling, att vi jobbar för deras intressen och för att de ska få kompetensutveckling.
Martin Linder menar att det inte heller är tänkbart att vissa grupper inom Unionen ska få stå tillbaka för att andra ska få en bättre löneutveckling.
- Vår tanke är att alla i ett företag bidrar och därför har rätt till löneutveckling. Utifrån det är det svårt att se att man skulle kunna göra omfördelningar mellan olika grupper inom Unionen.
Är löneskillnaden mellan arbetare och tjänstemän för stor?
Mikael Kassarp, asbestsanerare:
- Det är klart att det skiljer för mycket. Fast lite mer ska tjänstemännen ha. De har ju jobbat för det och gått sina skolor och kurser. Men det ska inte vara några tiotusen.
Niaiz Khan, taxichaufför:
- Det är den. Vi har tunga jobb, vi jobbar långa dagar, obekväma tider som kvällar. Jag har jobbat åtta år som taxichaufför, men lönen går bara nedåt.
Anna Andersson, butiksbiträde:
- Ja, det kan man väl säga. Jag tycker inte att det borde vara så stor skillnad, de borde tjäna ungefär lika mycket.
Gunnar Mattsson, pensionerad innesäljare:
- Ja, den borde vara mindre, kanske 5 000. Det beror mycket på vilken typ av tjänsteman och arbetare man pratar om, jämför man en murare och en ingenjör som gått massa år på ”Teknis” bör skillnaderna vara större, en längre utbildning måste löna sig. Men om man som jag varit en enkel kontorslav kanske det inte ska skilja lika mycket mot arbetarna.
Linda Oldenbo, landskapsarkitekt:
- Jag tror på ett jämställt samhälle, men vissa skillnader bör det vara men inte så stora. Det är tveksamt om man kan sätta olika grupper mot varandra på det sättet, kanske behövs det en annan värdeskala.
Att leda ett fackförbund kan ge mycket goda inkomster. Tidningen Arbetsvärlden publicerar i dag en lista på vad ordförandena i fackförbunden tjänar. Tidningen har dels tagit reda på vilken lön facktopparna har från sitt förbund, dels hur mycket de har i extrainkomster, exempelvis från styrelseuppdrag.
Högst lön – om man bortser från extrainkomster – har Andreas Miller, ordförande för Ledarna, som tjänar 160 500 kronor i månaden. Lägst lön har Tull-Kusts ordförande Johan Lindgren, med en månadslön på 20 850 kronor. Peter Hellberg, ordförande för Unionen, tjänar 122 877 kronor.
Om man räknar med facktopparnas extrainkomster blir listan en annan. Då toppar Ulrika Boëthius, ordförande för Finansförbundet. Hon tjänar 116 976 kronor, men har en total månadsinkomst på 470 783 kronor. Anledningen är främst att hon tidigare varit anställd på Handelsbanken och fortfarande tar del av bankens vinstdelningsprogram.
Även Sineva Ribeiro, Vårdförbundets ordförande, har betydande extrainkomster. Hennes lön är 110 540 kronor. Totalt tjänar hon dock 187 933 kronor. Extrapengarna kommer från styrelseuppdrag och rese- och bostadsförmåner, enligt Arbetsvärlden.
Ordförande, förbund, uppgiven och taxerad inkomst.
I snitt ökade chefslönerna med 5,5 procent förra året, vilket är 1,4 procentenheter mer än löneökningarna för arbetsmarknaden i stort.
Samtidigt finns det – precis som tidigare år - betydande skillnader mellan kvinnors och mäns löner. Snittlönen för kvinnliga chefer var 54 400 kronor förra året. Männen tjänade i genomsnitt 61 800 kronor. Kvinnornas löner ökade med 5,24 procent medan männens ökade med 5,68 procent och alltså drog ifrån kvinnorna ytterligare. Det innebär en löneskillnad på 12 procent.
En del av löneskillnaden är oförklarad. Det innebär att den inte förklaras av att kvinnor och män arbetar i olika yrken och branscher, har olika utbildningsnivå, arbetstid eller ålder.
Trots det går det inte att slå fast att löneskillnaden beror på diskriminering, enligt en rapport från Medlingsinstitutet. Anledningen är att statistiken inte kan fånga alla faktorer som påverkar lönen.
Amanda Lundeteg är vd för stiftelsen Allbright som arbetar för jämställdhet och mångfald på ledande positioner. Hon ser flera orsaker till att kvinnor tjänar mindre än män.
– En förklaring är att arbetsmarknaden är könsuppdelad och att kvinnors arbete oftare värderas lägre än mäns. En annan förklaring är att kvinnor tar, och förväntas ta, mer ansvar för hem och familj. I familjer med minst ett barn tjänar mannen mer, trots att kvinnan i 41 procent av fallen har högre utbildning, säger hon.
För fackförbunden finns mycket att göra för att minska löneskillnaderna bland chefer, enligt Amanda Lundeteg.
– De bör förespråka ett flexibelt arbetsliv för att göra det lättare att få ihop arbetsliv och familjeliv. De bör också jobba för bra lönekartläggningar och för jämställd rekrytering. Män rekryteras oftare för sin potential, kvinnor för sin erfarenhet, och det syns i plånboken.
Allbright förespråkar individuell föräldraförsäkring och utbildningar i jämställt föräldraskap.
– Först när vi är jämställda i privatlivet finns förutsättningar för en jämställd arbetsmarknad. Att kvinnor tar störst ansvar för familjen leder till sämre löneutveckling och lägre pensioner. Det kan dessutom få katastrofala följder om ett par går skilda vägar.
Olle Brynja är utredare och jämställdhetsexpert på Unionen. Liksom Amanda Lundeteg ser han den segregerade arbetsmarknaden som en delförklaring till löneskillnaden mellan kvinnor och män.
– Vi vet också att kvinnor oftare är chefer i första linjen, medan männen oftare är chefer i toppen där lönerna är högre.
Även Olle Brynja lyfter det ojämställda föräldraskapet, liksom föreställningar om kvinnliga och manliga egenskaper, som förklaringar till löneskillnaden.
– Men det är anmärkningsvärt att det fortfarande finns ett oförklarat glapp mellan kvinnors och mäns löner. Av de företag som gör lönekartläggningar upptäcker 40 procent osakliga löneskillnader, säger han.
För att komma till rätta med löneskillnaderna behövs arbete på flera fronter, enligt Olle Brynja. Förutom lönekartläggningar kan det till exempel handla om utbildnings- och opinionsinsatser.
– Unionen arbetar för ett mer jämställt arbetsliv och för att utbilda arbetsgivare i hur man skapar föräldravänliga arbetsplatser. Men det finns förstås könsnormer som genomsyrar hela samhället och som är svårare för oss som fackförbund att göra något åt.
Olle Brynja tror att karriärsnormer många gånger påverkar chefer starkare än anställda som inte är chefer.
– Jag är övertygad om att det till exempel fortfarande finns föreställningar om att chefer inte ska vabba eller jobba deltid, säger han.
Unionen förespråkar en tredelad föräldraförsäkring där en tredjedel är vikt åt vardera föräldern och en tredjedel kan användas fritt. På så vis kan männens uttag av föräldradagar öka.
– I dag tar kvinnor ut 70 procent av föräldradagarna. Det påverkar deras chefskarriärer. I dag ligger kvinnor och män relativt lika lönemässigt fram tills de får sitt första barn. Då drar männen ifrån.
Löneskillnaden mellan kvinnor och män var i princip oförändrad jämfört med året innan, men den långsiktiga trenden är att den minskar. Amanda Lundeteg tror att EU:s kommande lönetransparensdirektiv kommer att minska skillnaden ytterligare.
– Företagen blir tvingade att ange lön i annonser och redovisa hur lönespannet ser ut bland anställda. Först när alla fakta är på bordet vet vi var skevheten uppstår. Det blir en del jobb för bolagen, men på sikt tror jag att det kommer att leda till mer jämställda löner, säger hon.
It & telekom: 71 000
Media & Kommunikation: 64 900
Konsult & finans: 63 700
Farmaci & hälsa: 63 200
Energi & miljö: 61 000
Industri & teknik: 60 100
Handel: 57 600
Bygg & fastighet: 57 400
Transport & logistik: 53 700
Organisationer & föreningar: 50 500
Service & tjänster: 47 900
Källa: Unionens lönestatistik
Stockholm: 65 700
Göteborg: 61 400
Sydväst: 59 000
Östra Sörmland/Gotland: 56 000
Bergslagen: 55 700
Uppland: 55 200
Småland: 54 600
SjuHall: 54 200
Mälardalen: 54 200
Öst: 53 900
Värmland: 53 000
Gävleborg: 52 500
Sydost: 52 400
Skaraborg/Väst: 52 400
Västerbotten: 51 900
Dalarna: 51 000
Mellannorrland: 50 800
Norrbotten: 49 600
20–24 år 37 600 kr
25–29 år 43 200 kr
30–34 år 50 400 kr
35–39 år 56 000 kr
40–44 år 60 100 kr
45–49 år 62 600 kr
50–54 år 63 200 kr
55–59 år 61 600 kr
60–67 år 59 400 kr
I alla EU-länder tjänar kvinnor i snitt mindre än män. De senaste åren har EU på olika sätt försökt få medlemsländerna att minska det gapet, men utan större framgång. Därför har EU-kommissionen tagit fram ett direktiv som ska minska osakliga löneskillnader. Det kallas lönetransparensdirektivet och träder i kraft i juni 2026.
Förhoppningen är att mindre hemlighetsmakeri när det gäller löner kommer att leda till minskade löneskillnader mellan könen.
Strax före sommaren presenterades en utredning med förslag på hur direktivet ska genomföras i Sverige. Det här betyder förslaget om lönetransparens i korthet för dig: