Hoppa till huvudinnehåll
Lön

Kvinnliga fotbollsproffs kan inte leva på sina löner

Fotbollsspelare är ett av Sveriges mest ojämställda yrken sett till lön och villkor. Hälften av de kvinnliga proffsen kan inte leva på sin lön. Det konstaterar Unionen i en ny rapport.
Kamilla Kvarntorp Publicerad
Thomas Johansson / TT
Kungsbacka DFF och Djurgårdens IF FF under en match i damallsvenskan. Thomas Johansson / TT

Unionen har kartlagt löner, anställningsförhållanden och föräldraledighet för fotbollsproffs i landslaget och Allsvenskan. De kvinnliga proffsens löner är inte i närheten av de manliga spelarnas. Kvinnliga spelare har också svårare att kombinera fotbollskarriären med föräldraskap och att jobba kvar inom fotbollen när den aktiva karriären är över.

– Villkoren och förutsättningarna inom fotbollen är väldigt ojämställda. Det är upprörande hur stora skillnaderna är. Så kan vi inte ha det långsiktigt. Kvinnor och män ska behandlas på samma sätt i arbetslivet – ha samma rätt och möjligheter till utveckling, både vad gäller lön och karriär, säger Unionens förbundsordförande Martin Linder.

Enligt det internationella fotbollsförbundet FIFA:s senaste rankning över de bästa herr- och damlandslagen i världen hamnar det svenska damlandslaget på en nionde plats, medan herrlandslaget ligger på fjortonde plats. Men damernas bättre prestationer återspelar sig inte i lönerna.

88 procent av herrarna har en månadslön på över 30 000 kronor i månaden. Bland damspelarna tjänar hela 86 procent under 20 000 kronor i månaden.

Ersättningen utöver fast månadsersättning från klubben skiljer sig också mycket mellan de kvinnliga och manliga proffsen. 27 procent av männen jämfört med 3 procent av kvinnorna får ersättning vid matchvinst. Och 37 procent av männen jämfört med 16 procent av kvinnorna har personlig sponsring.

Läs mer: "Hiskeliga pengar inom herrfotbollen"

De ojämlika ersättningsnivåerna gör att nästan hälften, 46 procent, av de kvinnliga fotbollsproffsen inte kan leva på sin sammanlagda inkomst från fotbollen – 93 procent av de manliga spelarna kan göra det. Medan männen kan satsa helhjärtat på fotbollen måste kvinnorna alltså ha ett deltidsjobb vid sidan av fotbollskarriären för att klara försörjningen.

Att få ihop flera deltidsjobb med fotbollsträning och matcher i olika städer och länder är ofta svårt.

– Och att hinna till flera deltidsjobb på olika platser skapar stress. Det kan leda till ökad skaderisk, säger Shadé Jalali, utredare på Unionen som har skrivit rapporten.

Män avslutar oftast karriären på grund av skador och sämre motivation. Bland kvinnor är den främsta anledningen i stället att de inte får ekonomin att gå ihop och att de vill skaffa familj.

Hälften av de manliga proffsspelarna, 51 procent, har barn jämfört med endast 3 procent av de kvinnliga spelarna. Att så få kvinnliga fotbollsproffs har barn och att de ofta lämnar fotbollskarriären för att bilda familj tyder, enligt rapporten, på att det är särskilt svårt för kvinnor att kombinera föräldraskap med en fotbollskarriär.

Men en gravid person ska inte behöva betrakta sin karriär som avslutad.

”Hon bör, precis som vid en skada få möjligheten att komma tillbaka till sin klubb och sitt landslag. En graviditet är dessutom mer förutsägbar och lättare att planera för än en skada”, skriver rapportförfattaren.

För att förändra förhållningssättet till graviditet och föräldraledighet behövs bland annat tydlig information och riktlinjer om exempelvis hur kontrakt kan förlängas eller pausas, enligt rapporten.

Kvinnliga proffsspelare har också svårare att hitta nya uppgifter inom fotbollen, som till exempel tränare, när den aktiva karriären är slut. Exempel på mansdominansen i branschen är att två av 25 anställda av herrlandslaget är kvinnor, inom damlandslaget är sju av 19 anställda kvinnor.

De stora löneskillnaderna mellan män och kvinnor inom fotbollen förklaras ofta med att publikens intresse är större för herrfotboll. Sändningslicenserna kostar dessutom mer och transferpriser i miljardbelopp förekommer bara inom herrfotbollen.

– Med den utgångspunkten hade vi inte kunnat bedriva jämställdhetsarbete på något område. Man måste först ta reda på hur det ser ut, sedan ställa sig frågan om det är så här vi vill ha det. Därefter går det att komma fram till hur vi ska driva på för en sådan förändring, säger Martin Linder.

Hans-Göran Elo är förbundsdirektör för Arbetsgivaralliansen, idrottens arbetsgivarorganisation. Han beskriver de stora löneskillnaderna inom fotbollen som en komplex fråga.

– Det är klart att det inte är bra med så stora löneskillnader. Men man måste få in mer pengar i systemet för att lyfta damernas löner. Det har vi inte i dagsläget, säger han.

En konsekvens av de dåliga villkoren för kvinnliga fotbollsproffs i Sverige är att tjejer väljer bort en fotbollskarriär.  

– När unga tjejer i Sverige ser att kvinnliga fotbollsproffs inte kan leva på sina yrken väljer de bort fotbollen som satsning. Det gör att det blir ett sämre underlag, säger Shadé Jalali.

För tio år sedan låg det svenska damlandslaget i topp fem på världsrankingen. Nu har det halkat ner till plats 9. Länder som England och Frankrike har däremot klättrat i takt med att de fått proffsligor, där kvinnor tjänar ganska bra.

För ett få till en ändring betonas i rapporten vikten av att kvinnliga så väl som manliga fotbollsproffs i Sverige får heltidsanställningar samt löner och ersätt­ningar som det går att leva på.

– Någon behöver hålla i taktpinnen och gå före för att sätta Sverige på jämställdhetskartan även när det gäller fotbollen, säger Shadé Jalali.

Unionen, som organiserar anställda idrottsutövare och kanslipersonal inom idrotten, vill bland annat förbättra situationen för de kvinnliga proffsspelarna genom att bedriva klassiskt fackligt arbete.

– För oss gäller det att organiserar så många av elitutövarna som möjligt. Och sedan göra det som vi är bäst på – reglera arbetsvillkor i avtal, säger Martin Linder.

Rapporten bygger bland annat på intervjuer gjorda med 76 damspelare och 59 herrspelare i landslaget och Allsvenskan, som är medlemmar i Spelarföreningen och Unionen. 254 unga fotbollsspelare i åldrarna 10-16 år intervjuades också. Intervjuerna gjordes 21 maj – 9 oktober 2018 av Novus på uppdrag av Unionen.

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Kollega nummer 1 2025 omslag

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Lön

Högre lön får svenska ingenjörer att välja Danmark

Årslönen för en ingenjör i Danmark är 200 000 kronor högre än i Sverige – efter skatt. När allt fler väljer att pendla över sundet dräneras Sydsverige på viktig kompetens. Malmöbon Andre Bugge är en av dem som valt att jobba i Köpenhamn.
Ola Rennstam Publicerad 20 januari 2025, kl 06:03
André Bugge kliver på ett Öresundståg.
Ingenjören André Bugge är en av allt fler högutbildade skåningar som pendlar över Öresund. Han tjänar 17 000 kronor mer i månaden - efter skatt - jämfört med ett liknande jobb i Skåne. Foto: Emil Malmborg

Det är snart 25 år sedan Öresundsbron invigdes och sedan dess har pendlandet över sundet blivit en självklar del i regionens arbetsliv. Politikernas vision om en och samma arbetsmarknad i Öresundsregionen har ännu inte uppnåtts, men tanken att jobba i grannlandet är något som tilltalar allt fler. I dag pendlar drygt 18 000 personer dagligen över bron, enligt Öresundsinstitutet. De allra flesta av dem bor i Sverige och arbetar i Danmark.

Förklaringarna är flera. En stark dansk krona, förenklade regler och ett högre löneläge i Köpenhamn har gjort det värt mödan med en tidskrävande och dyr pendling.

En liten del pendlare är danskar som valt att bosätta sig i Malmöområdet på grund lägre bostadspriser, men de allra flesta är svenskar som vill ta del av den heta arbetsmarknaden på den danska sidan.

17 000 kronor mer i månaden – efter skatt

En av dem är civilingenjören André Bugge, som har jobbat tio år på ett dotterbolag till den danska biomedicinjätten Novo Nordisk.

– Uppskattningsvis tjänar jag 17 000 kronor mer i månaden efter skatt jämfört med ett liknande jobb i Skåne. Jag har övervägt att byta jobb i omgångar, men har inte kunnat motivera att gå ner så mycket lön och bli av alla andra förmåner, säger han.

Förutom den högre lönen kan han äta lunch på sin arbetsplats för 27 kronor per dag, en kostnad som möjliggörs av förmånliga skatteregler för danska företag. En annan fördel är att han omfattas av dubbla välfärdssystem. Av praktiska skäl har han sin tandläkare i Köpenhamn och kan vid behov även söka vård där.

André Bugge ser inga nackdelar med upplägget, mer än att han själv måste betala in sociala avgifter, vilket är cirka 8 procent av hans bruttolön.

Han bor nära tågstationen i Hyllie och tycker att pendlingen på en och en halv timme för det mesta fungerar smidigt.

– Jag stortrivs med mitt jobb och ser ingen anledning att byta. Klart att det kan vara besvärligt ibland när tågtrafiken strular, nu när jag har ett litet barn vill jag komma hem fort, säger han.

Pendlande ingenjörer har fördubblats

Att högutbildade personer som André Bugge söker sig bort från svensk arbetsmarknad blir allt vanligare. Enligt fackförbundet Sveriges Ingenjörer pendlar dubbelt så många ingenjörer över sundet i dag som för tio år sedan.

Årslönerna för en ingenjör i Danmark är 200 000 kronor högre efter skatt än i Sverige, enligt fackets rapport.

Men utvecklingen oroar. Den svaga svenska kronan och de högre lönerna i Danmark ger en dubbelsmocka mot kompetensförsörjningen i Sydsverige. Unionen får signaler om att regionen drabbas av ”braindrain”, det vill säga att företag får allt svårare att hitta rätt kompetens.

Anders Sjöstrand

– Det är klart att det är oroande. Vi besökte ett stort verkstadsföretag nyligen som ska bygga en ny anläggning och de har jättesvårt att hitta ingenjörer. På sikt finns det risk att företagen här väljer att flytta utomlands och då tappar vi arbetstillfällen. Det skulle vara förödande, säger Anders Sjöstrand, vice ordförande i regionstyrelsen för Unionen sydväst.

 

Arbetsgivarna: "Ingenjörer i Sverige välbetalda"

Svenskt Näringsliv beskriver kompetensbristen som den allra viktigaste frågan för sina medlemsföretag. Men enligt Johan Dalén, regionchef för arbetsgivarorganisationen i Skåne och Blekinge, är förklaringen till kompetensbristen inte löneläget.

Johan Dalén
Foto: Ulf Börjesson

– Bristen på kompetens är en generell problematik i hela landet, men vi ser inte något strömhopp av kompetens till Danmark på grund av just löneläget. Ingenjörer i Sverige är välbetalda, säger han.

– Det är oerhört viktigt att arbetsgivare gör sig attraktiva för arbetskraften och det upplever jag att man gör. Men lönen är bara en faktor bland många. Våra företag efterlyser utbildningsinsatser för att möta det behov av ingenjörer som näringslivet redan i dag har brist på, säger han.

"Inte jätteattraktivt för mig att byta jobb"

André Bugge är 35 år och har aldrig jobbat i Sverige. I stället blev han rekryterad till Novo Nordisk Engineering direkt efter examen i kemiteknik vid Lunds tekniska högskola. Hans titel är processingenjör, vilket innebär att han utvecklar utrustning till läkemedelsbolagets olika fabriker.

I genomsnitt jobbar han tre dagar i veckan på kontoret utanför Köpenhamn och två dagar hemifrån. Att anställningstryggheten är svagare i Danmark oroar honom inte. Inte heller att den danska kronan skulle rasa i värde och radikalt sänka hans lön.

André Bugge

– Man är inte lika skyddad som under las-reglerna i Sverige, men eftersom det är mycket billigare att fastanställa i Danmark och det råder ett skriande behov av ingenjörer känns det inte det minsta otryggt för min del. Även om växelkursen skulle gå ner till den svenska kronans nivå är min lön ändå högre.

På frågan om hur länderna skiljer sig passar André Bugge på att ge en liten känga till svenska arbetsgivare.

– Om man jämför löneläget och övriga villkor som billig lunch med vad svenska företag erbjuder så framstår de som klart sämre. På de jobbintervjuer jag varit på i Sverige har arbetsgivarna bara fokuserat på vad jag ska bidra med, men inte sagt ett ord om vad de kan erbjuda mig – och då är det inte jätteattraktivt för mig att byta jobb.

Pendling till Hamburg år 2029

Även Sydsvenska handelskammaren ser att många arbetsgivare har svårt att få tag i rätt kompetens. Vice vd Per Tryding anser dock att det inte behöver vara dåligt för svensk ekonomi att allt fler väljer att jobba utomlands.

Per Tryding
Foto: Roger Nellsjö

– På kort sikt kan kompetensbristen så klart ställa till problem för enskilda företag, men på längre sikt är det i grund och botten positivt att vi har en kompetens i Sverige som är värd pengar och som utländska företag är beredda att betala för, säger han.

Handelskammaren ser ytterligare jobbmöjligheter år 2029, då Fehmarn Bält-förbindelsen öppnar för trafik.

– Då kommer Malmöbor att nå Hamburg, som en är rik region, på tre timmar. Det öppnar upp en enorm arbetsmarknad för den som kan tänka sig att veckopendla, säger Per Tryding.

ÖRESUNDSREGIONEN

➧ Nordens största arbetsmarknad med 2 miljoner sysselsatta.

➧ Invånarantal: cirka 4,2 miljoner.

➧ Under 2023 pendlade 17 500 personer från Sverige till Danmark och 1 200 personer från Danmark till Sverige.

➧ 2029 öppnar Fehmarn Bältförbindelsen, då nås Hamburg på tre timmar från Malmö.

Källa: Öresundsinstitutet