Colin Moon påpekar det själv: Beskrivningen ovan av den osynliga chefen kan tyckas lite klyschig. Men är enligt honom inte desto mindre sann.

Läs mer: 5 heta ledarstilar

– Den svenska ledarstilen är inkluderande och besluten ska fattas gemensamt. Det föregås av långa processer och många olika slags möten, sammanfattar engelsmannen som bott i Sverige i olika omgångar under 25 år.

Han är författare och flitigt anlitad och prisbelönt föreläsare om kommunikation över kulturgränser. Colin Moon pekar på att det är när det kommer in exempelvis en chef från ett annat land, till exempel vid ett uppköp, som det lätt uppstår missförstånd och krockar. I synnerhet om chefen inte gjort sin kulturella hemläxa.

– Den informella ledarstilen, transparensen, att alla ska ta del av allt – svenskarna borde vara lite mer ambassadörer för det här sättet att vara på. Ni borde se er mer utifrån och vara mer medvetna om hur det är att utsättas för människor som tänker annorlunda.  Till exempel kan vi förklara att ”I Sverige gör vi så här för att …”, säger Colin Moon.

Det är mycket som behöver förklaras. Colin Moon har många gånger mött människor från andra mer hierarkiska kulturer, till exempel från Storbritannien eller Frankrike, som inte kan förstå att här kan chefen först fatta ett beslut för att i nästa steg få medarbetarna med sig och anpassa sig efter beslutet.

Läs mer: 5 vanliga chefsmyter

Han har också mött många från andra kulturer som häpnar över att de svenska medarbetarna ”Dricker kaffe, går hem tidigt och tar med sig barnen till jobbet”.

– Det fascinerande är att jobbet blir utfört i alla fall. Här kan man kombinera platta organisationer och balans mellan arbete och fritid. Ikea har ju till exempel lyckats exportera en platt organisation till många länder. Och Sverige och svenskt näringsliv går ju bra jämfört med många andra länder, säger han.

Fördelen med den inkluderande ledarstilen är enligt Colin Moon att det motiverar folk att känna sig delaktiga. En nackdel när alla beslut till synes fattas gemensamt är att ingen individ tar ansvar.

– Det är ingen som säger att ”Det här är mitt ansvar”, varken i politiken eller i arbetslivet. I Japan däremot gråter man ut eller tar till och med livet av sig, säger Colin Moon.  

Läs mer: Japans arbetsliv leder till döden

Ytterligare en nackdel med den svenska konsensustraditionen är att den är tidskrävande. Svenskar älskar ord som processer, vilket innebär att det kommer att ta tid. Men tid ses också som något kvalitativt.

Och tid tar det med många möten. Sverige har en ifrågasättande kultur, och det går enligt Colin Moon inte att fatta besluten utan en massa möten. Man kan till exempel inte fatta ett enkelt beslut via mail. Det är infomöte, måndagsmöte, planeringsmöte, förmöte och så vidare innan själva stora mötet. Under det sista mötet kan allt vara utagerat, då har man i princip ett möte för att dela samma åsikt.

– Å andra sidan kan svenskar också ha en liten romantisk bild av hur det fungerar. Om man vill vara lite cynisk så kan det också vara så att man tycker att det ska gå till på ett visst sätt men å andra sidan är beslutet redan fattat, säger Colin Moon.

Trots olika managementtrender som avlöser varandra så är den grundläggande ledarstilen i Sverige fortsatt inkluderande. Colin Moon spår ingen större förändring. Han lägger till att Sverige inte är ensamt. Även i exempelvis Nederländerna är affärskulturen inkluderande. I Tyskland är arbetslivet väldigt reglerat men alla har rätt till medbestämmande.

Cajsa Högberg
cajsa.hogberg@kollega.se