Cementa släppte ut näst mest koldioxid av alla svenska bolag i fjol. Vad tänker du som hållbarhetschef om det?
– Att det är en förmån att få arbeta med hållbarhetsfrågor just här. Det är inom basindustrin som de stora förändringarna kan ske. Vi har ett stort ansvar i Sveriges omställningsarbete och jag kan faktiskt inte tänka mig ett mer spännande eller meningsfullt uppdrag.

Hur hamnade du i det här jobbet?
– Jag kom till Heidelberg Cement år 2009, som trainee. Jag fick vara ute i de olika verksamheterna och drillades i hela kedjan. Därefter har jag haft olika utlandsstationeringar inom bolaget, som jobb på finansavdelningen. Sedan år 2020 är jag hållbarhetschef i Norden.

Finns det inte krockar i din roll?
– Såklart finns det stora utmaningar. Men klimatfrågan är den enskilt största frågan i bolaget. Alla är överens om att det handlar om vår överlevnad och det är fantastiskt att den beslutskraften finns. Sedan finns det förstås utmaningar i hur det ska kombineras med fortsatt konkurrenskraft och finansiering för allt som behöver komma på plats för att vi ska kunna ställa om.

Den senaste tiden har turerna kring ert fortsatta tillstånd för att bryta kalksten på Gotland varit i fokus. Vad innebär ditt jobb till vardags annars?
– Internt har jag ett team med helhetsgrepp över hållbarhetsfrågor. Vi stöttar kollegor och projekt i bolaget. Min roll i det externa handlar om påverkansarbete, om att knyta kontakter för att skapa förut sättningar för industriell omställning. Rätt politiska beslut behöver komma på plats och myndigheter agera. Kunder och andra företag behöver också ha samma inriktning.

Vad är du särskilt stolt över i rollen som hållbarhetschef?
– Att vi är i genomförandefasen av världens första koldioxidavskiljningsanläggning inom cementindustrin i vår norska verksamhet. Den håller nu på att skalas upp i Sverige. Målet är att fabriken i Slite år 2030 ska bli världens första klimatneutrala cementfabrik. 1,8 miljoner ton koldioxid ska fångas in årligen. Det är mer än tre procent av dagens samlade utsläpp i Sverige.

Text: Tora Villanueva Gran