Hoppa till huvudinnehåll
Ledare

Unga och äldre har det extra tufft

Ungdomar och äldre har drabbats hårt av pandemin. Ändå har de blivit syndabockar i debatten. Och i arbetslivet har åldern också betydelse. Det är dags att vi tar på oss empati-glasögonen och slutar ställa grupper mot varandra.
Helena Ingvarsdotter Publicerad
Christopher Hunt
Helena Ingvarsdotter, chefredaktör och ansvarig utgivare för Chef & Karriär samt Kollega. Christopher Hunt

Pandemin har lockat fram människors fantastiska förmåga att ställa om och gjort tydligt att när det blir besvärligt har vi en superkraft – att hjälpas åt. Men det har också gått snett på sina håll, som när man velat peka ut syndabockar och skapa ett vi och ett dem. Ofta med en koppling till ålder. Unga har fått kritik för att de är för sociala och äldre för att de över huvud taget går ut.

Naturligtvis ska vi alla ta ansvar. Men att ställa grupper mot varandra tjänar ingenting till. Och, om man tar på sig empati-glasögonen är det inte svårt att förstå att det är tufft för en gymnasieungdom som inte får gå till skolan eller träffa sina kompisar under en period i livet där just det sammanhanget är viktigare än någonsin. Både för utveckling och hälsa. Eller att en 70-plussare vill göra sina egna inköp i matbutiken – det kanske enda avbrottet från att sitta ensam och isolerad i bostaden. Jag säger inte att det är rätt att strunta i restriktioner, men det går att begripa.

Det har även funnits en tendens att klappa äldre människor på huvudet – diskussionen om att skydda ”våra gamla” har utmynnat i att vissa äldre känt sig som paria, alternativt omyndigförklarade. Kanske hör det samman med det som kallas ålderism, stereotyper kopplat till äldre och åldrande som kan leda till diskriminering.

Den typen av fördomar finns även i arbetslivet. Ann-Mari Niklasson upplevde det när hon inte ville gå i pension. Men hon tog nya tag, hängde i och slutade inte förrän hon fyllt 80.

Läs mer: De fortsatte jobba efter 65

I andra ändan av arbetslivet finns de unga. De har i högre utsträckning drabbats av coronans ekonomiska effekter eftersom många jobbar i branscher som haft det svårt, till exempel inom hotell och service. Läget just nu kan få negativa följder under lång tid i ungas arbetsliv. Där de osäkra, tidsbegränsade anställningarna också är en av bovarna i dramat. Det här har vi på Kollegaredaktionen gjort en spaning om, välkommen att läsa mer. 

Läs mer: Pandemin slår hårt mot ungas jobb

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning
C&K 2-25

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Ledare

Därför ska du bry dig om fängslade journalister

Att en svensk journalist fängslas i Turkiet är väl inget som gemene man behöver bry sig om? Jo, i allra högsta grad – det påverkar allas våra demokratiska rättigheter.
Helena Ingvarsdotter Publicerad 12 maj 2025, kl 06:00
Helena Ingvarsdotter
Helena Ingvarsdotter, chefredaktör Kollega och Chef & Karriär. Foto: Klas Sjöberg

Ingen rök utan eld, brukar man ju säga. Men när det gäller journalisten Joakim Medin som sedan en tid tillbaka sitter i ett turkiskt högsäkerhetsfängelse så är det faktiskt just så – det ryker helt utan eld. För det enda han har gjort är att ägna sig åt journalistiskt arbete, och det han har skrivit är publicerat inom Sverige. Han har inte brutit mot några lagar som gäller här.

Men nu står han anklagad för brott som kan ge många års fängelse i Turkiet. Det sägs att han varit aktivist och tagit politisk ställning, men det han anklagas för handlar till exempel om att han intervjuat personer från organisationer som fått terrorstämpel. En journalist måste kunna intervjua även sådana människor, det betyder inte att reportern instämmer i intervjupersonens åsikter.

Som Joakim Medin själv skrev på en lapp inifrån fängelset: Journalistik är inte ett brott, inte i något land.

Stanna upp en stund och fundera över alternativet – att det fria ordet inte fanns.

Varför ska du som läser den här spalten bry dig om det här? Är inte det en fråga enbart av intresse för medierna? Nej, för ett angrepp på journalistik är ett angrepp på demokratin. Det är journalister och fackligt aktiva som tystas först i odemokratiska samhällen. Men det stannar inte där, det påverkar yttrandefriheten för alla. Det leder till förtryck av människor som tycker annorlunda än de som styr, vilket i sin tur leder till självcensur.

Vissa skulle invända att det är journalisterna själva som ägnar sig åt censur, eftersom media inte alltid rapporterar om allt. Men där måste man komma ihåg att journalister bara kan berätta sådant som är bekräftat sant, det går inte att skriva när något endast är rykten. Så även om du irriterar dig på medierna ibland, stanna upp en stund och fundera över alternativet – att det fria ordet inte fanns. Ett samhälle av rädsla och tystnad.