Hoppa till huvudinnehåll
Ledare

Ung i sinnet

Sverige lär vara det mest åldersfixerade landet i världen. Ingen annanstans tycks åldern spela så stor roll för oss själva och för omgivningen som här. Och märkligt nog så är det sällan i särskilt positiva sammanhang. I stället för att fira att vi blivit aningen klokare och mer erfarna talar vi om 30-, 40- och 50-årskriser.
Naljen Ståhlström Publicerad

Men så är också hela samhället uppbyggt runt de där tio sifforna i personnumret. När vi söker jobb är åldern ofta det första vi ombeds fylla i, som om den vore lika viktig på cv:t som antalet högskolepoäng.

Våra livsfaser ska följa en bestämd åldersordning.


I kölvattnet är det lätt att både göra sig skyldig till och utsättas för åldersdiskriminering. Inte medvetet kanske, men vi har så lätt för att åldersbestämma allt, sätta bäst före datum inte bara på mjölkpaketet.

Våra livsfaser ska följa en bestämd åldersordning. Skola och högre utbildning före 30 fyllda, följt av familj, barn,
karriär och fast jobb. Sedan gäller det att ha det tryggt och ordnat, åtminstone på jobbfronten, för blir du av med jobbet när du är runt 50, ja, då kan du få det tufft.

Jag har på nära håll följt en väninnas kamp. Precis innan hon fyllde 50 organiserade ledningen om och hon blev
uppsagd på grund av arbetsbrist. Min väninna är välutbildad, hade chefsansvar och var omtyckt av alla för sina prestationer och för sin personlighet. Men vad hjälpte det.

Minns fortfarande kvällen när vi satt vid mitt köksbord och pratade om framtiden. Inte kunde någon av oss ana
att det skulle ta tre år av intensivt jobbsökande innan hon till slut landade. Av och till dök lediga jobb upp som hon hade en klockren profil för, men hon blev inte ens kallad till intervju.

...såg hennes ålder och erfarenhet som en tillgång.

Men till slut fanns det en personalchef därute som inte tyckte som alla andra, som såg hennes ålder och erfarenhet som en tillgång.

I det här numret av Kollega har vi träffat Nils och Lena som båda har passerat 50 och som lyckats att skaffa nya jobb. Läs om hur de gjorde och deras bästa tips. För visst är det så att det finns arbetsgivare i Sverige som inte ser åldern som ett hinder, utan som tvärtom förstår hur viktigt det är att ha varierande åldrar i en arbetsgrupp.

Bläddra i tidningen!

Läs årets första nummer av tidningen Kollega digitalt här. 

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Ledare

Krönika: Sluta övervaka medarbetarna

Att hålla digital koll på medarbetarna är inte bara dålig stil, det är också dåligt för produktionen.
Helena Ingvarsdotter Publicerad 25 september 2026, kl 05:59
Helena Ingvarsdotter
Helena Ingvarsdotter, chefredaktör Kollega och Chef & Karriär. Foto: Klas Sjöberg

Forskning som pågår visar att mer än hälften av alla chefer ägnar sig åt någon form av digital kontroll av medarbetarna – det kan du läsa mer om här.

Jag tycker att det är en oroande hög siffra. Visst, det må vara hänt att kika i Teams om medarbetaren är upptagen så att jag vet om jag kan ringa upp eller ej. Men att falla för lockelsen att titt som tätt kolla att folk jobbar är dålig stil. Och kontraproduktivt.

Jag har svårt att tro att program som mäter tangenttryckningar, registrerar aktivitet eller kartlägger varje minut av arbetsdagen blir till verklig nytta. De säger ju ingenting om kvaliteten på arbetet, eller om kreativitet och innovation.

Och framför allt: ökad övervakning riskerar att urholka tilliten. Och om inte chefen litar på medarbetaren, varför ska då medarbetaren lita på chefen?

Kortsiktigt kanske ökad kontroll kan höja produktionstakten. Men arbetsglädjen och viljan att göra det där lilla extra, att ta ansvar för helheten, riskerar att försvinna, och det tror jag leder till lägre produktivitet i det långa loppet.