Hoppa till huvudinnehåll
Ledare

Ibland är det klokt att fly verkligheten

Får man vara glad samtidigt som medmänniskor lider och dör i krig? Det kan kännas omoraliskt. Men stunder av verklighetsflykt är nödvändiga – för att vi ska orka. Jag tycker till och med att vi har ett uppdrag att hålla hoppet uppe.
Helena Ingvarsdotter Publicerad 6 april 2022, kl 06:05
Helena Ingvarsdotter
Helena Ingvarsdotter, chefredaktör Kollega och Chef & Karriär. Foto: Klas Sjöberg

Är det okej att glädjas åt vårsolen trots det mörka, fruktansvärda som pågår i världen? Är det fel att fly verkligheten några timmar på bio eller i en teatersalong samtidigt som människor tvingas lämna sitt land? Det kanske kan verka omoraliskt att roa sig när så många lider under brinnande krig, men det finns ju heller ingenting gott med att fastna i förtvivlan.

Själv var jag just på teater häromdagen. Pjäsen var både glittrande underhållning och en berättelse om förtryck och död – Cabaret som utspelar sig i Berlin på 30-talet. (I filmversionen spelar Liza Minelli en av huvudrollerna.) På nattklubben Kit Kat gör alla sitt bästa för att välja glädjen, det är ett ställe för fest och dekadens, där man kan älska vem man vill – även någon av samma kön. Men det slutar i katastrof, nazisterna går mot makten och judar och homosexuella har ingen plats i det nya riket som ska skapas.

Det finns ju heller ingenting gott med att fastna i förtvivlan

Jag menar inte att vi ska göra som rollfiguren Sally Bowles som bara vill att livet ska vara en sprudlande show – och låtsas som om den politiska utvecklingen inte har med oss vanliga att göra. Att leva sorgfritt tack vare skygglappar är inte en möjlig väg. Vi har ett ansvar att informera oss och att agera där vi kan. Vi kan protestera, kämpa för det fria ordet, skänka pengar eller bidra med andra resurser för att hjälpa medmänniskor i nöd.

Men vi måste också ta hand om oss själva, för att orka. Stunder av verklighetsflykt kan vara nödvändiga. Kanske begränsa vårt nyhetsintag om vi mår dåligt av att följa alla rapporter. Vi ska fortsätta röra på oss, ta del av kulturen, umgås och skratta. Vi måste hålla hoppet uppe. Jag tycker till och med att vi kan tänka på det som ett uppdrag i frihetens och demokratins tjänst.

Ledare

Chef: Sluta mikrostyra

Vilken typ av ledare är du? Om du är sorten som vill peta i detaljer kan det vara fiffigt att öva på att släppa på kontrollen. Både för verksamsamhetens och din egen skull.
Helena Ingvarsdotter Publicerad 30 maj 2023, kl 09:00
Helena Ingvarsdotter.
Helena Ingvarsdotter, chefredaktör och ansvarig utgivare för Chef & Karriär samt Kollega. Foto: Klas Sjöberg

Mina söner är vuxna och det är underbart men det finns sådant jag saknar från åren när de var yngre. Till exempel att stå vid – oftast blåsiga men emellanåt också soliga – konstgräsplaner och titta på ungdomsfotboll. Nåja, allt var ju inte kul, det fanns hetsiga föräldrar och tyvärr barn som hamnade i kläm när elittänkandet fick för stor plats. Men de allra flesta som engagerade sig var toppen.

En av de saker man blir observant på som förälder till idrottande barn är vilken ledarstil tränare och ledare har. När det handlar om att coacha ett lag under en match finns det två huvudspår. Den ena sortens tränare är aktiv vid sidlinjen och ropar instruktioner hela tiden och den andra håller sig mer i bakgrunden, pratar bara taktik före matchen och i pausvilan.

En ledare som mikrostyr får kanske goda resultat på kort sikt

Jag kom att tänka på det när jag läste vår artikel om kontrollbehov. En ledare som mikrostyr får kanske goda resultat på kort sikt, men det kan också hämma utveckling. När en chef deltar i alla små beslut riskerar medarbetarna att bli passiva. Vilken sort tillhör du?

Om du misstänker att du är lite för kontrollerande i ditt ledarskap ska du inte misströsta, det går att öva sig på att släppa. Något som också kan minska pressen och stressen för din egen del.