Hoppa till huvudinnehåll
Ledare

Gör din röst hörd!

I dessa tuffa tider har facket mycket stor betydelse. Till exempel genom att teckna kollektivavtal om korttidspermitteringar för att rädda företag och jobb. Och för att hålla emot när näringslivet håller omotiverat hårt i lönepengarna.
Helena Ingvarsdotter Publicerad
Christopher Hunt
Helena Ingvarsdotter, chefredaktör och ansvarig utgivare. Christopher Hunt

För hundra år sedan bildades det första av de fackförbund som i dag är Unionen. Då som nu var en av de främsta uppgift­erna att kämpa för rimliga löner. Detta ställs på sin spets i tuffa pandemitider, och gör det tydligt att ensam inte är stark. För med kniven mot strupen är det svårt att som enskild anställd hålla emot om arbetsgivaren kräver att du ska gå ner i lön.

Det visar också den opinionsundersökning vi har gjort – många kan tänka sig tillfälliga lösningar. Men att sänka lönen, eller avstå löneökningar, är aldrig rätt väg. För tänk e­fter - inte erbjuder arbetsgivaren automatiskt högre lön när tiderna är goda?

Läs mer: Många beredda avstå löneökningar tillfälligt

I förhandlingarna inför korttidsavtalen ville facket att företagen skulle passa på att kompetensutveckla sin korttidspermitterade personal, men det har bara blivit verklighet för en fjärdedel.

Läs mer: 3 av 4 utbildas inte

I nya numret av Kollega hittar du även tips på vett och etikett för videomöten och om hur du kan enkelt kan höja nivån på dina hemarbetesluncher. Och mycket mer.

Till slut vill jag tipsa dig om Kollegas nya debattsida på webben. Att öppna för medlemmarnas åsikter är viktigt för oss som fackförbundstidning – vi vill att du ska komma till tals om det som rör din vardag i jobbet eller arbetslivet i stort.

Välkommen att göra din röst hörd!

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Kollega nummer 1 2025 omslag

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Ledare

I Karl-Bertil Jonssons fotspår

En del väljer att liksom ge upp om mänskligheten och demokratin när världsläget är mörkt. De börjar tro på konspirationsteorier och sprider felaktiga fakta vidare. Men vi får inte släppa hoppet.
Helena Ingvarsdotter Publicerad 19 december 2024, kl 10:05
Helena Ingvarsdotter
Helena Ingvarsdotter, chefredaktör Kollega och Chef & Karriär. Foto: Klas Sjöberg

Snart är det jul och säkert kommer några av er titta på Karl-Bertil Jonssons julafton på tv mellan pepparkakor och paketöppning. Den tecknade sagan handlar om tonåringen som bestämmer sig för att ta rika människornas julklappar och ge till de fattiga och utslagna. Jag säger inte att hans metod är den bästa – jag tänker inte uppmana till stöld – men visst behövs åtgärder som minskar klyftorna och polariseringen i samhället just nu.

För läget är på många sätt mörkt, med krig och konflikter. En av världens största demokratier har valt en president som byggt sin kampanj på att elda på hat och misstro mellan människor. Här hemma blir vardagen tuffare när arbetslösheten når nya rekordnivåer. För många kommer det inte att bli ”en välsignad jul” som Karl-Bertils ömma moder önskar sig.

Det är ens skyldighet att hålla glädjen levande

Det är svårt att stå ut med eländet. En del väljer att liksom ge upp om mänskligheten och demokratin. De börjar tro på konspirationsteorier och sprider felaktiga fakta vidare, vilket i sin tur ökar polariseringen.

Men den vägen leder bara till cynism och själviskhet. Vi måste göra tvärtom. Välja hoppet och ljuset, trots allt. För vår egen skull – men också för alla andras. 

Det betyder inte att vi ska blunda för verkligheten eller förneka det som är tungt, men vi ska agera. Engagera oss i föreningar, i facket, gå ut och nattvandra, träna ett gäng ungar i fotboll – helt enkelt hugga i där vi kan. Hitta tröst i musik, film och böcker, eller kanske naturen. Det är vår plikt som människor att odla det positiva, som en motkraft. Som den store humanisten Tage Danielsson – han som skrev sagan om Karl-Bertil Jonsson – också sa:

”Det är ens skyldighet att hålla glädjen levande.
Det kan vara tungt, men man måste försöka.
Om man ger upp och drunknar i sorgen, ökar man världens elände.”