Hoppa till huvudinnehåll
Ledare

Digitalt medarbetarskap: Ta hand om varandra

Chefens ansvar och självledarskap är på tapeten när vi pratar om hur vi ska kunna må bra på jobbet, inte minst i dessa tuffa tider. Men här vill jag också påminna om hur viktig du kan vara i din roll som jobbarkompis.
Helena Ingvarsdotter Publicerad
Christopher Hunt
Helena Ingvarsdotter, chefredaktör och ansvarig utgivare för Chef & Karriär samt Kollega. Christopher Hunt

Pang. Det gick på ett ögonblick under det digitala mötet där jag passade på att promenera samtidigt som jag deltog via Teams i mobilen. Isfläckar förrädiskt gömda under snö, noll fotfäste och landning på knäets insida. En klantig vintervurpa och nu struttar jag omkring på kryckor.

Det är förstås en småsak när många lider av allt som pandemin för med sig. Men ändå trist att missa den bästa längdåkningsvintern på länge söderöver och att oroa sig över att något gått sönder permanent. En tröst är då att ha inkännande jobbarkompisar. Som låter en klaga lite och tipsar om tv-serier – men också påminner en om nyttan av att tänka goda, läkande tankar.

Det sista är tillämpbart på så mycket mer än mitt onda knä. För sällan har väl så många av oss aktivt funderat på hur vi egentligen mår. Vi behöver stärka oss själva, vare sig vi gör det med mental träning, motion eller genom att hämta kraft i naturen.

Läs mer: Träningsövningar för hemmajobbaren

Ytterst är måendet på jobbet – inte bara den fysiska hälsan utan också den psykosociala – en fråga för chefen. Det här regleras bland annat i föreskriften OSA, organisatoriskt och social arbetsmiljö, som nu fyller fem år.

I de här tiderna tror jag också att stödet från gruppen blir extra viktigt. Vi kan hjälpas åt som arbetskamrater – lägga lite extra tid på omtanke om kollegorna. För många är det nu ett år av hemmajobb som förflutit. Och ensamarbete är en arbetsmiljörisk.

Som en kollega uttryckte det: ”Vi pratar mycket om vikten av det digitala ledarskapet, men det är dags att slå ett slag för det digitala medarbetarskapet.” Varför inte höra av dig en extra gång till kollegan? Inte enbart via mejlen och inte bara med specifika jobbärenden. Ta hand om varandra, helt enkelt.

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Ledare

När AI särskriver blir jag en bakåtsträvare

Ständig förändring är vår tids mantra. Att testa nytt är bra och nödvändigt, det går inte an att vara en bakåtsträvare. Fast lite kanske?
Helena Ingvarsdotter Publicerad 3 februari 2025, kl 05:55
Helena Ingvarsdotter
Helena Ingvarsdotter, chefredaktör Kollega och Chef & Karriär. Foto: Klas Sjöberg

Vi arbetar agilt – är i ständig förändring. Så ska man säga och göra i dagens arbetsliv. Annars framstår man som en bakåtsträvare, och med viss rätt eftersom de flesta branscher förändras snabbt i dessa digitala tider. Ta bara AI-verktygen som redan är en realitet men ändå bara i början av utvecklingen.

Vi testar! Så säger vi när vi ska införa något nytt på jobbet. Och det är ju bra. Men för att på riktigt våga prova måste det finnas utrymme för att misslyckas. Finns det?

Nja, inte av sig självt i alla fall. Det är nämligen djupt rotat i oss människor att undvika att göra fel, vi är rädda att behöva möta skammen. Därför måste vi prata mer om motgångarna. Det tipset ger ledarskapsutvecklaren Loa Lava Brynjulfsdotter och hennes tips inspirerade mig att formulera ett nyårslöfte. Jag brukar egentligen inte ge några längre, förutom ”jag ska använda läppstift oftare”. Men nu har jag lagt till ett för 2025. Jag lovar att jag ska misslyckas, och att prata öppet om det för att bidra till avdramatisering av motgångar. Välkommen att hänga på om du vill!

Jag lovar att jag ska misslyckas, och att prata öppet om det

Apropå förändring. Jag läste att cirka hälften texterna på plattformen Linkedin kommit till med hjälp av AI-verktyg, till exempel chatGPT. Nog är det en smula omvälvande att vi snart inte vet vem som skrivit?

Inte ens missarna behöver vara mänskliga. Jag tänkte annars att vi i denna nya tid skulle bli lite glada över grammatiska fel, då vet vi säkert att det finns en människa bakom texten. Men tji fick jag. För nu har stavningskontrollsprogrammen som finns i datorn och mobilen börjat särskriva, alltså dela upp vissa sammansatta ord som absolut inte ska delas upp. Jag tror bestämt att jag känner en liten, liten bakåtsträvan komma krypande.