Hoppa till huvudinnehåll
Ledare

Digitalt medarbetarskap: Ta hand om varandra

Chefens ansvar och självledarskap är på tapeten när vi pratar om hur vi ska kunna må bra på jobbet, inte minst i dessa tuffa tider. Men här vill jag också påminna om hur viktig du kan vara i din roll som jobbarkompis.
Helena Ingvarsdotter Publicerad
Christopher Hunt
Helena Ingvarsdotter, chefredaktör och ansvarig utgivare för Chef & Karriär samt Kollega. Christopher Hunt

Pang. Det gick på ett ögonblick under det digitala mötet där jag passade på att promenera samtidigt som jag deltog via Teams i mobilen. Isfläckar förrädiskt gömda under snö, noll fotfäste och landning på knäets insida. En klantig vintervurpa och nu struttar jag omkring på kryckor.

Det är förstås en småsak när många lider av allt som pandemin för med sig. Men ändå trist att missa den bästa längdåkningsvintern på länge söderöver och att oroa sig över att något gått sönder permanent. En tröst är då att ha inkännande jobbarkompisar. Som låter en klaga lite och tipsar om tv-serier – men också påminner en om nyttan av att tänka goda, läkande tankar.

Det sista är tillämpbart på så mycket mer än mitt onda knä. För sällan har väl så många av oss aktivt funderat på hur vi egentligen mår. Vi behöver stärka oss själva, vare sig vi gör det med mental träning, motion eller genom att hämta kraft i naturen.

Läs mer: Träningsövningar för hemmajobbaren

Ytterst är måendet på jobbet – inte bara den fysiska hälsan utan också den psykosociala – en fråga för chefen. Det här regleras bland annat i föreskriften OSA, organisatoriskt och social arbetsmiljö, som nu fyller fem år.

I de här tiderna tror jag också att stödet från gruppen blir extra viktigt. Vi kan hjälpas åt som arbetskamrater – lägga lite extra tid på omtanke om kollegorna. För många är det nu ett år av hemmajobb som förflutit. Och ensamarbete är en arbetsmiljörisk.

Som en kollega uttryckte det: ”Vi pratar mycket om vikten av det digitala ledarskapet, men det är dags att slå ett slag för det digitala medarbetarskapet.” Varför inte höra av dig en extra gång till kollegan? Inte enbart via mejlen och inte bara med specifika jobbärenden. Ta hand om varandra, helt enkelt.

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning
C&K 2-25

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Ledare

Därför ska du bry dig om fängslade journalister

Att en svensk journalist fängslas i Turkiet är väl inget som gemene man behöver bry sig om? Jo, i allra högsta grad – det påverkar allas våra demokratiska rättigheter.
Helena Ingvarsdotter Publicerad 12 maj 2025, kl 06:00
Helena Ingvarsdotter
Helena Ingvarsdotter, chefredaktör Kollega och Chef & Karriär. Foto: Klas Sjöberg

Ingen rök utan eld, brukar man ju säga. Men när det gäller journalisten Joakim Medin som sedan en tid tillbaka sitter i ett turkiskt högsäkerhetsfängelse så är det faktiskt just så – det ryker helt utan eld. För det enda han har gjort är att ägna sig åt journalistiskt arbete, och det han har skrivit är publicerat inom Sverige. Han har inte brutit mot några lagar som gäller här.

Men nu står han anklagad för brott som kan ge många års fängelse i Turkiet. Det sägs att han varit aktivist och tagit politisk ställning, men det han anklagas för handlar till exempel om att han intervjuat personer från organisationer som fått terrorstämpel. En journalist måste kunna intervjua även sådana människor, det betyder inte att reportern instämmer i intervjupersonens åsikter.

Som Joakim Medin själv skrev på en lapp inifrån fängelset: Journalistik är inte ett brott, inte i något land.

Stanna upp en stund och fundera över alternativet – att det fria ordet inte fanns.

Varför ska du som läser den här spalten bry dig om det här? Är inte det en fråga enbart av intresse för medierna? Nej, för ett angrepp på journalistik är ett angrepp på demokratin. Det är journalister och fackligt aktiva som tystas först i odemokratiska samhällen. Men det stannar inte där, det påverkar yttrandefriheten för alla. Det leder till förtryck av människor som tycker annorlunda än de som styr, vilket i sin tur leder till självcensur.

Vissa skulle invända att det är journalisterna själva som ägnar sig åt censur, eftersom media inte alltid rapporterar om allt. Men där måste man komma ihåg att journalister bara kan berätta sådant som är bekräftat sant, det går inte att skriva när något endast är rykten. Så även om du irriterar dig på medierna ibland, stanna upp en stund och fundera över alternativet – att det fria ordet inte fanns. Ett samhälle av rädsla och tystnad.