Jag minns tydligt när jag var liten och följde med mina föräldrar till vallokalen. Stunden var speciell, högtidlig. Jag antar att en del av lockelsen var hemlighetsmakeriet, det var spännande med de små båsen klädda med grönt tyg som de vuxna försvann bakom – bara deras ben och fötter syntes.

På valdagen gick det i min familj absolut inte an att komma sjavandes i noppiga mjukisbyxor eller urtvättade t-tröjor (som man sa på den tiden innan engelska begreppet t-shirts tog över). Nej, man skulle klä sig fint och pappa och mamma sa att man inte fick glömma att hälsa ordentligt på den som tog emot rösterna. Så gör jag fortfarande när jag går och röstar – hälsar artigt på röstmottagarna och ser dem i ögonen. Jag tänker att det är ett litet tack för deras arbete i demokratins tjänst.

Varje gång vi får chansen ska vi pallra oss iväg och lägga våra lappar i de där kuverten. Det är en uttjatad fras kanske: att vi inte kan ta demokratin för given. Men den är icke desto mindre sann. Jag menar, det är faktiskt bara drygt hundra år som vi haft rösträtt på riktigt i Sverige – innan dess var kvinnor uteslutna.

Och världen är ju tyvärr galen: på så många platser går det åt fel håll med krig, militärkupper och auktoritära ledare. Kvinnor och flickor tappar sina rättigheter, oppositionella försvinner, journalister fängslas och mördas för att de vill berätta som det är – demokratin är så skör, det får vi aldrig glömma.

Så vare sig du väljer utifrån ideologi, taktik, en hjärtefråga, för att du har förtroende för en viss politiker eller genom att vaska fram ”det minst dåliga alternativet” – gå och rösta!

Om du vill veta hur de olika partierna tänker kring arbetsmarknaden kan du få hjälp av oss på Kollegaredaktionen för vi har frågat om deras syn på a-kassa, karensavdrag, arbetstidsförkortning, familjevecka samt psykisk ohälsa och stress i arbetslivet.