Hoppa till huvudinnehåll
Ledare

Chefen kan också må psykiskt dåligt

Vågar du som chef berätta om dina egna upplevelser av utbrändhet och depression? Eller håller du det hemligt av oro för att du skulle framstå som svag?
Helena Ingvarsdotter Publicerad
Christopher Hunt
Helena Ingvarsdotter, chefredaktör och ansvarig utgivare för Chef & Karriär samt Kollega. Christopher Hunt

När jag var liten var jag rädd för ordet deprimerad. Det hade att göra med hur de vuxna sa det. Eller snarare viskade. Som att det var olycksbådande, något man yttrade ytterst motvilligt. På samma sätt som Harry Potters kompisar inte nämner den onde Voldemort av rädsla för att locka fram elände. Depression verkade vara något som smittade. Och som man skulle skämmas för.

Tack och lov har det hänt en hel del sedan min barndom på 70-talet, men ändå har vi långt kvar. Fortfarande är psykisk ohälsa omgärdat av tystnad och skam. Kanske extra mycket för den som är chef och enligt stereotypen ska vara fri från svagheter.

Linnea Björnstam tänkte efter noga innan hon valde att vara öppen med sina problem. Hon var rädd att det skulle påverka bilden av henne som chef negativt om hon berättade om depression och utbrändhet. Men det blev tvärtom. Att själv ha kommit igenom en tung period kan vara en tillgång i ledarskapet menar hon. Jag är säker på att det stämmer. Och ju fler exempel på att det är möjligt att vara både chef och människa, desto bättre.

Läs mer: Chef med psykisk ohälsa

Chefredaktörens ledare

Fler av Helena Ingvarsdotters ledare hittar du här.

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning
C&K 2-25

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Ledare

Därför ska du bry dig om fängslade journalister

Att en svensk journalist fängslas i Turkiet är väl inget som gemene man behöver bry sig om? Jo, i allra högsta grad – det påverkar allas våra demokratiska rättigheter.
Helena Ingvarsdotter Publicerad 12 maj 2025, kl 06:00
Helena Ingvarsdotter
Helena Ingvarsdotter, chefredaktör Kollega och Chef & Karriär. Foto: Klas Sjöberg

Ingen rök utan eld, brukar man ju säga. Men när det gäller journalisten Joakim Medin som sedan en tid tillbaka sitter i ett turkiskt högsäkerhetsfängelse så är det faktiskt just så – det ryker helt utan eld. För det enda han har gjort är att ägna sig åt journalistiskt arbete, och det han har skrivit är publicerat inom Sverige. Han har inte brutit mot några lagar som gäller här.

Men nu står han anklagad för brott som kan ge många års fängelse i Turkiet. Det sägs att han varit aktivist och tagit politisk ställning, men det han anklagas för handlar till exempel om att han intervjuat personer från organisationer som fått terrorstämpel. En journalist måste kunna intervjua även sådana människor, det betyder inte att reportern instämmer i intervjupersonens åsikter.

Som Joakim Medin själv skrev på en lapp inifrån fängelset: Journalistik är inte ett brott, inte i något land.

Stanna upp en stund och fundera över alternativet – att det fria ordet inte fanns.

Varför ska du som läser den här spalten bry dig om det här? Är inte det en fråga enbart av intresse för medierna? Nej, för ett angrepp på journalistik är ett angrepp på demokratin. Det är journalister och fackligt aktiva som tystas först i odemokratiska samhällen. Men det stannar inte där, det påverkar yttrandefriheten för alla. Det leder till förtryck av människor som tycker annorlunda än de som styr, vilket i sin tur leder till självcensur.

Vissa skulle invända att det är journalisterna själva som ägnar sig åt censur, eftersom media inte alltid rapporterar om allt. Men där måste man komma ihåg att journalister bara kan berätta sådant som är bekräftat sant, det går inte att skriva när något endast är rykten. Så även om du irriterar dig på medierna ibland, stanna upp en stund och fundera över alternativet – att det fria ordet inte fanns. Ett samhälle av rädsla och tystnad.