Hoppa till huvudinnehåll
Ledare

Inte alla vill ha rättvisa

Nu räcker det med jämställdhet, tycker vissa. Men de har fel – titta bara på statistiken för lönerna, sjukskrivningarna och riskerna för sexuella trakasserier.
Helena Ingvarsdotter Publicerad 18 april 2023, kl 13:14
Helena Ingvarsdotter
Helena Ingvarsdotter, chefredaktör Kollega och Chef & Karriär. Foto: Klas Sjöberg

Det finns de som suckar tungt när ämnet jämställdhet kommer på tal – som anser att vi nått långt och inte behöver lägga fokus på frågan. Men i själva verket riskerar utvecklingen att gå bakåt. Forskare på Göteborgs universitet rapporterar om ”modern sexism”, främst på orter där arbetslösheten ökar. Det handlar om unga män som tycker att kvinnor konkurrerar ut dem från arbetsmarknaden, och som ser ökade rättigheter för kvinnor som orättvist och hotfullt.

Det går ju att förstå.  Men sett till helheten har inte kvinnorna kommit ifatt. Statistiken pekar fortfarande åt fel håll.

Ta till exempel lönerna. Löneskillnaden mellan kvinnor och män är 9,9 procent, visar statistik från Medlingsinstitutet. Omräknat i arbetstid betyder det att kvinnor jobbar gratis efter klockan 16:12 om arbetsdagen slutar klockan 17.

Inte bara kvinnor drabbas

En del av skillnaderna hänger ihop med att vissa jobb och branscher är kvinno- respektive mansdominerade. Ett sätt att minska glappet vore att fler kvinnor börjar arbeta i mansdominerade branscher med högt löneläge.  Därför är det extra sorgligt med den nya forskning som visar att kvinnor som gör det löper högre risk att drabbas av sexuella trakasserier på jobbet. Följden blir att de byter arbetsgivare – ofta till ett jobb med fler kvinnliga kollegor och lägre lön. Något som i sin tur förstärker den ekonomiska ojämställdheten.

Fler deppiga fakta är sjuksiffrornas fördelning. När det gäller sjukskrivning för psykisk ohälsa, vilket till stor del handlar om utmattning, är kvinnor överrepresenterade. Läs om statistiken och orsakerna här.

Inte bara kvinnor drabbas. En som fick uppleva de förlegade mönstren är mannen vars chef inte tolererade att han vabbade, det borde sambon göra tyckte chefen och avbröt pappans provanställning. Längre än så har vi inte kommit, tyvärr.

Ledare

Hur nära ska chefen gå i utvecklingssamtalet?

Nu är tiden för utvecklingssamtalen på många arbetsplatser. Men hur personliga ska de vara egentligen?
Helena Ingvarsdotter Publicerad 13 februari 2024, kl 12:58
Helena Ingvarsdotter, chefredaktör och ansvarig utgivare för Chef & Karriär samt Kollega. Foto: Klas Sjöberg.

Så här års håller vi utvecklingssamtal. Följer upp tidigare mål och skapar nya samt listar behovet av kompetensutveckling. Men syftet är även att nå ökad arbetsglädje och då måste samtalet dessutom bli personligt. Det är inte alla bekväma med, att hamna i fokus. Man kan vara blyg. Eller motståndare till upplägget.

”Varför ska vi utvecklas hela tiden? Räcker det inte att vi gör det vi ska?” Ungefär så sa en medarbetare till mig för många år sedan. Bakom låg, tror jag, en önskan att ”få vara som man är”. 

Räcker det inte att vi gör det vi ska?

Ska chefer försöka ändra beteenden? Jag tycker att det finns något som skaver med det – vi människor är olika och det är bra. Ett korrigerande kan skapa en känsla av att inte duga. Å andra sidan påverkar vissa beteenden andras arbetsmiljö negativt och måste stävjas.

Som så mycket annat i ledarskapet är det en balansgång, och lätt att kliva fel. Jag tror ändå på att våga gå nära, för ibland är det först då de viktigaste sakerna uppdagas – som att någon innerst inne inte trivs i nuvarande roll eller är på väg mot överansträngning.