Hoppa till huvudinnehåll
Ledare

Inte alla vill ha rättvisa

Nu räcker det med jämställdhet, tycker vissa. Men de har fel – titta bara på statistiken för lönerna, sjukskrivningarna och riskerna för sexuella trakasserier.
Helena Ingvarsdotter Publicerad
Helena Ingvarsdotter
Helena Ingvarsdotter, chefredaktör Kollega och Chef & Karriär. Foto: Klas Sjöberg

Det finns de som suckar tungt när ämnet jämställdhet kommer på tal – som anser att vi nått långt och inte behöver lägga fokus på frågan. Men i själva verket riskerar utvecklingen att gå bakåt. Forskare på Göteborgs universitet rapporterar om ”modern sexism”, främst på orter där arbetslösheten ökar. Det handlar om unga män som tycker att kvinnor konkurrerar ut dem från arbetsmarknaden, och som ser ökade rättigheter för kvinnor som orättvist och hotfullt.

Det går ju att förstå.  Men sett till helheten har inte kvinnorna kommit ifatt. Statistiken pekar fortfarande åt fel håll.

Ta till exempel lönerna. Löneskillnaden mellan kvinnor och män är 9,9 procent, visar statistik från Medlingsinstitutet. Omräknat i arbetstid betyder det att kvinnor jobbar gratis efter klockan 16:12 om arbetsdagen slutar klockan 17.

Inte bara kvinnor drabbas

En del av skillnaderna hänger ihop med att vissa jobb och branscher är kvinno- respektive mansdominerade. Ett sätt att minska glappet vore att fler kvinnor börjar arbeta i mansdominerade branscher med högt löneläge.  Därför är det extra sorgligt med den nya forskning som visar att kvinnor som gör det löper högre risk att drabbas av sexuella trakasserier på jobbet. Följden blir att de byter arbetsgivare – ofta till ett jobb med fler kvinnliga kollegor och lägre lön. Något som i sin tur förstärker den ekonomiska ojämställdheten.

Fler deppiga fakta är sjuksiffrornas fördelning. När det gäller sjukskrivning för psykisk ohälsa, vilket till stor del handlar om utmattning, är kvinnor överrepresenterade. Läs om statistiken och orsakerna här.

Inte bara kvinnor drabbas. En som fick uppleva de förlegade mönstren är mannen vars chef inte tolererade att han vabbade, det borde sambon göra tyckte chefen och avbröt pappans provanställning. Längre än så har vi inte kommit, tyvärr.

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Ledare

Krönika: Sluta övervaka medarbetarna

Att hålla digital koll på medarbetarna är inte bara dålig stil, det är också dåligt för produktionen.
Helena Ingvarsdotter Publicerad 25 september 2026, kl 05:59
Helena Ingvarsdotter
Helena Ingvarsdotter, chefredaktör Kollega och Chef & Karriär. Foto: Klas Sjöberg

Forskning som pågår visar att mer än hälften av alla chefer ägnar sig åt någon form av digital kontroll av medarbetarna – det kan du läsa mer om här.

Jag tycker att det är en oroande hög siffra. Visst, det må vara hänt att kika i Teams om medarbetaren är upptagen så att jag vet om jag kan ringa upp eller ej. Men att falla för lockelsen att titt som tätt kolla att folk jobbar är dålig stil. Och kontraproduktivt.

Jag har svårt att tro att program som mäter tangenttryckningar, registrerar aktivitet eller kartlägger varje minut av arbetsdagen blir till verklig nytta. De säger ju ingenting om kvaliteten på arbetet, eller om kreativitet och innovation.

Och framför allt: ökad övervakning riskerar att urholka tilliten. Och om inte chefen litar på medarbetaren, varför ska då medarbetaren lita på chefen?

Kortsiktigt kanske ökad kontroll kan höja produktionstakten. Men arbetsglädjen och viljan att göra det där lilla extra, att ta ansvar för helheten, riskerar att försvinna, och det tror jag leder till lägre produktivitet i det långa loppet.