Hoppa till huvudinnehåll
Ledare

»Att unga inte bryr sig om facket är en myt«

Värva en kollega. Fler medlemmar ger ökad styrka. Då blir det också lättare att stötta varandra och att matcha arbetsgivaren. Här ligger den stora utmaningen för Unionen.
Tommy Zetterwall Publicerad 4 november 2010, kl 10:40

Det är en god affär att gå med. Det inser du snabbt om du kommer på kant med arbetsgivaren och behöver Unionens stöd. Blåst på lönen, sexuellt trakasserad, utmanövrerad på jobbet, arbetsskadad utan ersättning. Våra rubriker visar att du står dig slätt på egen hand.

Ofta kan klubben hjälpa till, ta matchen med ledningen och ordna en vettig lösning. Men fyra av tio medlemmar har inget ombud på arbetsplatsen. Då är det arbetskamrater, regionkontoren eller ytterst förbundet centralt som får rycka in. Driver du en rättslig process, via jurister på stan, tickar taxametern snabbt iväg. Unionens rättshjälp ingår i medlemskapet.

Vi har visat att kollektivavtal gör skillnad. I snitt runt 80?000 kronor om året enligt beräkningar av facketforandras.nu.

Guldkant på tillvaron, så beskrev Dan Svensson att han kunde vara hemma med Malve tack vare avtalets föräldralön. En upprättelse och en miljon i ersättning blev resultatet för Christer Olsson. Att gå med i facket var bästa försäkring han tagit, sa han. Garantin i avtalet blev räddningen för Per-Erik Sandberg sedan arbetsgivaren struntat i att betala pensionspremien. Nu förlorar han ingen pension. Det är några exempel vi tagit upp.

Visst, villkoren gäller för alla. Men avtalen förhandlas fram av facket. Och när förhandlarna lyckas bra är det ofta tack vare att många är med, sätter tryck på arbetsgivaren och är beredda att ta strid. Mycket återstår, 15 procent av Unionens medlemmar jobbar på arbetsplatser utan avtal.

Det är tufft, även med avtal. Det visade vår webbenkät om inflytandet över lönesättningen. Ofta dikterar chefen villkoren, utan att vare sig facket eller den enskilde får något att säga till. Hela 70 procent av kvinnorna och drygt hälften av männen upplever att de haft litet eller inget inflytande alls över sin lönesättning. Det duger inte. 

Förlorar du jobbet är du ännu mer utlämnad. Upp emot varannan arbetslös står helt utan a-kassa. A-kassans maxersättning på 11?000 i månaden, netto, är en usel krockkudde. Men tack vare Unionens inkomstförsäkring får du utfyllnad upp till 80 procent av inkomster upp till 36?000 kronor. Med en frivillig premie på en hundring säkrar du den här nivån ända upp till löner på 80?000 kronor.

Visst, det kostar en slant. Fackavgiften ligger på 225 kronor i månaden för de allra flesta. Till detta kommer a-kass-an och en smärre klubb-
avgift. Men vad kostar inte bil- eller hemförsäkringen? Eller minsta utbildning du betalar ur egen ficka? Via Unionen kan du förutom allt stöd i tuffa lägen gå kurser, få pengar till studiematerial och coachas i din karriär.

En halv miljon är med i världens största tjänstemannafack. Det imponerar på många. Men det är inte bara storleken som avgör. Är många med på samma jobb ökar styrkan. Det gäller att få med cheferna och de välutbildade.

Många unga är svårflörtade. Men att de inte bryr sig om facket är en myt. Det är viktigt med starka fackföreningar, svarade varannan mellan 18 och 30 år i en enkät Swedbank och Öhrlings lät göra härom året. Sex av tio ansåg, föga förvånande, att facket måste förändras. De flesta ville vara med i ett stort förbund och i topp bland frågorna kom jämställdhet och kamp mot diskriminering.

Det hänger på oss redan "frälsta" att få fler att inse nyttan. Kanske trodde någon att nya arbetsmarknadsministern, som kommer ur de fackliga leden, skulle kratta manegen. Knappast, politiken ligger fast. Fackförbunden får se till att vara attraktiva och sälja in sig bättre om de inte vill tappa medlemmar, säger hon.

Ge fakta och berätta, råder Lena Figoni på Telia Sonera, som värvat flera hundra medlemmar och i somras fick utmärkelsen Årets värvare av Unionen.

Att locka med avgiften eller lova guld och gröna skogar är det värsta hon vet. Det är bara att instämma. Låt verkligheten tala. Den som står utanför går miste om mycket.

Ledare

Hur nära ska chefen gå i utvecklingssamtalet?

Nu är tiden för utvecklingssamtalen på många arbetsplatser. Men hur personliga ska de vara egentligen?
Helena Ingvarsdotter Publicerad 13 februari 2024, kl 12:58
Helena Ingvarsdotter, chefredaktör och ansvarig utgivare för Chef & Karriär samt Kollega. Foto: Klas Sjöberg.

Så här års håller vi utvecklingssamtal. Följer upp tidigare mål och skapar nya samt listar behovet av kompetensutveckling. Men syftet är även att nå ökad arbetsglädje och då måste samtalet dessutom bli personligt. Det är inte alla bekväma med, att hamna i fokus. Man kan vara blyg. Eller motståndare till upplägget.

”Varför ska vi utvecklas hela tiden? Räcker det inte att vi gör det vi ska?” Ungefär så sa en medarbetare till mig för många år sedan. Bakom låg, tror jag, en önskan att ”få vara som man är”. 

Räcker det inte att vi gör det vi ska?

Ska chefer försöka ändra beteenden? Jag tycker att det finns något som skaver med det – vi människor är olika och det är bra. Ett korrigerande kan skapa en känsla av att inte duga. Å andra sidan påverkar vissa beteenden andras arbetsmiljö negativt och måste stävjas.

Som så mycket annat i ledarskapet är det en balansgång, och lätt att kliva fel. Jag tror ändå på att våga gå nära, för ibland är det först då de viktigaste sakerna uppdagas – som att någon innerst inne inte trivs i nuvarande roll eller är på väg mot överansträngning.