Hoppa till huvudinnehåll
Klimat

Därför är klimatet en fråga för facket

Företagen behöver ställa om för att minska sin klimatpåverkan. Men om omställningen ska lyckas krävs det att den blir socialt rättvis. De jobb som försvinner måste ersättas av nya och klimatvänliga. Det skriver journalisten Bengt Rolfer i reportageboken Klimatet och jobben.
David Österberg Publicerad 23 april 2021, kl 08:12
Shutterstock
Facken måste fokusera på att klimatomställningen blir socialt rättvis, så att ingen lämnas i sticket, enligt Bengt Rolfer. Shutterstock

I början av året gav Arena idé ut rapporten Klimatet och jobben. I den ger journalisten Bengt Rolfer en bild av hur företag och fack på olika sätt arbetar med klimatomställningen, både nationellt och globalt. I boken framgår att det finns flera exempel på företag som arbetar aktivt med klimatfrågan – och att fackförbunden ofta är med på noterna.

Varför är klimatet en fråga för facket?
– Klimatet är ju en fråga för oss alla. Fackförbunden kan inte bortse från en fråga som berör alla. Men fackförbunden måste fokusera på att omställningen blir socialt rättvis, så att ingen lämnas i sticket.

Men finns inte risken att omställningen leder till ökad arbetslöshet?
– I vissa branscher kan det kanske vara så. Anställda i flygbranschen skulle ju till exempel kunna drabbas. Men det kan också vara precis tvärtom: Om företagen inte hänger med i omställningen kommer det att leda till arbetslöshet för de fossila branscherna är inte längre gångbara. Ett exempel på det är Preem i Lysekil som insåg att det inte längre finns affärsmässighet i att tillverka fossila bränslen.

Många tjänstemän har investerat mycket i utbildningar som snart inte efterfrågas. Hur upplever de omställningen?
– Företag som SSAB och Cementa är två av Sveriges största utsläppare och jobbar nu med ny teknik för att minska sina utsläpp. Det kommer ju att påverka personalstyrkan på något vis. Huruvida man kan göra omställningen genom att utbilda befintlig personal eller om man måste nyrekrytera vet jag inte. Fackförbunden där betonade att företagen redan tidigare genomgått stora förändringar och minskat personalstyrkan kraftigt, men utan att behöva säga upp någon. Sverige har dessutom väl uppbyggda system för omställning, med exempelvis trygghetsråd. Men samtidigt behövs en upprustning av samhällets utbildningsapparat för att omställningen ska lyckas.

De fackliga företrädarna du har pratat med var positiva till omställningsarbetet. Tror du att anställda generellt är lika positiva till omställningen?
– Det är jag inte så säker på. Att förankra det arbetet hos medlemmarna blir en viktig facklig uppgift för de förtroendevalda. LO har till exempel en idé om klimatombud enligt brittisk förebild.

Hur stor del har fackförbunden haft i arbetet med klimatomställningen?
– De har kanske inte varit drivande, men de inser att det här är framtiden. Om företagen ska kunna locka ungdomar att jobba där måste de visa att de tar klimatfrågan på allvar. Förbunden stöttar och bejakar arbetet mot minskad klimatpåverkan. Och Unionen har till exempel sin digitala handledning i hållbarhet. Det är ett bra sätt att få till ett ökat fackligt tryck.

Du lyfter fram flera positiva exempel på företag som arbetar med klimatfrågan. Kan man kalla det en hoppfull bok?
– Absolut. Men det beror också på att jag har sökt sådana exempel. Tanken med boken är att inspirera andra att arbeta med de här frågorna och visa att arbetet pågår på många arbetsplatser. Flera av företagen har varit omskrivna tidigare, som SSAB och Scania som fått utmärkelser för sitt klimatarbete. Det är tydligt att det görs väldigt mycket på företagen. Men de politiska styrmedlen är fortfarande alltför få.

Finns det lika många företag som inte arbetar med de här frågorna?
– Den frågan har jag inte undersökt i boken. Men min bild är att företagen ser affärsmässigheten i klimatomställningen. Den utvecklingen finns i hela världen. Och de fackliga företrädare jag träffade var helt med på noterna.

Är du mer eller mindre hoppfull för planetens framtid efter arbetet med boken?
– Jag tycker att det finns skäl att känna optimism. Vi befinner oss i något som kan liknas vid en grön kapprustning. Företagen har insett att de måste satsa på fossilfria lösningar för att vara lönsamma på sikt. Men jag tycker att de politiska styrmedlen delvis saknas och att omställningen därför går långsammare än den hade kunnat göra.

Bild på Bengt Rolfer: Jens Sølvberg

Tyskt kol och flygskam

  • I rapporten ”Klimatet och jobben – fackliga perspektiv för en rättvis omställning” beskrivs en del av det arbete som görs nationellt och internationellt för att minska företagens klimatpåverkan.
  • Rapporten berör bland annat Tysklands arbete med att fasa ut kolindustrin, hur SSAB arbetar för att minska sina koldioxidutsläpp, Scanias elektrifiering av fordon och om hur det är att jobba på SAS när flygskammen breder ut sig.
  • Bakom rapporten står tankesmedjan Arena Idé. Den har finansierats av Union to Union, Unionen, LO, Vision och Akademikerförbundet SSR.
Klimat

”Vi klarar oss inte utan plast”

Plasten har uselt rykte i klimatdebatten. Framställningen ger stora utsläpp. Det försöker kemijätten Borealis – som menar att vi inte klarar oss utan materialet – göra något åt.
David Österberg Publicerad 30 oktober 2023, kl 06:15
Borealis gigantiska krackeranläggning förvandlar kolväten till eten – som sedan blir till plast.
Borealis gigantiska krackeranläggning förvandlar kolväten till eten – som sedan blir till plast. Foto: Nicke Messo.

Byggnadsställningar och rör. Och fler rör. Och några rör till. Här och var pyser ånga. För en oinvigd ser det ut som om rören monterats ihop slumpmässigt där de vindlar hit och dit. Krackeranläggningen, ett par hundra meter från havet i Stenungsund, är enorm. Trots det är den nästan folktom – anläggningen styrs via ett kontrollrum, oftast behövs ingen fysisk handpåläggning.

Men vi är ett litet gäng som travar över asfalten. Borealis har tagit en ny vattenreningsanläggning i bruk som ska ta hand om det dagvatten som förorenas i fabriken och den ska vi titta på i dag.

Vi svettas ymnigt i tjocka overaller, handskar, stålhättade skor och hjälmar på vår promenad. Vinden är torr och het och det är tungt att kliva i trappor.

Det är juni och solen har gassat över Sverige i flera veckor. I augusti kom skyfallen. Flera städer drabbades hårt av översvämningar och vägar och banvallar förstördes.

Extremväder orsakas av klimatförändringar

Mycket tyder på att extremväder är en följd av klimatförändringar. Borealis är en av Sveriges största utsläppare. När Naturvårdsverket rankar företag efter hur mycket koldioxid de tillförde atmosfären förra året hamnar företaget på plats sex i Sverige.

Borealis tillverkar polyetenplast. Borealis importerar kolväten – exempelvis etan, propan, butan – som utvunnits ur naturgas eller råolja. I krackeranläggningen blir de till eten, som sedan kan bli plast i företagets polyetenfabrik. Plasten köps i sin tur av andra företag som tillverkar olika produkter av den.

När plasten fick sitt stora uppsving efter andra världskriget var kärleken till materialet stor. I dag har den mist en del av sin forna glans.I världshaven flyter miljontals kilo omkring. Engångsartiklar är förbjudna i hela EU och skatt på påsar har gjort det dyrt att bära hem maten. Bara tio procent av plastavfallet återvinns till nya produkter. Resten energiåtervinns genom eldning i värmekraftverk och det kol som bundits i produkten blir till koldioxid som hamnar i atmosfären.

Vi behöver plast

Men om man kallar Borealis för miljöbov blir personalen här irriterad.

Jonas Eklund och Anders Axelsson. Foto: Nicke Messo.

– Plast har oförtjänt dåligt rykte. Det är klart att det är ett jätteproblem med plast i naturen, men är det plastens fel att människor slänger skräp där det inte ska vara? I samhället i dag behöver vi plast och vi gör allt för att göra produkter som är så bra som möjligt och som håller i många år, säger Anders Axelsson.

Han är en av dem som arbetat länge på företaget. Första gången han satte sin fot här var som sommarjobbare. Efter studenten fick han fast anställning på ett av Borealis laboratorium och i dag jobbar han med kvalitetskontroller. Det innebär dels att kontrollera att den råvara som importeras håller bra kvalitet, dels att deras egna produkter gör det. Dessutom är Anders Axelsson nyvald ordförande för Unionenklubben.

Projekt för ökad hållbarhet

Nu lutar han sig fram och kikar in i en av tankarna till reningsanläggningen. Vattnet därinne är mörkbrunt och det är precis som det ska vara. Organiska kemikalier har blandats i vattnet och de har sett till så att det bildats slam av föroreningarna. På så sätt går det att separera smuts och rent vatten.

Anläggningen är ny och bättre än den förra. När den är ordentligt inkörd kommer Anders Axelsson att vara med och löpande testa att den fungerar som den ska.

Anläggningen är ett av företagets projekt för ökad hållbarhet. Och sådana finns det många av. Enligt Jonas Eklund, Borealis klimat- och energiexpert, har koncernen globalt som mål att årligen minska sina koldioxidutsläpp från 5,1 miljoner ton till under två miljoner till 2030.

– Det kan handla om att ersätta den fossila råvaran med förnybar råvara eller med återvunnen plast. Det vi en gång skördat i form av olja eller gas ska vi använda om och om och om igen. Vi vill att plast ska ingå i en cirkulär ekonomi. Jag förfäras också av bilderna på plastöar i haven, men jag ser också ett enormt slöseri med en resurs, säger han.

Så återvinner man plast

Plast kan återvinnas både mekaniskt och kemiskt. I det förstnämnda fallet mals återvunnen plast till granulat som sedan blir nya plastprodukter. I det sistnämnda kan återvunnen plast till exempel köras i en pyrolysanläggning för att få fram en olja som kan användas som återvunnen råvara i krackeranläggningen.

– Fördelen med den typen av återvinning är att plasten som sedan produceras får högre kvalitet. Av kemiskt återvunnen plast kan man göra produkter som kräver hög renhet, som mat- och läkemedelsförpackningar eller högspänningskablar. Därför genomför vi nu studier för kemisk återvinning i Stenungsund och forskar på olika teknologier.

Att sluta tillverka plast är däremot en dum idé – plasten är avgörande för att vi ska lyckas ställa om till ett hållbart samhälle, enligt Jonas Eklund.

– ”Avgörande” är ett starkt ord, men det är faktiskt så. Plast är ett av världens bästa material – om man använder det till rätt saker och producerar och hanterar det på rätt sätt. Utan plast klarar vi inte den gröna omställningen. Den behövs till allt från att bygga elbilar till att dra elkablar långa sträckor till exempel mellan vindkraftverk till havs och på land.

Plast tillverkas av fossila råvaror, men återvinning och elektrifiering kan göra koldioxidutsläppen mindre. Foto: Nicke Messo.

Stor brist på el

Mycket av omställningen till en mer miljövänlig anläggning ligger i Borealis egna händer. Men bristfällig tillgång på el är ett stort problem. Företaget utvärderar ytterligare elektrifiering av delar i anläggningen, exempelvis dagens gasdrivna ångpannor, men då krävs betydligt mer el än den som just nu finns tillgänglig på västkusten.

Bristen på el gör också att företagets mål att starta en anläggning med kemisk plaståtervinning om två år inte är möjlig. Enligt branschorganisationen IKEM ”lär det bli efter 2030 i stället”.

– Vi vill ha förnybar och planerbar el. Kemiindustrin har tagit initiativet till omställningen, men tillståndsprocesserna lever kvar i det förgångna. Att bygga en elledning tar lång tid. Vi har exempel på projekt som tagit 15 år, det är alldeles för länge. Men nu ser vi att myndigheter och politiker anstränger sig, även om det går långsammare än vi hade hoppats. 

”Hjärtat i Stenungsund”

Borealis är Stenungsunds största privata arbetsgivare med ungefär tusen anställda. Företaget är utspritt över samhället, men krackeranläggningen är basen och ”hjärtat i Stenungsunds kemikluster”, enligt dem som arbetar här. De senaste åren har företagit vuxit och de närmaste åren väntas antalet anställda öka ytterligare.

Anna-Karin Blommé är HR-chef.

– Förra året anställde vi 80 personer. Vi har en normal omsättning av personal, men vissa roller kommer vi att behöva mer av i framtiden. Vi, och hela branschen, är inne i en grön omställning. Det innebär att vi behöver ny kompetens, säger hon.

– Traditionellt sett har vi till exempel anställt kemiingenjörer och andra med bakgrund från kemiindustrin, men nu ser vi att vi behöver fler med kunskaper inom el och automation, med tanke på att vi elektrifierar delar av verksamheten.

Även från fackligt håll är kompetensförsörjningen en viktig fråga, enligt Anders Axelsson.

– Med tanke på den konkurrens om arbetskraften som finns här i Stenungsund är det viktigt att Borealis är en attraktiv arbetsgivare. Lönen är förstås viktig, men det kan också handla om andra förmåner. Där tycker jag företaget är ganska bra. Vi har gym och fritidsklubbar som sysslar med allt från golf till kajakpaddling.

Enligt HR-chefen Anna-Karin Blommé är de goda utvecklingsmöjligheterna inom Borealis en stor konkurrensfördel.

– Vi har även betydande verksamhet utomlands, så det finns goda möjligheter att jobba i ett annat land om man vill det. Många vill också vara med i omställningen av en bransch i förändring.

Rotera mellan tjänster

Att Borealis är Stenungsunds största företag är en fördel, tycker Anders Axelsson. Det gör det möjligt att rotera mellan tjänster – och att utvecklas i sitt yrke.

– Sedan jag började här har jag lärt mig jättemycket och bytt tjänst flera gånger. Just nu har jag inga planer på att vara någon annanstans.

Majoriteten av de anställda, ungefär 75 procent, är män. Företaget arbetar för att öka andelen kvinnor, enligt Anna-Karin Blommé.

– Målet är att vara minst 35 procent kvinnor 2035. Det kan låta lite, men innebär att hälften av dem vi anställer ska vara kvinnor. Det är ett väldigt långsiktigt arbete eftersom vi måste börja med att skapa intresse för teknik och teknikutbildningar redan i grundskolan och på gymnasiet.

Förändra företagen inifrån

Rundturen vid vattenreningsanläggningen är slut. Vi vandrar mot utgången, badande i svett. Solen gassar oförtrutet. Jonas Eklund är övertygad om att Borealis kommer att lyckas med sin gröna omställning – och hoppas att nästa miljömedvetna generation tar över när han så småningom går i pension.

– Det blir väldigt spännande att följa utvecklingen när man som jag har varit med och sått frön och stakat ut vägen. När jag är ute på skolor och universitet märker jag att det finns ett jätteintresse för det här. Jag uppmanar alltid unga med miljöintresse att söka sig till företagen och hjälpa till att förändra dem inifrån – det har så mycket större effekt än att stå utanför på barrikaderna.