Hoppa till huvudinnehåll
Klimat

Därför är klimatet en fråga för facket

Företagen behöver ställa om för att minska sin klimatpåverkan. Men om omställningen ska lyckas krävs det att den blir socialt rättvis. De jobb som försvinner måste ersättas av nya och klimatvänliga. Det skriver journalisten Bengt Rolfer i reportageboken Klimatet och jobben.
David Österberg Publicerad 23 april 2021, kl 08:12
Shutterstock
Facken måste fokusera på att klimatomställningen blir socialt rättvis, så att ingen lämnas i sticket, enligt Bengt Rolfer. Shutterstock

I början av året gav Arena idé ut rapporten Klimatet och jobben. I den ger journalisten Bengt Rolfer en bild av hur företag och fack på olika sätt arbetar med klimatomställningen, både nationellt och globalt. I boken framgår att det finns flera exempel på företag som arbetar aktivt med klimatfrågan – och att fackförbunden ofta är med på noterna.

Varför är klimatet en fråga för facket?
– Klimatet är ju en fråga för oss alla. Fackförbunden kan inte bortse från en fråga som berör alla. Men fackförbunden måste fokusera på att omställningen blir socialt rättvis, så att ingen lämnas i sticket.

Men finns inte risken att omställningen leder till ökad arbetslöshet?
– I vissa branscher kan det kanske vara så. Anställda i flygbranschen skulle ju till exempel kunna drabbas. Men det kan också vara precis tvärtom: Om företagen inte hänger med i omställningen kommer det att leda till arbetslöshet för de fossila branscherna är inte längre gångbara. Ett exempel på det är Preem i Lysekil som insåg att det inte längre finns affärsmässighet i att tillverka fossila bränslen.

Många tjänstemän har investerat mycket i utbildningar som snart inte efterfrågas. Hur upplever de omställningen?
– Företag som SSAB och Cementa är två av Sveriges största utsläppare och jobbar nu med ny teknik för att minska sina utsläpp. Det kommer ju att påverka personalstyrkan på något vis. Huruvida man kan göra omställningen genom att utbilda befintlig personal eller om man måste nyrekrytera vet jag inte. Fackförbunden där betonade att företagen redan tidigare genomgått stora förändringar och minskat personalstyrkan kraftigt, men utan att behöva säga upp någon. Sverige har dessutom väl uppbyggda system för omställning, med exempelvis trygghetsråd. Men samtidigt behövs en upprustning av samhällets utbildningsapparat för att omställningen ska lyckas.

De fackliga företrädarna du har pratat med var positiva till omställningsarbetet. Tror du att anställda generellt är lika positiva till omställningen?
– Det är jag inte så säker på. Att förankra det arbetet hos medlemmarna blir en viktig facklig uppgift för de förtroendevalda. LO har till exempel en idé om klimatombud enligt brittisk förebild.

Hur stor del har fackförbunden haft i arbetet med klimatomställningen?
– De har kanske inte varit drivande, men de inser att det här är framtiden. Om företagen ska kunna locka ungdomar att jobba där måste de visa att de tar klimatfrågan på allvar. Förbunden stöttar och bejakar arbetet mot minskad klimatpåverkan. Och Unionen har till exempel sin digitala handledning i hållbarhet. Det är ett bra sätt att få till ett ökat fackligt tryck.

Du lyfter fram flera positiva exempel på företag som arbetar med klimatfrågan. Kan man kalla det en hoppfull bok?
– Absolut. Men det beror också på att jag har sökt sådana exempel. Tanken med boken är att inspirera andra att arbeta med de här frågorna och visa att arbetet pågår på många arbetsplatser. Flera av företagen har varit omskrivna tidigare, som SSAB och Scania som fått utmärkelser för sitt klimatarbete. Det är tydligt att det görs väldigt mycket på företagen. Men de politiska styrmedlen är fortfarande alltför få.

Finns det lika många företag som inte arbetar med de här frågorna?
– Den frågan har jag inte undersökt i boken. Men min bild är att företagen ser affärsmässigheten i klimatomställningen. Den utvecklingen finns i hela världen. Och de fackliga företrädare jag träffade var helt med på noterna.

Är du mer eller mindre hoppfull för planetens framtid efter arbetet med boken?
– Jag tycker att det finns skäl att känna optimism. Vi befinner oss i något som kan liknas vid en grön kapprustning. Företagen har insett att de måste satsa på fossilfria lösningar för att vara lönsamma på sikt. Men jag tycker att de politiska styrmedlen delvis saknas och att omställningen därför går långsammare än den hade kunnat göra.

Bild på Bengt Rolfer: Jens Sølvberg

Tyskt kol och flygskam

  • I rapporten ”Klimatet och jobben – fackliga perspektiv för en rättvis omställning” beskrivs en del av det arbete som görs nationellt och internationellt för att minska företagens klimatpåverkan.
  • Rapporten berör bland annat Tysklands arbete med att fasa ut kolindustrin, hur SSAB arbetar för att minska sina koldioxidutsläpp, Scanias elektrifiering av fordon och om hur det är att jobba på SAS när flygskammen breder ut sig.
  • Bakom rapporten står tankesmedjan Arena Idé. Den har finansierats av Union to Union, Unionen, LO, Vision och Akademikerförbundet SSR.
Klimat

Så ska han rädda haven från utfiskning

Uppfödning på land är ett måste för att producera hållbar fisk i stor skala. Det menar Johan Ljungquist, vd på Gårdsfisk som erbjuder världens hittills enda integrerade lant- och vattenbruk.
Petra Rendik Publicerad 21 augusti 2023, kl 06:00
Johan Lundquist, vd på Gårdsfisk, med en hov i handen vid en stor fiskbassäng.
Johan Ljungquist, vd på Gårdsfisk, driver världens hittills enda integrerade lant- och vattenbruk.

Varför producera fisk på land?

– 75 procent av all fisk vi äter är importerad. Vi behöver hitta sätt att tillgodose marknaden med livsmedel och det måste ske hållbart på hemmaplan utan att vi fiskar ut haven.
 

Uppfödningen sker numera hos uppfödare på kontrakt. Hur kommer det sig?

– Tanken var att vi skulle producera fisken själva men många tyckte det här var ett intressant koncept. Vi säljer systemet till lantbrukare och det blir en del av vår expansion. De får yngel av oss, vi köper sedan tillbaka fisken för slakt och försäljning. Många lantbrukare, särskilt yngre, ser fiskuppfödning på land som ett komplement till traditionell djurproduktion.

Ni föder upp arterna Rödstrimma och Clarias, hur har ni gjort urvalet?

– De är helt enkelt ”rädda-världenfiskar” och några av världens vanligaste matfiskar. De är tåliga, behöver inte antibiotika, äter mer vegetabilier än andra fiskar och växer snabbt för att nämna några fördelar.

Är konsumenterna lika övertygade?– Vi har en utmaning med konservativa fiskkonsumenter. Första året sålde vi 20 kilo, men förra året var det 240 ton.

Vi bestämmer när fisken föds och dör



Ni kallar ni det fiskuppfödning, inte odling?

– Det är viktigt hur vi benämner saker. Vi bestämmer när fisken föds och dör. Vi skördar inte, vi slaktar. Det handlar om uppfödning och i slutändan fiskarnas välfärd och dess ställning inom lantbruket som produktionsdjur. Framtidens konsumenter kommer inte heller acceptera att fisk behandlas sämre än andra djur.

Du har sagt att ni ska producera mer fisk än Norge. Hur ska det gå till?

– Jag drömmer om att 2 000 lantbrukare vill ägna sig åt fiskuppfödning, det är nämligen vad som krävs för att kunna producera en miljon ton fisk om året. Lyckas vi med det blir vi större än Norge.

Vad driver dig?

– Det undrar jag också ibland. Vissa kvällar när jag kommer hem kan det kännas tufft. Vi har hållit på i tio år och jag tycker fortfarande att det är så kul. Sedan älskar jag att tävla, känslan av att ha möjligheten att spöa norrmännen i något ger energi.

Vilken är din största utmaning just nu?

– När jag och min medgrundare Mikael började gjorde vi precis allt själva. Nu har vi 33 anställda, så jag måste våga släppa taget och lita på att andra gör jobbet. Och inse att ”good is enough” funkar det med.

Hur är du som chef?

– Ganska bra, tror jag, även om jag är rätt bångstyrig som person. Jag försöker lyssna och stötta medarbetare i stort som smått. Det är viktigt att ibland våga vara chef fullt ut och försvara sina anställda. När det kommer smällar utifrån måste du som chef ställa dig emellan.

Johan Ljungquist

Gör: Vd på Gårdfisk som han och Mikael Olenmark grundade för drygt tio år sedan.
Bor: Åhus.
Karriär: Jobbade inom traditionell fiskeindustri innan han studerade vidare till marinbiolog

GÅRDSFISK

Etablerades 2009 i Gretagården i Skättilljunga. Företagets system bygger på ett integrerat lant- och vattenbruk. Förenklat innebär det att all fiskuppfödning bedrivs i sötvatten intill jordbruk. Fodret som fiskarna äter är till största del växtbaserat. Restprodukterna, det vill säga fiskarnas kiss och bajs, och vattnet från bassängerna återanvänds som gödsel och bevattning.