Prenumerera på Kollegas nyhetsbrev
Är du medlem i Unionen? Vill du få alla våra nyheter, tips och granskningar direkt i din inkorg?
Enkelt! Anmäl dig via länken
Är du medlem i Unionen? Vill du få alla våra nyheter, tips och granskningar direkt i din inkorg?
Enkelt! Anmäl dig via länken
En vacker sensommardag 2015 stod David Kvart barfota på en nysådd gräsmatta på ön Enskär i Stockholms norra ytterskärgård, där han tillbringat somrarna sedan barndomen. Från gräsmattan plockade han upp en elkabel utan jordfelsbrytare – och såg inte tåtarna som stack ut.
– Jag fastnade i kabeln, föll omkull och fick så mycket ström i mig att hela kroppen krampade. Jag kunde inte andas, kunde inte göra något. Jag har fortfarande ett ärr här, säger David och visar upp vänsterhanden.
Krampen gjorde att han först inte kunde släppa kabeln som brände i handen.
– Jag låg och skakade och såg hur fötterna hoppade upp och ner. Men till slut lyckades jag slita loss kabeln och kastade i väg den tio meter. Det var som att jag fått kraft för att överleva.
David genomströmmades av 240 volt, 50 gånger per sekund, och allt var över på 10–12 sekunder.
– Får man i sig så mycket ström att hela systemet krampar mer än 15 sekunder lägger oftast hjärtat av, så det var antagligen på håret. Men det var en besvikelse för att vara en nära döden-upplevelse – jag såg inte livet passera revy. Det kändes som att jag inte tänkte en enda tanke.
Efter några veckor, när det hade sjunkit in att han faktiskt hade varit riktigt nära att dö, paddlade han ut till en kobbe. Där tog han några livsavgörande beslut.
– Jag insåg att jag ville göra det bästa av varje dag – och kom fram till att jag skulle fria när jag kom i land, att vi borde skaffa barn och att jag ville jobba i skärgården. Jag insåg också att jag ville arbeta med människor som bryr sig om sådant som gör att de mår bra, snarare än att sälja saker. Det mesta som har med karriär att göra handlar ju om att sälja. Och vem blir lycklig av det?
David är i botten filmare och tv-producent. Han är utbildad vid Institutet för högre tv-utbildning i Göteborg och har vunnit priser för sina produktioner.
Det mesta som har med karriär att göra handlar om att sälja – vem blir lycklig av det?
Två och ett halvt år före olyckan anställdes han som tv-chef på en av Nordens största byråer, som bland annat hjälper företag att marknadsföra sig genom rörlig bild.
– Det var ett karriärjobb inom media. Tidigare hade jag mest jobbat dokumentärt, så det kändes konstigt att hela tiden kompromissa för att sälja saker. Men jag jobbade supermycket och det slet.
Till slut blev det för mycket och David förlorade närminnet från en dag till en annan.
– Plötsligt mindes jag inte pinkoderna till telefonen och bankkortet. Jag kunde vakna upp i vardagsrummet med en sked i handen utan att ha en aning om vad jag höll på med. Nästa gång kunde jag stå jag i köket vid diskbänken och undra vad jag gjorde där. Det var helt surrealistiskt.
Det var inte första gången. Tjugo år tidigare, som 22-årig nyutbildad och ambitiös tv-producent, gick David också in i väggen.
– Jag har alltid velat göra allt så bra som möjligt, utan att tänka på vad det leder till, säger han.
David Kvart bor nu vintertid i Norrtälje och på ön Enskär under sommarhalvåret med sin familj.
Genom sin senaste arbetsgivare fick David kontakt med ett stresscenter, där han träffade andra som också blivit utbrända.
– Men jag kunde inte identifiera mig med dem. De berättade hur de blev stressade av sina chefer, medan jag mådde dåligt av att göra samma saker inne på ett kontor varje dag från nio till fem. Och det gjorde att jag längtade bort tid. Jag längtade till helgen eller till semestern – då skulle jag leva som jag ville.
Men det krävdes alltså en elolycka för att David skulle ta tag i sitt liv. Några månader efter olyckan kontaktade han kajakuthyrningen på ön Fejan, den utomhusverksamhet som låg närmast hans sommarhus på Enskär. Då fick han veta att den ena delägaren i uthyrningsföretaget skulle sluta och blev samtidigt erbjuden att hyra ut kajaker under sommaren.
– Det lät inte superkul. Jag är entreprenör och vill skapa, så jag föreslog att jag skulle bli delägare i stället.
Förslaget gick hem och David och fick fria händer att utveckla verksamheten som han ville. På Fejan har han byggt upp en ny vardag under perioden maj till september, och det är här han tar emot oss en solig och blåsig sommardag. När vi anländer med passbåten från hamnen i Räfnäs sitter han med sina medarbetare och blickar ut över havet och planerar dagens aktiviteter. Med på jobbet är dottern Vilhelmina, 2,5 år, som har ledigt från förskolan.
Vi slår oss ner vid ladan där kajakerna förvaras och David berättar hur kajakverksamheten har vuxit till ett outdoor-center med så kallad glamping – lyxcamping i canvastält med riktiga golv, sängar och vedkamin. Och hur det var en ren tillfällighet.
Sommaren 2015 brann krogen på Fejan ner. I samband med det stängde vandrarhemmet.
– Jag tänkte att en förutsättning för att vi skulle få kajakgäster var att det fanns någonstans att sova. När jag undersökte vad som gick att bygga med kort varsel upptäckte jag att det fanns något som hette glamping och köpte två tält.
Eftersom restaurangen på ön brunnit ner tänkte David att det även borde finnas mat till kajakgästerna. Men han insåg samtidigt att det skulle bli svårt att på några veckor få tillstånd att laga mat.
– Däremot kan jag få tillstånd för att hålla råvaror kalla, tänkte jag. Så jag köpte en kyl och en frys. Konceptet blev att sova i tält och få ingredienser att själv tillaga. På så sätt kunde jag servera entrecote, men gästerna fick tillaga den.
Satsningen funkade och sommaren 2016 kom 142 gäster. I år väntar sig David 800 besökare.
– Det är helt makalöst att antalet besökare har femdubblats jämfört med första sommaren. Och i år var nästan allting förbokat redan på försommaren.
Tälten skapades som boende för kajakgästerna. Men det visade sig snart att nio av tio besökare inte var intresserade av att paddla.
– Det var människor som hade en längtan till naturen, som ville sova i tält – men inte på liggunderlag. Är man vuxen och aldrig har campat eller varit med i scouterna kan det kännas svårtillgängligt och jobbigt.
Här har jag skapat en plats där jag trivs med att tillbringa dagarna
David har knappt gått in med några egna pengar i företaget, därför har ekonomin inte varit något orosmoment.
– Gästerna betalar sina bokningar i förskott. Det gör att vi redan på våren har en kassa som används till investeringar i tält och annat, vi behöver inte ta några lån.
Han får ofta höra att han borde vinstmaximera, växa snabbare. Men David tänker inte alls på det sättet.
– Här har jag först och främst skapat en plats där jag trivs med att tillbringa dagarna, en miljö som jag vill dela med mig av. Visionen är att det ska vara som en fjällstation i skärgården, en mysig plats där alla är välkomna. Men allt behöver inte vara perfekt.
Vid sidan av kajakladan ligger gamla brädor, lådor och annat som skulle kunna vara bråte. Men det är byggmaterial, som David själv och grannar på öarna runtomkring bidrar med.
– Jag älskar att snickra och bygga med återanvända saker. Nu vet jag att det är Gunnar och Kurt på Enskär som har slagit spikarna i den gamla bryggan som vi använder som bordsskiva, och att de röda plankorna på loftet i ladan kommer från min farfars gamla bastu. Allt får en själ.
Det är snickrandet han tycker är allra roligast i sitt nya yrkesliv. Men många andra uppgifter ingår i rollen som centrets showrunner, som David skämtsamt kallar sig. Under de fyra timmar vi tillbringar på Fejan ringer telefonen ofta, kajakgäster får tips om fina turer, tältgäster checkar ut, David provsmakar nytillagad skagenröra och bestämmer priset på en vattentät packpåse. Trots aktiviteten är han inte orolig för att bli utbränd igen.
– Jag jobbar väldigt intensivt fram till midsommar med att bygga och snickra så att allt här funkar. Resten av sommaren har jag fantastisk personal som hjälper mig, då kan jag varva ner. Och det här känns inte riktigt som att jobba.
På vintern när outdoor-centret är stängt producerar David film i det egna företaget, men jobbar inte mer än nödvändigt.
– Nu är mitt liv mycket, mycket lugnare. Och jag längtar ingenstans!
Glamourös camping är en lyxig version av camping där gästerna möter naturen med moderna bekvämligheter. Det finns många varianter på logi – varmt vatten, tält med ståhöjd, riktiga sängar och vedeldad kamin är exempel på vad som kan ingå. Fenomenet är stort runt om i världen, och blir allt mer populärt i Sverige.
Exempel på glamping i Sverige:
När man har gjort karriär, barnen är nästan vuxna och man har 15–20 år kvar i yrkeslivet – då kommer ofta tankarna på om det är dags att göra något helt annat i livet. Den stora frågan är bara vad. Det är vad Nicolas Jacquemot, doktor i ledarskap och författare, försöker svara på i sin nya bok Meningen med arbetslivet.
➧ I din bok uppmanar du oss till att vi ska våga drömma. Är vi dåliga på det?
– Många av oss är nog väldigt bra på att drömma och föreställa oss saker. Under en middag kan jag slänga ut frågan: ”Om ni inte jobbade med det ni gör, vad skulle ni göra i stället?” Jag tror att nästan alla skulle kunna svara, för de flesta av oss har en tanke. Vi kan drömma, men vi är också duktiga på att lista hindren och avfärda tankarna som orealistiska – att vi är för gamla och saknar rätt utbildning.
➧ Varför harvar vi på i gamla hjulspår trots drömmarna?
– För att man vet vad man har men inte vad man får. Ibland är det så att det inte är tillräckligt illa för att man ska våga kasta sig ut i något nytt. Även om du är trött på arbetsuppgifterna så trivs du med kollegor och gillar att vara en del av det sammanhang som jobbet ger. Det kan vara skönt att bara komma till jobbet, det trygga som du är duktig på. Det är verkligen inget dåligt med det. Men känner du att suget efter det nya är starkare än rädslan att lämna det gamla kan det vara tecken på att det är dags att söka dig vidare.
➧ Om jag känner så men utan att veta exakt vad jag vill – hur tar jag reda på det?
– Börja med att kartlägga dina önskningar – vad vill du ha mer eller mindre av i ditt arbetsliv? Fler utmaningar eller mindre stress? Jobba friare eller ha färre möten? Fokusera sedan på dina styrkor och tänk brett. Fråga en kollega som du känner förtroende för om vad hen tycker att du är bra på, och det kan vara andra saker än vad du själv tänkt. För att hitta drömjobbet ska du utgå från din passion. Hittar du inte det i jobbet, kolla vad du tycker om utanför jobbet. Gillar du naturen kanske du vill ha mer av det i ditt nästa jobb.
Börja med att kartlägga dina önskningar
➧ Hur ska man våga ta det första steget?
– Titta på delarna som jag just nämnde. Ofta vill man lite för mycket på en gång, ta i stället ett steg i taget. Visualisera målet, men skapa delmål på vägen. Du behöver inte ha bråttom.
➧ Kan man inte bara få vara nöjd, måste man vilja vidare?
– Alla behöver inte byta yrkesbana. Det råder ett slags utvecklingsstress i arbetlivet. Idealet är att du ska vilja vidare inom några år. Och ska du göra karriär är det nästan självklart att slutmålet är att bli chef. Men alla vill ju inte gå den vägen.
– Om man under ett utvecklingssamtal på jobbet får frågan var man ser sig själv om fem år och svarar ”här” kan man nästan få stämpeln som en person helt utan ambitioner. Fast det är lite dubbelt. För egentligen är du drömmen – arbetsgivare vill ju ha lojala och duktiga medarbetare. Man jag upplever ändå att den här normen har börjat bli ifrågasatt, särskilt när man är mitt i livet.
➧ Till sist: Vad är meningen med arbetslivet?
– Det är olika för olika personer. Men många som är mitt i livet börjar ofta fundera på vad som är nästa steg. Vi kan blicka bakåt och ändå ha många år kvar i arbetslivet. I medelåldern är det vanligt med tankar som ”Är detta allt jag ska göra resten av livet? Och gör jag verkligen vad jag vill?”.
– Vi reflekterar ofta kring vad vi vill ha mer eller mindre av i livet. För det är mycket som ändras, vi åldras, barnen blir äldre och flyttar hemifrån och man får mer tid över till annat. Dessutom förväntas vi jobba längre när pensionsåldern höjs. Några extra år i arbetslivet kan ge en möjlighet att studera eller växla karriär. Själv funderar jag som bäst på vad jag vill göra när jag är 60.
GÖR: Författare, kommunikationsrådgivare och doktor i ledarskap.
AKTUELL: Med nya boken ”Meningen med arbetslivet: handbok för dig som vill vidare”.
ANTAL YRKEN GENOM KARRIÄREN: 13.
SÅ MYCKET JOBBAR JAG PER DAG: 6–10 timmar – det varierar eftersom jag är egenföretagare.
➧ Identifiera vad du vill förändra i ditt liv. Vad vill du ha mer eller mindre av? Hur vill du att ditt arbetsliv ska se ut?
➧ Skapa en målbild. Hur ser målet ut? Föreställ dig känslan när du är på den plats du drömmer om.
➧ Staka ut vägen till hur du når målet. Vilka hinder ser du och hur tar du dig an dem? Gäller såväl yttre som inre, exempelvis självtvivel.
➧ Ta hjälp av andra – ensam är inte stark. Bygg nätverk.
➧ Inse att du har både styrkan och verktygen som krävs – skaffa dig kunskapen och erfarenheten.
Under vintrarna jobbar han som revisor. Under sommarhalvåret är han markarbetare.
– Det kan verka som en konstig kombo, men för mig funkar det bra, säger Mattias Sjödin, som gissar att han är ”rätt ensam” om upplägget.
I tio år jobbade han heltid, året runt, som revisor på Ernst & Young i Umeå. Med tiden tyckte han att jobbet blev slitsamt, med ständiga deadlines och arbetsuppgifter som aldrig tycktes ta slut. Jobbet följde honom hem, åtminstone inne i huvudet, och till sist blev han sjukskriven för utmattningssyndrom.
När han sedan började om, på deltid, kände han att det inte funkade. Han var rädd att hamna i samma hjulspår igen.
– Då sa jag upp mig. Min enda plan var att hitta något annat. Jag orkade inte jobba samtidigt som jag sökte nytt jobb.
Under arbetslösheten hjälpte han ibland en kompis som byggde sommarstuga. Kompisen jobbar på NCC i Umeå.
– Han sa: ”Du som är så händig, du borde komma och jobba med oss.” Och det lät ju inte så dumt att vara ute och jobba fysiskt. Så jag sökte och fick jobbet.
Stressen kring tajta deadlines och ”många bollar i luften” byttes nu ut mot fysiskt arbete med spade, motorkap och andra maskiner bland jorddoftande gropar och schakt. Tröttheten efter en arbetsdag satt i kroppen, inte i huvudet.
– Jag trivs jättebra med markjobbet. Det tar man inte med sig hem. Man får en uppgift, utför den, sedan slår klockan fyra och man är klar.
Det han uppskattar mest är sammanhållningen i arbetslaget och att få jobba under bar himmel. Dåligt väder är enda nackdelen. Särskilt när sommaren blir höst och kylan kommer. Det är inte bara en gång han dragit på sig regnkläderna för sent, blivit blöt och frusit som en hund.
Mot slutet av första säsongen som markarbetare hörde chefen på revisionsbyrån av sig och föreslog ett inhopp under vintern.
– Andra säsongare kan köra tunga fordon eller snöröja med traktor på vintern, men jag har inga sådana kort. Så jag tänkte att det inte var så dumt, då behövde jag inte fundera på inkomsten under vintern. Eftersom det var tidsbegränsat tänkte jag att det inte borde bygga någon större stress.
Han är nu inne på tredje året med de två olika jobben. Kombinationen passar honom perfekt. Han tar enbart visstidsanställningar och lägger in tid för ledighet mellan säsongerna. Cheferna på båda företagen är med på upplägget.
Det bästa med dubbeljobben är den mycket tydliga indelningen av arbetsåret.
– Jag får ett avslut och kan sedan börja om på ny kula. Tydliga avslut och nystarter passar min mentalitet bra.
Det han gillar med revisorsjobbet är att det är ”ett klurigt jobb” där han får vrida och vända på siffror och fundera för att hitta lösningar. Nackdelen är att det ”lätt blir för mycket” och att jobbet följer med hem.
– Fast det är säkert en fråga om personlighet. Många av mina kollegor verkar inte ha det problemet.
Bland dem är inställningen till hans markarbetande lite kluven. Vissa tycker att det är märkligt att han ”kastar bort karriären” genom att inte jobba heltid som revisor.
– Men andra tycker det är spännande och kul att jag har valt den här kombinationen. Och jag trivs jättebra med båda arbetslagen.
Om han blickar framåt ser han ingen anledning att förändra något.
– Det här konceptet funkar så bra för mig. Det är för bra för att hitta på något annat.
Mattias Sjödin är nöjd med sin årslön. Han tjänar mer som revisor, men har på tredje säsongen som markarbetare kommit upp några hack i lön. Framför allt trivs han med att förena fysiskt arbete med mer akademiskt.
– Yrkeslivet kan se ut på många olika sätt. Man kan alltid prova andra jobb och nya kombinationer.
Text: Bertil Jansson
Gör: Revisor och markarbetare.
Utbildning: Civilekonomprogrammet och idrottsvetenskapliga programmet vid Umeå universitet.
Ålder: 39.
Bor: Lägenhet i Umeå.
Familj: Flickvän och bonusdotter, 10 år.
Intressen: Sommar- och vinterfiske. Styrketräning och löpning.