Hoppa till huvudinnehåll
Karriär

Så hittar du meningen med arbetslivet

Stanna kvar eller gå vidare? Så här kan du tänka om du funderar du på vad du ska göra resten av ditt arbetsliv – men inte vet hur du ska välja.
Petra Rendik Publicerad
Till vänster författaren Nicolas Jacquemot, till höger en man som packar ihop sina saker från ett kontor.
Hitta din passion och maxa arbetslivet! Nicolas Jacquemot, doktor i ledarskap, ger råd om hur du kan hitta mening och klarhet i karriären. Läs mer om hans nya bok och få tips för att våga drömma stort. Foto: Elisabeth Ohlsson/Colourbox.

När man har gjort karriär, barnen är nästan vuxna och man har 15–20 år kvar i yrkeslivet – då kommer ofta tankarna på om det är dags att göra något helt annat i livet. Den stora frågan är bara vad. Det är vad Nicolas Jacquemot, doktor i ledarskap och författare, försöker svara på i sin nya bok Meningen med arbetslivet.

I din bok uppmanar du oss till att vi ska våga drömma. Är vi dåliga på det?

– Många av oss är nog väldigt bra på att drömma och föreställa oss saker. Under en middag kan jag slänga ut frågan: ”Om ni inte jobbade med det ni gör, vad skulle ni göra i stället?” Jag tror att nästan alla skulle kunna svara, för de flesta av oss har en tanke. Vi kan drömma, men vi är också duktiga på att lista hindren och avfärda tankarna som orealistiska – att vi är för gamla och saknar rätt utbildning.

Varför harvar vi på i gamla hjulspår trots drömmarna?

– För att man vet vad man har men inte vad man får. Ibland är det så att det inte är tillräckligt illa för att man ska våga kasta sig ut i något nytt. Även om du är trött på arbetsuppgifterna så trivs du med kollegor och gillar att vara en del av det sammanhang som jobbet ger. Det kan vara skönt att bara komma till jobbet, det trygga som du är duktig på. Det är verkligen inget dåligt med det. Men känner du att suget efter det nya är starkare än rädslan att lämna det gamla kan det vara tecken på att det är dags att söka dig vidare.

Om jag känner så men utan att veta exakt vad jag vill – hur tar jag reda på det?

– Börja med att kartlägga dina önskningar – vad vill du ha mer eller mindre av i ditt arbetsliv? Fler utmaningar eller mindre stress? Jobba friare eller ha färre möten? Fokusera sedan på dina styrkor och tänk brett. Fråga en kollega som du känner förtroende för om vad hen tycker att du är bra på, och det kan vara andra saker än vad du själv tänkt. För att hitta drömjobbet ska du utgå från din passion. Hittar du inte det i jobbet, kolla vad du tycker om utanför jobbet. Gillar du naturen kanske du vill ha mer av det i ditt nästa jobb.

Börja med att kartlägga dina önskningar

Hur ska man våga ta det första steget?

– Titta på delarna som jag just nämnde. Ofta vill man lite för mycket på en gång, ta i stället ett steg i taget. Visualisera målet, men skapa delmål på vägen. Du behöver inte ha bråttom.

Kan man inte bara få vara nöjd, måste man vilja vidare?

– Alla behöver inte byta yrkesbana. Det råder ett slags utvecklingsstress i arbetlivet. Idealet är att du ska vilja vidare inom några år. Och ska du göra karriär är det nästan självklart att slutmålet är att bli chef. Men alla vill ju inte gå den vägen.

– Om man under ett utvecklingssamtal på jobbet får frågan var man ser sig själv om fem år och svarar ”här” kan man nästan få stämpeln som en person helt utan ambitioner. Fast det är lite dubbelt. För egentligen är du drömmen – arbetsgivare vill ju ha lojala och duktiga medarbetare. Man jag upplever ändå att den här normen har börjat bli ifrågasatt, särskilt när man är mitt i livet.

Till sist: Vad är meningen med arbetslivet?

– Det är olika för olika personer. Men många som är mitt i livet börjar ofta fundera på vad som är nästa steg. Vi kan blicka bakåt och ändå ha många år kvar i arbetslivet. I medelåldern är det vanligt med tankar som ”Är detta allt jag ska göra resten av livet? Och gör jag verkligen vad jag vill?”.

– Vi reflekterar ofta kring vad vi vill ha mer eller mindre av i livet. För det är mycket som ändras, vi åldras, barnen blir äldre och flyttar hemifrån och man får mer tid över till annat. Dessutom förväntas vi jobba längre när pensionsåldern höjs. Några extra år i arbetslivet kan ge en möjlighet att studera eller växla karriär. Själv funderar jag som bäst på vad jag vill göra när jag är 60.

NICOLAS JACQUEMOT 

GÖR: Författare, kommunikationsrådgivare och doktor i ledarskap. 

AKTUELL: Med nya boken ”Meningen med arbetslivet: handbok för dig som vill vidare”.

ANTAL YRKEN GENOM KARRIÄREN: 13.

SÅ MYCKET JOBBAR JAG PER DAG: 6–10 timmar – det varierar eftersom jag är egenföretagare.

5 råd för att gå vidare i yrkeslivet

Identifiera vad du vill förändra i ditt liv. Vad vill du ha mer eller mindre av? Hur vill du att ditt arbetsliv ska se ut? 

Skapa en målbild. Hur ser målet ut? Föreställ dig känslan när du är på den plats du drömmer om. 

Staka ut vägen till hur du når målet. Vilka hinder ser du och hur tar du dig an dem? Gäller såväl yttre som inre, exempelvis självtvivel. 

Ta hjälp av andra – ensam är inte stark. Bygg nätverk.

➧ Inse att du har både styrkan och verktygen som krävs – skaffa dig kunskapen och erfarenheten.

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Karriär

Maria gick från VD till undersköterska

Efter 15 år som vd på Prevent bytte Maria Schönefeld styrelserum mot demensboende. Nu trotsar hon pensionsnormen och visar att karriären inte behöver ta slut vid 65.
Publicerad 10 oktober 2025, kl 06:00
Efter 15 år som vd på Prevent bytte Maria Schönefeld styrelserum mot demensboende. Nu trotsar hon pensionsnormen och visar att karriären inte behöver ta slut vid 65.
I stället för pension – ny karriär. Maria Schönefeld fick en nytändning av jobbet på demensboendet. Foto: Åke Ericson.

När insåg du att du ville byta bana helt?

– Jag hade varit vd väldigt länge och kände att jag var på väg in i en mer förvaltande fas av livet. När pensionen närmade sig tänkte jag bara: Jag vill inte sitta hemma och känna att jag inte gör någon nytta. Jag har mycket kvar att ge. När jag såg att undersköterska skulle bli en skyddad titel tänkte jag att det kunde vara något för mig. Något nytt, där jag fick möjligheten att jobba deltid och samtidigt göra skillnad.

Du valde omsorgsyrket i stället för konsultuppdrag. Varför just vården?

– För att det är hands on, mycket mer praktiskt och dessutom flexibelt.

Hur reagerade din omgivning?

– En del tyckte inte att jag var klok, haha. Första reaktionen från barnen var också lite tveksam – de hade nog sett fram emot mer hjälp med barnbarnen. Flera i min omgivning har själva börjat fundera på om de kanske skulle göra något helt annat i nästa fas i livet. Pensionsåldern är ju mer flytande i dag – ska man verkligen göra samma sak tills man måste sluta eller kanske testa något man brinner för och få lite nytändning på köpet?

Vad var svårast med att sätta sig i skolbänken igen?

– Det var nog själva formen: att läsa på distans och bara plugga teori ur böcker. Jag hade gärna sett mer praktik direkt. Det tar lite längre tid att lära sig när man blir äldre.

Från ledningsgrupp till omvårdnad – vad har varit den största omställningen?

– Det är väldigt trevligt att man hela tiden möter människor, både boende och kollegor. Vi är ett stort team med folk från många olika länder och kulturer, och vi lär oss otroligt mycket av varandra. Man får direkt återkoppling, och när passet är slut är jobbet verkligen klart. Det är en ny sorts frihet.

Hur har ditt val påverkat dig ekonomiskt?

– Lönerna är relativt sett skamligt låga i ett yrke som är så betydelsefullt och värdefullt för välfärden. Jag känner mig privilegierad att kunna jobba samtidigt som jag tar ut pension, annars hade det varit tufft och påverkat min levnadsnivå negativt.

Hur kommer det sig att du inte vill gå i pension?

– Att bara gå hemma har inget större värde för mig. Och jag vill känna mig behövd. Så länge det känns roligt, och både kropp och knopp håller, så fortsätter jag. Jag har haft turen att inte slita ut mig tidigare i livet. Det gör skillnad nu.

Text: Henrik Lenngren.

MARIA SCHÖNEFELD

GÖR: Timanställd undersköterska på en avdelning med demensboende på Villa Täby Park i Täby.

ÅLDER: 65.

BOR: I Täby kommun utanför Stockholm.

KARRIÄR: Chefsroller på Handelsanställdas förbund, Arbetsmiljöverket och Prevent. Anställd som undersköterska i mars.

Karriär

Hatet fick Lotta Vikström att lägga ned verksamheten

Linkedin-profilen Lotta Vikström har under flera år drivit ett rekryteringsbolag. Av branschkollegor har hon på senare tid fått så elaka kommentarer att hon tappat engagemanget och nu valt att lägga ned.
– Det finns nog ingen bransch där man pratar så illa om varandra som i rekryteringsbranschen, säger hon.
Carolina Högling Publicerad 12 mars 2025, kl 06:02
En bild på Lotta Vikström och en bild på en telefonskärm med apparna Facebook och LinkedIn.
Efter flera år i rekryteringsbranschen har Lotta Vikström valt att lägga ned sin verksamhet. Detta efter att under en längre tid ha fått elaka kommentarer och meddelanden från branschkollegor på sociala medier.
Foto: Carolina Högling/Colourbox

Lotta Vikström startade rekryteringsbolaget Be proud 2016. Ett företag som skulle se människan bakom cv:t och använda sig av personliga möten i stället för automatiserade tester. Hon har tidigare berättat för Kollega att hon inte tycker att personlighetstester är rätt väg att gå i rekrytering och att de snarare skrämmer bort lämpliga kandidater. 

Lotta Vikström 

Gör: Grundare av Be best som arbetar med utbildningar och rådgivning om arbetsmiljö. 

Ålder: 53 år. 

Bor: Stockholm. 

Lägger ned

Nu meddelar Lotta Vikström på Linkedin att hon lägger ned efter att motståndet med både hat och hot blivit för mycket. 

– Jag har känt under en tid att rekryteringsbranschen har väldigt stora utmaningar. Det har blivit en ganska bedrövlig bransch. Jag kände att jag inte vill vara en representant för den.  Jag fick hat i flöden och kommentarer. Människor har postat bilder på mig och jag har fått skärmdumpar från vänner och andra i branschen, säger hon. 

Lotta Vikström berättar att det är människor i samma bransch som skrivit om, och till henne och hon upplever att klimatet har förändrats. Samtidigt vill hon understryka att det också finns många som gör mycket bra i branschen. 

Det är inte som det varit förut när man hjälpte varandra och det fanns en gemensam tanke att vi ska hjälpa våra arbetssökande att hitta ett jobb. Det finns inte alls längre. 

Pågått i flera år

De elaka meddelandena och kommentarerna på sociala medier började redan för ett par år sedan när hon skrev inlägg om rekryteringstester och ifrågasatte hur bra de egentligen är. Då var tonen inte lika hård och Lotta Vikström upplevde att det var lättare att föra en diskussion. 

På senare tid har hatet eskalerat, hävdar hon. Lotta Vikström berättar att hon fått meddelanden och läst kommentarer som ”hur fan kan hon få plats i media?”, ”hon är en jävla amatör” och ”hon kan ingenting om forskning”. 

Efter jag skrivit en debattkrönika i Arbetsvärlden kände jag att jag inte orkar hålla på och försvara mig längre. En sådan här verksamhet bygger på att man själv vill och att det finns ett engagemang och driv och jag känner att det har tagit slut nu.

Under inlägget på Linkedin har Lotta Vikström fått mycket stöttning i form av positiva kommentarer vilket hon berättar har betytt mycket för henne. 

Framåt ska hon arbeta med sitt andra bolag Be best som hon tidigare har jobbat med parallellt med rekrytering. Be best arbetar med rådgivning och utbildningar om arbetsmiljö till chefer, medarbetare, elever och lärare.