Hoppa till huvudinnehåll
Karriär

Kerstin fick nytt jobb vid 74 år

Passé vid 73? Inte Kerstin Håglin, 74 år, som precis börjat på ett nytt jobb.
– Folk blir väldigt provocerade av att jag fortfarande vill jobba, säger fastighetscontrollern Kerstin och uppmanar äldre att inte ge upp jobbsökandet.
Publicerad 9 juni 2021, kl 11:14
Shutterstock / Privat
"Jag älskar att jobba och vill fortsätta att göra det så länge jag bara kan," säger Kerstin Håglin, fastighetscontroller på Riksbyggen. Shutterstock / Privat

Grattis till nya jobbet Kerstin. Det är ju inte så vanligt att få ett nytt jobb vid 74-års ålder?
– Haha, nej jag har förstått det. Men jag älskar att jobba och vill fortsätta att göra det så länge jag bara kan.

Berätta om ditt nya arbete?
– Jag har ett konsultuppdrag som fastighetscontroller på Riksbyggen.

Hur gick det till när du fick jobbet?
– Jag är inskriven på bemanningsföretaget Jefferson Wells som fick frågan från Riksbyggen om en fastighetcontroller. De hittade mig och undrade om jag var intresserad eftersom jag hade arbetat med liknande arbetsuppgifter tidigare. Och det var jag ju såklart. Jag fick komma på intervju till Riksbyggen. Den kändes bra och så fick jag jobbet.  

Och ingen diskussion om din ålder?
– Nej varken från rekryteraren eller arbetsgivaren. Däremot får jag ofta kommentarer från utomstående, vänner, bekanta och grannar. Folk, och speciellt äldre, verkar bli väldigt provocerade av att jag fortfarande vill jobba.

Varför vill du jobba fortfarande?
– Ja, vad ska jag annars göra? Sova hela dagarna? Lösa korsord? Stå med huvudet nere i rabatten? Fika med andra pensionärer? Nej, det är inte jag. Jag älskar att jobba och gräva ner mig i mina Excelark och olika slags rapporter. Jag känner mig inte alls färdig med arbetslivet och skulle bli väldigt uttråkad om jag blev tvingad till att ta det lugnt.

Det låter som du är en aktiv kvinna?
– Ja, när det inte är pandemi tränar jag på Friskis tre gånger i veckan. Jag gillar att dansa, promenera i naturen och att spela piano. Jag är också ganska konstnärlig och bra på färg och form.

Hur är du som person?
– Målinriktad och driven, social (när det behövs) men annars lite av en ensamvarg. Sedan är jag väldigt envis och orädd.

Har du någonsin råkat ut för ålderism?
– Troligtvis har jag råkat ut för det utan att veta om det. För det är klart att jag har sökt jobb utan att få napp, men då har jag bara fortsatt att söka.

Hur är det med dina digitala kunskaper?
– Tack, de fungerar utmärkt. Jag är nyfiken, teknikintresserad och tycker inte att jag haft några större svårigheter att hänga med.

Det sägs att arbetsplatser med blandade åldrar på sina anställda är de mest kreativa och framgångsrika?
– Det stämmer. Jag har varit på en mängd arbetsplatser och kan säga att åldersblandning berikar, inte bara arbetsmiljön utan även arbetsprestation och resultat. Jag blandar mig lätt med yngre och tänker överhuvudtaget väldigt sällan på åldern.

Vad säger din familj om att du fortsätter att jobba?
– Mina två vuxna döttrar är mina största supportrar. De uppmuntrar mig och tycker att jag ska fortsätta att jobba så länge jag tycker det är roligt.

Vad är ditt bästa tips till äldre som vill fortsätta att arbeta som du gör?
– Ge inte upp jobbsökandet. Skriv in dig på ett bemanningsföretag och sök konsultuppdrag. Det är lättare att få som äldre än fasta tjänster.

Till sist. Vad är ditt bästa argument till att man som arbetsgivare ska anställa äldre?
– Åh, det finns massor. Äldre personer har stor och varierande erfarenhet, de är förbi småbarnsåren, plikttrogna och pålitliga.

Text: Katarina Markiewicz

 

Läs mer om äldre i arbetslivet:

Pension vid 65 stark norm

John Mellkvist kämpar mot ålderismen

De fortsatte jobba efter 65

Kerstin Håglin

Ålder: 74 år

Bor: I Gävle

Familj: Två vuxna döttrar och fyra barnbarn.

Yrke: Fastighetscontroller på Riksbyggen

Karriär: Hade en egen frisörsalong i 15 år. Därefter bytte hon karriär och blev civilekonom.

Drömmer om: Styrelseuppdrag på äldre dar skulle vara roligt.

Karriär

Det här irriterar när tjänstemän söker jobb

En av tre tjänstemän tycker att det är svårt att hitta relevanta tjänster när de söker jobb. Det visar en undersökning från TRR. Jenny Lindahl Nyberg från Hässleholm varit med om många märkliga rekryteringsprocesser.
Lina Björk Publicerad 4 mars 2024, kl 14:51
rekrytering
Jenny Lindahl Nyberg tycker att rekryteringsprocesser skulle kunna skötas mycket bättre. Foto/Shutterstock/privat

Det är tufft att vara mellan jobb. Och rekryteringsprocesser kan dra ut på tiden. Det visar Trygghetsrådets nya rapport om jobbsökande. Där svarar fyra av tio tjänstemän att de tycker att det tog lång tid innan processen var färdig. Jenny Lindahl Nyberg från Hässleholm bytte jobb för att komma närmare sina barn, men efter fyra år som administratör skulle företaget omorganisera och hennes tjänst försvann. 

– Det var tufft att bli arbetslös som 50-åring mitt i pandemin, säger hon. 

Jenny Lindahl

Här startar Jennys jobbsökande – och erfarenheter av rekryteringsprocesser, som många gånger gav mer att önska. Hon har varit med om IQ-tester, språktester och självskattningstester som egentligen inte haft något med hennes arbetsuppgifter att göra. 

– Jag har suttit och flyttat fyrkanter, undersökt mönster och logik. Det är långa processer och man lägger mycket tid på det, för att i slutändan kanske inte ens få ett svar tillbaka. Det är förnedrande.

Dock var majoriteten av tjänstemännen i TRR:s undersökning nöjda med den återkoppling de fått av rekryteraren efter tester och intervju. Endast 12 procent var missnöjda. Jenny Lindahl Nyberg uppskattar att ungefär 50 procent av de företagen hon sökt jobb hos, inte återkommit med svar efter att hon skickat in sina uppgifter. 

– Grovhugget kanske en fjärdedel återkommer under rimlig tid. Sedan är det en balansgång att ligga på själv, utan att bli påstridig och besvärlig. 

 

Svårt att skriva personligt brev

I själva rekryteringsprocessen tyckte många i undersökningen att det svåraste momentet var att skriva det personliga brevet. Andra saker upplevs betydligt enklare, som exempelvis att hämta in referenser och skriva CV. Jenny Lindahl Nyberg upplever att hon gör sig bäst öga mot öga med en rekryterare. 

– Det är något annat att ses och få en bild över personen, jämfört med att skicka in ett test, säger hon. 

Efter några jobbvändor och flera ansökningsprocesser fick hon hjälp av sin omställningsorganisation TRR, som tipsade henne om en YH-utbildning. Nu pluggar hon till Hotell Supervisor, ett val hon inte har ångrat. 

– Jag gör praktik nu och det känns helt rätt. I juni blir jag färdig. 

Om undersökningen

TRR är en omställningsorganisation som arbetar för företag och tjänstemän i den privata sektorn. 

Enkäten genomfördes mellan december 2023 och januari 2024.
Sammanlagt svarade 1403 personer. 

Karriär

7 saker rekryterarna inte vill att du ska veta

Snabbhet går före mångfald och personlighetstester saknar relevans. Landets rekryterare bär på många hemligheter – här är sju saker du bör veta innan du söker nytt jobb.
Publicerad 4 mars 2024, kl 06:01
En kontorsklädd man vid en dator sätter fingret för munnen och hyssjar.
Sju hemligheter rekryterare inte vill att du ska veta och fallgroparna att undvika när du söker nytt jobb. Foto: Colourbox.
  1. Att de ibland inte riktigt har erfarenhet inom den bransch som du söker. 
     
  2. Att de har ofantligt många rekryteringsuppdrag som de försöker lösa parallellt med ditt.
     
  3. Att snabb leverans i nio fall av tio går före mångfald. Och att få följer GDPR till punkt och pricka.
     
  4. Att det finns många saker en intern rekryteringsenhet kan göra som en extern rekryteringsfirma inte kan.
     
  5. Att många rekryteringar till stor del går att lösa med digitala verktyg som Linkedin, Exparang med flera.
     
  6. Att personlighetstester inte säger hela sanningen, och behöver kompletteras med andra verktyg för att bedöma personlighet. Det här kommer säkert att ändras i och med AI - men där är vi inte än. 
     
  7. Att det ofta är juniora personer som gör merparten av själva bakgrundskollen, även på höga nivåer.

Källa: Boken ”Allt du vill veta om headhunting men aldrig vågat fråga” av Carl Schander och Filip Strömbäck.

Text: Katarina Markiewicz