Hoppa till huvudinnehåll
Karriär

”Jag har blivit uppsagd flera gånger”

Staffan Dahlgren arbetar i läkemedelsbranschen. Där är det vanligt att bli uppsagd – och snabbt få ett nytt jobb. I snitt har han arbetat tre år på varje arbetsplats.
David Österberg Publicerad 9 januari 2023, kl 12:54
Adrian Bordeianu till vänster. Staffan Dahlgren, till höger i bild.
Adrian Bordeianu har haft samma jobb i 35 år. Staffan Dahlgren, till höger i bild, har blivit uppsagd åtskilliga gånger. Foto: Malin Grönborg och Pharma Relations

Staffan Dahlgren är farmaceut och arbetar med forskning och utveckling i läkemedelsbranschen. De senaste åren har fokus legat på läkemedelssäkerhet och på att väga risker mot nytta när nya läkemedel tas fram. Under sina 25 år i arbetslivet har han i snitt bytt jobb vart tredje år.

– Den här branschen är väldigt föränderlig. Det är vanligt att projekt och avdelningar läggs ner och att företag slås ihop. Då blir man uppsagd. Det är också den största anledningen till att jag bytt jobb så ofta, även om jag har sagt upp mig själv ett par gånger också.

Inte konstigt att bli uppsagd

För de flesta är det jobbigt att bli av med jobbet. Staffan Dahlgren är van.

– Det råder kompetensbrist i branschen och med åren har jag fått djup kunskap om det jag gör. Det gör att det alltid finns jobb för mig. Branschen är dessutom liten och de flesta känner varandra.

Hans många jobbyten har varit enormt utvecklande. På varje ny arbetsplats har han lärt sig nya saker och träffat människor han aldrig skulle ha träffat annars.

– Utan mina jobbyten hade jag aldrig haft de kunskaper jag har i dag. Men det är viktigt att göra snygga avslut på varje arbetsplats. Branschen är som sagt liten och det är stor chans att jag träffar på människor som jag tidigare har jobbat med igen. Det är dessutom viktigt att ha ett gott rykte när det är dags för referenstagning.

Kan det vara jobbigt med ständiga jobbyten?

– Rekryteringsprocesserna kan vara påfrestande. Det handlar ju om att sälja in sig själv. Och sedan finns en viss stress när man är ny på en arbetsplats. Man måste visa att man tillför något av värde: arbetsgivaren har ju valt mig och tackat nej till flera andra.

Svårt för familjen att förstå

I yrkesmässiga sammanhang är det ingen som tycker att Staffan Dahlgrens många jobbyten är konstiga. Så ser branschen ut. Men föräldrarna i Oskarshamn har ibland haft svårt att förstå.

– De har tyckt att det har varit konstigt att jag har bytt jobb så ofta och oroat sig för det. Men nu är jag 50 och de börjar väl förstå att jag kan ta hand om mig själv, haha.

För tillfället jobbar han som konsult, anställd av konsultbolaget Pharma relations. Och där hoppas han att han kan stanna länge.

– Här finns stora utvecklingsmöjligheter och jag lär mig mycket av att jobba med olika kunder och trevliga och erfarna kollegor.

"Enormt utvecklande att byta jobb"

Maria Fernsund är kommunikatör med ett imponerande cv: de senaste åren har hon ansvarat för kommunikation, PR och informationsstrategier för en lång rad företag. Sedan några månader tillbaka har hon en projektanställning hos skogskoncernen Holmen.

Maria Fernsund
Foto: Åke Ericson

– Det har varit enormt utvecklande att arbeta för olika företag. Jag kan de flesta målgrupper och branscher och kan snabbt sätta mig in i vad en chef behöver av mig och vad företaget behöver, säger hon.

Var rastlös och nyfiken

Att hon bytt jobb ofta har flera orsaker.

– Som yngre – och till viss del även i dag – var jag väldigt rastlös, driven och vetgirig. Jag sökte mig ofta till tjänster som jag själv kunde forma. Att skapa roller var otroligt roligt. Men när det arbetet var klart kände jag mig ofta färdig med det, lite som en entreprenör som drivs av att starta nya företag.

Andra gånger har anställningsformen gjort att hon varit tvungen att byta.

– Jag har haft många projektanställningar, vikariat och konsultuppdrag och när de har löpt ut har jag ju varit tvungen att lämna. Det har inte alltid varit roligt.

Inte så läskigt att byta

För Maria Fernsund är det helt avgörande att arbetet är utvecklande och stimulerande. Om det inte är det byter hon hellre än stannar. Och efter några byten är det inte lika läskigt att göra det igen, säger hon.

– Men det har hänt att arbetsgivare har ifrågasatt varför jag har bytt så många gånger och jag är övertygad om att det finns jobb som jag inte har fått av den anledningen. Men ju äldre jag har blivit, desto mindre ifrågasatt har jag blivit. Det beror kanske på att jag nu är mer trygg i varför jag har bytt jobb och kan motivera det. När jag var yngre bad jag nästan om ursäkt under intervjuer för att jag bytt jobb så ofta, men det gör jag inte längre.

Hoppas på att få stanna

Enligt forskningen är det bra för lönen att byta jobb. Den erfarenheten har även Maria Fernsund.

– Men jag har aldrig bytt jobb bara för att få högre lön – jag har till och med gått ner någon tusenlapp någon gång för att tjänsten har varit spännande.

Tror du att du någon gång hittar ett företag där du vill stanna riktigt länge?

– Ja, nu känner jag ett sug efter att stanna längre någonstans. Att ha en projektanställning är roligt på många sätt, men jag skulle gärna ha en egen tjänst, en egen grupp. Med åren har jag också förstått att det går att utvecklas inom ett företag. Tidigare har jag nog tänkt att jag har varit tvungen att byta. Nu vågar jag ta mer plats och ser till att utvecklas där jag är.

"Jag har trivts på jobbet och haft en schyst arbetsgivare"

När Adrian Bordeianu skrev på sitt anställningskontrakt var Ingvar Carlsson statsminister och Patrik Sjöberg en jävel på att hoppa höjd. Året var 1987. I januari firar han 36 år som anställd på Sogeti (som är en del av Capgemini-koncernen).

Adrian Bordeianu är IT-konsult och själva konsultandet är en förklaring till varför han stannat så länge.

– Jag har kunnat utvecklas här. Som konsult får man vara på många olika arbetsplatser i flera sektorer och branscher och då lär man sig mycket och får sin nyfikenhet stillad. Jag har haft olika roller och gått många utbildningar.

Adrian Bordeianu har dessutom varit ordförande för Unionenklubben under många år. Med tiden tycker han att förtroendet mellan honom och arbetsgivaren har stärkts.

– Att känna att det är högt i tak och att dialogen pågår kontinuerligt, inte bara i förhandlingsrummet, är något som jag värdesätter högt.

Förstående arbetsgivare

Han uppskattar också att arbetsgivaren haft förståelse för att privatlivet ibland påverkat arbetslivet.

– Min arbetsgivare är som alla andra arbetsgivare: de vill ha så mycket jobb som möjligt utfört för så liten kostnad som möjligt, men attityden har ändå varit schyst. De tog hänsyn och var förstående när jag hade små barn och en fru som pluggade en krävande utbildning.

Lönen har dessutom varit hygglig. Och med en stor och seriös arbetsgivare har han aldrig behövt oroa sig för om pengarna ska betalas ut eller inte.

– Det har hänt kompisar till mig att lönen inte har kommit in när den ska. Det har känts bra att arbeta för en trygg och bra arbetsgivare med kollektivavtal. Men om jag fick leva mitt liv på nytt skulle jag kanske inte stanna 36 år på samma företag. Det finns något hälsosamt i att röra på sig då och då.

Dyrt att lära upp personal

Adrian Bordeianu tycker samtidigt att företagen borde arbeta för att behålla sin personal.

– Det kostar mycket pengar att rekrytera och lära upp ny personal, så det är smart att ta hand om sina medarbetare. Men IT-branschen har exploderat och det är inte så konstigt att folk byter jobb. När jag började jobba här i Umeå fanns kanske två, tre konsultbolag, nu finns det säkert 30. Plus stora IT-avdelningar på företagen.

Tror du att du får fira 40 år på Sogeti?

– Jag fyller 65 nästa år, så det är väl tveksamt. Jag kan i och för sig tänka mig fortsätta ett tag om jag får chansen att jobba lite mindre. Då kan jag tillbringa mer tid med familjen och kompisarna och ta hand om kroppen och hälsan.

Karriär

Jobbsökarbuddy peppar dig i mål

Känns arbetssökandet motigt? Skaffa en jobbsökarkompis. Det gjorde Helena Tolf och Elisabeth de Brito efter en workshop för arbetssökande.
Publicerad 11 januari 2023, kl 16:00
Jobbsökarkompisarna Elisabeth de Brito och Helena Tolf framför en dator.
Elisabeth de Brito och Helena Tolf stöttar varandra i jobbsökandet. Foto: Fredrik Hjerling

På Linkedin hade Helena Tolf, som arbetat som Head of Category på en apotekskedja, sett ett inlägg om hur bra det var att skaffa en jobbsökarkompis, eller jobbsökarbuddy som det också kallas. Kort därefter lärde hon känna Elisabeth de Brito med ett förflutet som marknadsansvarig på ett stort byggbolag. Då kom hon att tänka på inlägget.

– Jag kände direkt att nu har jag hittat min jobbsökarkompis, säger Helena Tolf.

Elisabeth de Brito kände likadant och innan de skildes åt bytte de kontaktuppgifter.

Vi peppar ihop och växeldrar varandra i upp- och nedgångar. Det är toppen!

De bestämde att träffas ett par dagar i veckan på TRR:s kontor som båda har tillgång till.

– Vi börjar varje vecka med att sammanfatta vad som hänt och berätta vad vi har på gång. Sen jobbar vi med att leta annonser och uppdrag, skriva ansökningar och slipa på våra cv:n. Efter det lunchar vi ihop. Mellan träffarna hörs vi på telefon eller messar varandra.

Vara social viktigt när man är mellan jobb

Helena Tolf betonar hur viktig den sociala biten är när man befinner sig mellan jobb, att bara komma hemifrån, ha rutiner och träffa andra.

– Att vara mellan jobb är som att ha jobbsökarmotorn på 24/7. Känslomässigt är det en liten berg-och-dalbana och det förstår bara den som själv befinner sig där. Därför är det så bra med en jobbsökarkompis. Vi peppar ihop och växeldrar varandra i upp- och nedgångar. Det är toppen!

Helena Tolf och Elisabeth de Brito söker olika slags tjänster men tror att man kan vara jobbsökarkompisar även om man söker samma tjänst.

– Man måste se det från den positiva sidan. Att hjälpas åt och glädjas med varandra. Du får ju ett stort nätverk, för man vet aldrig var man hamnar i framtiden, resonerar Helena tolf.

Men vad händer den dagen någon av er hittar ett arbete?

– Jag kommer vara jätteglad om Elisabeth hittar ett arbete men samtidigt blir det tomt att förlora sitt bollplank.

Elisabeth de Brito håller med.

– Ja det kommer att vara dubbla känslor. Men vi kommer självklart att hålla kontakten.

Två kvinnor som skrattar och dricker kaffe ihop.
Paula Torberntsson och Sara Håff matchade ihop jobbsökarkompisar via sin podd "Hjälp jag är mellan jobb". Foto: Privat

Podd om jobbsökarbuddy

Paula Torberntssons och Sara Håff, personalansvarig respektive hälsocoach, har tidigare varit jobbsökarbuddies. De blev båda arbetslösa, en på grund av omorganisation den andra på grund av Coronapandemin.

Bristen på information om hur det är att vara mellan jobb gav Paula Torberntsson idén att starta podden ”Hjälp jag är mellan jobb”. I podden delar hon bland annat med sig av sin egen resa som arbetssökande.

– Jag bjöd in Sara till avsnitt 6 som handlade om fördelarna med en jobbsökarbuddy. I det avsnittet bad vi också poddens arbetssökande lyssnare att mejla in sina uppgifter så att även de fick en jobbsökarbuddy. Matchningen gjorde vi genom att de fick svara på ett antal värdebaserade frågor.

Paula Torberntsson berättar att de fick runt 40 anmälda deltagare som lärde känna varandra via zoom-möten.

I dag har både Paula och Sara hittat nya arbeten och podden produceras inte längre, men de välkomnar nya arbetssökande att höra av sig.

– Den som är intresserad och vill ta över stafettpinnen med podd och matchningar får gärna kontakta mig via Linkedin, säger Paula Torberntsson.

Katarina Markiewicz

Så skaffar du en jobbsökarkompis

Paula Torberntssons tips:

1. Efterlys på Linkedin. Skriv helt enkelt ”Jag är mellan jobb och söker en sparringpartner”.

2. Kolla på Facebook, där olika yrkeskategorier annonserar ut lediga jobb i så kallade grupper, och efterlys där.