Hoppa till huvudinnehåll
Karriär

”Jag har blivit uppsagd flera gånger”

Staffan Dahlgren arbetar i läkemedelsbranschen. Där är det vanligt att bli uppsagd – och snabbt få ett nytt jobb. I snitt har han arbetat tre år på varje arbetsplats.
David Österberg Publicerad
Adrian Bordeianu till vänster. Staffan Dahlgren, till höger i bild.
Adrian Bordeianu har haft samma jobb i 35 år. Staffan Dahlgren, till höger i bild, har blivit uppsagd åtskilliga gånger. Foto: Malin Grönborg och Pharma Relations

Staffan Dahlgren är farmaceut och arbetar med forskning och utveckling i läkemedelsbranschen. De senaste åren har fokus legat på läkemedelssäkerhet och på att väga risker mot nytta när nya läkemedel tas fram. Under sina 25 år i arbetslivet har han i snitt bytt jobb vart tredje år.

– Den här branschen är väldigt föränderlig. Det är vanligt att projekt och avdelningar läggs ner och att företag slås ihop. Då blir man uppsagd. Det är också den största anledningen till att jag bytt jobb så ofta, även om jag har sagt upp mig själv ett par gånger också.

Inte konstigt att bli uppsagd

För de flesta är det jobbigt att bli av med jobbet. Staffan Dahlgren är van.

– Det råder kompetensbrist i branschen och med åren har jag fått djup kunskap om det jag gör. Det gör att det alltid finns jobb för mig. Branschen är dessutom liten och de flesta känner varandra.

Hans många jobbyten har varit enormt utvecklande. På varje ny arbetsplats har han lärt sig nya saker och träffat människor han aldrig skulle ha träffat annars.

– Utan mina jobbyten hade jag aldrig haft de kunskaper jag har i dag. Men det är viktigt att göra snygga avslut på varje arbetsplats. Branschen är som sagt liten och det är stor chans att jag träffar på människor som jag tidigare har jobbat med igen. Det är dessutom viktigt att ha ett gott rykte när det är dags för referenstagning.

Kan det vara jobbigt med ständiga jobbyten?

– Rekryteringsprocesserna kan vara påfrestande. Det handlar ju om att sälja in sig själv. Och sedan finns en viss stress när man är ny på en arbetsplats. Man måste visa att man tillför något av värde: arbetsgivaren har ju valt mig och tackat nej till flera andra.

Svårt för familjen att förstå

I yrkesmässiga sammanhang är det ingen som tycker att Staffan Dahlgrens många jobbyten är konstiga. Så ser branschen ut. Men föräldrarna i Oskarshamn har ibland haft svårt att förstå.

– De har tyckt att det har varit konstigt att jag har bytt jobb så ofta och oroat sig för det. Men nu är jag 50 och de börjar väl förstå att jag kan ta hand om mig själv, haha.

För tillfället jobbar han som konsult, anställd av konsultbolaget Pharma relations. Och där hoppas han att han kan stanna länge.

– Här finns stora utvecklingsmöjligheter och jag lär mig mycket av att jobba med olika kunder och trevliga och erfarna kollegor.

"Enormt utvecklande att byta jobb"

Maria Fernsund är kommunikatör med ett imponerande cv: de senaste åren har hon ansvarat för kommunikation, PR och informationsstrategier för en lång rad företag. Sedan några månader tillbaka har hon en projektanställning hos skogskoncernen Holmen.

Maria Fernsund
Foto: Åke Ericson

– Det har varit enormt utvecklande att arbeta för olika företag. Jag kan de flesta målgrupper och branscher och kan snabbt sätta mig in i vad en chef behöver av mig och vad företaget behöver, säger hon.

Var rastlös och nyfiken

Att hon bytt jobb ofta har flera orsaker.

– Som yngre – och till viss del även i dag – var jag väldigt rastlös, driven och vetgirig. Jag sökte mig ofta till tjänster som jag själv kunde forma. Att skapa roller var otroligt roligt. Men när det arbetet var klart kände jag mig ofta färdig med det, lite som en entreprenör som drivs av att starta nya företag.

Andra gånger har anställningsformen gjort att hon varit tvungen att byta.

– Jag har haft många projektanställningar, vikariat och konsultuppdrag och när de har löpt ut har jag ju varit tvungen att lämna. Det har inte alltid varit roligt.

Inte så läskigt att byta

För Maria Fernsund är det helt avgörande att arbetet är utvecklande och stimulerande. Om det inte är det byter hon hellre än stannar. Och efter några byten är det inte lika läskigt att göra det igen, säger hon.

– Men det har hänt att arbetsgivare har ifrågasatt varför jag har bytt så många gånger och jag är övertygad om att det finns jobb som jag inte har fått av den anledningen. Men ju äldre jag har blivit, desto mindre ifrågasatt har jag blivit. Det beror kanske på att jag nu är mer trygg i varför jag har bytt jobb och kan motivera det. När jag var yngre bad jag nästan om ursäkt under intervjuer för att jag bytt jobb så ofta, men det gör jag inte längre.

Hoppas på att få stanna

Enligt forskningen är det bra för lönen att byta jobb. Den erfarenheten har även Maria Fernsund.

– Men jag har aldrig bytt jobb bara för att få högre lön – jag har till och med gått ner någon tusenlapp någon gång för att tjänsten har varit spännande.

Tror du att du någon gång hittar ett företag där du vill stanna riktigt länge?

– Ja, nu känner jag ett sug efter att stanna längre någonstans. Att ha en projektanställning är roligt på många sätt, men jag skulle gärna ha en egen tjänst, en egen grupp. Med åren har jag också förstått att det går att utvecklas inom ett företag. Tidigare har jag nog tänkt att jag har varit tvungen att byta. Nu vågar jag ta mer plats och ser till att utvecklas där jag är.

"Jag har trivts på jobbet och haft en schyst arbetsgivare"

När Adrian Bordeianu skrev på sitt anställningskontrakt var Ingvar Carlsson statsminister och Patrik Sjöberg en jävel på att hoppa höjd. Året var 1987. I januari firar han 36 år som anställd på Sogeti (som är en del av Capgemini-koncernen).

Adrian Bordeianu är IT-konsult och själva konsultandet är en förklaring till varför han stannat så länge.

– Jag har kunnat utvecklas här. Som konsult får man vara på många olika arbetsplatser i flera sektorer och branscher och då lär man sig mycket och får sin nyfikenhet stillad. Jag har haft olika roller och gått många utbildningar.

Adrian Bordeianu har dessutom varit ordförande för Unionenklubben under många år. Med tiden tycker han att förtroendet mellan honom och arbetsgivaren har stärkts.

– Att känna att det är högt i tak och att dialogen pågår kontinuerligt, inte bara i förhandlingsrummet, är något som jag värdesätter högt.

Förstående arbetsgivare

Han uppskattar också att arbetsgivaren haft förståelse för att privatlivet ibland påverkat arbetslivet.

– Min arbetsgivare är som alla andra arbetsgivare: de vill ha så mycket jobb som möjligt utfört för så liten kostnad som möjligt, men attityden har ändå varit schyst. De tog hänsyn och var förstående när jag hade små barn och en fru som pluggade en krävande utbildning.

Lönen har dessutom varit hygglig. Och med en stor och seriös arbetsgivare har han aldrig behövt oroa sig för om pengarna ska betalas ut eller inte.

– Det har hänt kompisar till mig att lönen inte har kommit in när den ska. Det har känts bra att arbeta för en trygg och bra arbetsgivare med kollektivavtal. Men om jag fick leva mitt liv på nytt skulle jag kanske inte stanna 36 år på samma företag. Det finns något hälsosamt i att röra på sig då och då.

Dyrt att lära upp personal

Adrian Bordeianu tycker samtidigt att företagen borde arbeta för att behålla sin personal.

– Det kostar mycket pengar att rekrytera och lära upp ny personal, så det är smart att ta hand om sina medarbetare. Men IT-branschen har exploderat och det är inte så konstigt att folk byter jobb. När jag började jobba här i Umeå fanns kanske två, tre konsultbolag, nu finns det säkert 30. Plus stora IT-avdelningar på företagen.

Tror du att du får fira 40 år på Sogeti?

– Jag fyller 65 nästa år, så det är väl tveksamt. Jag kan i och för sig tänka mig fortsätta ett tag om jag får chansen att jobba lite mindre. Då kan jag tillbringa mer tid med familjen och kompisarna och ta hand om kroppen och hälsan.

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Karriär

Hatet fick Lotta Vikström att lägga ned verksamheten

Linkedin-profilen Lotta Vikström har under flera år drivit ett rekryteringsbolag. Av branschkollegor har hon på senare tid fått så elaka kommentarer att hon tappat engagemanget och nu valt att lägga ned.
– Det finns nog ingen bransch där man pratar så illa om varandra som i rekryteringsbranschen, säger hon.
Carolina Högling Publicerad 12 mars 2025, kl 06:02
En bild på Lotta Vikström och en bild på en telefonskärm med apparna Facebook och LinkedIn.
Efter flera år i rekryteringsbranschen har Lotta Vikström valt att lägga ned sin verksamhet. Detta efter att under en längre tid ha fått elaka kommentarer och meddelanden från branschkollegor på sociala medier.
Foto: Carolina Högling/Colourbox

Lotta Vikström startade rekryteringsbolaget Be proud 2016. Ett företag som skulle se människan bakom cv:t och använda sig av personliga möten i stället för automatiserade tester. Hon har tidigare berättat för Kollega att hon inte tycker att personlighetstester är rätt väg att gå i rekrytering och att de snarare skrämmer bort lämpliga kandidater. 

Lotta Vikström 

Gör: Grundare av Be best som arbetar med utbildningar och rådgivning om arbetsmiljö. 

Ålder: 53 år. 

Bor: Stockholm. 

Lägger ned

Nu meddelar Lotta Vikström på Linkedin att hon lägger ned efter att motståndet med både hat och hot blivit för mycket. 

– Jag har känt under en tid att rekryteringsbranschen har väldigt stora utmaningar. Det har blivit en ganska bedrövlig bransch. Jag kände att jag inte vill vara en representant för den.  Jag fick hat i flöden och kommentarer. Människor har postat bilder på mig och jag har fått skärmdumpar från vänner och andra i branschen, säger hon. 

Lotta Vikström berättar att det är människor i samma bransch som skrivit om, och till henne och hon upplever att klimatet har förändrats. Samtidigt vill hon understryka att det också finns många som gör mycket bra i branschen. 

Det är inte som det varit förut när man hjälpte varandra och det fanns en gemensam tanke att vi ska hjälpa våra arbetssökande att hitta ett jobb. Det finns inte alls längre. 

Pågått i flera år

De elaka meddelandena och kommentarerna på sociala medier började redan för ett par år sedan när hon skrev inlägg om rekryteringstester och ifrågasatte hur bra de egentligen är. Då var tonen inte lika hård och Lotta Vikström upplevde att det var lättare att föra en diskussion. 

På senare tid har hatet eskalerat, hävdar hon. Lotta Vikström berättar att hon fått meddelanden och läst kommentarer som ”hur fan kan hon få plats i media?”, ”hon är en jävla amatör” och ”hon kan ingenting om forskning”. 

Efter jag skrivit en debattkrönika i Arbetsvärlden kände jag att jag inte orkar hålla på och försvara mig längre. En sådan här verksamhet bygger på att man själv vill och att det finns ett engagemang och driv och jag känner att det har tagit slut nu.

Under inlägget på Linkedin har Lotta Vikström fått mycket stöttning i form av positiva kommentarer vilket hon berättar har betytt mycket för henne. 

Framåt ska hon arbeta med sitt andra bolag Be best som hon tidigare har jobbat med parallellt med rekrytering. Be best arbetar med rådgivning och utbildningar om arbetsmiljö till chefer, medarbetare, elever och lärare.