Hoppa till huvudinnehåll
Karriär

”Jag har blivit uppsagd flera gånger”

Staffan Dahlgren arbetar i läkemedelsbranschen. Där är det vanligt att bli uppsagd – och snabbt få ett nytt jobb. I snitt har han arbetat tre år på varje arbetsplats.
David Österberg Publicerad
Adrian Bordeianu till vänster. Staffan Dahlgren, till höger i bild.
Adrian Bordeianu har haft samma jobb i 35 år. Staffan Dahlgren, till höger i bild, har blivit uppsagd åtskilliga gånger. Foto: Malin Grönborg och Pharma Relations

Staffan Dahlgren är farmaceut och arbetar med forskning och utveckling i läkemedelsbranschen. De senaste åren har fokus legat på läkemedelssäkerhet och på att väga risker mot nytta när nya läkemedel tas fram. Under sina 25 år i arbetslivet har han i snitt bytt jobb vart tredje år.

– Den här branschen är väldigt föränderlig. Det är vanligt att projekt och avdelningar läggs ner och att företag slås ihop. Då blir man uppsagd. Det är också den största anledningen till att jag bytt jobb så ofta, även om jag har sagt upp mig själv ett par gånger också.

Inte konstigt att bli uppsagd

För de flesta är det jobbigt att bli av med jobbet. Staffan Dahlgren är van.

– Det råder kompetensbrist i branschen och med åren har jag fått djup kunskap om det jag gör. Det gör att det alltid finns jobb för mig. Branschen är dessutom liten och de flesta känner varandra.

Hans många jobbyten har varit enormt utvecklande. På varje ny arbetsplats har han lärt sig nya saker och träffat människor han aldrig skulle ha träffat annars.

– Utan mina jobbyten hade jag aldrig haft de kunskaper jag har i dag. Men det är viktigt att göra snygga avslut på varje arbetsplats. Branschen är som sagt liten och det är stor chans att jag träffar på människor som jag tidigare har jobbat med igen. Det är dessutom viktigt att ha ett gott rykte när det är dags för referenstagning.

Kan det vara jobbigt med ständiga jobbyten?

– Rekryteringsprocesserna kan vara påfrestande. Det handlar ju om att sälja in sig själv. Och sedan finns en viss stress när man är ny på en arbetsplats. Man måste visa att man tillför något av värde: arbetsgivaren har ju valt mig och tackat nej till flera andra.

Svårt för familjen att förstå

I yrkesmässiga sammanhang är det ingen som tycker att Staffan Dahlgrens många jobbyten är konstiga. Så ser branschen ut. Men föräldrarna i Oskarshamn har ibland haft svårt att förstå.

– De har tyckt att det har varit konstigt att jag har bytt jobb så ofta och oroat sig för det. Men nu är jag 50 och de börjar väl förstå att jag kan ta hand om mig själv, haha.

För tillfället jobbar han som konsult, anställd av konsultbolaget Pharma relations. Och där hoppas han att han kan stanna länge.

– Här finns stora utvecklingsmöjligheter och jag lär mig mycket av att jobba med olika kunder och trevliga och erfarna kollegor.

"Enormt utvecklande att byta jobb"

Maria Fernsund är kommunikatör med ett imponerande cv: de senaste åren har hon ansvarat för kommunikation, PR och informationsstrategier för en lång rad företag. Sedan några månader tillbaka har hon en projektanställning hos skogskoncernen Holmen.

Maria Fernsund
Foto: Åke Ericson

– Det har varit enormt utvecklande att arbeta för olika företag. Jag kan de flesta målgrupper och branscher och kan snabbt sätta mig in i vad en chef behöver av mig och vad företaget behöver, säger hon.

Var rastlös och nyfiken

Att hon bytt jobb ofta har flera orsaker.

– Som yngre – och till viss del även i dag – var jag väldigt rastlös, driven och vetgirig. Jag sökte mig ofta till tjänster som jag själv kunde forma. Att skapa roller var otroligt roligt. Men när det arbetet var klart kände jag mig ofta färdig med det, lite som en entreprenör som drivs av att starta nya företag.

Andra gånger har anställningsformen gjort att hon varit tvungen att byta.

– Jag har haft många projektanställningar, vikariat och konsultuppdrag och när de har löpt ut har jag ju varit tvungen att lämna. Det har inte alltid varit roligt.

Inte så läskigt att byta

För Maria Fernsund är det helt avgörande att arbetet är utvecklande och stimulerande. Om det inte är det byter hon hellre än stannar. Och efter några byten är det inte lika läskigt att göra det igen, säger hon.

– Men det har hänt att arbetsgivare har ifrågasatt varför jag har bytt så många gånger och jag är övertygad om att det finns jobb som jag inte har fått av den anledningen. Men ju äldre jag har blivit, desto mindre ifrågasatt har jag blivit. Det beror kanske på att jag nu är mer trygg i varför jag har bytt jobb och kan motivera det. När jag var yngre bad jag nästan om ursäkt under intervjuer för att jag bytt jobb så ofta, men det gör jag inte längre.

Hoppas på att få stanna

Enligt forskningen är det bra för lönen att byta jobb. Den erfarenheten har även Maria Fernsund.

– Men jag har aldrig bytt jobb bara för att få högre lön – jag har till och med gått ner någon tusenlapp någon gång för att tjänsten har varit spännande.

Tror du att du någon gång hittar ett företag där du vill stanna riktigt länge?

– Ja, nu känner jag ett sug efter att stanna längre någonstans. Att ha en projektanställning är roligt på många sätt, men jag skulle gärna ha en egen tjänst, en egen grupp. Med åren har jag också förstått att det går att utvecklas inom ett företag. Tidigare har jag nog tänkt att jag har varit tvungen att byta. Nu vågar jag ta mer plats och ser till att utvecklas där jag är.

"Jag har trivts på jobbet och haft en schyst arbetsgivare"

När Adrian Bordeianu skrev på sitt anställningskontrakt var Ingvar Carlsson statsminister och Patrik Sjöberg en jävel på att hoppa höjd. Året var 1987. I januari firar han 36 år som anställd på Sogeti (som är en del av Capgemini-koncernen).

Adrian Bordeianu är IT-konsult och själva konsultandet är en förklaring till varför han stannat så länge.

– Jag har kunnat utvecklas här. Som konsult får man vara på många olika arbetsplatser i flera sektorer och branscher och då lär man sig mycket och får sin nyfikenhet stillad. Jag har haft olika roller och gått många utbildningar.

Adrian Bordeianu har dessutom varit ordförande för Unionenklubben under många år. Med tiden tycker han att förtroendet mellan honom och arbetsgivaren har stärkts.

– Att känna att det är högt i tak och att dialogen pågår kontinuerligt, inte bara i förhandlingsrummet, är något som jag värdesätter högt.

Förstående arbetsgivare

Han uppskattar också att arbetsgivaren haft förståelse för att privatlivet ibland påverkat arbetslivet.

– Min arbetsgivare är som alla andra arbetsgivare: de vill ha så mycket jobb som möjligt utfört för så liten kostnad som möjligt, men attityden har ändå varit schyst. De tog hänsyn och var förstående när jag hade små barn och en fru som pluggade en krävande utbildning.

Lönen har dessutom varit hygglig. Och med en stor och seriös arbetsgivare har han aldrig behövt oroa sig för om pengarna ska betalas ut eller inte.

– Det har hänt kompisar till mig att lönen inte har kommit in när den ska. Det har känts bra att arbeta för en trygg och bra arbetsgivare med kollektivavtal. Men om jag fick leva mitt liv på nytt skulle jag kanske inte stanna 36 år på samma företag. Det finns något hälsosamt i att röra på sig då och då.

Dyrt att lära upp personal

Adrian Bordeianu tycker samtidigt att företagen borde arbeta för att behålla sin personal.

– Det kostar mycket pengar att rekrytera och lära upp ny personal, så det är smart att ta hand om sina medarbetare. Men IT-branschen har exploderat och det är inte så konstigt att folk byter jobb. När jag började jobba här i Umeå fanns kanske två, tre konsultbolag, nu finns det säkert 30. Plus stora IT-avdelningar på företagen.

Tror du att du får fira 40 år på Sogeti?

– Jag fyller 65 nästa år, så det är väl tveksamt. Jag kan i och för sig tänka mig fortsätta ett tag om jag får chansen att jobba lite mindre. Då kan jag tillbringa mer tid med familjen och kompisarna och ta hand om kroppen och hälsan.

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Kollega nummer 1 2025 omslag

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Karriär

Så klär vi oss på jobbet

Slänger du bara på dig något eller klär du dig genomtänkt när du ska gå till jobbet? Vi har träffat fyra Unionen-medlemmar som alla gör medvetna val – frivilligt eller för att tjänsten kräver det.
Petra Rendik Publicerad 17 januari 2025, kl 06:00
personer med olika arbetskläder
Arbetskläder kan ha olika betydelse. Vissa måste ha dem, andra väljer dem frivilligt för att skilja på privatliv och arbetsliv. Foto: Christopher Hunt, Nicke Messo, Fredric Alm, Mats erlandsson

När Applegrundaren Steve Jobs bad designer Issey Miyake att designa en väst som alla anställda på techföretaget skulle bära möttes han av motstånd. Han blev utbuad på scenen när han visade plagget som skulle binda medarbetarna till företaget.

Det blev ingen gemensam uniform, men Steve Jobs själv blev förknippad med svart polotröja, Levi’s jeans och sneakers, som var företagskostymen han bar i nästan alla sammanhang.

Svenskan Matilda Kahl blev en världsnyhet när hon berättade om sin egenkomponerade jobbuniform – en vit blus med svart rosett och svarta byxor som hon har burit i flera år för att slippa lägga energi på klädvalet varje morgon.

Vi har träffat Annika, David, Carl och Ida för att prata arbetskläder.

David har en jobbkostym som han bär frivilligt för att skilja på privatliv och arbete. Carl på Systembolaget och Annika på SAS har inget val – deras kläder symboliserar företagen i första hand. För Ida på LKAB handlar det främst om att inte skada sig på jobbet.

Vad tar du på dig nästa gång du går till jobbet?

David Björkeryd, Grundare av Grandur digital, Göteborg.

När David Björkeryd spelade elitfotboll i bland annat Örgryte IS och Gais slog en nästan magisk känsla till varje gång han drog på sig matchtröjan. Det blev en signal om att nu gällde det att fokusera, gå ut på plan och prestera.

– Det var en fantastiskt skön trigger som gav mig kraft, säger David Björkeryd.

När han lade fotbollsskorna på hyllan 2016 och satsade fullt ut på karriären inom digital marknadsföring insåg han ganska snabbt att han saknade den där känslan.

Lösningen blev en ny typ av matchtröja – kostym och slips som han nu bär varje dag på jobbet.

Proper på kontoret

För David Björkeryd handlar det inte om att vara överdrivet proper på kontoret. Det är ett sätt att mentalt växla mellan olika roller i livet.

– Det hjälper mig att skilja på arbete och vardag. När jag tar på mig kostymen går jag in i jobbläget – det ger mig fokus och energi att prestera på topp.

Han är medveten om att kostym och slips kan uppfattas som stelt och lite formellt. Därför försöker han tänka på sin framtoning, men också variera färg och material på plaggen.

I hans garderob hänger ett 30-tal kostymer i olika prisklasser. En är lila, den bär han gärna på sommaren. Den marinblåa dubbelknäppta kostymen sparar han till de tillfällen när han behöver lite extra styrka och trygghet.

– Jag fick inspirationen av en gammal fotbollstränare som hade en ”vinnarkostym”. Alla borde ha ett sådant plagg i garderoben. Det behöver inte vara en kostym – välj det som får dig att känna dig oslagbar.

Carl Spång, Säljare på Systembolaget, Västerås.

När Systembolaget skulle lansera nya uniformer förra året fick Carl Spång och hans kollegor agera testpiloter för plaggen under ett år. Några justeringar senare, som nya knappar på skjortorna, bär nu alla anställda i hela landet de nya kläderna som Carl Spång beskriver som ”casual” jämfört med den förra uniformen.

– Det var mer uppklätt innan, med skjorta och slips, som kanske ingav ett visst förtroende, men de yngre kunderna uppfattade oss som lite auktorära. Och personligen satt inte skjortan så bra på mig.

De enda nackdelar han kan komma på med den nya kollektionen är att designen är så pass ledig att man inledningsvis blev lite osynlig för kunderna. Men så är det inte längre.

– I början fick jag ofta frågan om jag jobbade här. Vi fick helt enkelt vara lite mer proaktiva än vanligt ett tag, säger han.

Svettfläckar på skjortan

Carl Spång jobbar i en större butik där medarbetarna är i nästan ständig rörelse. Det är mer plock av varor under hela dagen, inte bara innan öppning som tidigare. Sortimentet har också utökats, vilket kräver mer av arbetskläderna.

– För några år sedan hade vi kanske 5–6 sorters ale, nu har vi 200. Då är det bra med kläder som vi kan vara rörliga i och som andas.

För svettigt kan det bli ibland. På den förra skjortan syntes svettfläckarna tydligt, berättar han.

– Men mina äldre kollegor har då sagt att vi skulle varit med på den tiden då vi hade gulbeige skjortor. Då kunde man prata om synliga svettringar under armhålorna.

Annika Lolic, Steward på SAS, Stockholm.
Annika Lolic, Steward på SAS, Stockholm.

Få jobbuniformer har förknippats lika mycket med glamour, men också med strikta klädkoder, som flygvärdinnornas. I sina snäva kjolar blev de ett slags kuttersmycke för bolagen.

– Det var mycket mer utmanande uniformer förr. I dag är det fortfarande figursytt, men mer bekvämt och praktiskt som är bättre för hälsan och kroppen, säger Annika Lolic, steward på SAS.

Hon har upplevt det mesta i klädväg under sina snart 30 år i luften, de senaste 26 på SAS.

Mycket har förändrats och valfriheten att välja kläder är större. Flyger hon till Miami lämnar hon den varma jackan hemma. Är det vinter arbetar hon i byxor. Släpper hon på eller av passagerare i Kiruna tar hon på sig kappan. Och på fötterna, när hon är ombord, har hon ofta svarta sneakers med svart sula.

– Det blir många timmar som vi står upp, särskilt under långflygningarna som kan vara i 14 timmar. Jag ser ofta nyanställda som i början har höga klackar, men de ger upp ganska snart.

Hästsvans är okej

Men det finns regler att förhålla sig till. Du får inte ha håret utsläppt om det går längre än till axlarna. Hästsvans är okej så länge den inte är för lång, naglar och makeup ska var diskreta. Och har man inte strukit skjortan eller om kavajen har blivit lite för tajt så får man en vänlig uppmaning att se över det.

Annika Lolic har nästan alltid gillat sina uniformer. Favoriten är en som designats av Calvin Klein, men den fick hon aldrig chansens att bära.

Och så finns där uniformen som hon helst vill glömma.

– Vi hade något som såg ut som en slips som man knäppte runt blusen och så var det stora axelvaddar på kavajen. Usch … Men det var ju 90-tal och så man skulle se ut.

Ida Lund, byggledare på LKAB i Kiruna.

Byxor och jacka med reflexer, långärmad tröja under, skyddsskor med stålhätta och spiktramp, hjälm, skyddsglasögon, hörselkåpor och handskar. Det är en smärre procedur varje gång Ida Lund, byggledare på LKAB i Kiruna, ska lämna kontoret för att ge sig ut i verken.

– Det är ju ett krav att ha på oss allt det här ute i verksamheten och jag har respekt för varför det är så. Vätskor kan spruta och sten och verktyg ramla ned. Men visst skulle jag hellre ha mina vanliga kläder, säger hon.

För Ida Lund handlar arbetskläderna främst om säkerhet och funktion. Hur plaggen ser ut bryr hon sig inte så mycket om. Desto viktigare är det med bekvämligheten, att tyget är stretchigt och andas.

– Det är fysiskt jobb vi utför i verken, vi går långa sträckor och det är många trappor.

Flamsäkra ytterplagg

Men allt är inte skönt att bära på kroppen. De flamsäkra ytterplaggen som ibland måste på är otympliga och varma. Där finns utvecklingspotential, anser Ida Lund.

Kanske lyssnar arbetsgivaren precis som de har gjort när det kommer till arbetskläderna i dammodell på LKAB. Ida Lund och flera av hennes kvinnliga kollegor har fram till nu valt att använda herrkläder i mindre storlekar eftersom framför allt tjejbyxorna inte fungerar i industrimiljö.

– Byxorna har varit för tajta och lågt skurna. Men nu har det kommit en ny kollektion som man faktiskt kan ha på sig och bara det är ju ett framsteg.