Prenumerera på Kollegas nyhetsbrev
Är du medlem i Unionen? Vill du få alla våra nyheter, tips och granskningar direkt i din inkorg?
Enkelt! Anmäl dig via länken
Är du medlem i Unionen? Vill du få alla våra nyheter, tips och granskningar direkt i din inkorg?
Enkelt! Anmäl dig via länken
Staffan Dahlgren är farmaceut och arbetar med forskning och utveckling i läkemedelsbranschen. De senaste åren har fokus legat på läkemedelssäkerhet och på att väga risker mot nytta när nya läkemedel tas fram. Under sina 25 år i arbetslivet har han i snitt bytt jobb vart tredje år.
– Den här branschen är väldigt föränderlig. Det är vanligt att projekt och avdelningar läggs ner och att företag slås ihop. Då blir man uppsagd. Det är också den största anledningen till att jag bytt jobb så ofta, även om jag har sagt upp mig själv ett par gånger också.
För de flesta är det jobbigt att bli av med jobbet. Staffan Dahlgren är van.
– Det råder kompetensbrist i branschen och med åren har jag fått djup kunskap om det jag gör. Det gör att det alltid finns jobb för mig. Branschen är dessutom liten och de flesta känner varandra.
Hans många jobbyten har varit enormt utvecklande. På varje ny arbetsplats har han lärt sig nya saker och träffat människor han aldrig skulle ha träffat annars.
– Utan mina jobbyten hade jag aldrig haft de kunskaper jag har i dag. Men det är viktigt att göra snygga avslut på varje arbetsplats. Branschen är som sagt liten och det är stor chans att jag träffar på människor som jag tidigare har jobbat med igen. Det är dessutom viktigt att ha ett gott rykte när det är dags för referenstagning.
Kan det vara jobbigt med ständiga jobbyten?
– Rekryteringsprocesserna kan vara påfrestande. Det handlar ju om att sälja in sig själv. Och sedan finns en viss stress när man är ny på en arbetsplats. Man måste visa att man tillför något av värde: arbetsgivaren har ju valt mig och tackat nej till flera andra.
I yrkesmässiga sammanhang är det ingen som tycker att Staffan Dahlgrens många jobbyten är konstiga. Så ser branschen ut. Men föräldrarna i Oskarshamn har ibland haft svårt att förstå.
– De har tyckt att det har varit konstigt att jag har bytt jobb så ofta och oroat sig för det. Men nu är jag 50 och de börjar väl förstå att jag kan ta hand om mig själv, haha.
För tillfället jobbar han som konsult, anställd av konsultbolaget Pharma relations. Och där hoppas han att han kan stanna länge.
– Här finns stora utvecklingsmöjligheter och jag lär mig mycket av att jobba med olika kunder och trevliga och erfarna kollegor.
"Enormt utvecklande att byta jobb"
Maria Fernsund är kommunikatör med ett imponerande cv: de senaste åren har hon ansvarat för kommunikation, PR och informationsstrategier för en lång rad företag. Sedan några månader tillbaka har hon en projektanställning hos skogskoncernen Holmen.
– Det har varit enormt utvecklande att arbeta för olika företag. Jag kan de flesta målgrupper och branscher och kan snabbt sätta mig in i vad en chef behöver av mig och vad företaget behöver, säger hon.
Att hon bytt jobb ofta har flera orsaker.
– Som yngre – och till viss del även i dag – var jag väldigt rastlös, driven och vetgirig. Jag sökte mig ofta till tjänster som jag själv kunde forma. Att skapa roller var otroligt roligt. Men när det arbetet var klart kände jag mig ofta färdig med det, lite som en entreprenör som drivs av att starta nya företag.
Andra gånger har anställningsformen gjort att hon varit tvungen att byta.
– Jag har haft många projektanställningar, vikariat och konsultuppdrag och när de har löpt ut har jag ju varit tvungen att lämna. Det har inte alltid varit roligt.
För Maria Fernsund är det helt avgörande att arbetet är utvecklande och stimulerande. Om det inte är det byter hon hellre än stannar. Och efter några byten är det inte lika läskigt att göra det igen, säger hon.
– Men det har hänt att arbetsgivare har ifrågasatt varför jag har bytt så många gånger och jag är övertygad om att det finns jobb som jag inte har fått av den anledningen. Men ju äldre jag har blivit, desto mindre ifrågasatt har jag blivit. Det beror kanske på att jag nu är mer trygg i varför jag har bytt jobb och kan motivera det. När jag var yngre bad jag nästan om ursäkt under intervjuer för att jag bytt jobb så ofta, men det gör jag inte längre.
Enligt forskningen är det bra för lönen att byta jobb. Den erfarenheten har även Maria Fernsund.
– Men jag har aldrig bytt jobb bara för att få högre lön – jag har till och med gått ner någon tusenlapp någon gång för att tjänsten har varit spännande.
Tror du att du någon gång hittar ett företag där du vill stanna riktigt länge?
– Ja, nu känner jag ett sug efter att stanna längre någonstans. Att ha en projektanställning är roligt på många sätt, men jag skulle gärna ha en egen tjänst, en egen grupp. Med åren har jag också förstått att det går att utvecklas inom ett företag. Tidigare har jag nog tänkt att jag har varit tvungen att byta. Nu vågar jag ta mer plats och ser till att utvecklas där jag är.
"Jag har trivts på jobbet och haft en schyst arbetsgivare"
När Adrian Bordeianu skrev på sitt anställningskontrakt var Ingvar Carlsson statsminister och Patrik Sjöberg en jävel på att hoppa höjd. Året var 1987. I januari firar han 36 år som anställd på Sogeti (som är en del av Capgemini-koncernen).
Adrian Bordeianu är IT-konsult och själva konsultandet är en förklaring till varför han stannat så länge.
– Jag har kunnat utvecklas här. Som konsult får man vara på många olika arbetsplatser i flera sektorer och branscher och då lär man sig mycket och får sin nyfikenhet stillad. Jag har haft olika roller och gått många utbildningar.
Adrian Bordeianu har dessutom varit ordförande för Unionenklubben under många år. Med tiden tycker han att förtroendet mellan honom och arbetsgivaren har stärkts.
– Att känna att det är högt i tak och att dialogen pågår kontinuerligt, inte bara i förhandlingsrummet, är något som jag värdesätter högt.
Han uppskattar också att arbetsgivaren haft förståelse för att privatlivet ibland påverkat arbetslivet.
– Min arbetsgivare är som alla andra arbetsgivare: de vill ha så mycket jobb som möjligt utfört för så liten kostnad som möjligt, men attityden har ändå varit schyst. De tog hänsyn och var förstående när jag hade små barn och en fru som pluggade en krävande utbildning.
Lönen har dessutom varit hygglig. Och med en stor och seriös arbetsgivare har han aldrig behövt oroa sig för om pengarna ska betalas ut eller inte.
– Det har hänt kompisar till mig att lönen inte har kommit in när den ska. Det har känts bra att arbeta för en trygg och bra arbetsgivare med kollektivavtal. Men om jag fick leva mitt liv på nytt skulle jag kanske inte stanna 36 år på samma företag. Det finns något hälsosamt i att röra på sig då och då.
Adrian Bordeianu tycker samtidigt att företagen borde arbeta för att behålla sin personal.
– Det kostar mycket pengar att rekrytera och lära upp ny personal, så det är smart att ta hand om sina medarbetare. Men IT-branschen har exploderat och det är inte så konstigt att folk byter jobb. När jag började jobba här i Umeå fanns kanske två, tre konsultbolag, nu finns det säkert 30. Plus stora IT-avdelningar på företagen.
Tror du att du får fira 40 år på Sogeti?
– Jag fyller 65 nästa år, så det är väl tveksamt. Jag kan i och för sig tänka mig fortsätta ett tag om jag får chansen att jobba lite mindre. Då kan jag tillbringa mer tid med familjen och kompisarna och ta hand om kroppen och hälsan.
När man har gjort karriär, barnen är nästan vuxna och man har 15–20 år kvar i yrkeslivet – då kommer ofta tankarna på om det är dags att göra något helt annat i livet. Den stora frågan är bara vad. Det är vad Nicolas Jacquemot, doktor i ledarskap och författare, försöker svara på i sin nya bok Meningen med arbetslivet.
➧ I din bok uppmanar du oss till att vi ska våga drömma. Är vi dåliga på det?
– Många av oss är nog väldigt bra på att drömma och föreställa oss saker. Under en middag kan jag slänga ut frågan: ”Om ni inte jobbade med det ni gör, vad skulle ni göra i stället?” Jag tror att nästan alla skulle kunna svara, för de flesta av oss har en tanke. Vi kan drömma, men vi är också duktiga på att lista hindren och avfärda tankarna som orealistiska – att vi är för gamla och saknar rätt utbildning.
➧ Varför harvar vi på i gamla hjulspår trots drömmarna?
– För att man vet vad man har men inte vad man får. Ibland är det så att det inte är tillräckligt illa för att man ska våga kasta sig ut i något nytt. Även om du är trött på arbetsuppgifterna så trivs du med kollegor och gillar att vara en del av det sammanhang som jobbet ger. Det kan vara skönt att bara komma till jobbet, det trygga som du är duktig på. Det är verkligen inget dåligt med det. Men känner du att suget efter det nya är starkare än rädslan att lämna det gamla kan det vara tecken på att det är dags att söka dig vidare.
➧ Om jag känner så men utan att veta exakt vad jag vill – hur tar jag reda på det?
– Börja med att kartlägga dina önskningar – vad vill du ha mer eller mindre av i ditt arbetsliv? Fler utmaningar eller mindre stress? Jobba friare eller ha färre möten? Fokusera sedan på dina styrkor och tänk brett. Fråga en kollega som du känner förtroende för om vad hen tycker att du är bra på, och det kan vara andra saker än vad du själv tänkt. För att hitta drömjobbet ska du utgå från din passion. Hittar du inte det i jobbet, kolla vad du tycker om utanför jobbet. Gillar du naturen kanske du vill ha mer av det i ditt nästa jobb.
Börja med att kartlägga dina önskningar
➧ Hur ska man våga ta det första steget?
– Titta på delarna som jag just nämnde. Ofta vill man lite för mycket på en gång, ta i stället ett steg i taget. Visualisera målet, men skapa delmål på vägen. Du behöver inte ha bråttom.
➧ Kan man inte bara få vara nöjd, måste man vilja vidare?
– Alla behöver inte byta yrkesbana. Det råder ett slags utvecklingsstress i arbetlivet. Idealet är att du ska vilja vidare inom några år. Och ska du göra karriär är det nästan självklart att slutmålet är att bli chef. Men alla vill ju inte gå den vägen.
– Om man under ett utvecklingssamtal på jobbet får frågan var man ser sig själv om fem år och svarar ”här” kan man nästan få stämpeln som en person helt utan ambitioner. Fast det är lite dubbelt. För egentligen är du drömmen – arbetsgivare vill ju ha lojala och duktiga medarbetare. Man jag upplever ändå att den här normen har börjat bli ifrågasatt, särskilt när man är mitt i livet.
➧ Till sist: Vad är meningen med arbetslivet?
– Det är olika för olika personer. Men många som är mitt i livet börjar ofta fundera på vad som är nästa steg. Vi kan blicka bakåt och ändå ha många år kvar i arbetslivet. I medelåldern är det vanligt med tankar som ”Är detta allt jag ska göra resten av livet? Och gör jag verkligen vad jag vill?”.
– Vi reflekterar ofta kring vad vi vill ha mer eller mindre av i livet. För det är mycket som ändras, vi åldras, barnen blir äldre och flyttar hemifrån och man får mer tid över till annat. Dessutom förväntas vi jobba längre när pensionsåldern höjs. Några extra år i arbetslivet kan ge en möjlighet att studera eller växla karriär. Själv funderar jag som bäst på vad jag vill göra när jag är 60.
GÖR: Författare, kommunikationsrådgivare och doktor i ledarskap.
AKTUELL: Med nya boken ”Meningen med arbetslivet: handbok för dig som vill vidare”.
ANTAL YRKEN GENOM KARRIÄREN: 13.
SÅ MYCKET JOBBAR JAG PER DAG: 6–10 timmar – det varierar eftersom jag är egenföretagare.
➧ Identifiera vad du vill förändra i ditt liv. Vad vill du ha mer eller mindre av? Hur vill du att ditt arbetsliv ska se ut?
➧ Skapa en målbild. Hur ser målet ut? Föreställ dig känslan när du är på den plats du drömmer om.
➧ Staka ut vägen till hur du når målet. Vilka hinder ser du och hur tar du dig an dem? Gäller såväl yttre som inre, exempelvis självtvivel.
➧ Ta hjälp av andra – ensam är inte stark. Bygg nätverk.
➧ Inse att du har både styrkan och verktygen som krävs – skaffa dig kunskapen och erfarenheten.