Hoppa till huvudinnehåll
Jobbrelationer

Så ger och tar du feedback

Att få veta hur man gör sitt jobb är nödvändigt. Både för individen och företaget, både för medarbetaren och chefen. Läs Kollegas lilla feedback-skola!
Niklas Hallstedt Publicerad
Colourbox
Negativ feedback ska handla om sådant som går att ändra på. Colourbox

Alla vill ha feedback. Sägs det. I verkligheten fasar många för det årliga utvecklingssamtalet med chefen då det ska talas om ens brister och starka sidor.

Men feedback är mer än så. Att få veta vad andra tycker om ens arbetsinsats är nödvändigt för att kunna utvecklas och växa. Man skulle till och med kunna hävda att det handlar om brist på respekt att låta folk jobba i fel riktning utan att säga något.

Feedback är inte något som bara ska tas upp på utvecklingssamtal, utan något betydligt oftare återkommande. Gör jag ett bra jobb? Eller är det bara halvdant? Och vad kan jag göra för att bli bättre? Utan feedback händer ingenting, det är som att jobba i ett vakuum. Om ingen bryr sig om ens arbete är det lätt hänt att man själv inte heller bryr sig. Varför skulle jag?

I slutändan blir arbetsmiljön lidande. En arbetsplats där det inte talas om jobbet som utförs blir en tyst arbetsplats, sannolikt med mycket missnöje under ytan.

Chefens ansvar är extra stort eftersom det ingår i dennes roll att utveckla personalen – något som i sin tur är bra för företaget. I det arbetet är feedback nödvändigt.

Det här vet så klart alla chefer. Därför brottas de också ständigt med problemet: hur ska de kommentera medarbetarnas jobb på bästa sätt? I allmänhet lägger de dock ner betydligt mindre tid på den delen av sitt arbete än de själva tror. Undersökningar har visat att de flesta chefer ägnar mindre än två procent åt att ge medarbetarna feedback.

En anledning till att cheferna är såpass dåliga på detta –  trots att de alltså vet hur viktigt det är – uppges vara att de är rädda för hur medarbetarna ska reagera. Det kanske inte är så konstigt. Det kan vara jobbigt att göra andra människor ledsna och upprörda.

Men konstruktiv feedback är inte detsamma som kritik. Utgångspunkten är nämligen att feedbacken ska vara avsedd att hjälpa, inte stjälpa. En annan utgångspunkt är att den ska handla om sådant som går att ändra på. Andra typer av feedback bör man avhålla sig ifrån.

Som medarbetare har man rätt att kräva feedback från chefen. Och det finns aldrig anledning att bli kall-svettig när det är dags. När du får kritiska synpunkter på ditt jobb bör du ta emot dem med så öppet sinne som möjligt och fundera över om du bör ändra på något.

På samma sätt bör du ta emot beröm utan att rodna. Du är säkert värd det!

Men allt är heller inte chefens ansvar. Även övriga medarbetare bör ge feedback – både till varandra och till chefen. Till varandra eftersom det inte går att räkna med att chefen ständigt ska kunna se alla – i alla fall inte på en större arbetsplats. Till chefen eftersom även denne behöver få veta hur han eller hon sköter sitt arbete. Och ofta glöms bort, när det kommer till feedback.

I realiteten behöver det inte vara så förtvivlat svårt varken att ge eller ta emot synpunkter. Till väldigt stor del handlar det om sunt förnuft och empati.

att ge ris & ros

  • Muntlig feedback är nästan alltid bäst. Det ger möjlighet att föra en dialog.
  • Även feedback via exempelvis mejl kan fungera – men då bara om den är positiv.
  • Det är okej att berömma någons arbete inför en grupp. Är feedbacken negativ ska den däremot alltid ske i enrum.
  • Den ska vara så konkret som möjlig. Det visar också att den som ger feedback verkligen satt sig in i mottagarens arbete.
  • Den ska handla om ett beteende eller en händelse, inte hur en person är.
  • Återkopplingen bör ges i nära anslutning till händelsen eller beteendet.
  • Negativ feedback ska handla om något som går att förändra. Ge bara sådan om det kan leda till någonting bra.
  • Framför alltid feedback som ett ”jag-budskap”. Alltså: ”Jag tycker”, inte ”Vi tycker” eller ”Alla tycker”. På så vis undviker man att göra sig till tolk för andra.
  • Tänk på att för mycket feedback kan leda till låsningar.
  • Alltför negativ feedback kan bli destruktiv.
  • Välj tid och plats med omsorg. Det är viktigt att båda parter känner sig bekväma.
  • Feedback handlar om omtanke. Tänk på att chefens roll är att hitta lösningar och hjälpa dig vidare.

 

ATT TA EMOT RIS & ROS

  • Tänk på att feedbacken ges i ett gott syfte.
  • Ansträng dig för att lyssna och vara öppen.
  • Be gärna om konkreta exempel.
  • Är det positiv feedback, njut av berömmet.
  • Är det negativ feedback – undvik att gå i försvarsställning.


 

DÅLIG FEEDBACK

  •  ... är inte tillräckligt konkret. 
  •  ... ger inte möjlighet till förändring.
  •  ... skiljer inte på beteende och person.
  •  ... är anklagande och försätter mottagaren i försvarsställning.

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Jobbrelationer

Separationen tvingade Marcus att byta jobb

Marcus Linder levde rallarliv som hissmontör. Efter en separation tvingades han säga upp sig för att bli den pappa han ville vara. Men nystarten blev tuff.
David Österberg Publicerad 30 september 2026, kl 06:00
Marcus Linder jobbar som besiktningsingenjör. Står i Kiwa-märkta arbetskläder och skyddshjälm framför en hjullastare i en mörk bergtäkt.
Marcus Linder bytte från hissmontör till besiktningsingenjör efter en separation. Det nya jobbet är lättare att kombinera med papparollen. Johanna Fond

Marcus Linder älskade livet som hissmontör. Majoriteten av veckans dagar tillbringade han på fältet och han sov oftare i en hotellsäng än i sin egen. Men för fyra år sedan blev Marcus pappa, och ett halvår senare var separationen ett faktum. 

– Det var tufft, konstaterar Marcus. 

Efter separationen blev det uppenbart att det skulle bli svårt att få ihop arbetslivet med pappalivet. 

– Jag reste hela tiden och var nästan alltid borta måndag till torsdag. Jag trivdes väldigt bra med det, jag träffade mycket folk och jobbet var kreativt med mycket problemlösning. Men som pappa kunde jag inte fortsätta med det. 

Yrkesbytet blev en tuff omställning  

Marcus Linder började leta efter något annat och fick kontakt med besiktningsföretaget Kiwa. Företaget utför bland annat besiktningar och certifieringar i allt från byggindustrin till fastigheter och jordbruk. Anställningen inleddes med flera utbildningar – och den första tiden blev tuff. 

– Jag har alltid velat ha barn och var jätteglad för att jag hade blivit pappa. På det viset var det inget svårt val att byta yrke. Men det var otroligt omvälvande till en början. Jag var duktig på mitt förra jobb och det var en del av min identitet. Nu skulle jag plötsligt plugga föreskrifter och kom hem och kände att jag inte hade gjort någon nytta. 

Nya jobbet går att kombinera med pappalivet 

Men till slut, med fint stöd från de nya kollegorna, kom han in i jobbet och nu är han ute på fältet igen. 

– Som besiktningsingenjör hamnar man i väldigt häftiga miljöer; allt från gruvor till vindkraftverk. Ju längre jag jobbar med det här, desto mer trivs jag. Jag kan fortfarande sakna delar av mitt förra jobb, men jag saknar inte livet utan barn. 

Det bästa av allt är att jobbet går så bra att kombinera med livet som pappa. 

– Det blir en del resor även nu, men jag har stor frihet att planera själv. Bortajobb kan jag lägga under de veckor som jag inte har min dotter. Livet föll på plats till slut. 

Jobbrelationer

Psykologen: ”Så hanterar du jobbet under en skilsmässa”

Berätta för chef och kollegor – och använd inte jobbet som ett sätt att hantera ångest. Här är psykologen Caroline Erkers tips för att ta dig ur skilsmässan helskinnad.
David Österberg Publicerad 29 september 2026, kl 06:30
Psykologen Caroline Erkers bredvid en bild av ett samtal mellan två personer, där den ena bär uniform.
Psykologen Caroline Erkers råder den som går igenom en skilsmässa att informera chefen om arbetet påverkas, men att sätta gränser för vad som delas med kollegorna. Colourbox/Pressbild

– En skilsmässa är väldigt tuff, pågår länge och kan dessutom vara väldigt byråkratisk, säger Caroline Erkers, psykolog och grundare av mottagningen Svea KBT. 

Hon berättar att det för många kan vara jobbigast när man börjar tänka tanken att man inte längre vill leva ihop med sin partner.  

– Det väcker många frågor: Ska jag ge upp det liv jag har byggt? Måste jag flytta till en etta? Ska jag bara träffa mina barn varannan vecka? Den här perioden kan vara allt från några månader till några år. När man väl har fattat beslutet tycker många att det känns lättare.

Berätta för chefen om skilsmässan

Enligt Caroline Erkers påverkar en skilsmässa jobbet mycket, och hennes råd är att berätta för sin chef om separationen.   

– Jag förstår att en del inte vill prata om sitt privatliv på jobbet, men det blir tungt att låtsas som att allt är bra när det inte är det. 

Ska man berätta för sina kollegor? 

– Om man brukar dela sin vardag med sina kollegor, så tycker jag att man ska göra det. Men man kan ju också berätta utan att berätta allt. Man kan nöja sig med att säga att man går igenom mycket i privatlivet och kanske inte kan fokusera fullt ut just nu. 

För det gäller också att dela på en lagom nivå.  

– Alla uppskattar kanske inte att alla lunchraster ägnas åt en persons skilsmässa. Dessutom riskerar man att förgifta den trygga zon som jobbet kan vara om man hela tiden pratar om sin skilsmässa även där. Om man behöver prata, vilket man gör, rekommenderar jag en psykolog. Då kan man få strategier att använda sig av som man inte kan få från kollegor eller vänner.

Svenska skilsmässor i siffror

Antal skilsmässor 2025: 21 561

Äktenskapens medellängd vid skilsmässa: 12,8 år

Vanligaste åldern att skilja sig: 40-44 år

Så många har skilt sig sex gånger eller mer: 262 personer 

Vanligaste skilsmässomånaden: oktober

Jobbet kan bli en frizon under skilsmässan 

En del av dem som skiljer sig kan behöva söka vård och även bli sjukskrivna. För den som mår riktigt dåligt kan sjukskrivning på heltid vara rätt om tiden används till sådant som får en att må bättre, som att träna eller umgås med vänner, menar Caroline Erkers. 

– Men min rekommendation brukar vara sjukskrivning på deltid. Annars finns risken att skilsmässan blir hela ens liv. I bästa fall kan jobbet bli en frizon där man för en stund kan tänka på något annat.

Använd inte jobbet för att fly från ångesten

Efter en skilsmässa ställer många med barn om till varannan-veckas-liv. För vissa passar det att jobba lite mer de veckor man inte har barnen och tvärtom, om arbetsgivaren godkänner det. Men det gäller att se upp, tycker Caroline Erkers. 

– När man väl har landat i alla förändringar kan det, om möjligheten finns, vara bra att jobba lite mer varannan vecka och lite mindre varannan. Men man ska också skilja på lustdrivet och ångestdrivet arbete. Om det är så att du stannar länge på jobbet för att du inte vill gå hem till en tom lägenhet har du ett problem. Då lär du dig inte att hantera din ångest.

Psykologens råd när du skiljer dig

  • Berätta för chefen om situationen påverkar ditt arbete.
  • Dela med kollegorna på en nivå som känns trygg och rimlig.
  • Sök professionellt samtalsstöd om du behöver mer hjälp än kollegor och vänner kan ge.
  • Låt gärna jobbet vara en stabil punkt i vardagen.
  • Var uppmärksam på om du arbetar mer för att slippa jobbiga känslor.
  • Diskutera din arbetssituation med arbetsgivaren om familjelivet förändras.

    Källa: Caroline Erkers
Jobbrelationer

Jobbet blev Christoffers räddning efter separationen

När Christoffer Strokirks pojkvän plötsligt gjorde slut rasade tillvaron. Mitt i sorgen blev jobbet en viktig frizon. Med stöd från chef och kollegor lyckades han ta sig igenom den första svåra tiden.
David Österberg Publicerad 29 september 2026, kl 06:29
Christoffer Strokirk står på RFSU:s kontor med en dator i händerna.
För Christoffer Strokirk, projektledare på RFSU, blev jobbet en viktig frizon efter separationen. Anders G Warne

Efter en gemensam resa förra året gjorde Christoffer Strokirks kille slut. Känslorna fanns inte kvar och nu skulle de inte vara ihop längre. Det var sommar i Stockholm och marken rämnade under Christoffers fötter. 

– Det var hemskt. Fruktansvärt. Även om vi haft det kämpigt under våren kom det plötsligt och jag var helt oförberedd på att det faktiskt skulle ta slut. Jag kunde inte äta, inte sova.

Tog sömntabletter och gick hos psykolog

Christoffer hade fortfarande semester från jobbet som projektledare på RFSU, Riksförbundet för sexuell upplysning. Han sökte hjälp i vården, fick sömntabletter och gick hos psykolog. När semestern var slut ville han jobba. 

– Jag har en arbetsplats jag tycker om och kollegor som är väldigt fina. Att bara sitta hemma och sörja hade inte hjälpt mig. När jag var på jobbet kunde det gå två timmar utan att jag tänkte på separationen och ibland kunde jag till och med skratta åt något som någon berättade på fikarasten. 

Andra dagar var tyngre. Det hände att han valde att äta lunch ensam i ett konferensrum och ibland kom tårarna även på jobbet. 

– Vi är öppna med varandra här. Jag kunde prata med de närmaste kollegorna och få stöd. Men det var också skönt att komma till jobbet och fokusera på mitt jobb-jag. Att känna att jag kan något, göra en budget, skicka mejl och inte fastna i en identitet som nyseparerad. 

Så stöttade chefen Christoffer efter separationen

Christoffer berättade också tidigt för sin chef. Tillsammans gick de igenom och renodlade hans arbetsuppgifter. 

– Jag jobbade med flera olika projekt, och i främjande syfte föreslog min chef att jag skulle fokusera mer på färre projekt. Jag har också tur som har en arbetsplats där vi delvis kan arbeta hemifrån och vissa dagar var det skönt att inte gå till kontoret. 

Skulle du rekommendera andra att berätta på jobbet? 

– Det beror såklart på vilken arbetsplats man är på. Jag vill ju tro på en värld där även sorgen får ta plats på jobbet. Vi lever i en värld där man alltid ska prestera och många har osäkra anställningar. Men om man går in i väggen gynnar ju inte det någon. 

Christoffer tycker inte heller att man ska tveka inför att ta emot professionell hjälp. En psykolog kan hjälpa med strategier och påminna om vikten av att hand om sig själv: röra på sig, äta, sova och träffa vänner.