Hoppa till huvudinnehåll
Jobbrelationer

Konsten att säga nej till chefen

Känner du dig pressad att säga ja när chefen kommer med ett önskemål? Gör inte det. Att stå upp för dig själv är viktigt för ditt välmående. Det kan även inge respekt, om du gör det på rätt sätt.
Niklas Hallstedt Publicerad
Pojke står på väg och håller upp handen i stopptecken.
Träna dig på att våga säga stopp! Foto: Johnér

Ibland när chefen kommer med en idé om något som ska göras kanske du vill säga nej på en gång. För att du inte tycker att idén håller måttet. Alternativt så har du fullt upp med andra jobb att du inte har tid. Eller så har du helt enkelt inte lust.

Ändå ställer du upp. Man vill ju inte verka motvalls och vara en sådan som chefen retar sig på. Inte nog med att nej-sägaren riskerar att bli illa omtyckt, i värsta fall kan det också visa sig när det är dags för löneförhandlingar.

Men nästa gång chefen kommer: stå upp för att du säger nej. Det är inget att skämmas för. Men säg nej med finess och utan att dra igång en konflikt. Och framförallt: ha bra på fötterna – åtminstone du själv måste veta varför du säger nej.

Då trodde jag att det var max stress på arbetsplatserna, men det har blivit värre. 

Det har gått mer än tio år sedan Nina Jansdotter, karriärcoach och beteendevetare, skrev boken Säg nej och må bra. Problemet har inte blivit mindre med tiden. Delvis hänger det samman med stressen.

– Då trodde jag att det var maxstress på arbetsplatserna, men det har blivit värre. Och människor har inte blivit bättre på att säga nej heller. Det kommuniceras mycket om att sätta gränser, men människor mår sämre och sjukskrivningstalen är högre än någonsin, säger Nina Jansdotter.

– Det handlar också om att sätta gränser, att stå upp för sig själv och uttrycka sina önskemål. I grunden handlar det om självkänsla, hur mycket du tycker att du måste vara alla till lags.

Ärlighet varar längst, även i relationen till chefen. Men total uppriktighet bör man nog inte ägna sig åt. Däremot är tydlighet och rakhet uppskattat.

– Ju färre ursäkter till att du inte kan göra en viss sak, desto bättre. Hellre en enda rak förklaring, som att man sitter med en deadline som måste hållas. Att göra ett osäkert intryck i den situationen är dessutom dålig karriärplanering, då blir man kanske inte aktuell för andra positioner inom företaget.

Det handlar om hur du ser på ditt eget värde.

Nyckeln till att ha framgång med att säga nej är att ha en vuxen dialog. Man ska visa att man vill göra sitt bästa och lösa problem, men att man inte kan göra precis som chefen vill och inte just då. Framförallt ska man inte skämmas för att man inte kan ta sig an fler uppgifter, menar Nina Jansdotter.

– Det handlar om hur du ser på ditt eget värde, och ditt behov av att göra ett bra jobb. Känner du att du inte kan göra ett bra jobb om du ska hinna med alla andra uppgifter också måste du kunna säga nej.

Att gång på gång göra saker som man av olika anledningar inte vill kan få långtgående konsekvenser.

– Hamnar man i det läget måste man se över sin situation, annars kommer man inte må bra och tvingas att betala ett högt pris i form av utbrändhet, säger Nina Jansdotter som menar att chefens ansvar är stort.

– Chefer är olika. En ledare kan vara lyhörd, en annan en ångvält. De behöver olika typer av respons. Mot en tuff chef kan man vara tuff tillbaka. Det kan också vara en kedjeutveckling, att chefen måste lära sig att säga nej till sin chef.

Alla har ju de här problemen!

För både medarbetare och chef kan det vara en vits att diskutera problemet med hela gruppen.

– Det är bra att veta vad som är okej att säga nej till och när måste man ställa upp, och hur man ska kommunicera. Det är jättebra att ta ett helhetsgrepp. Alla har ju de här problemen. Kanske finns det någon som lyckas kommunicera bättre än du gör - kanske kan den personen fungera som förebild om du själv är dålig på att säga nej.

När du vill säga nej till chefen...

… FÖR ATT DU INTE HAR TID:

Säg: ”Jag vill väldigt gärna hjälpa till, men då får du hjälpa mig att prioritera.”
Tydliggör vad du har att göra. Chefen har antagligen inte full koll. Vilka arbetsuppgifter måste bort för att du ska hinna med?

Men tänk också på att du har ett eget ansvar för att se till att du har utrymme att göra snabbutryckningar. Ibland måste man hjälpas åt att lösa de problem som uppstår.

…FÖR ATT DU TYCKER ATT DET ÄR EN DÅLIG IDÉ:

Säg: ”Jag är jätteintresserad, men förstår inte riktigt. Kan du utveckla lite mer hur du tänker?”
Genom att bolla tillbaka idén till chefen ges denne möjlighet att själv upptäcka att den inte håller.

Eller säg: ”Den här idén är inte optimal. Vi skulle kunna göra så här i stället.”
Det ger dig pluspoäng. Alla gillar en lösningsorienterad medarbetare.

Eller säg: ”Just nu kan jag inte, nästa vecka passar bättre.”
På så vis köper du dig tid. I bästa fall läggs uppdraget ut på någon annan eller glöms bort.

… FÖR ATT DU INTE HAR LUST.

Då kan det hänga ihop med en total brist på motivation. Du kanske inte blir sedd och bekräftad på arbetsplatsen. Då brukar man inte känna sig jättevillig att bidra, särskilt inte med något extra.

Ibland är det bara att göra jobbet ändå och förhoppningsvis lära sig något på vägen. Men känner du att du ständigt måste gå emot dig själv är något fel. Då får du ha en annan typ av kommunikation med chefen.

Säg: ”Det handlar inte om att jag inte är hjälpsam, men det här sättet att jobba på passar inte min personlighet.”
Alternativt kan det vara läge att se dig om efter en annan arbetsplats.

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning
C&K 2-25

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Jobbrelationer

Tre strategier att bemästra motgång

Mod att möta motgångar är nyckeln till framgång. Tricket är att omvärdera synen på bakslag. Och att du själv som chef vågar kliva fram med dina fel och brister.
Publicerad 20 augusti 2025, kl 06:01
Dagens ledare behöver lämna komfortzonen och kliva in i modet för att kunna navigera i vår föränderliga och osäkra arbetsvärld. Det menar ledarskapsexperten Loa Lava Brynjulfsdottir. Illustration: Kati Mets

Floppar, fiaskon, platt fall och motgångar. Även okärt barn har många namn. Vi vet alla hur hemskt det känns att stå med brallorna nere efter ett snöpligt nederlag. Och att känna en svidande skam över att ha missat målet, gjort fel och varit otillräcklig.

Men vänta ett tag! Är det inte ett ganska stelbent och till och med förlegat sätt att se på misslyckanden? I synnerhet i arbetslivet där det allt oftare talas om psykologisk trygghet, lärandeprocesser och innovation.

Jo, menar Loa Lava Brynjulfsdottir, aktuell med boken Mod att möta motgångar – som ledare, medarbetare och team.

Foto: Marie-Therese Karlberg

– Dagens ledare behöver lämna komfortzonen och kliva in i modet för att kunna navigera i samtidens föränderliga och osäkra arbetsvärld. Mod att möta motgångar är nyckeln till framgång, säger Loa Lava Brynjulfsdottir, som är föreläsare och utbildare i ledarskap.

Men för att det ska vara möjligt behöver vi i grunden omvärdera synen på motgångar. Att misslyckas behöver inte vara ett hinder eller ett tecken på egen oförmåga, enligt henne.

Inte heller är det fråga om att undvika misslyckanden. De kommer ju vare sig vi vill eller inte.

– I stället handlar det om att möta motgångar med ett nyfiket förhållningssätt och utforska om det kan finnas en möjlighet till lärande. För att kunna lyckas och nå våra mål och visioner är det en förutsättning att testa, våga ta risker och att också misslyckas ibland, förklarar hon.

"Vi är inte tränade på att skaka av oss misslyckanden och skam"

Samtidigt är det lättare sagt än gjort att förvandla motgång till möjlighet. Även om det förvisso kan vara lärorikt är det ändå ofta tufft att misslyckas, inte minst i arbetslivet.

– Vi är inte tränade på att ta risker och inte heller på att skaka av oss känslan av misslyckande och skam, konstaterar Loa Lava Brynjulfsdottir.

Enligt henne krävs det i huvudsak att vi övar på två strategier för att kunna möta motgångar på ett lärande sätt:

1. Att träna upp ett dynamiskt tankesätt där vi hela tiden utvecklas, lär oss och slipar på våra färdigheter. Enligt det här synsättet är misslyckanden en del av utvecklingen där vi lär och utmanar oss själva.

Motsatsen är ett så kallat statiskt tankesätt, där ett misslyckande ses som en gräns och ett slut. Där ett misslyckande är något personligt och våra potentialer uppfattas som givna och därmed inte utvecklingsbara.

2. Att bli skamtålig, det vill säga att bygga upp vår resiliens mot motgångsskam. Och även att kunna återhämta oss från bakslag. Skam är en djupt mänsklig känsla som rör kärnan i vår identitet och självkänsla. I grunden handlar det om rädsla för att inte vara värd gemenskap, tillhörighet och kärlek. En förlamande skam kommer som ett brev på posten när vi misslyckas. Rädslan för att uppleva skam gör ofta att vi undviker att kliva fram och riskera en motgång.

Loa Lava Brynjulfsdottir framhåller att en chef har en bärande roll för att skapa ett dynamiskt förhållningssätt till motgång och för att förhindra att motgångsskammen slår till.

– Som ledare kan du normalisera motgångar och rädsla för att misslyckas genom att själv våga kliva fram och vara modig, mänsklig och sårbar, säger hon.

Misslyckanden en naturlig del av en lärandeprocess

Sårbarheten är, enligt henne, det modiga ledarskapets innersta kärna. Det ska inte förknippas med svaghet – tvärtom är det ett tecken på mänsklighet.

– Att vara modig är att acceptera sin rädsla och sårbarhet men ändå våga agera. Det innebär att du som chef kan erkänna att du gjort ett misstag eller har klantat dig. Och att du delar med dig av dina erfarenheter, tankar och känslor och kan be om ursäkt, förklarar hon.

När den som har mest makt i hierarkin visar vägen genom att berätta om sina motgångar minskar också stigmat för misslyckanden bland medarbetarna. Det modiga, mänskliga ledarskapet vilar på idén att misslyckanden är en naturlig del av lärandeprocessen, som sedan ligger till grund för att kunna justera riktning och mål för hela teamet.

– Den dynamiska synen på motgångar skapar i sin tur en trygg miljö där alla medarbetare vågar ta risker, testa och utvecklas, säger Loa Lava Brynjulfsdottir. 

Text: Gertrud Dahlberg

3 STRATEGIER

  • Gör tvärtom. Utvidga din komfortzon genom att exponera dig för det som känns jobbigt. Är du en person som gärna skjuter på uppgifter? Gör dem direkt. Är du rädd för att få ett nej och bli avvisad? Fråga ändå. När du upprepade gånger vågar gå emot och utmana dina egna rädslor växer också modet.
     
  • Släpp på perfektionskravet. Det är helt okej att göra fel ibland. Tänk dig att du kör ett pilotprojekt, ett slags betaversion där du provar dig fram. Det behöver inte vara perfekt.
     
  • Ta ett steg i taget. Det måste sällan fungera in i minsta detalj från start. Det mesta kan justeras och utvecklas efter hand.
     

ATT KOMMA IGEN EFTER ATT HA GÅTT PÅ PUMPEN

  •  Försök att gå in i känslan och sätt ord på hur det känns. Våga prata om det! Se motgången i vitögat, men undvik att fastna i meningslöst ältande.
     
  •  Identifiera dig inte med motgången. Att du har misslyckats betyder inte att du är misslyckad. Försök att se på vad som hänt med distans. Lite som att betrakta ett föremål på en konstutställning.
     
  •  Se motgången som ett lärande. Även om det svider har du troligen varit med om något som kan vara utvecklande.

Källa: Loa Lava Brynjulfsdottir

Jobbrelationer

Varning för snälla

Det kan säkert finnas genuint snälla människor. Men är man genuint snäll så är man det utan att göra väsen av sig. Det finns all anledning att vara på sin vakt mot folk som öppet och skamlöst utger sig för att vara snälla.
Johanna Rovira Publicerad 27 februari 2025, kl 05:59
Sektgoda, Godhetsknarkare och Flumsnälla. Alla är typer du gör bäst i att se upp för, skriver Johanna Rovira. Illustration: Olsson Ingers.

1. Infernaliskt snälla. Du har säkert mött de förment snälla som lägger huvudet på sned och inleder med:  Jag säger det här bara för att vara snäll/för att jag bryr mig … och sedan levererar ett diaboliskt påstående som får dig att vilja krypa ihop i fosterställning. De är i själva verket utpräglat ondsinta typer som mår bra på bekostnad av andras olycka. 

2. Hjärntvättade sektgoda. Antingen så är supersnälla av naturen extremt mottagliga för irrläror eftersom de snälltolkar allt till överdrift, eller så blir nyfrälsta snälla på grund av överproduktion av endorfiner. Oavsett orsak vet vi hur det slutar. Med katastrof och Koolaid. 

3. AI-modifierade: Stepfordfruar eller Musks Teslabot Optimus kan förvisso programmeras till foglighet, men det torde vara smidigare - och billigare - att helt enkelt sätta in ett lojalitetschip i kritiskt tänkande anställdas hjärnor. Förutom att bli ytterst tillmötesgående mot såväl kollegor som chefer, sätter de chippade alltid in i diskmaskinen och grumsar aldrig om kollektivavtal.

4. Godhetsknarkare: Går igång på snällhet och odlar med förkärlek myten om sig själva som hyvens individer genom att proklamera hur goda de är så fort tillfälle ges. De donerar gärna till bättre behövande, men bara om det syns på sociala medier och räddar kattungar enbart inför publik. Gränser mellan god och självgod är oerhört tunn. 

5. Flumsnälla. Visst är flumsnälla joviala, men det är ett kemiskt framkallat tillstånd. Folk knaprar antidepressiva som aldrig förr och forskare noterar att guppys som exponerats för lyckopiller blir mer sårbara för rovdjur. Det kan således inte uteslutas att läkemedelsindustrin (möjligtvis i samarbete med blodtörstiga utomjordingar) siktar på världsherravälde genom att förvandla oss alla till loja, goda underlydande.