Det sa väl inte direkt klick när Ted och Magda Bucher träffades för 13 år sedan. Snarare pang, pang, pang, pang….pang  – liksom den artillerield som då och då knallar i bakgrunden på Bofors testcenter, BTC, i Karlskoga. 

De två hade jobbat på samma arbetsplats men i olika byggnader i flera år. Förmodligen hade de sprungit på varandra. Möjligtvis hade de träffats på någon utbildning, helt säkert deltagit på en och annan provskjutning eller testsprängning. Men de kände inte varandra. 

– Vi är båda uppvuxna i Karlskoga, men i olika delar av stan och dessutom skiljer det 7 år mellan oss, säger Magda Bucher, inköpschef på BTC.

– Jag visste ju vem Magda var, hon hade varit i tidningen eftersom hon tävlade i gång, säger Ted Bucher, tillförordnad marknadschef. 

När kärleken slog ner på personalfesten

Men så firade Bofors testcenter något 100 årsjubileum. Det var familjefest för anställda och deras familjer på dagen och personalfest på kvällen. Det var tjo, det var tjim, det var mat och dans, ett riktigt dunderparty. Ted och Magda hamnade bredvid varandra under middagen som hölls i testhallen på området. 

Det är lite svårt att ta in att Amors missiler skulle ha träffat där i testhallen – en föga romantisk industrilokal med slitet betonggolv, lagerhyllor i stål och obarmhärtig lysrörsbelysning minst 20 meter upp i taket. 

– Men det såg helt annorlunda ut då. Jag tror det var något tyg på väggarna och helt annan belysning. Där vid kortväggen stod dansbandet, säger Ted Bucher.  

Det dansades mycket den kvällen. Tycke uppstod. 

– Det var starten, säger Ted Bucher. 

– Det jag föll för hos Magda var, förutom utseendet så klart, hennes framåtanda. Hon är inte rädd för att ta i och hon är stark i nyporna. Händig med hammaren. 

– Jag tror vi kom fram till att vi har liknande intressen, som idrott. Ted är väldigt lugn, om det inte handlar om golf. Jag är mer drivande och vill att det ska hända saker. Han är suverän på att laga mat – inte bara för att visa upp sig, han är genuint intresserad och vi tycker om att laga mat ihop. 

– Vi har väldigt roligt tillsammans. Sen behöver man inte alltid vara ense, säger Magda Bucher.

Träffades i mogen ålder

Både Ted och Magda hade långa förhållanden bakom sig. Båda hade vuxna och utflugna, eller nästan utflugna, barn och varsitt hus. 

– Till slut blev det lite töligt att sitta med två hus, men då hade vi sådan tur att Ted kunde hyra ut sitt till min äldste son och hans tjej. 

De flyttade ihop och någon tid senare, augusti 2015, ringde bröllopsklockorna i Karlskoga kyrka. Två av Teds kollegor var bjudna, inga av Magdas – de har båda stor släkt och Magda hade på tok för många kollegor för att det skulle vara möjligt att bjuda allihop. De ville ha ett litet bröllop var tvungna att sätta ett tak. Så de lät inte nyheten om giftermålet brisera förrän efter bröllopet. 

Ted och Magda Bucher är det enda paret på Bofors testcenter. Åtminstone det enda som kommit ut offentligt. Kanske beror det på att utbudet är begränsat, i dag är knappt tio procent av de anställda är kvinnor. En ganska hög siffra jämfört med hur det var tidigare. När Magda Bucher började var hon den fjärde kvinnan som anställts. Någonsin. 

Deras förhållande blev aldrig något sprängstoff för kollegorna. 

– Vi har inte stött på patrull än, säger Magda. 

– På det hela taget är det inga problem. Det är ingen som tänker på att vi är gifta, säger Ted. 

Att vara ett par på samma arbetsplats – så får de det att fungera

Under en period jobbade de förvisso på samma avdelning och Ted var indirekt Magdas överordnade, men Magda hade en chef mellan sig och sin make.  Det var den chefen som hon rapporterade till och hade lönesamtal med.  

– Jag har aldrig haft några fördelar av att Ted jobbar här, säger hon. 

– Nä, det skulle aldrig funka med fördelar, då skulle en vara rökt. Större är inte den här arbetsplatsen, bekräftar Ted. 

Men det är klart, vissa fördelar blir det ju ofrånkomligen av att vara gift med en kollega. Om man exempelvis har samma mat i matlådan, då behöver man bara ha en uppsättning sås eller en burk sylt med sig till jobbet. Då slipper man också slåss om plats i den överbefolkade matsalen och kan i stället äta lunch i lugn och ro tillsammans i den stillsamma matsalen i inköparnas ände av Bofors testcenter. 

Kärlek på jobbet kräver tydliga gränser

Visst kan man vara varandra behjälplig och utbyta erfarenheter. Men det kan man göra med vilken kollega som helst, menar paret Bucher. De kan prata jobb till en viss gräns. 

– Jag sitter ju med i ledningsgruppen och får information som inte får lämna rummet. Jag vet många saker som inte Magda känner till, säger Ted Bucher.

– Och jag vet saker som inte du känner till. Men vi pratar aldrig om jobbet hemma. Vi har annat att prata om, säger Magda Bucher. 

Jassyr Bravo Ochoa, 38, och Alesia Polovyna, 35, skrattar när de minns hur deras chef och kollegor fick reda på att de hade ett förhållande.

– Jassyr hade köpt blommor till mig på alla kvinnors dag, en högtid som firas både i hans hemland Mexiko och i mitt hemland Ukraina. Kollegorna undrade vem jag hade fått buketten från. Jag berättade att de var från Jassyr. Då frågade chefen om vi var ett par, vilket vi ju inte kunde förneka.

Från kollegor i projektet till kärlek på jobbet

Deras kärlekshistoria börjar 2018 på Megger i Danderyd utanför Stockholm, ett företag inom eltestnings- och mätbranschen. Alesia Polovyna hade kommit till Sverige 2014 och ett år senare fått jobb som mjukvarutestare på bolaget. Hon hade hunnit arbeta där i några år då Jassyr Bravo Ochoa anställdes som mjukvaruutvecklare. Han hade kommit 2017.

– Vi hamnade i samma projekt och fattade direkt tycke för varandra. Jag tyckte Jassyr såg bra ut, var trevlig, rolig och allmänt intressant – men i det skedet var det bara som kollega, understryker hon.

– Precis så kände jag också. Förutom att jag gillade hur Alesia såg ut tyckte jag att hon var trevlig och väldigt intelligent. Och vi samarbetade otroligt bra.

Alesia Polovyna skrattar.

– Ja – trots att vi pratade olika språk och knappt någon svenska alls förstod vi varandra bättre än många andra. Vår kommunikation var och är fortfarande fantastisk.

När vänskap och dans blev mer än bara jobb

De berättar att det var ett 20-tal personer i deras team och flera blev goda vänner och började umgås även efter arbetstid.

– Det var jättetrevligt, men någon gång hände det att andra inte kunde följa med och att bara jag och Jassyr gick ut. Och de tillfällena blev allt fler, minns Alesia Polovyna.

– Eller så såg vi till att de blev fler, skrattar Jassyr och berättar att de snart upptäckte att de delade ett stort fritidsintresse. Båda älskar latinamerikansk dans.

– Jag började dansa latinamerikanskt redan som barn och Jassyr är ju uppvuxen med det, så vi började dansa ihop och det tyckte vi båda var jätteroligt.

Så berättade de om sin relation för kollegorna

Jobbet och dansen gjorde att de började umgås alltmer frekvent och snart övergick vänskapen i kärlek.

– När det hände beslöt vi oss för att ta det väldigt lugnt. Vi visste inte hur vi skulle hantera det på jobbet och hur vi skulle berätta för chefen och de andra i teamet.

Men tack vare blommorna på alla kvinnors dag slapp de att oroa sig över det.

– Vår chef och våra kollegor tog det väldigt bra. Det var inget konstigt för dem. Och både jag och Jassyr är professionella och håller isär det arbetsmässiga och det privata.

Att leva, jobba och älska tillsammans – dygnet runt

I dag bor paret ihop, arbetar inte längre i samma projekt men på samma våning, bara några meter ifrån varandra, och fortsätter att dansa salsa. De går tillsammans till jobbet på morgonen, äter lunch ihop och går hem tillsammans.

Blir de aldrig trötta på varandra?

– Inte en chans, säger de nästan samtidigt. Vi älskar att vara tillsammans 24/7. Och vill vi göra olika saker så kompromissar vi.

Förutom dansen tar de hand om matlagningen tillsammans på helgerna och kompromissar även där.

– Vi blandar svensk, mexikansk och ukrainsk mat. Jag brukar hälla lite chili i rödbetssoppan eftersom Jassyr gillar hetta, han gör sina mexikanska rätter mindre starka.

Några irritationsmoment när man umgås nästan all vaken tid tillsammans?

Paret funderar men kommer fram till att det är väldigt sällan de blir irriterade på varandra. Och händer det beror det oftast på språkförbistring, förklarar Alesia Polovyna.

– Har man klarat att arbeta tätt ihop i projekt med ganska tuffa problemlösningar så klarar man även att leva i en relation, säger Jassyr Bravo Ochoa.

– Vi är väldigt bra på att lyssna på varandra, kompromissa och kommunicera. Dessutom skrattar vi ofta. Det är hemligheten bakom vår relation.

Text: KATARINA MARKIEWICZ

Om du jobbar på en arbetsplats med hiss så vet du hur olika dina kollegor eller medresenärer beter sig i hissen. Efter otaliga hissturer i en genomsnittlig kontorsbyggnad har sex hisstyper utkristalliserats. 

1. Hisspitcharen 

   Du behöver inte vara en imposant person på företaget för att råka ut för hisspitcharens entusiasm. Inte heller behöver det vara så att pitcharen har en idé att sälja in, hen (oftast en rosenkindad nyanställd som ännu inte insett att kontorpolicyn bara är uppsättning floskler) kan lika gärna gå i gång på vädret, dina kläder, dina semesterplaner som innehållet i din matlåda. Inte sällan förföljer hisspitcharen dig till din våning enbart för att kunna fortsätta konversationen en stund till, trots att du vet att hen har sitt skrivbord på femte våningen. 

    

2. Nästan osynlige mannen

   Han (i 96 procent av fallen är detta en man) är ofta försedd med stora hörlurar och solglasögon oavsett väder. Han trycker sig så långt upp i hörnet av hissen som möjligt och är du framfusig nog att adressera honom med en hälsning mumlar han antingen något ohörbart eller pekar demonstrativt på sina hörlurar. Han möter aldrig din blick och drar sig inte för att trycka på knappen som stänger hissdörrarna, den så kallade Stockholmsknappen,  mitt framför näsan på dig.  

    

3. Hissmarodören

   Det finns minst en på varje arbetsplats som älskar att åka hiss enbart för att kunna utsätta sina kollegor för allehanda juvenila upptåg. Exempelvis att hoppa jämfota i hissen för att skrämma kollegor av hisstyp fyra (se nedan), trycka på samtliga knappar så hissen stannar på varje våning eller lägga en smygmök precis innan hen går av på sin våning. Mer raffinerade hissmarodörer kan också föra fejkade telefonkonversationer i hissen i syfte att skärra/trigga dig/väcka din ohöljda nyfikenhet och i extrema fall "råka" komma åt nödstoppsknappen med armbågen. 

    

4. Neurotikern 

   Detta är en kollega som visar tydliga tecken på att lida av klaustrofobi. Neurotikern gillar inte alls att knö in sig på ett litet utrymme och måste under varje hissresa räkna ut exakt hur många kilo hissresenärerna väger sammantaget. Hen kan dessutom mycket väl neka en bastant arbetskamrat på fyran tillträde med hänvisning till säkerheten. Samtidigt vill neurotikern inte åka hiss ensam utifall att det skulle börja brinna/hissen går sönder och nödtelefonen är ur funktion parallellt med att den egna telefonen laddat ur. 

    

5. Hurtbullen 

   Paradoxalt nog möter du ofta hurtbullen i hissen, vanligtvis iförd lycra och cykelhjälm. Vid samtliga tillfällen känner sig hurtbullen nödgad att förklara varför hen just denna gång inte tar de 534 trappstegen upp till personalmatsalen eller 758 trappstegen ner till gymmet och trappmaskinen så vid det här laget vet du att det sliter betydligt mer på knäna att gå nerför en trappa än uppför och att det därför är befogat att ta hissen nerför liksom det är nödvändigt att ta hissen upp för att inte förvilla intervallfunktionen på aktivitetsklockan. 

    

6. Spionen 

   Här är kollegan som enligt fastighetschefen okynnesåker hiss. I själva verket har spionen en fullt rimlig anledning till att tillbringa mer tid i hissen än vid sitt skrivbord. Det är ju i hissen allt kul händer, skvaller utbyts, romanser uppstår, vänskapsband knyts, djupsinnigheter diskuteras och hemligheter avslöjas. Hisspionen kan dessutom ha ytterligare ett fullt legitimt skäl till sina otaliga turer – nämligen att profilera sina arbetskamrater för en tendensiös fallstudie om hisstyper.