Hoppa till huvudinnehåll
Jobbrelationer

Barnprat på jobbet kan göra ont

Patientföreningen Barnlängtan, som jobbar för att öka kunskapen om ofrivillig barnlöshet, får många samtal och mejl från personer som tycker att det är jobbigt med barnprat på arbetsplatsen. Man känner sig ifrågasatt och tvingas ljuga.
Ola Rennstam Publicerad
Illustration: Kristian Ingers
Illustration: Kristian Ingers

– Många ofrivilligt barnlösa får kommentarer av omgivningen som till exempel om det inte är dags snart och att man måste skynda sig innan man blir för gammal. Jag önskar att fler tänkte på att om någon är över 30 och inte har barn så finns en anledning till det som man måste förstå att man inte har med att göra. Oavsett om det är frivillig barnlöshet eller ej, säger Hannah Palm, ordförande.

– Det är norm i samhället att en kvinna vill ha barn och ska ha barn. Många väljer att säga att de väntar när de i själva verket har försökt under lång tid.

Föreningen ger stöttning till barnlösa som hör av sig och är ledsna.

– Många känner skuld när de inte kan glädjas över kollegan som väntar barn och alla pratar om magen. Är livet orättvist så får man vara ledsen. För hon som har den där magen har ju fått allt hon velat. Hon kan glädjas åt sig själv, säger Hannah Palm.

Det kan vara jobbigt att höra småbarnsföräldrar beklaga sig över att de är trötta eller att barnen är jobbiga.

Läs mer: Dina barn jobbar inte här!

– De känner att kollegorna faktiskt har fått det finaste man kan få. Det kan också vara sårande när folk glatt berättar att de blev gravida på första försöket.

Hannah Palms råd är att vara öppen med sin ofrivilliga barnlöshet.

– Då kan du bemöta fördomar och förklara. Då brukar de konstiga kommentarerna upphöra. Många tror till exempel att det bara är att göra provrörsbefruktningar eller adoptera men så enkelt är det inte. När jag träffar nya människor i jobbet brukar jag tänka på att inte fråga om de har barn, de berättar själva utan att man behöver ta upp det.

Nyckeln är att skapa ett inkluderande arbetsklimat med samtalsämnen där alla kan bidra, enligt Hannah Palm.

– Jobba med all sorts inkluderande så behöver inte ofrivilligt barnlösa känna sig träffade. Men det gäller egentligen lika mycket om det bara pratas fotboll och en sitter tyst. Det bör man vara uppmärksam på både som chef och kollega.

Läs mer: "Jag erkänner"

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Jobbrelationer

Därför behövs jobbiga kollegor

Det behövs fler jobbiga kollegor på våra arbetsplatser. Det menar Mats Alvesson, professor i organisation och ledarskap vid Lunds universitet.
Johanna Rovira Publicerad 22 oktober 2026, kl 06:00
Kostymklädd man vid skrivbord med djävulshorn och treudd i plast.
Besvärliga kollegor kan fylla en viktig funktion. Genom att agera som djävulens advokat kan de utmana normer och ställa kritiska frågor vilket ger bättre beslut och smartare organisationer. Foto: Colourbox

Besvärliga kollegor kan visserligen få dig att åldras i förtid, som Kollega har skrivit om tidigare, men de fyller också en funktion på våra arbetsplatser för att förhindra att korkade beslut fattas. Förutsatt att de är jobbiga på rätt sätt och att någon lyssnar på dem.                           

En del personer betraktas som jobbiga för att de är kantiga och allmänt störiga. Men även den som inte är benägen att hålla med utan utmanar konsensus genom rimliga oliktänkande ståndpunkter kan framstå som bökig och besvärlig, menar Mats Alvesson, professor vid Lunds universitet. 

– Jag tror vi behöver betydligt fler som ställer kritiska frågor och för fram kontroversiella synpunkter. Men folk är ofta för konformistiska och svaga, de flesta saknar både självförtroende och modet att gå mot normen att tycka och tänka som alla andra, säger han. 

Därför säger så få emot på jobbet

Mats Alvesson forskar om organisationskultur och kanske är mest känd för att ha myntat begreppet funktionell dumhet, som handlar om att annars smarta människor gillar läget på jobbet och låter bli att ifrågasätta beslut eller förslag.

 Enligt Mats Alvesson kan konsensus leda till sämre beslut på sikt. 

– Stora företag gör väldigt mycket som är onödigt och kontraproduktivt. Det behövs att någon ställer frågan: Vad håller vi på med egentligen?  

Flera kända historiska misslyckanden har föregåtts av att kritiska röster saknats eller ignorerats. Rymdfärjan Challengers krasch, där ingenjörer varnade för riskerna, men viftades bort, är ett exempel. Nokias fall på mobilmarknaden, där obehaglig information filtrerades bort, ett annat. 

Djävulens advokat kan förebygga misstag

För att undvika misstag ger en del företag i andra länder därför en grupp eller enstaka personer uppgiften att agera djävulens advokat; att ifrågasätta eller till och med försöka punktera idéer. Mats Alvesson känner inte till några organisationer som använder sig av så kallade ”red teams” eller djävulens advokat i Sverige, men menar att båda metoderna skulle kunna vara en säker plattform för att uppmuntra anställda att ställa obekväma frågor. 

– I bästa fall ska det inte behövas sådana funktioner. Man borde kunna framföra rimliga ståndpunkter utan risk för sanktioner. De flesta företag skulle må bra av att ha anställda som gör sina röster hörda och borde ha mycket högre i tak. På kort sikt kan det vara jobbigt, men på lång sikt blir det betydligt bättre. 

"Man ska inte vara oerhört rädd för att kränka någon" 

Det höga taket ska inte bara vara en floskel man slänger sig med, utan innebära ett reellt utrymme för kritik och ifrågasättande. Men man skapar inte en sådan frispråkig företagskultur utan vissa eftergifter, enligt Mats Alvesson. 

– Att framföra avvikande rimliga ståndpunkter innebär nästan alltid att man trampar andra på tårna. Man ska inte vara oerhört rädd för att kränka någon heller. Vi har i Sverige en låg tolerans mot kränkningar som man visst kan ställa upp på, men frågan är vad som räknas som en kränkning? Vi skulle kunna köra mer med raka rör, säger Mats Alvesson. 

Tre böcker av Mats Alvesson

  • Dumhetsparadoxen. Hur smarta organisationer fattar korkade beslut i jakten på konsensus. 
  • Dumhetsbekämpning. Handbok för organisationer som vill bli smartare och mindre meningslösa genom att uppmuntra kritiskt tänkande och ifrågasättande. 
  • Konsten att göra mindre (tillsammans med André Spicer) Om att många arbetsplatser fastnat i möten, administration och projekt som tar fokus från det egentliga jobbet.