Hoppa till huvudinnehåll
Jämställdhet

Vart fjärde företag struntar i diskrimineringslag

Sedan jämställdhetslagen byttes ut mot den mindre stränga diskrimineringslagen har andelen lönekartläggningar minskat drastiskt. Mer än en fjärdedel av företagen har trots lagkrav struntat i att genomföra lönekartläggning under de senaste tre åren, enligt en ny rapport från Unionen.
Linnea Andersson Publicerad

- Det största problemet är att metoden med lönekartläggning fortsätter att minska. Det är den enda metod man har för att se om en löneskillnad endast är oförklarad eller diskriminerande. Det är inte förvånande att kartläggningarna minskar, vi har varit oroliga för det ända sedan lagändringen gjordes och tror att det var ett misstag, säger Unionens ordförande Cecilia Fahlberg.

I dag gör ungefär vart tredje företag en årlig kartläggning, jämfört med fler än hälften för fem år sedan. Unionen vill därför se en återgång till de strängare krav som fanns i jämställdhetslagen fram till 2008, med årliga krav på lönekartläggningar, i linje med den riksdagsmajoritet som förra sommaren röstade för att skärpa lagstiftningen. Men regeringen har inte agerat på omröstningen.

Problemet med att endast genomföra kartläggning vart tredje år är enligt Cecilia Fahlberg att man inte får någon rutin på det. Personal byts ut och man måste starta från ruta ett varje gång.

Den oförklarade löneskillnaden mellan kvinnor och män ligger i genomsnitt på 6,1 procent och har endast minskat med 0,2 procent sedan föregående år. Allra störst är skillnaden (9,6 procent) mellan tjänstemän i privat sektor. Att löneskillnaden är så stor mellan just privata tjänstemän tror Cecilia Fahlberg beror på att det är en väldigt stor bredd i befattningar och att alla mellanchefer inte fångas upp i statistiken.

Enligt undersökningen upptäcks och åtgärdas osakliga löneskillnader på vart fjärde företag som genomför lönekartläggning. Cecilia Fahlberg tror dock att det är lättare att upptäcka skillnader på företag som har kollektivavtal och en aktiv fackklubb.

- Rapporten visar att det i hög utsträckning är fackklubbarna som initierar att det görs lönekartläggningar. Dessutom är fackklubbarna med i löneförhandlingarna och våra förtroendevalda sitter med i kollektivavtalsförhandlingarna där det handlar om vilka överenskommelser vi gör för hur lönen ska sättas, till exempel att man ska omfattas av en lönerevision även som föräldraledig.

Unionen har krav på årlig löneanalys eller löneöversyn i flera av sina avtal, till exempel i teknikavtalet som är Unionens största avtalsområde. Dessutom har man krävt skrivningar om lönekartläggning och löneöversyn i nästan alla avtal, dock utan resultat.

Även om man inte kan bortse från det "gnetarbete" som lönekartläggningar innebär, tror Cecilia Fahlberg att man kan bidra till jämställda löner genom att se till att det blir fler kvinnliga chefer, att det finns föräldravänliga arbetsplatser och att kvinnor och män återfinns inom alla yrken och befattningar på arbetsmarknaden.

- Nu har vi en het arbetsmarknad för ingenjörer och yrken inom IT-branschen och det är viktigt att man söker sig till yrken där man kommer få hjälp av marknadskrafterna.

- Sedan borde tjejer tuffa till sig lite och begära hög ingångslön.

Kartläggning av löner

  • Enligt diskrimineringslagstiftningen som kom 2008 ska samtliga företag genomföra lönekartläggningar minst vart tredje år.
  • Företag med 25 anställda eller fler är dessutom tvungna att införa en handlingsplan för att komma till rätta med eventuella löneskillnader.
  • Den tidigare jämställdhetslagen var strängare och krävde årliga lönekartläggningar från företag med tio eller fler anställda.
     
  • Undersökningen har gjorts på 1 000 företag där Unionen har klubbar och svaren kommer från klubbföreträdare. Svaren speglar situationen på företagen under 2013 och genomfördes i januari i år.

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Jämställdhet

Kvinnor frågar oftare hur kollegan mår

Var fjärde kvinna frågar hur kollegorna mår varje dag. Motsvarande siffra för män är en tiondel. Det visar en enkät av Novus i samarbete med Make Equal.
Elisabeth Brising Publicerad 6 maj 2024, kl 06:01
Två kvinnor samtalar stående.
Kaffekokare och trevlighetsexpert. Vem är kontorets kurator, festfixare och florist? Känner du igen rollen hos någon eller har du tagit den själv? Foto: Shutterstock

Brukar du ställa frågor om hur kollegor mår? Om du är kvinna är det troligare att du svarar ja på frågan enligt en Novus-undersökning som gjordes i april i samarbete med jämlikhetskonsulterna Make Equal. 

Drygt var fjärde kvinna uppger att de själva har uppmärksammat kollegors mående minst en gång varje dag under senaste månaden. Motsvarande siffra för män är tio procent. 

Ungefär lika många män som kvinnor uppger att de själva uppmärksammat kollegors mående minst en gång per månad. 

Inte bara ”Tjena – läget?”

Alva Karlsson, jämlikhetskonsult på Make Equal, betonar att den sociala arbetsmiljön är en viktig, men ofta osynlig del i trivseln på arbetsplatsen. 

Alva Karlsson.jpg
Alva Karlsson. Foto: Make Equal

– Både män och kvinnor ställer frågor om kollegors mående, alltså frågor som är inte bara är: Tjena, läget? utan mer lyssnar in och tar till sig det kollegor säger.

Mer än dubbelt så många kvinnor som män upplever också att kvinnor i högre grad plockar bort andras koppar eller glas på kontoret. Enligt undersökningen är det också fyra gånger fler kvinnor som upplever att kvinnorna i högre grad tar ansvar för att ta anteckningar under möten. 

Fler kvinnor ökar uppskattningen 

Ett trevligt klimat gör att fler mår bra och vill stanna kvar. Men sällan får de som gör de små outtalade och osynliga uppgifterna cred, karriärutveckling eller lönepåslag för att de är sympatiska lagspelare som lyfter andra. Tvärtom kan det enligt studier påverka karriären negativt för individen, trots att arbetsplatsen gynnas. 

– Det här är en fråga som vi märkt på arbetsplatser att det är lite extra svårt att ta på. Det går inte att skapa roterande scheman kring vem som sköter det sociala, men det är osynligt arbete, något som tar tid och påverkar arbetsmiljön, säger Alva Karlsson. 

Vad får det här för effekter?

– Alla de osynliga arbetsuppgifterna är ingen stor grej var för sig, och nödvändigtvis inget som upplevs som jobbigt. Som att prata om helgen, det är inget man tänker på som en uppgift, men om samma personer också tar anteckningar och fixar fika blir det många timmar. 

Ska kvinnor vara mindre sociala eller män mer?

– Det handlar inte om det, utan om att börja synliggöra och ge cred till de som gör det här arbetet och hur vi är som personer. Vissa har lättare att ta socialt ansvar vilket är viktigt för arbetsplatsen. Är man inte så bra på det kanske man kan göra något annat extra. 
 
Hur creddar man de där som är skickliga i det sociala?

– Prata om att du uppskattar att personen frågar hur du mår. Det kan kännas skönt att någon märker det. Det kan även komma upp som något positivt i medarbetarsamtal. 

Blir man inte mindre produktiv av att sitta och prata? 

– Det behöver inte ta särskilt lång tid, jag tror få sitter och tar socialt ansvar åtta timmar per dag. Men om det är samma personer som kanske också städar efter fikan, tar anteckningar och gör en sammanlagd insats som inte ger personen någon uppskattning blir det en ojämlik utmaning. 

Förväntas det av kvinnor att de ska ta mer socialt ansvar?

– Ja, vi har sociala förväntningar på att kvinnor ska göra det. Om de inte gör det straffas de för att de inte stöttar och hjälper till. Men när män inte gör det så funderar man inte över det. Och om en man tar socialt ansvar anses det jättebra att han till exempel fixat fikat, säger Alva Karlsson.  

Hur ska man kunna prata om osynligt arbete utan att män slår bakut?

– Det handlar inte om skuld, utan om att synliggöra saker som man inte alltid tänker på, utan tar för givet. Prata om det på arbetsplatsen. Har vi några osynliga arbetsuppgifter i gruppen som tenderar att landa i vissas knä? Nu finns ett handlingsutrymme. Vi kan skapa positiv skillnad för en mer jämlik arbetsplats. 

Make Equals Osynligt-arbete-barometer i samarbete med Novus tar tempen på jämställdheten i svensk arbetsmiljö. Den senaste enkäten är gjord på 715 personer i åldrarna 20-65 år och ger en fingervisning om mäns och kvinnors upplevelse av socialt ansvarstagande. 

”Osynligt arbete” på jobbet är uppgifter som: 

• Hjälper företaget men som inte ingår i din arbetsbeskrivning eller i företagets/organisationens huvudsakliga uppdrag.

• Inte leder till några professionella fördelar för den som utför det. 

• Ofta görs i skymundan. 

• Inte kräver några särskilda specialkunskaper. 

• Studier visar att kvinnor lägger 200 fler timmar än män per år på osynligt arbete, vilket kan påverka lön och karriär negativt. 

Exempel kan vara brygga kaffe, föra mötesanteckningar, köpa fika, samordna presentinsamling - eller fråga hur kollegorna mår. 

Källa: Lise Vesterlund, professor i nationalekonomi som forskar om ”non-promotable work” och har skrivit boken The No Club: Putting a Stop to Women’s Dead-End Work. 

"Känslomässigt arbete"
Begreppet ”känslomässigt arbete” fick genomslag 2017 i en viral krönika av nordamerikanska journalisten Gemma Hartley som sedan skrev boken Så jävla trött - om kvinnors känslomässiga arbete.