Hoppa till huvudinnehåll
Jämställdhet

Stora löneskillnader i hockeyn

En manlig hockeyspelare tjänar i snitt 121 000 kronor i månaden. En kvinna får nöja sig med 5 500 kronor. Nu kräver Unionen medvetna satsningar på damhockeyn.
David Österberg Publicerad 21 januari 2020, kl 09:07
Stefan Jerrevång/TT
Kvinnliga hockeyspelare har betydligt sämre villkor än männen. Stefan Jerrevång/TT

Löneskillnaden mellan manliga och kvinnliga hockeyspelare på elitnivå är enorm. En man tjänar i genomsnitt nästan 121 000 kronor – en kvinna knappt 5 400 kronor. Så gott som samtliga män, 99 procent, kan försörja sig på sitt hockeyspel. Av de kvinnliga hockeyspelarna kan sju procent leva på inkomsten från hockeyn. 40 procent har ingen ersättning alls. Det visar en undersökning från Novus som Unionen och Svensk ishockeys centralorganisation beställt.

Undersökningen visar också att det är betydligt vanligare med ekonomiska bonussystem för manliga hockeyspelare. 84 procent av dem får någon form av ekonomisk bonus, mot nio procent av kvinnorna.

Läs mer: "Många gubbar tycker att hockey är för män"

Anledningen till löneskillnaderna är bland annat att herrhockeyn drar in mer pengar i form av biljettintäkter och sponsorpengar. Men Martin Linder, ordförande för Unionen, anser att målmedvetna satsningar på flick- och damhockey kan förändra situationen.

– För att få en mer jämställd elithockey måste hockeyns nyckelaktörer ta ansvar och investera i flickors och damers hockey på samma sätt som man länge gjort för pojkar och herrar, säger han i ett pressmeddelande.

Unionen vill också att hockeyklubbarna tecknar kollektivavtal även för damligan.

– Idrott på elitnivå är att betrakta som ett yrke. Därför måste lönerna och villkoren vara bra, så att de fungerar för spelarna. För herrarnas hockey har det funnits kollektivavtal sedan 1999, säger Martin Linder.

Jämställdhet

De ska säkra mensskydden

Alla trodde att det redan fanns. Men det saknas en standard som kvalitetssäkrar mensskydd som säljs handeln. Det ska svenska experter ändra på.
David Österberg Publicerad 13 februari 2023, kl 06:00
Gerda Mazi Larsson och Jenny Acaralp
Internationella standarder finns för nästan allt - men inte för mensskydd. Något som Gerda Mazi Larsson och Jenny Acaralp jobbar för att ändra på. Peter Knutson

 

Det finns över 22 000 globala standarder. Bakom dem står den internationella organisationen ISO*, som har 165 medlemsländer. ISO har standarder för allt från pappersformat och skostorlekar till laboratorier och varningsskyltar. Men för mensskydd finns ingen.

– Det är lite märkligt eftersom det är produkter som riktar sig till hälften av världens befolkning. För många andra kroppsnära produkter – blöjor, inkontinensskydd och sexleksaker – finns ISO-standarder, säger Gerda Mazi Larsson.

Under många år var hon vd på det filantropiska investmentbolaget The Case for Her, som investerar i menstruell hälsa, sexuell hälsa och njutning samt säkra aborter. Nu är hon ordförande för den internationella kommitté som ska ta fram en standard för mensskydd.

Till sin hjälp har hon bland andra Jenny Acaralp. Hon är projektledare på Svenska institutet för standarder, SIS.

– Gerda sitter på sakkunskapen. Jag har kunskapen kring att skriva standarder, känna till regelverk, se till att olika parter är representerade, planera möten och resor och göra budgetprognoser, säger hon.

"Mens är ett tabubelagt ämne"

I projektet deltar experter, branschföreträdare, forskare, organisationer och ISO-personal från 36 länder. Tillsammans har de omkring tre år på sig att enas om en internationell standard för mensskydd.

– Det är en utmaning att leda möten med så många människor från så många olika länder. Det är viktigt att alla känner sig delaktiga och får komma till tals. Vårt första möte var digitalt och efteråt fick alla deltagare svara på en enkät om hur jag hade skött mig. Det var lite nervöst med den typen av direktfeedback, men det verkar som att jag klarade det, säger Gerda Mazi Larsson.

Varför finns det inte redan en standard för mensskydd?

– En förklaring är att alla har förutsatt att standarden redan fanns. Menstruation är dessutom en kvinnofråga och ett tabubelagt ämne som vi inte pratar om så mycket.

Kan dagens produkter vara hälsofarliga?

– Det behöver de inte vara. Men en standard kommer att öka kunskapen om och kvaliteten på mensskydd. Den som använder tamponger vid varje menstruation har haft en tampong i kroppen mellan sex och åtta år när menstruationen upphör vid klimakteriet. I kroppens mest absorberande organ. Då ska det finnas bevis för att det inte är skadligt. En standard ökar också konsumentmakten, eftersom den gör det lättare att jämföra produkter, säger Gerda Mazi Larsson.

Lättare att importera mensskydd

Branschen kan också dra nytta av en standard. Om en produkt är ISO-certifierad underlättar det import och export. Och företag som utvecklar nya mensskyddsprodukter har lättare att förstå vilka krav som gäller.

– Det är dock inte ett lagkrav att följa en ISO-standard. Det är frivilligt att använda standarder och det är frivilligt att delta. Men det finns flera fördelar med att använda en internationell standard och därför väljer de flesta att göra det, säger Jenny Acaralp.

*ISO står för International organization for standardization.