Hoppa till huvudinnehåll
Jämställdhet

"Man ser ett mönster i hur man behandlar kvinnor"

Kvinnor inom skogsbranschen känner sig lika eller rent av mer utsatta nu än tidigare, visar en ny studie från Sveriges lantbruksuniversitet, SLU. Carola Hellström är en av dem som lämnat branschen i protest.
Johanna Rovira Publicerad 5 september 2022, kl 06:01
Carola Hellström och bild på avverkad skog.
Skogssektorn: Carola Hellström lämnade branschen i protest mot mörkade kränkningar mot kvinnor.

Skogsbranschen är fortfarande mansdominerad trots att andelen kvinnliga studenter på utbildningarna ökat till 30 procent och att andelen kvinnliga chefer ökat.

– Man ser ett mönster i hur man behandlar kvinnor i skogsbranschen, säger Carola Hellström, som efter sex och ett halvt år på ett stort skogsbolag fick nog.

Carola Hellström upplevde att skogsbolaget där hon i fem år agerade som arbetsmiljöombud och likabehandlingsombud, aktivt mörkade och undvek att hantera kränkningar och trakasserier. Även om det fanns likabehandlingsplaner, gjordes aldrig någon analys och arbetsgivaren valde att vifta bort de riskfaktorer som fanns.

– Som ombud var jag inblandad i flera ärenden som handlade om kränkningar och sexuella trakasserier. Jag blåste i visslan även för egen del, men man lade locket på så att det skrek om det. Det gjordes en utredning och förövaren fick en annan, fin befattning, men arbetsgivaren valde att tiga och sopade kommunikationen om detta under mattan.

– Med tanke på allt jag sett och hört insåg jag att jag inte kunde jobba kvar hos en arbetsgivare som enbart jobbar aktivt med frågorna på pappret men inte efterlevde egna rutiner, riktlinjer och planer, säger Carola Hellqvist, som först avgick i protest som ombud och en månad senare sade upp sig.

Kvinnor lämnar av vantrivsel

Hon är ingalunda ensam om att lämna branschen. 25 procent av kvinnorna i skogssektorn säger upp sig, oftast av vantrivsel, enligt Elias Andersson, forskare vid SLU. Han var med på ett hörn när tempen på jämställdheten inom skogsbranschen togs 2011. Den undersökningen visade att det fanns en tydlig könssegregering och krut lades på att komma till rätta med problemen.

I veckan presenterade Elias Andersson tillsammans med kollegan Maria Johansson en uppföljning,  Tio år med jämställdhet på agendan, som visar att trots de insatser som sattes in efter den förra undersökningen, är resultatet nedslående. 

– Det är klart vi hade hoppats på att vi kommit längre. Samtidigt har vi ju fått signaler, inte minst efter #metoo och #slutavverkat, om att det fortfarande finns stora utmaningar, säger Elias Andersson.

Machokultur i branschen

Inom branschen har det funnits en kultur som att man ”måste tåla skämt” och ha skinn på näsan.  Den kulturen blev ifrågasatt i och med metoo-rörelsen, som inom skogsbranschen fick hashtagen slutavverkat, menar Elias Andersson. Men uppenbarligen kvarstår machokulturens inverkan på kvinnorna.

Två av fem kvinnor inom skogssektorn svarar i enkätundersökningen att de upplever utsatthet i form av könsdiskriminering och något fler uppger att de utsatts för kränkningar som glåpord, insinuationer, tafsande och utfrysning. 

– Det är nästan på gränsen att det ser ut som att utsattheten har ökat sedan 2011. Den har i alla fall inte minskat. En tolkning kan vara att det är medvetenheten om vad som faktiskt är okej och vad som inte är okej, som har ökat, säger Elias Andersson.

Tufft för kvinnliga chefer

Bland cheferna är det ännu fler som svarat att de upplevt könsdiskriminering eller kränkningar – tre av fem kvinnor i chefsposition har upplevt detta. Mest utsatta tycks kvinnor som är chef på en lägre position vara.

– En positiv överraskning är att skillnaden mellan andelen kvinnor och män som är chef på lägre- och mellannivå, som fanns 2011, i stort sett är borta. Men det är även dessa kvinnor som är mest utsatta, vilket tyder på att det inte räcker att bara rekrytera kvinnor, man måste också jobba på normer och kultur, säger Elias Andersson, som påpekar att arbetsgivaren har ett ansvar att förebygga och motverka diskriminering och kränkningar.

Carola Hellström gör samma analys:

– Man jobbar mycket på att få in kvinnor, men det krävs aktivt arbete för att få kvinnorna att stanna kvar, säger hon.

Jämställdhet

Kvinnor frågar oftare hur kollegan mår

Var fjärde kvinna frågar hur kollegorna mår varje dag. Motsvarande siffra för män är en tiondel. Det visar en enkät av Novus i samarbete med Make Equal.
Elisabeth Brising Publicerad 6 maj 2024, kl 06:01
Två kvinnor samtalar stående.
Kaffekokare och trevlighetsexpert. Vem är kontorets kurator, festfixare och florist? Känner du igen rollen hos någon eller har du tagit den själv? Foto: Shutterstock

Brukar du ställa frågor om hur kollegor mår? Om du är kvinna är det troligare att du svarar ja på frågan enligt en Novus-undersökning som gjordes i april i samarbete med jämlikhetskonsulterna Make Equal. 

Drygt var fjärde kvinna uppger att de själva har uppmärksammat kollegors mående minst en gång varje dag under senaste månaden. Motsvarande siffra för män är tio procent. 

Ungefär lika många män som kvinnor uppger att de själva uppmärksammat kollegors mående minst en gång per månad. 

Inte bara ”Tjena – läget?”

Alva Karlsson, jämlikhetskonsult på Make Equal, betonar att den sociala arbetsmiljön är en viktig, men ofta osynlig del i trivseln på arbetsplatsen. 

Alva Karlsson.jpg
Alva Karlsson. Foto: Make Equal

– Både män och kvinnor ställer frågor om kollegors mående, alltså frågor som är inte bara är: Tjena, läget? utan mer lyssnar in och tar till sig det kollegor säger.

Mer än dubbelt så många kvinnor som män upplever också att kvinnor i högre grad plockar bort andras koppar eller glas på kontoret. Enligt undersökningen är det också fyra gånger fler kvinnor som upplever att kvinnorna i högre grad tar ansvar för att ta anteckningar under möten. 

Fler kvinnor ökar uppskattningen 

Ett trevligt klimat gör att fler mår bra och vill stanna kvar. Men sällan får de som gör de små outtalade och osynliga uppgifterna cred, karriärutveckling eller lönepåslag för att de är sympatiska lagspelare som lyfter andra. Tvärtom kan det enligt studier påverka karriären negativt för individen, trots att arbetsplatsen gynnas. 

– Det här är en fråga som vi märkt på arbetsplatser att det är lite extra svårt att ta på. Det går inte att skapa roterande scheman kring vem som sköter det sociala, men det är osynligt arbete, något som tar tid och påverkar arbetsmiljön, säger Alva Karlsson. 

Vad får det här för effekter?

– Alla de osynliga arbetsuppgifterna är ingen stor grej var för sig, och nödvändigtvis inget som upplevs som jobbigt. Som att prata om helgen, det är inget man tänker på som en uppgift, men om samma personer också tar anteckningar och fixar fika blir det många timmar. 

Ska kvinnor vara mindre sociala eller män mer?

– Det handlar inte om det, utan om att börja synliggöra och ge cred till de som gör det här arbetet och hur vi är som personer. Vissa har lättare att ta socialt ansvar vilket är viktigt för arbetsplatsen. Är man inte så bra på det kanske man kan göra något annat extra. 
 
Hur creddar man de där som är skickliga i det sociala?

– Prata om att du uppskattar att personen frågar hur du mår. Det kan kännas skönt att någon märker det. Det kan även komma upp som något positivt i medarbetarsamtal. 

Blir man inte mindre produktiv av att sitta och prata? 

– Det behöver inte ta särskilt lång tid, jag tror få sitter och tar socialt ansvar åtta timmar per dag. Men om det är samma personer som kanske också städar efter fikan, tar anteckningar och gör en sammanlagd insats som inte ger personen någon uppskattning blir det en ojämlik utmaning. 

Förväntas det av kvinnor att de ska ta mer socialt ansvar?

– Ja, vi har sociala förväntningar på att kvinnor ska göra det. Om de inte gör det straffas de för att de inte stöttar och hjälper till. Men när män inte gör det så funderar man inte över det. Och om en man tar socialt ansvar anses det jättebra att han till exempel fixat fikat, säger Alva Karlsson.  

Hur ska man kunna prata om osynligt arbete utan att män slår bakut?

– Det handlar inte om skuld, utan om att synliggöra saker som man inte alltid tänker på, utan tar för givet. Prata om det på arbetsplatsen. Har vi några osynliga arbetsuppgifter i gruppen som tenderar att landa i vissas knä? Nu finns ett handlingsutrymme. Vi kan skapa positiv skillnad för en mer jämlik arbetsplats. 

Make Equals Osynligt-arbete-barometer i samarbete med Novus tar tempen på jämställdheten i svensk arbetsmiljö. Den senaste enkäten är gjord på 715 personer i åldrarna 20-65 år och ger en fingervisning om mäns och kvinnors upplevelse av socialt ansvarstagande. 

”Osynligt arbete” på jobbet är uppgifter som: 

• Hjälper företaget men som inte ingår i din arbetsbeskrivning eller i företagets/organisationens huvudsakliga uppdrag.

• Inte leder till några professionella fördelar för den som utför det. 

• Ofta görs i skymundan. 

• Inte kräver några särskilda specialkunskaper. 

• Studier visar att kvinnor lägger 200 fler timmar än män per år på osynligt arbete, vilket kan påverka lön och karriär negativt. 

Exempel kan vara brygga kaffe, föra mötesanteckningar, köpa fika, samordna presentinsamling - eller fråga hur kollegorna mår. 

Källa: Lise Vesterlund, professor i nationalekonomi som forskar om ”non-promotable work” och har skrivit boken The No Club: Putting a Stop to Women’s Dead-End Work. 

"Känslomässigt arbete"
Begreppet ”känslomässigt arbete” fick genomslag 2017 i en viral krönika av nordamerikanska journalisten Gemma Hartley som sedan skrev boken Så jävla trött - om kvinnors känslomässiga arbete.