Alla arbetsgivare ska enligt lag göra lönekartläggningar. Syftet är att upptäcka och åtgärda osakliga löneskillnader mellan könen. Företag med minst tio anställda ska dessutom dokumentera kartläggningen och de åtgärder som planeras.

I en ny rapport från Riksrevisionen ifrågasätts nu effekten av lönekartläggningar för att komma åt löneskillnaderna. Enligt myndigheten är det ett trubbigt verktyg. I granskningen ligger fokus på arbetsgivare med mellan 20–30 anställda.

– Kraven på att dokumentera lönekartläggning hade ingen mätbar effekt på inkomstskillnaderna hos de studerade företagen, säger riksrevisor Stefan Lundgren i ett pressmeddelande.

Unionen delar inte i myndighetens kritik och slutsatser.

– Det är förvånande. Våra undersökningar bland förtroendevalda visar tvärtom att när man väl genomför lönekartläggningar hittar man – och åtgärdar – osakliga löneskillnader. Så när man väl genomför lönekartläggningar är det snarare ett väldigt effektivt verktyg, säger Lina Andersson, utredare i jämställdhets- och likabehandlingsfrågor på Unionen.

Läs mer: Lönekartläggning en väg mot jämställda löner

Rapporten visar att det på arbetsplatser med få anställda och med olika typer av arbetsuppgifter kan vara svårt att definiera vad som är likvärdiga arbetsuppgifter som ska jämföras och därmed vad som är osakliga löneskillnader. I större företag är det oftast lättare att dela in anställda i grupper och upptäcka skillnader.

Enligt Riksrevisionen är problemet att många företag upplever lönekartläggningarna som komplicerade att genomföra, delar ni den bilden?
– Att göra en värdering av likvärdiga arbeten kan vara komplicerat, framför allt första gången man gör det. Och det blir extra svårt om man inte har en fungerande löneprocess, då är det mycket man måste få på plats som till exempel lönesättande kriterier och principer. Har man gjort det arbetet har man viktiga komponenter för en saklig lönesättning.

Unionen vill att den del av Diskrimineringslagstiftningen som rör lönekartläggningar ska bli semidispositiv, det vill säga att fack och arbetsgivare på egen hand bestämmer regelverket i kollektivavtal.

– Den stora utmaningen är att få fler att göra lönekartläggningar och då kanske det ligger något i att det är komplicerat. Vi tror att vi partsgemensamt kan komma fram till bra lösningar genom att branschanpassa och förenkla reglerna, säger Lina Andersson.

Riksrevisionen anser att lagkravet på att göra kartläggningar bör ses över. Bland annat föreslås att det bör utredas om lagstiftningen kan förenklas så att lönekartläggning inte blir en betungande uppgift för arbetsgivarna och om den bättre kan anpassas efter arbetsgivarnas storlek. Myndigheten anser också att Medlingsinstitutet bör få i uppgift att följa utvecklingen av löneskillnader mellan män och kvinnor som arbetar hos samma arbetsgivare.