Prenumerera på Kollegas nyhetsbrev
Är du medlem i Unionen? Vill du få alla våra nyheter, tips och granskningar direkt i din inkorg?
Enkelt! Anmäl dig via länken
Är du medlem i Unionen? Vill du få alla våra nyheter, tips och granskningar direkt i din inkorg?
Enkelt! Anmäl dig via länken
En tredjedel av Sveriges 369 000 företagare är kvinnor, enligt den ideella organisationen Ownershift, som arbetar för att öka det kvinnliga ägandet i alltifrån bolag till mark och skog.
I en färsk rapport redovisar organisationen varför färre kvinnor än män driver företag. Ett hinder är att män fortfarande tjänar mer än kvinnor.
– Lönegapet bidrar till att kvinnor och män inte har lika stora möjligheter att investera. Många vill nog inte bli företagare förrän de har tillräckligt med kapital i ryggen, säger Emma Heikensten, doktor i nationalekonomi, som har lett forskningsarbetet.
Det förekommer även outtalad diskriminering som hindrar kvinnor från att starta företag.
– Våra hjärnor är lata, vi utgår ifrån den värld som vi lever i. En riskkapitalist som har sett manliga entreprenörer som har lyckats väl väljer, utan att tänka efter, att investera i ett bolag som drivs av en man.
Fler kvinnor än män har också, enligt rapporten, en bristande tilltro till sin egen förmåga vilket gör att de avstår från att starta företag.
– Det är ofta relaterat till att kvinnor som frångår normen – visar framfötterna och förhandlar hårt – upplevs som aggressiva och straffas. De kan därför få en sämre avkastning än om de hade stått tillbaka, säger Emma Heikensten.
Om fler företag startades och drevs av kvinnor tror hon att såväl utbudet av varor och tjänster som samhället i stort skulle vara mer anpassat efter kvinnors behov.
– Det är genom ägande av ett bolag som man både får makt över bolaget och sin egen tid. Ägande är den ultimata makten. En stor del av samhällsutvecklingen drivs av den privata sektorn. Det innebär att kvinnor i dag har mycket mindre makt än män över samhällsutvecklingen, säger Emma Heikensten.
För att urval ska göras utifrån individers faktiska kompetens, och inte vara baserat på igenkänning eller huruvida till exempel en investerare gillar personen eller inte, föreslår organisationen mer strukturerade urvalsprocesser. Det skulle till exempel kunna handla om att samma frågor ställs till alla personer som en riskkapitalist är intresserad av att stödja med kapital. Det skulle också kunna ske genom tester i stället för intervjuer.
Färsk statistik från omställningsorganisationen Trygghetsrådet (TRR) visar också att fler män som blir uppsagda på grund av arbetsbrist startar eget än kvinnor som är i samma situation. Men kvinnorna knappar in på männen. Jämfört med 1980, när TRR började ta fram statistiken, har andelen uppsagda kvinnor som startar företag ökat markant – från 21 procent till 41 procent 2019.
– Det känns som en naturlig utveckling. Under samma tidsperiod har lönegapet minskat från cirka 30 till 11 procent. Vi vill se att en majoritet av kvinnorna har makten över en majoritet av sina beslut innan vi dör. Ska det ske måste utvecklingen gå mycket snabbare än i dag, säger Emma Heikensten.
Erica Sundberg är regionchef för TRR Stockholm. Hennes bild är att fler företag bland annat startas därför att det har blivit vanligare att de som söker stöd hos TRR, både kvinnor och män, har två parallella planer.
– Många vill i första hand ha en anställning, men de filar samtidigt på en företagsidé, ofta konsultverksamhet.
En förklaring är att konsultbranschen är bred och omfattar många verksamhetsområden.
– Vi ser att rörligheten på arbetsmarknaden ökar och att det har blivit vanligare med kortare uppdrag. Då passar det utmärkt att vara sin egen, säger Erica Sundberg.
Kvinnor och män startar ofta företag inom branscher där de tidigare har varit verksamma. Det gör att fler kvinnor startar företag med inriktning på friskvård, HR, hållbarhet, verksamhetsutveckling, coachning, rådgivning, design och formgivning, medan det är vanligare att män bildar konsultbolag inom bygg, el och IT.
Startar fler företag därför att de inte kan få ett jobb som de vill ha?
– Vi ser inget sådant mönster. Men många utforskar båda alternativen, säger Erica Sundberg.
Bild på Emma Heikensten: Johannes Helje
Ownershift
Brukar du ställa frågor om hur kollegor mår? Om du är kvinna är det troligare att du svarar ja på frågan enligt en Novus-undersökning som gjordes i april i samarbete med jämlikhetskonsulterna Make Equal.
Drygt var fjärde kvinna uppger att de själva har uppmärksammat kollegors mående minst en gång varje dag under senaste månaden. Motsvarande siffra för män är tio procent.
Ungefär lika många män som kvinnor uppger att de själva uppmärksammat kollegors mående minst en gång per månad.
Alva Karlsson, jämlikhetskonsult på Make Equal, betonar att den sociala arbetsmiljön är en viktig, men ofta osynlig del i trivseln på arbetsplatsen.
– Både män och kvinnor ställer frågor om kollegors mående, alltså frågor som är inte bara är: Tjena, läget? utan mer lyssnar in och tar till sig det kollegor säger.
Mer än dubbelt så många kvinnor som män upplever också att kvinnor i högre grad plockar bort andras koppar eller glas på kontoret. Enligt undersökningen är det också fyra gånger fler kvinnor som upplever att kvinnorna i högre grad tar ansvar för att ta anteckningar under möten.
Ett trevligt klimat gör att fler mår bra och vill stanna kvar. Men sällan får de som gör de små outtalade och osynliga uppgifterna cred, karriärutveckling eller lönepåslag för att de är sympatiska lagspelare som lyfter andra. Tvärtom kan det enligt studier påverka karriären negativt för individen, trots att arbetsplatsen gynnas.
– Det här är en fråga som vi märkt på arbetsplatser att det är lite extra svårt att ta på. Det går inte att skapa roterande scheman kring vem som sköter det sociala, men det är osynligt arbete, något som tar tid och påverkar arbetsmiljön, säger Alva Karlsson.
Vad får det här för effekter?
– Alla de osynliga arbetsuppgifterna är ingen stor grej var för sig, och nödvändigtvis inget som upplevs som jobbigt. Som att prata om helgen, det är inget man tänker på som en uppgift, men om samma personer också tar anteckningar och fixar fika blir det många timmar.
Ska kvinnor vara mindre sociala eller män mer?
– Det handlar inte om det, utan om att börja synliggöra och ge cred till de som gör det här arbetet och hur vi är som personer. Vissa har lättare att ta socialt ansvar vilket är viktigt för arbetsplatsen. Är man inte så bra på det kanske man kan göra något annat extra.
Hur creddar man de där som är skickliga i det sociala?
– Prata om att du uppskattar att personen frågar hur du mår. Det kan kännas skönt att någon märker det. Det kan även komma upp som något positivt i medarbetarsamtal.
Blir man inte mindre produktiv av att sitta och prata?
– Det behöver inte ta särskilt lång tid, jag tror få sitter och tar socialt ansvar åtta timmar per dag. Men om det är samma personer som kanske också städar efter fikan, tar anteckningar och gör en sammanlagd insats som inte ger personen någon uppskattning blir det en ojämlik utmaning.
Förväntas det av kvinnor att de ska ta mer socialt ansvar?
– Ja, vi har sociala förväntningar på att kvinnor ska göra det. Om de inte gör det straffas de för att de inte stöttar och hjälper till. Men när män inte gör det så funderar man inte över det. Och om en man tar socialt ansvar anses det jättebra att han till exempel fixat fikat, säger Alva Karlsson.
Hur ska man kunna prata om osynligt arbete utan att män slår bakut?
– Det handlar inte om skuld, utan om att synliggöra saker som man inte alltid tänker på, utan tar för givet. Prata om det på arbetsplatsen. Har vi några osynliga arbetsuppgifter i gruppen som tenderar att landa i vissas knä? Nu finns ett handlingsutrymme. Vi kan skapa positiv skillnad för en mer jämlik arbetsplats.
Make Equals Osynligt-arbete-barometer i samarbete med Novus tar tempen på jämställdheten i svensk arbetsmiljö. Den senaste enkäten är gjord på 715 personer i åldrarna 20-65 år och ger en fingervisning om mäns och kvinnors upplevelse av socialt ansvarstagande.
”Osynligt arbete” på jobbet är uppgifter som:
• Hjälper företaget men som inte ingår i din arbetsbeskrivning eller i företagets/organisationens huvudsakliga uppdrag.
• Inte leder till några professionella fördelar för den som utför det.
• Ofta görs i skymundan.
• Inte kräver några särskilda specialkunskaper.
• Studier visar att kvinnor lägger 200 fler timmar än män per år på osynligt arbete, vilket kan påverka lön och karriär negativt.
Exempel kan vara brygga kaffe, föra mötesanteckningar, köpa fika, samordna presentinsamling - eller fråga hur kollegorna mår.
Källa: Lise Vesterlund, professor i nationalekonomi som forskar om ”non-promotable work” och har skrivit boken The No Club: Putting a Stop to Women’s Dead-End Work.
"Känslomässigt arbete"
Begreppet ”känslomässigt arbete” fick genomslag 2017 i en viral krönika av nordamerikanska journalisten Gemma Hartley som sedan skrev boken Så jävla trött - om kvinnors känslomässiga arbete.