Hoppa till huvudinnehåll
Internationellt

Lite mindre bittra druvor i Sydafrika

Sydafrikas vinarbetare lever som statare gjorde i Sverige för hundra år sedan trots upprepade rapporter om misär och missförhållanden. Unionenklubben på Systembolaget tog initiativ till ett projekt som ska ge vinarbetarna ett drägligare liv och vinet därifrån lite mindre bitter eftersmak.
Johanna Rovira Publicerad 3 december 2019, kl 13:56

Bakom ett glest buskage, direkt intill vägen mot Rawsonville  i Kapprovinsen, Sydafrika, ligger några huslängor med små täppor. Här bor anställda vid ett vineri, som ägs av traktens rikaste markägare. Nytvättade plagg vajar i vårvinden och från baksidan hörs en ihärdig tupp. På ömse sidor sträcker sig fält med knoppande vinrankor och i bakgrunden tronar vidunderligt vackra berg.

Den pittoreska känslan får ett abrupt slut när Idah Williams, tjänsteman på fackförbundet FAWU, leder oss in på baksidan av husen och visar oss säsongsarbetarnas bostad.

I ett mörkt och sunkigt rum står fyra våningssängar tätt, tätt. Ett hörn upptas av en sotig eldstad och några klibbiga kokplattor. Här ska hälften av säsongsarbetarna sova och äta och leva när de kommer för att skörda druvor i februari. 


Nteanddadtu Bulu, fast anställd på vineriet, visar hur säsongsarbetarna får bo. Foto: Per-Anders Pettersson

– Det är en sanitär olägenhet. Vi kräver separat kök och fler toaletter och duschar, säger Idah Williams.

– I dag finns en toalett och dusch som alla säsongsarbetare ska dela. Tänk själva hur det blir när 20 personer ska gå på toa på morgonen, säger Francois Minnies, förtroendevald och närmaste granne med säsongsarbetarna.

Vi vill helst inte tänka på det – speciellt inte efter att ha kastat en blick in i det kombinerade dusch- och toalettrummet.

När SVT-dokumentären Bittra druvor för några år sedan visade de sydafrikanska vinarbetarnas erbarmliga arbets- och bostadsförhållanden, fick personalen på Systembolaget frågan: Varför bojkottar ni inte sydafrikanska viner?

– Diskussionens vågor gick höga om vi skulle bojkotta eller inte, men med bojkott mister man chansen att förändra, säger Robert Adrell, vice ordförande i Unionenklubben på Systembolaget.      

I stället föddes en överenskommelse mellan Systembolaget, Unionen och den internationella livsmedelsfederationen IUF: Memorandum of understanding, MOU, kallat av de närmast inblandade. Det skapades också ett verktyg för lantarbetarna att via sitt fack rapportera missförhållanden till Systembolaget om inte problemet löstes på plats. En slags nödbroms att dra i när inget annat hjälper. Systembolaget kan då konfrontera arbetsgivarna och – om påtryckningarna visar sig fruktlösa – spola producenten. 

Går du med i facket tas alla dina förmåner ifrån dig

– Ingen av oss hade haft tillgång till varandras område utan samarbete – vi öppnar dörrar för varandra, säger Hanna Sutherlin, hållbarhetsansvarig på Systembolaget.

Systembolaget har visserligen tidigare haft möjligheten att dumpa producenter när revisioner uppdagat missförhållanden. Men arbetsgivarna får reda på revisionerna långt i förväg och hinner släta över oegentligheter samtidigt som de anställda blir tagna på sängen. Hittills har ingen stängts av, de missförhållanden som uppdagats via media har däremot följts upp och åtgärdats, enligt Systembolaget.

– Sydafrika har bra arbetslagar, problemet är att ingen ser till att de efterlevs. Och även om alla Systembolagets leverantörer måste skriva under att de ska leva upp till våra krav, så är det ju uppenbart att revisionerna inte funkat, säger Robert Adrell.

– De enda som vet hur det är på arbetsplatsen är ju de som jobbar där.

Idah Williams vet faktiskt också hur det är. Hon är född och uppvuxen på en vingård och konstaterar torrt att mycket lite har förändrats sedan hennes barndom.

– Arbetarna är livrädda för att sätta sig upp mot arbetsgivaren, de kan bli av med sina bostäder, de är som livegna. Och arbetsgivarna är rädda för facket – går du med i facket tas alla dina förmåner ifrån dig och du måste börja betala hyra, transporter och el.

Kennedy Arends, generalsekreterare på facket SDTU, bekräftar hur föreningsfriheten kränks och fackligt anslutna diskrimineras:

– Folk tvingas lämna facket på grund av repressalier, de försämrade villkoren på vingården blir till sist ohållbara för dem som är organiserade. I samma ögonblick de går ur facket förbättras villkoren.

Även om vittnesmålen från olika fackförbund är många och uttrycksfulla, om undermåliga bostäder, giriga arbetsgivare, usla löner, diskriminering, farliga bekämpningsmedel et cetera, så har ännu ingen dragit i nödbromsen. Robert Adrell har tillsammans med Hanna Sutherlin, Unionens internationelle chef Magnus Kjellsson och IUF:s representant Mopholosi Morokong kommit till Kapprovinsen för att ge de lokala facken en knuff i rätt riktning. Samt för att försöka få till en dialog mellan fack och företag.


Magnus Kjellsson, från Unionen, besöker vinfälten. Foto: Johanna Rovira

– Vår tanke är att alla problem på arbetsplatsen ska lösas genom ömsesidig respekt, förklarar Magnus Kjellsson under ett möte med parterna.

Tanken möts med märkbar skepsis från båda sidor. Inbillar man sig att det går att föra in den svenska modellen på sydafrikansk mark?

– Facken har gjort mer skada än gott historiskt. Jag känner inte igen den bild av fackförbund som ni har i Sverige, säger en vinproducent under ett möte.

– Det här är inte som i Sverige, här betraktas vi inte som jämställda, utan som underlägsna varelser, säger Trevor Christians, generalsekreterare för facket CSAAWU, under ett annat.

– Det är just CSAAWU som pekas ut som bråkstakar av vinproducenterna, eftersom en svensk tidning bara någon dag tidigare publicerat ett reportage där man tillsammans med CSAAWU besökt en av de vingårdar som figurerade i Bittra druvor. Arbetsgivarna hävdar att facket har en agenda, att sydafrikanskt vin tappar marknadsandelar när media rapporterar om missförhållanden, och att det alltid är arbetarna som drabbas värst i slutändan.

– Det blir kontraproduktivt när media rapporterar incidenter, varje gång tär det på förtroendet för våra viner, säger Christo Conradie, talesman för Vinpro, en intresseorganisation för vinproducenter.

Men arbetsgivarna har fel – den vingård som figurerade i Bittra druvor ökade tvärtom sin försäljning i kölvattnet av dokumentären. Att svensk vinimport från Sydafrika halverats sedan 2013 har andra orsaker. Den svenska debatten om sydafrikanskt vin har fått andra konsekvenser.

Vid vineriet utanför Rawsonville är familjebostäderna pyttesmå, men hela och rena. De ganska barnrika familjerna trängs i ett rum och kök, men det ser ombonat ut i de hus som besöks. Påvert men pyntat.

Det är livsfarligt för en svart person att åka till en gård och intervjua medlemmar

Francois Minnies sexbarnsfamilj bor större – han bor rentutav i ett palats, pikar honom hans kollegor och grannar. Han har själv byggt ut sitt hus till en tvårummare, på sin fritid, med arbetsgivarens goda minne och plywoodskivor.

– Men om han byter jobb eller får sparken måste han lämna allt. Det är arbetsgivarens mark och material, säger Idah Williams.


Francois och Nadia Minnies med två av sina fem barn. Francois började som säsongsarbetare och har varit fast anställd i 13 år. Han har en månadslön motsvarande 3 600 kronor. Foto: Per-Anders Pettersson

Vineriet är fairtradecertifierat, vilket innebär att en del av vinsten ska gå tillbaka till arbetarna. På en vingård en bit därifrån, en farm som tillhör samma arbetsgivare som vineriet, berättar man att arbetsgivaren bestämmer över vilka som ska sitta med i kommittén som förfogar över fairtradebonusen. Den bil som bland annat köpts in för pengarna, används av arbetsgivarens fru.

Fackfolk från såväl norra som södra halvklotet skakar uppgivet på huvudet åt uppgiften. 

Vi bjuds in i ett av husen. Här finns inga plastblommor och spetsdukar, betonggolvet är inte täckt av plastfilm och det finns inte tillstymmelse till stoppade kuddar och prydnadsföremål. Misären dryper från de kala, fläckade väggarna i det enda rummet – en sorgligt solkig madrass står lutad mot en av dem. I köket finns en ihopsjunken soffa i en vrå och smutsig disk tornar upp i en ho. Här bor Koos van Vermelen med frun Cinna, fyra barn och tre hundar.

– Vi hade fem barn, berättar Cinna van Vermelen.

Robert Adrell och Magnus Kjellsson har sett värre bostäder.

Enligt dem har situationen blivit bättre. Tongångarna från arbetsgivarna har mildrats. Kanske har dokumentären, överenskommelsen och alla de möten som hållits mellan olika parter i dess namn, burit viss frukt. Eventuellt något mindre bittra druvor.

Läs mer: Hopp om dialog i Sydafrika

– Förut trodde vinodlarna att ingen skulle upptäcka missförhållandena. Nu vet de att de sitter på en krutdurk om de behandlar de anställda illa, säger Robert Adrell.

– Vi vet att det har gjorts saker, ruckel har rivits, hus har reparerats, det har anlitats hjälp till anställda med alkoholproblem.

– Vingårdsägarna kan ha rätt i att en del av anklagelserna mot dem är osanna, men utan uppmärksamhet hade inget hänt, säger Mopholosi Morokong.

Även CSAAWU, som bara några månader tidigare deklarerat att Systembolaget förklarat krig mot facket, verkar mindre stridslystet och mer öppet för möjligheten att använda sig av nödbromsen för att nå förbättringar.  

– Gör vi det måste ni ta rapporten på allvar. Det är livsfarligt för en svart person att åka till en gård och intervjua medlemmar. Arbetsgivare skjuter svarta. De påstår att de misstar oss för babianer.  Vi måste ta med oss vita till gårdarna, så godsägarna kan slappna av, säger Trevor Christians.

Helt avslappnade är arbetsgivarna utanför Rawsonville inte trots våra vita nunor. Förmannens bil kör runt bostadsområdet i allt snävare cirklar och oron bland de anställda är påtaglig. Men till sist vänder han och kör tillbaka till sitt.

– Förmannen har bara ett barn, men fem sovrum och sommarhus. Det är inte rättvist säger Goodman Jacobs, förtroendevald, som bor med sin fru Eva, fem egna barn och två barnbarn på liten yta och betalar tillbaka tio procent av sin lön i hyra med mera till arbetsgivaren.   

– Vi är människor precis som han, men vi blir behandlade som skit.  

Fotnot: Reportaget från Sydafrika har finansierats genom ett stipendium från organisationen Union to Union.

Fler utmaningar för facken i Sydafrika:

  • Alkoholism. Tidigare fick lantarbetare på sydafrikanska vingårdar en del av lönen i vin. Sydafrika är fortfarande, trots att det så kallade dopsystemet varit förbjudet i många år, det land i världen där det föds flest barn med alkoholskador.
  • Otillgänglighet. Bristen på kollektivtrafik är ett problem för både facken, som har svårt att besöka gårdarna, och för de anställda, som saknar transportmedel och måste förlita sig på arbetsgivarens goda vilja för att ta sig till affärer, läkare, skola etc.
  • Minimilöner. Efter strejker höjdes de statliga minimilönerna för lantarbetare till 18 rand i timmen (ca 12 kr) men samtidigt passade många arbetsgivare på att höja priset på el, vatten och transporter, samt avskeda och vräka fast anställda. Många lantarbetare får bara betalt under vinsäsongen och inte dagar det regnar.
  • Främlingsfientlighet & rasism: Kapregionen sägs vara Apartheidsystemets sista utpost och vinarbetarna vittnar om otaliga kränkningar från arbetsgivarna. Det förekommer också främlingsfientlighet mot invandrare från andra afrikanska länder – dessa är ofta bättre utbildade, talar bättre engelska, och är därför mer anställningsbara i Sydafrika där arbetslösheten är 30 procent. Samma dag vi besöker Rawsonville rapporteras om främlingsfientliga kravaller och att butiker som ägs av invandrare plundras av sydafrikaner.

Mest läst just nu

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Kollega nummer 6 2024

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning
Chef & Karriär nummer 3 2024 omslag

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Internationellt

Unionen: Evolution vägrar förhandla med hungerstrejkarna

Nätkasinobolaget Evolution vill inte förhandla med vare sig svenska eller georgiska fack för att få ett slut på strejken i Tbilisi. Nu har anställda på Evolutions huvudkontor i Sverige börjat engagera sig i frågan. Det säger Unionens internationella ombudsman Asgeir Lundblad till Kollega.
Noa Söderberg Publicerad 13 september 2024, kl 15:08
Evolution vägrar förhandla med georgiska fack om strejken i Tbilisi, men anställda på huvudkontoret i Stockholm har nu börjat engagera sig. Unionen rapporterar att svenska medarbetare är kritiska till hur bolaget hanterar situationen i Georgien.
Trots pågående strejk i Georgien vägrar Evolution förhandla med lokala fackförbund. Svenska anställda visar nu sitt stöd för kollegorna. Unionen bekräftar att missnöjet växer även på Evolutions huvudkontor i Stockholm. Foto: Janerik Henriksson/TT/Anders Wiklund/TT.

Hundratals anställda på det svenska spelbolaget Evolutions kontor i Georgien är ute i strejk, vilket Kollega tidigare har berättat. Under måndagen hölls ett möte mellan Unionen, Sveriges Ingenjörer, Evolutions vd Martin Carlesund och företagets hr-chef – något som facket tidigare har efterfrågat, men fått nej. Det säger Unionens internationella ombudsman Asgeir Lundblad till Kollega. 

Arbetsvärlden var först med att rapportera om mötet. Enligt Asgeir Lundblad ledde inte träffen till några diskussioner om hur konflikten i Georgien kan lösas. I stället ska det ha varit ”en föreläsning om deras bild av situationen”.

– Vd:n gick igenom en lång Powerpoint-presentation för att ”berätta sanningen”. Det var hans syfte med mötet.

Anklagar facket för lagbrott

Evolution levererar kasinospel till nätkasinon och är ett av Sveriges största techbolag. Bolaget har kontor runt om i Europa, USA, Storbritannien och Afrika. Anläggningen i Georgien har omkring 8000 anställda.

Företagsledningen har tidigare sagt i media att det georgiska fackförbundet sprider desinformation om de anställdas villkor. Bolaget har också anklagat facket för att bryta mot lagen genom att blockera ingången till arbetsplatsen och använda våld mot de som försökt ta sig förbi. Under måndagens möte ska Martin Carlesund ha upprepat de anklagelserna och slagit fast att Evolution inte tänker förhandla med det georgiska facket.

– Han sade att de inte tänker förhandla med fackliga företrädare som har brutit mot lagen, säger Asgeir Lundblad.

Evolution har tidigare anmälts för förhandlingsvägran till Sveriges avdelning vid den ekonomiska samarbetsorganisationen OECD. Under mötet med de svenska facken ska vd:n ha sagt att tusen personer deltog i strejken när den inleddes, att 400 personer nu är kvar och att konflikten kommer blåsa över när sommaren är slut. 

Anställda på svenska kontoret engagerar sig

Nu har anställda på Evolutions huvudkontor i Stockholm börjat engagera sig i det som händer i Georgien. Unionens ombudsmän har sökt kontakt med dem och fått ett positivt gensvar, enligt Asgeir Lundblad. Evolutions anställda i Sverige har varken kollektivavtal eller fackklubb.

– Medlemmarna har visat intresse för hur bolaget hanterar situationen i Georgien och tycker inte om att kollegorna hanteras på det här viset.

Evolution: Vi är stolta över den arbetsplats vi erbjuder

Evolutions talesperson, chefen för investerarrelationer Carl Linton, bekräftar att företaget har haft ett möte med de svenska facken. Han skriver i ett mejl att ”mötets innehåll är inte något vi kommenterar i media”. I övrigt vill han inte låta sig intervjuas om händelserna i Georgien eller dialogen med svenska fack. 

I förra veckan, före mötet med Unionen, skrev han i ett mejl till Kollega:

”Evolution är stolta över den arbetsplats vi erbjuder där tiotusentals unga georgier fått inträde till arbetsmarknaden. Vi erbjuder i dag löner som motsvarar två gånger så mycket som vad man kan tjäna i jämförbara roller inom exempelvis servicebranschen, hotell, restaurang eller butik. Vidare har vi väl tilltagna förmåner som inkluderar sjukförsäkring, stipendier för studier vid sidan av arbetet, gratis språkundervisning och subventionerad restaurang.”

Och:

”Strejken omfattar ett mindre antal av våra nära 8 000 anställda och föregås av två års dialog med det lokala facket samt en 21 dagar lång medlingsperiod med en av staten utsedd medlare. Vi arbetar för att hitta en lösning på den situation som nu spelas upp i Tbilisi, enligt gällande lokal lagstiftning och etablerade processer. Det lokala facket har dock valt en väg kantad av illegala aktioner såsom bland annat blockering av ingångar för de nära 7 500 av våra anställda som vill fortsätta sitt arbete på en arbetsplats där de trivs, vandalisering samt våldsamt intrång i byggnader som stängts av för att garantera anställdas säkerhet.”