Insändare

Kollektivavtalen var i fokus i Kollega nr 1/2015. Syftet var att upplysa medlemmar om avtalens fördelar. All ära till kollektivavtalen och vad de har gjort för stabiliteten i arbetsmarknaden. De sjunkande siffrorna verkar dock tala till oss. Sveriges jobbmaskin, småföretagen, kanske behöver något fräschare.

Jag har varit mammaledig i snart 6 månader. Det är lätt att glömma bort jobb och stress när man lever i en mysig bebisbubbla. Men jag kan inte låta bli att sakna jobbet när jag läser artiklar i Kollega.

Känns som om jag gnällt på det mesta och lyckats reta upp halva bekantskapskretsen. Verkligheten har emellertid inte ändrat sig nämnvärt under de senaste dagarna så det vore väl för bövelen om man inte skulle komma på något mer som man kan utgjuta sin galla över även en dag som denna.

De västerländska penningväldet håller på att implodera till följd av girighet men vi letar efter syndabockar bland en grupp individer som lever i fattigdom och utsatthet. De ekonomiska orättvisorna i kombination med en svag stat är den fundamentala förklaringen till de motsättningar som göder de idéer som lett fram till att flera främlingsfientliga partier lyckats etablera sig i såväl nationella parlament som i Europaparlamentet.

Läste med intresse Cecilia Fahlbergs artikel om TTIP och dess betydelse för våra jobb och vår välfärd. En av Unionens uppgifter är ju att värna om arbetstillfällen.

Kollega Nr 8 bjöd på två artiklar som gjorde mig ledsen och glad samtidigt.

Om det fanns ett sätt att få friskare och piggare medarbetare, som samtidigt förbättrar självkänslan och hur de mår psykiskt, skulle du då vara intresserad av att vet hur?

Att samarbeta över partigränserna förutsätter många svåra och komplicerade ställningstaganden. För de olika partiernas representanter ter det sig många gånger nästintill omöjligt att acceptera varandras ideologiska grund. Skillnaden mellan de vänsterorienterade tankegångarna och en mer konservativ tradition skiljer sig i huvudsak i fråga om människovärde och hur makten och tillgångarna i samhället skall fördelas.

Jag röstade på S för att jag ville att Fas 3 skulle upphöra omedelbart! Läste i en artikel att det skulle avvecklas för att ingen skulle komma ikläm, vem skulle komma i kläm egentligen, definitivt inte de arbetssökande, människor som redan har plågats av uppsägning, lång tids arbetslöshet och utförsäkringar.

I somras fick min fru lite pengar av en släkting. Hon bestämde då att hon ville visa mig New York. En fantastisk stad där hon varit några gånger. Sagt och gjort. Hon bokade en resa via ett känt resebolag, där allt ingick. Flyg, mat på flyget samt hotell och försäkringar.

Den som har arbete har en hel del rättigheter, det finns lagar och kanske kollektivavtal och fack. Den som är arbetslös verkar däremot sakna rättigheter, oavsett utbildning och yrkesliv.

Jag retade upp mig på att Gustav Berg påstår i en artikel i Kollega nr 7/14 att Intel utvecklade Bluetooth. Det är väl Ericsson tänkte jag och googlade.

Arbetsförmedlingen har de senaste åren anordnat mässor där långtidsarbetslösa tvingats välja FAS3-plats. Arbetsförmedlingen övervakar att FAS3-företagen sköter sig och att "fångarna" är på plats. Fångarna får inte gå någon arbetsmarknadsutbildning längre och inte heller läsa universitetskurser. De måste gå till sin FAS3-plats 40 timmar i veckan utan semesterrätt och utan kollektivavtal.

Månadens insändare i Kollegas oktobernummer, Lena 56år, skrev att hon efter att ha blivit arbetslös, fått möjligheten att utbilda sig på nytt och därmed öka sina odds att hitta ett jobb. Dessutom gav både kurs och praktik ytterligare mervärde genom nya kontakter på arbetsmarknaden.