Hoppa till huvudinnehåll
Insändare

En halv miljon fikar mot fattigdom

Systembolaget gör det, flera stora fackförbund gör det, många butikskedjor gör det, åtminstone i dag. Tar en fikapaus tillsammans med kollegor och deltar i fikautmaningen Fairtrade Challange.
Johanna Rovira Publicerad
Jurek Holzer/TT
Alla gör det! Fikar. Särskilt i dag, då det fikas mot fattigdom genom Fairtrades utmaning. Jurek Holzer/TT

Målet för den stora fikauppmaningen, att över en halv miljon deltar i fairtrade-fikor, är redan uppnått. Vid halv elva tiden på torsdagen hade 534 249 personer anmält 2 688 fikapauser.

Egentligen behöver man inte göra mer än dricka sitt vanliga fairtrade-kaffe på jobbet, säger Therese Smedberg på Fairtrade.

- Det man aktivt måste göra för att vara med i utmaningen är att gå in på webben och anmäla var, när och hur många deltagare man är. När man sedan fikat får man gärna göra en uppdatering och lägga upp en bild.

Fackförbundet Kommunal leder i skrivande stund utmaningen med en inrapporterad förväntad fikalista på 115 144 deltagare. Flera andra stora fackförbund har deklarerat att de tänker delta bland andra LO, Handels, Lärarförbundet, Vision, ST.  Unionenklubben SV Stockholm har också anmält 20 deltagare och sätter därmed fokus på hur fattigdom kan bekämpas med schyst fika som har odlaren och de anställda i fokus.

Inga stora industrier har hörsammat uppmaningen, men många butikskedjor, som ICA, Hemköp, Coop, Lidl och Blomsterlandet har hakat på och meddelat att de deltar med rejäla fikapauser. Utmaningen är öppen fram till 12 i morgon.

- Alltfler efterfrågar och köper fairtrade. För några år sedan fanns det knappt fairtraid-varor på marknaden, men nu har vi 1 800 produkter och försäljningen har ökat dramatiskt, säger Therese Smedberg.

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Insändare

Vad förväntar sig Sveriges regering att jag bidrar med?

När jag växte upp i Sverige på 60-talet på en bruksort kändes det som det fanns så mycket glädje i samhället, det fanns jobb till alla, man gick till Folkets Park och dansade, Folkets hus och såg på teater eller bio, de flesta barn hade två föräldrar och fick köpa lördagsgodis för stora femöringar.
Publicerad 17 augusti 2016, kl 11:27

När jag växte upp i Sverige på 60-talet på en bruksort kändes det som det fanns så mycket glädje i samhället, det fanns jobb till alla, man gick till Folkets Park och dansade, Folkets hus och såg på teater eller bio, de flesta barn hade två föräldrar och fick köpa lördagsgodis för stora femöringar. Det jag upplevde som barn var att livet var enklare, en bruksort med fabrik, affärer, post och bank. Ingen orättvisa, avundssjuka eller rasism. Förmodligen fanns det väl lite under ytan men det var inget påtagligt.

Idag sitter jag ensam i min lägenhet med spänningshuvudvärk och trötthet. Jag äter Sertralin och Propavan, den ena är ett lyckopiller och det andra är för sömnen. Jag var en hårt arbetande konsult, mycket övertid och stress under flera år, mycket kundkontakt och bråk om avtal. När jag blev 50plus blev jag uppsagd. Företaget och kunderna ville ha unga nyutbildade.

Så vad ska jag göra nu kan man fråga sig. Vad förväntar sig Sveriges regering och samhälle att jag ska bidra med? Jag tänker ibland att det finns dom som har det värre, hemvändande svenska soldater som sett död och lidande i Mali och Afganistan. Jag läste en artikel att dessa fick inte den hjälp de borde få, en del mådde väldigt dåligt med svåra sömnproblem, depressioner, posttraumatisk stress. Det är bara att konstatera att det verkar inte finnas så mycket professionell hjälp att få i Sverige. Kanske för vissa, som har tur, eller har råd.

https://www.youtube.com/watch?v=4JNK0S99RNU

//JHansson