Hoppa till huvudinnehåll
Fackligt

Hård press även på klubben

Efter Sony Mobiles varsel har Unionenklubben och dess ordförande Lene Eriksson fått slita hårt: ”Varsel är känslomässigt jobbiga – men i sådana här lägen får man sätta sig själv åt sidan.”
Ola Rennstam Publicerad
André de Loisted
"Jag är inte särskilt medievan, så det har varit en utmaning att prata med journalister", säger Lene Eriksson, ordförande för 748 Unionenmedlemmar på Sony Mobile i Lund. André de Loisted

Varslet var väntat  – men inte omfattningen. Hälften av Sonys drygt 2 000 medarbetare i Lund ska bort, det har ledningen i Tokyo bestämt.

För styrelsen i Unionenklubben innebar det dramatiska beskedet att man fick lägga sina ordinarie arbetsuppgifter åt sidan och helt och hållet ägna sig åt att stötta medlemmarna. De senaste veckorna har tjänstemännen strömmat till klubbens kansli – behovet av att prata har varit stort.

– Vi utökade genast öppettiderna så att medlemmarna har kunnat komma när det passat dem, det är väldigt viktigt att vi i styrelsen verkligen är tillgängliga under den här perioden. Många har frågor om varseltider, vad som gäller med a-kassan och vilka försäkringar de har, säger klubbens ordförande Lene Eriksson.
Tiden efter varslet har stämningen på företaget varit dämpad, oron och frustrationen har varit påtaglig.

– Det blir alltid mycket spekulationer om olika scenarier, och en del är besvikna över att det inte är klart med några färdiga paket med avgångslösningar, men det är inget vi styr över, säger Lene Eriksson.

Presskonferenser, möten med företagsledningen, besök av näringsminstern och lokala företrädare har avlöst varandra. För de förtroendevalda det har blivit många väldigt långa dagar de senaste veckorna.

– Det har varit otroligt stressigt. Jag är heller inte särskilt medievan, så det har varit en utmaning att prata med journalister. Men arbetet i klubbstyrelsen har fungerat jättebra, vi känner varandra väl och vet våra roller.

Hur är det att vara förtroendevald i sådan här situation?
– Frustrerande. Vi har inte fått någon tidsplan från företaget och möjligheterna att påverka den här typen av beslut är begränsade. Samtidigt känns det som att vi gör skillnad, framför allt genom att ha en löpande dialog med personalen. Många vill inte prata med sin chef om det här, utan ser oss som en neutral part där man kan lyfta funderingar utan att det blir konsekvenser.

Mitt i all uppståndelse kan det vara lätt att glömma bort sig själv. Varsel är känslomässigt jobbiga – även för förtroendevalda, medger Lene Eriksson.

– Jag vet inte själv om jag har jobbet kvar om ett år, det är förstås väldigt jobbigt. Men just nu är jag helt uppe i det fackliga och sätter mig själv åt sidan.

– Som tur är bor jag på landet, omgiven av djur och natur och har kunnat få perspektiv och mycket frisk luft. Jag har också en väldigt förstående familj, vilket underlättar det fackliga arbetet, säger hon.

För sju år sedan arbetade närmare 4 000 personer på det som då hette SonyEricsson – snart är bara en fjärdedel kvar. Lene Eriksson har varit med om en handfull varsel och erfarenheterna från dem kommer delvis till nytta nu. Styrelsen har fått erfarenhet och arbetat upp rutiner.

– Vi vet vilka åtgärder vi måste vidta, exempelvis när det gäller kontakter med Unionen och vikten av att skicka ut veckobrev till medlemmarna.

– Ändå är varje varsel är unikt. Det på 149 personer var inte lättare än detta på 1 000. Man står inför olika utmaningar och det är alltid lika tufft för den enskilde.  
 

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Kollega nummer 1 2025 omslag

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Fackligt

Hon enar fack i 27 länder

Kan facket påverka beslut som fattas i helt andra länder? Karin Åberg, vice klubbordförande på Ericsson i Kista, vet att det går – och hur man gör.
Noa Söderberg Publicerad 31 januari 2025, kl 06:00
Kvinna sitter med hörlurar och en laptop
Karin Åberg, vice ordförande i klubben på Ericsson i Kista ser stora fördelar med ett gemensamt europeiskt företagsråd som kan ena fack i flera länder. Foto: Anders G. Warne

Europa är stort. Många företag rör sig fritt över landsgränserna. Ett av dem är Ericsson, som har kontor i alla 27 EU-länder. Samtidigt vill facket kunna påverka beslut som rör ditt jobb. Men hur gör man det när den som bestämmer i en viss fråga sitter på andra sidan kontinenten?

Karin Åberg, vice klubbordförande på Ericsson i Kista, vet hur: man bildar ett europeiskt företagsråd – på engelska ”European works council”, EWC.

Där möts fackliga från alla EU-länder som företaget finns i. Tanken är att förändringar som påverkar många anställda ska diskuteras gemensamt. När de fackliga har snackat ihop sig möter de arbetsgivaren i ett ännu större möte.

På en arbetsplats som Ericsson är det inga småsaker som avhandlas.

– Vi blev konsulterade när företaget skulle ta fram en ny uppförandekod. Det är ett dokument som alla anställda och alla underleverantörer skriver under. Vi föreslog att införa rätten att bli representerad av en facklig företrädare eller någon i ett arbetsråd (motsvarighet till fackklubb i vissa europeiska länder, reds. anm.). Företaget skrev in det, säger Karin Åberg.

Stora nedskärningspaket och förändringar av bolagets yrkesbeskrivningar är andra exempel på saker som har tagits upp i Ericssons EWC.

Facken har ingen förhandlingsrätt

Men vad gör man om man inte kommer överens? Facken har ingen direkt förhandlingsrätt på det sätt som finns i svenska medbestämmandelagen, mbl. I stället ska arbetstagarna ”konsulteras”.

Företagsråden har inte heller uppstått som en direkt följd av facklig kamp, utan på grund av EU-politikers idéer om att ländernas ekonomier ska knytas ihop. Därför får man ha en lite annorlunda strategi i EWC-diskussionerna, menar Karin Åberg.

– Man får påverka mer indirekt. Det handlar om att få företagsledningen att själv tänka: ”Jaha, man kanske skulle kunna göra på ett annat sätt”. Det är lite speciellt, inte som i en vanlig förhandling där man säger ”gör så.”

För att få tyngd bakom sina förslag måste därför arbetstagarna – som ofta härstammar från olika fackliga traditioner – komma överens. Snart kan de få lite hjälp på traven direkt från EU-maskineriets hjärta. EU-kommissionen har nämligen meddelat att de vill göra det svårare för företag att strunta i EWC-reglerna.

Snart blir det svårare för företag att strunta i reglerna

Alla företag som har minst 1 000 anställda, och över 150 anställda i minst två EU-länder, måste skapa ett EWC om de som jobbar där ber om det. Det är dock inte ovanligt att allting sedan fastnar i bråk om formalia och mötesstruktur. Målet med de nya reglerna är att det ska bli mer kännbara böter för bolag som sinkar processen.

Några sådana problem finns inte på Ericsson, enligt Karin Åberg. De har ett avtal om hur EWC-arbetet ska gå till som har gällt i sin nuvarande form sedan 2011. Trots det händer det att kugghjulen kärvar när hon och hennes kollegor ska konsulteras om nya och känsliga frågor.

– Jag tror att fler och fler, både på den fackliga sidan och på företagarsidan, inser att det här kan vara rätt bra. Men det är naturligtvis inte utan problem. Ibland muttrar vi rätt rejält över hur det fungerar, säger Karin Åberg.

Reglerna gäller i EU och EES

  • Reglerna om europeiska företagsråd gäller, förutom i EU:s 27 medlemsländer, också i de länder som är anslutna till Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES). Hit hör Norge, Island och Liechtenstein. Ericsson har kontor i Norge.