Om du är medlem i Unionen och inte redan prenumererar på Kollegas populära nyhetsbrev så kan du passa på att registrera dig via länken nedan.
Då får du Kollegas bästa nyheter, avslöjanden och smarta tips om allt som rör arbetsmarknaden direkt i din inkorg varje vecka.
Maria Björk vid Uppsla universitet har läst regeringens riktlinjer till Försäkringskassan för att ta reda på hur man tänkt.
- Det är märkligt att man gått tillbaka till ett så hårdraget sjukdomsbegrepp, säger hon.
När den allmänna sjukförsäkringen infördes i Sverige för 55 år sedan fick alla för första gången en möjlighet att få ersättning från staten när de blev sjuka.
Fram till kring sekelskiftet 1900 var sjukdom en klass- och penningfråga, där var och en stod för sina egna sjukvårdskostnader. Under den första halvan av 1900-talet växte ett privat sjukkassesystem fram vilket betydde att en del var försäkrade.
- Det var bara en liten elit som hade råd att gå till doktorn. Och eftersom kostnaderna inte var ett samhällsproblem så var sjukdom inte heller intressant att diskutera ur ett samhällsekonomiskt perspektiv, säger idéhistorikern Maria Björk vid Uppsala Universitet.
- I grunden handlade införandet av sjukförsäkringssystemet om att man menade att nu ska vi bygga ett social- och sjuksystem som kan hantera all sjukdom som finns. Och så började man beta av de uppenbara risker som fanns i arbetslivet. Men i och med att hela svenska folket hamnade i det skattefinansierade systemet så har det också förts en ständig diskussion om vilka sjukdomar som är legitima för att ersättningen ska betalas ut.
Till en början blev systemet allt generösare. - Synen på vad man kunde bli sjuk av i arbetslivet blev vidare och vidare och fram till mitten av 1970-talet betraktades allt fler tillstånd som sjukdom, vilket också accepterades av samhället i stort. Först var det arbetsrisker, som byggolyckor och asbest, och senare godtogs också psykosociala symptom som grund för ersättning, säger Maria Björk.
- Tanken var att alla skulle arbeta och bidra till välfärdssamhället men om man inte kunde jobba trots att ingen fysisk sjukdom bevisades så kunde man ändå bli sjukskriven. Ända fram till 1980-talet kunde man också bli sjukskriven av sociala skäl eller arbetsmarknadsskäl.
Men på tidigt 80-tal skedde ett tydligt trendbrott när sjuka mer och mer började betraktas som en belastning. Kritiken växte fram i samband med att samhällsekonomin blev sämre på grund av en lågkonjunktur.
Nu utmålades systemet som ett problem och man började ifrågasätta om sjukförsäkringen skulle omfatta andra än de fysiskt sjuka.
- Man började föra diskussioner om hur socialförsäkringssystemet utnyttjades. Kritiken kom först från vänsterhåll där man menade att det var fel att sjukskriva och kanske förtidspensionera människor i stället för att förändra arbetslivet så att färre blev sjuka. Men sedan rörde sig diskussionen om att systemet utnyttjades längre och längre ut mot högerkanten i politiken, säger Maria Björk.
- Sedan kom det här med fusk och utnyttjande fram väldigt tydligt Och den typen av diskussioner har bara blivit allt vassare. Vilket också har sammanfallit med att läkarna fått patienter med symptom som man haft svårt att enbart koppla ihop med arbetet, som utmattningssyndrom eller bildskärmsarbete och elallergi vilket ju är minerad mark än i dag.
Som att du ätit fem påsar chips och glömt borsta tänderna. Huvudvärk och trötthet. Uppvaknandet efter ett intensivt stirrande på skärm kan likna baksmälla. Hjärnforskaren Sissela Nutley, författare till boken Distraherad, vet hur digitala medier kan påverka hälsan, men också hur du tar kontroll över din skärmtid – om du vill det.
– Eftersom det finns hälsorelaterade bekymmer kopplade till vårt digitala liv är det bra att reflektera över hur det ser ut och påverkar vår hälsa, säger hon.
Det talas om hälsorisker med hög skärmanvändning för barn. De riskerna gäller även vuxna enligt Sissela Nutley. Skärmar tar tid från annat vi behöver, som sömn och motion. Forskning visar att hög skärmanvändning kan kopplas till sårbarhet för depression, spelberoende, sämre koncentrationsförmåga och svagare relationer.
Första steget för mer kontroll är att våga kolla i mobilen hur mycket skärmtid du faktiskt har – och fundera på om du vill använda timmarna i ditt liv till det.
– Vill jag det – fine. Men vill jag inte det – vad vill jag göra mer av? Läsa bok en timme per dag? Prata med vänner? Lära mig spela gitarr? säger Sissela Nutley.
Mår du bra kanske det inte alls är ett problem, resonerar hjärnforskaren. Få inte dåligt samvete i onödan. Men Sissela Nutley har några fler rannsakande frågor:
– Upplever jag att det går ut över viktiga saker som sömn? Orkar jag inte röra på mig? Är det en blockerare av andra lustfyllda saker som jag vill men inte får till?
Fundera även över hur innehållet i olika appar, spel och tv-serier får dig att må.
– Har jag kastat bort en och en halv timme av mitt liv, vad är eftersmaken?
Får nyheter dig att tro att världen bara är mörk, eller gör andras poster i sociala medier att du känner det som att de lever ett enklare liv, är snyggare och lyckligare?
– Om man jämför sig mycket och känner sig otillräcklig påverkar det våra tankar om oss själva, säger Sissela Nutley.
”Once you pop – you can’t stop”, löd en gammal chipsreklam. Att det är lika svårt att begränsa sitt skärmbegär som att sluta snacksa beror på att det skapar aktivitet i hjärnans belöningscentrum. Algoritmerna är gjorda för att hålla oss kvar och ge mer av det vi redan gillat eller sett.
Redan innan vi tar upp mobilen får vi en kick av signalsubstansen dopamin.
– Det verkar som ett bränsle för begär, eller förväntad belöning.
Dopamin gör att vi känner sug efter att upprepa ett beteende som belönar hjärnan igen. Får vi inte samma styrka i belöningen ökar vi på beteendet och plockar upp mobilen igen, trots att vi nyss kollade.
Vill du lyckas minska på mobiltiden ska du sätta upp nåbara mål och ställa in skärmbegränsningar precis som för barn.
– Jag har skärmtid för mig själv när jag har varit en timme på Insta. Då kan jag ta ett beslut att fortsätta eller inte. Det medvetandegör, säger Sissela Nutley.
4 tips: Så stoppar du skärmsuget
1. Kolla upp din skärmtid. Fundera på dina livsmål. Sätt ett görbart tidsmål.
2. Ställ in skärmtiden på tidsslukande appar. Överkurs: Ge tidskoden till en kompis.
3. Stäng av notiser.
4. Ställ in låst hemskärm med avskräckande bild. Skaffa greyscale - svart-vit skärm.
Ju större beroende du upplever, desto mer stöd kan du behöva, understryker hon.
– Höj tröskeln för det du vill göra mindre av och sänk den för det du vill göra mer av.
Skapa en paus innan du öppnar telefonen. Genom att ha en låst skärmbild tar den någon extra sekund att låsa upp. Lägg in en stoppsignal som skärmbild och varför inte en röd skärm med texten: ”Ska du verkligen öppna mig nu?” Hjärnforskaren föreslår även inställningen gråskala som gör skärmen svartvit.
– Då blir det tråkigt!
Den som lätt blir rastlös utan skärm kan behöva vänja popcornhjärnan vid att bara vara. Bara 40 minuter i naturen har visat sig göra stor skillnad för kreativitet, enligt en amerikansk studie.
– Hjärnan behöver tid för spontan aktivitet och inte alltid bearbeta information, säger Sissela Nutley.
Prova att promenera utan underhållning, strunta i podd när du transporterar dig. Klappa ett husdjur, skratta med en kompis, tomglo ut genom fönstret, basta, bada eller meditera, tipsar hon. Gör en sak i taget, sakta.
– Jag värnar alla stunder. Hänger jag tvätt gör jag bara det. ”Lean into it.”
Unga får dåligt mobilsamvete
Unga kvinnor får mer dåligt samvete än killar för att de använder mobilen mycket enligt en studie vid Göteborgs universitet. Kvinnor uppger mer oro än män även när de använder skärm mindre enligt Sissela Nutley.
Killar blir oftare beroende av dataspel än kvinnor och allt fler söker hjälp. Dataspelsberoende är i dag det enda digitala användande som är en diagnos med vårdprogram för patienter.
Det finns vissa hälsorisker för barn och unga med hög skärmanvändning och i höstas kom de första riktlinjerna för alla under 18 år.
Lästips:
Distraherad. Hjärnan, skärmen och krafterna bakom, av hjärnforskaren Sissela Nutley.
Skärmhjärnan. Hur en hjärna i osynk med sin tid kan göra oss stressade, deprimerade och ångestfyllda, av psykiatern Anders Hansen.
