Hoppa till huvudinnehåll
Fackligt

Fränstastrejken - vad handlade det om?

Den 21 mars förra året inledde anställda vid callcentret Focus CRS i Fränsta en strejk för att försöka få till schysta villkor genom kollektivavtal. Callcentret ägdes av investeringsbolaget Peak Partners, i Stockholm, som personalen skulle ragga kunder åt.
Anita Täpp Publicerad
Marie Birkl
För ett knappt år sedan strejkade anställda vid callcentret Focus CRS i Fränsta. Marie Birkl

När de provanställdes då callcentret etablerade sig på orten ett år tidigare hade de anställda en grundlön på 15 000 kronor plus sjuklön och provision. Enligt schemat skulle de jobba 8 timmar per dag och om de gick ett kvällspass på 6,5 timmar fick de betalt för 8, i stället för övertidsersättning.

Men snart ändrades villkoren. Nu skulle alla vara timanställda med en ersättning på 85 kronor i timmen och inte få någon övertidsersättning, vilket innebar att de skulle få en heltidslön på ungefär 13 600 kronor. Ett par anställda lyckades förhandla sig till en tillsvidareanställning med fast lön och grundprovision, de övriga fann sig i de nya villkoren.

Men när en av dem blev sjuk och arbetsgivaren inte betalade någon sjukersättning beslöt personalen vända sig till Unionen, vilket resulterade i att tolv anställda gick med i facket och beslutade kräva kollektivavtal för att få schysta villkor. Sedan arbetsgivaren länge skjutit upp det möte där kraven skulle diskuteras beslutade de anställda att gå i strejk.

Då hade ett par av Unionenmedlemmarna bestämt sig för att gå ur facket och fortsätta jobba, tillsammans med några oorganiserade kollegor. Spänningen mellan de båda grupperna, som dagligen möttes utanför callcentret, blev spänd.

Förutom att hota med att callcentret skulle läggas ned om strejken fortsatte kommunicerade arbetsgivaren vare sig med de strejkande eller media.

De strejkande hade stort stöd hos lokalbefolkningen, bland kommunpolitiker och lokala entreprenörer.  Strejken väckte också stort uppseende i media, också på riksnivå, och ledde till en debatt i riksdagen om huruvida de statliga lokaliseringsbidragen som också Peak Partner hade fått del av verkligen ska gå till arbetsgivare som inte ger sina anställda schysta villkor.

Men strejken ledde inte till ett kollektivavtal. I stället beslutade arbetsgivaren lägga ned callcentret. Samma dag som förhandlingen om nedläggningen hölls skickade arbetsgivaren ut ett pressmeddelande där man skyllde nedläggningen på Unionens agerande. I övrigt fortsatte ledningen att hålla tyst.

Den 23 maj i fjol, när callcentret varit stängt i ett par veckor, avblåste Unionen strejken.

- Vi är stolta över att vi vågat stå upp för våra rättigheter och den svenska modellen hela tiden. Vi har vuxit väldigt mycket, både som grupp och som personer på alla plan av det här. Så vi känner att vi har vunnit ändå, sade en av de strejkande till Kollega då.

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Kollega nummer 1 2025 omslag

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Fackligt

Hon enar fack i 27 länder

Kan facket påverka beslut som fattas i helt andra länder? Karin Åberg, vice klubbordförande på Ericsson i Kista, vet att det går – och hur man gör.
Noa Söderberg Publicerad 31 januari 2025, kl 06:00
Kvinna sitter med hörlurar och en laptop
Karin Åberg, vice ordförande i klubben på Ericsson i Kista ser stora fördelar med ett gemensamt europeiskt företagsråd som kan ena fack i flera länder. Foto: Anders G. Warne

Europa är stort. Många företag rör sig fritt över landsgränserna. Ett av dem är Ericsson, som har kontor i alla 27 EU-länder. Samtidigt vill facket kunna påverka beslut som rör ditt jobb. Men hur gör man det när den som bestämmer i en viss fråga sitter på andra sidan kontinenten?

Karin Åberg, vice klubbordförande på Ericsson i Kista, vet hur: man bildar ett europeiskt företagsråd – på engelska ”European works council”, EWC.

Där möts fackliga från alla EU-länder som företaget finns i. Tanken är att förändringar som påverkar många anställda ska diskuteras gemensamt. När de fackliga har snackat ihop sig möter de arbetsgivaren i ett ännu större möte.

På en arbetsplats som Ericsson är det inga småsaker som avhandlas.

– Vi blev konsulterade när företaget skulle ta fram en ny uppförandekod. Det är ett dokument som alla anställda och alla underleverantörer skriver under. Vi föreslog att införa rätten att bli representerad av en facklig företrädare eller någon i ett arbetsråd (motsvarighet till fackklubb i vissa europeiska länder, reds. anm.). Företaget skrev in det, säger Karin Åberg.

Stora nedskärningspaket och förändringar av bolagets yrkesbeskrivningar är andra exempel på saker som har tagits upp i Ericssons EWC.

Facken har ingen förhandlingsrätt

Men vad gör man om man inte kommer överens? Facken har ingen direkt förhandlingsrätt på det sätt som finns i svenska medbestämmandelagen, mbl. I stället ska arbetstagarna ”konsulteras”.

Företagsråden har inte heller uppstått som en direkt följd av facklig kamp, utan på grund av EU-politikers idéer om att ländernas ekonomier ska knytas ihop. Därför får man ha en lite annorlunda strategi i EWC-diskussionerna, menar Karin Åberg.

– Man får påverka mer indirekt. Det handlar om att få företagsledningen att själv tänka: ”Jaha, man kanske skulle kunna göra på ett annat sätt”. Det är lite speciellt, inte som i en vanlig förhandling där man säger ”gör så.”

För att få tyngd bakom sina förslag måste därför arbetstagarna – som ofta härstammar från olika fackliga traditioner – komma överens. Snart kan de få lite hjälp på traven direkt från EU-maskineriets hjärta. EU-kommissionen har nämligen meddelat att de vill göra det svårare för företag att strunta i EWC-reglerna.

Snart blir det svårare för företag att strunta i reglerna

Alla företag som har minst 1 000 anställda, och över 150 anställda i minst två EU-länder, måste skapa ett EWC om de som jobbar där ber om det. Det är dock inte ovanligt att allting sedan fastnar i bråk om formalia och mötesstruktur. Målet med de nya reglerna är att det ska bli mer kännbara böter för bolag som sinkar processen.

Några sådana problem finns inte på Ericsson, enligt Karin Åberg. De har ett avtal om hur EWC-arbetet ska gå till som har gällt i sin nuvarande form sedan 2011. Trots det händer det att kugghjulen kärvar när hon och hennes kollegor ska konsulteras om nya och känsliga frågor.

– Jag tror att fler och fler, både på den fackliga sidan och på företagarsidan, inser att det här kan vara rätt bra. Men det är naturligtvis inte utan problem. Ibland muttrar vi rätt rejält över hur det fungerar, säger Karin Åberg.

Reglerna gäller i EU och EES

  • Reglerna om europeiska företagsråd gäller, förutom i EU:s 27 medlemsländer, också i de länder som är anslutna till Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES). Hit hör Norge, Island och Liechtenstein. Ericsson har kontor i Norge.