Hoppa till huvudinnehåll
Arbetsmiljö

Fler bilbesiktningar - färre kontroller

Två myndigheter har uppdraget att följa hur bilbesiktningsbranschen sköter sig. Men medan antalet stationer har ökat, har antalet tillsyner minskat.
Lina Björk Publicerad
Erik Simander/TT
Det är Transportstyrelsen som ska se till att marknaden fungerar väl för bilbesiktningsbranschen efter avregleringen. Erik Simander/TT

När Bilprovningen avreglerades för tio år sedan blev det Transportstyrelsens uppdrag att se till att marknaden fungerade väl. Deras roll är att utföra stickprovskontroller, antingen i form av ett stationsbesök eller i form av administrativa kontroller i vägtrafikregister eller tillsynsdatabaser.

Läs mer: Sämre arbetsmiljö på bilbesiktningen efter avreglering

Från början var myndighetens ambition att besöka hälften av alla stationer varje år för se hur branschen utvecklades. Men allt eftersom nya aktörer etablerat sig på marknaden har antalet besiktningsstationer rullat på med ohejdad fart, från 200 stationer för tio år sedan, till 527 i dag. Och i takt med att antalet stationer ökat, så har Transportstyrelsens tillsynsresurser minskat. Under 2018 genomfördes ett stationsbesök och sex administrativa kontroller.

– Stickproven ska i bästa fall visa någonting om hur marknaden fungerar. Vår roll är i huvudsak att se den stora bilden av marknaden, inte hur teknikerna gör sitt jobb, säger Thomas Svensson, handläggare på väg och järnvägavdelningen på Transportstyrelsen.

Den mer frekventa stationskontrollen har istället myndigheten Swedac, som ackrediterar nya besiktningsföretag på marknaden, och sedan gör tillsyner för att se att de fortsatt lever upp till kraven. Av tidsskäl är det dock omöjligt att hinna besöka alla stationer alla år. De stora aktörerna med 100-talet stationer får ungefär hälften av sina arbetsplatser under lupp under en 16 månaders-intervall.

– Swedac tittar på om teknikern följer de rutiner som finns på den station de är verksam på. Varken Transportstyrelsen eller Swedac överprövar de beslut som teknikern fattar i myndighetsutövning vid besiktningen. Det ackrediterat certifieringsföretag är den som har kontakt med teknikern årligen för att kontrollera att du är verksam och fortbildas.

Enligt Thomas Svensson undersöker Swedac ungefär 1000 besiktningstillfällen av de 5,8 miljoner förrättningar som sker årligen.

Förutom trenden att antalet aktörer på besiktningsmarknaden och besiktningsstationer har ökat så är en annan trend att andelen personbilar som underkänns minskar. Vad det beror på är inte helt klarlagt. En möjlig orsak kan vara att tekniken i bilarna blir bättre. En annan möjlig orsak kan vara tekniker godkänner av andra anledningar. Tekniker kan känna sig pressade på mindre stationer vid ensamarbete och utlämnad till kund, eller vill öka på ryktet om att vara en ”snäll” besiktning”

Besiktningar av bussar i Göteborg sticker ut markant, cirka 80 procent av bussarna godkänns vid första besiktningen av årlig kontroll, medan drygt hälften av alla bussar godkänns i övriga Sverige. Transportstyrelsen har inte utrett frågan ytterligare på grund av resursbrist.

Läs mer: "Begränsa ensamarbete på bilbesiktningen"

– Visst kan det vara så att aktörer söker marknadsandelar genom att vara den besiktning som godkänner flest, men det finns inget självklart svar på det, säger Thomas Svensson.

Transportstyrelsen har äskat forskningsmedel för att kunna utvärdera vilken påverkan omregeleringen av fordonsbesiktningsmarknaden haft i samhället, bland annat med avseende på trafiksäkerheten. Men ännu har man inte beviljats några pengar.

Tillsyn av bilbesiktningen

Transportstyrelsen ska kontrollera att marknaden fungerar väl utifrån fem parametrar: Miljö, tillgänglighet, prissättning, teknukutveckling och trafiksäkerhet.

Swedac är nationellt ackrediteringsorgan för Sverige. Myndigheten ackrediterar vilka aktörer som får bli bilbesiktningar och att de även lever upp till de krav som ställs. Man ackrediterar även de företag som utfärdar certifikat till besiktningsteknikerna.

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Arbetsmiljö

Sveriges mest udda yrke? Johan är tunnbindarmästare

På högstadiet nekades Johan Thorslund att göra en tunna i träslöjden – det var alldeles för svårt. I dag är han Sveriges enda tunnbindarmästare och exporterar hantverkstunnor till dryckesförädling.
Joachim Stokstad Publicerad 26 juni 2026, kl 06:02
Johan Thorslund är tunnbindarmästare på Thorslundkagge som gör ektunnor till dryckesförädling. Ett tidskrävande hantverk med lång historia. Foto: Fredrik Stehn

Johan Thorslund, hur hamnade du i detta 2 500 år gamla yrke?

– I träslöjden i nian skulle vi få göra ett valfritt projekt under en termin. Jag ville göra något som ingen annan gjorde och valde en trätunna. Men läraren sa nej, det var för svårt. Det triggade något i mig, så senare läste jag på om tunnbinderi och hittade en 80-årig mästare på Gotland. Efter det praktiserade jag på ett ölbryggeri i Storbritannien och besökte binderier i Europa. I gymnasiet skapade en skola i Norrköping en skräddarsydd utbildning i ämnet, med mig som enda elev.

Har du konkurrenter i Sverige?

– Det finns ett till tunnbinderi, men där görs främst trädgårdstunnor, inte tunnor för drycker som är min specialitet. Jag är den första i Sverige som har fått mästarbrev i det på 50 år.

Vad är det bästa med yrket?

– Komplexiteten. Att allt man gör hänger ihop. En glipa på en halv millimeter kan göra en tunna obrukbar.

Johan Thorslund, tunnbindarmästare Thorslundkagge. Foto: Fredrik Stehn

Får du fortfarande nya utmaningar?

– Min vision, som jag funderat på i 25 år, var länge att vi skulle lyckas få en dubbelt oval tunna – som var mitt gesällprov – i produktion. För några år sedan lyckades jag anpassa våra maskiner för det.

Hur ser processen från ekstock till färdig tunna ut?

– Den optimala eken är 150 år och växer rak och hög i granskog. Jag betalar ibland upp till fyra gånger mer än andra uppköpare, eftersom kvaliteten är så avgörande. Ändå är utbytet bara 25 procent – resten går till att värma fabriken. Ekarna kapas på längden och klyvs till tårtbitsform. Sedan sågas de till stavämnen, som får ligga utomhus i två–tre år, för att mogna och laka ur bitterämnen, innan de tas de in i fabriken.

– Efter det ska de bearbetas så att de är bredast på mitten och har rätt vinkel på sidorna. Nu läggs ämnena ihop till på millimetern exakt rätt bredd, reses till en spretande tunna, dras ihop med en vajer och värms upp över eld,  för att kunna böjas. Spåret där botten ska sitta tätas med en deg av rågmjöl och vatten. När metallband runt tunnan är på plats provtrycks den. Det tar runt en dag för en person att få till en tunna.

Vad är det som är så speciellt med just ek som träslag?

– Det har aromegenskaper som gör att det lämpar sig för att förädla drycker.

Vad kostar en tunna?

– Från 3 000 till 12 000 kronor, beroende på storlek. Finns från 3 till 225 liter.

Hur ofta händer det att en tunna inte håller måttet?

– Det händer, då får man gå tillbaka och göra om.

Vilka kunder har ni?

– Främst dryckesproducenter, men även privatpersoner som till exempel vill hälla köpt whisky i en mindre tunna för att förändra dryckens karaktär. På senare år har vi alltmer visningar, rundturer och provningar, exempelvis av whisky och rom. Man pratar nästan enbart om hur länge en dryck har lagrats på tunna, mer sällan om vilken sorts tunna. En och samma whisky smakar helt olika beroende på tunnan.

OM THORSLUNDKAGGE

VAR: I Högsjö, 1,5 mil från Vingåker.

ANSTÄLLDA: Sju, inklusive Johan Thorslund.

PRODUKTION: 500–1 000 tunnor per år. Thorslundkagge tillverkar ektunnor för dryckesförädling. Plus en del trädgårdstunnor för vatten eller växter. Dessa tillverkas bland annat av begagnade vinfat.

EXPORT: Till 14 länder runt om i världen.

De största tunnorna är på 225 liter och väger runt 50 kilo. De minsta är på fem liter och säljs till privatpersoner. Det tar drygt tre år från träd till tunna.

Få exemplar av ekar lämpar sig för att bli tunnor. Ändå kan man bara använda 25 procent av den ek som köps in. Men resten används för att värma fabriken. 

Ek kan innehålla upp till 400 arom- och smakämnen av olika karaktär som under lagring bidrar till dryckens smak och bouquet. Svensk ek ger annan karaktär än fransk och amerikansk.

Den äldsta maskinen i Thorslunds tunnbinderi har runt 100 år på nacken. Maskinerna är inköpta runt om i Europa.