Hoppa till huvudinnehåll
Arbetsmiljö

Fler bilbesiktningar - färre kontroller

Två myndigheter har uppdraget att följa hur bilbesiktningsbranschen sköter sig. Men medan antalet stationer har ökat, har antalet tillsyner minskat.
Lina Björk Publicerad
Erik Simander/TT
Det är Transportstyrelsen som ska se till att marknaden fungerar väl för bilbesiktningsbranschen efter avregleringen. Erik Simander/TT

När Bilprovningen avreglerades för tio år sedan blev det Transportstyrelsens uppdrag att se till att marknaden fungerade väl. Deras roll är att utföra stickprovskontroller, antingen i form av ett stationsbesök eller i form av administrativa kontroller i vägtrafikregister eller tillsynsdatabaser.

Läs mer: Sämre arbetsmiljö på bilbesiktningen efter avreglering

Från början var myndighetens ambition att besöka hälften av alla stationer varje år för se hur branschen utvecklades. Men allt eftersom nya aktörer etablerat sig på marknaden har antalet besiktningsstationer rullat på med ohejdad fart, från 200 stationer för tio år sedan, till 527 i dag. Och i takt med att antalet stationer ökat, så har Transportstyrelsens tillsynsresurser minskat. Under 2018 genomfördes ett stationsbesök och sex administrativa kontroller.

– Stickproven ska i bästa fall visa någonting om hur marknaden fungerar. Vår roll är i huvudsak att se den stora bilden av marknaden, inte hur teknikerna gör sitt jobb, säger Thomas Svensson, handläggare på väg och järnvägavdelningen på Transportstyrelsen.

Den mer frekventa stationskontrollen har istället myndigheten Swedac, som ackrediterar nya besiktningsföretag på marknaden, och sedan gör tillsyner för att se att de fortsatt lever upp till kraven. Av tidsskäl är det dock omöjligt att hinna besöka alla stationer alla år. De stora aktörerna med 100-talet stationer får ungefär hälften av sina arbetsplatser under lupp under en 16 månaders-intervall.

– Swedac tittar på om teknikern följer de rutiner som finns på den station de är verksam på. Varken Transportstyrelsen eller Swedac överprövar de beslut som teknikern fattar i myndighetsutövning vid besiktningen. Det ackrediterat certifieringsföretag är den som har kontakt med teknikern årligen för att kontrollera att du är verksam och fortbildas.

Enligt Thomas Svensson undersöker Swedac ungefär 1000 besiktningstillfällen av de 5,8 miljoner förrättningar som sker årligen.

Förutom trenden att antalet aktörer på besiktningsmarknaden och besiktningsstationer har ökat så är en annan trend att andelen personbilar som underkänns minskar. Vad det beror på är inte helt klarlagt. En möjlig orsak kan vara att tekniken i bilarna blir bättre. En annan möjlig orsak kan vara tekniker godkänner av andra anledningar. Tekniker kan känna sig pressade på mindre stationer vid ensamarbete och utlämnad till kund, eller vill öka på ryktet om att vara en ”snäll” besiktning”

Besiktningar av bussar i Göteborg sticker ut markant, cirka 80 procent av bussarna godkänns vid första besiktningen av årlig kontroll, medan drygt hälften av alla bussar godkänns i övriga Sverige. Transportstyrelsen har inte utrett frågan ytterligare på grund av resursbrist.

Läs mer: "Begränsa ensamarbete på bilbesiktningen"

– Visst kan det vara så att aktörer söker marknadsandelar genom att vara den besiktning som godkänner flest, men det finns inget självklart svar på det, säger Thomas Svensson.

Transportstyrelsen har äskat forskningsmedel för att kunna utvärdera vilken påverkan omregeleringen av fordonsbesiktningsmarknaden haft i samhället, bland annat med avseende på trafiksäkerheten. Men ännu har man inte beviljats några pengar.

Tillsyn av bilbesiktningen

Transportstyrelsen ska kontrollera att marknaden fungerar väl utifrån fem parametrar: Miljö, tillgänglighet, prissättning, teknukutveckling och trafiksäkerhet.

Swedac är nationellt ackrediteringsorgan för Sverige. Myndigheten ackrediterar vilka aktörer som får bli bilbesiktningar och att de även lever upp till de krav som ställs. Man ackrediterar även de företag som utfärdar certifikat till besiktningsteknikerna.

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Arbetsmiljö

Från prostitution till övervakning - Carl avslöjar den svenska kontorshistorien

Dåtidens hybridjobb, fattiga gatflickor och hatade trälhav. Carl Cederström är aktuell med boken Kontoret.
– Det är fortfarande en löftesrik plats, där man kan bli befordrad, eller förälskad, säger han.
Elisabeth Brising Publicerad 30 oktober 2026, kl 06:01
Svenska industritjänstemannaförbundets kontor på Scheelegatan 1950. Män och kvinnor syns vid skrivbord.
Så här såg det ut på Svenska industritjänstemannaförbundets kontor på Scheelegatan 1950. Foto: Svenska Dagbladet, Herman Ronninger (1895-1976)

Varför ville du skriva de svenska tjänstemännen historia? 

Författaren Carl Cederström.
Carl Cederström. Foto: Karl Nordlund

– Jag slogs av att det inte finns någon ordentlig svensk kontorshistoria. Om du tittar på arbetares historia så får man en bild av första majtåg, stridigheter och protester, säger säger Carl Cederström, professor i företagsekonomi vid Stockholms universitet och författare. 

Tjänstemännen var från början skeptiska till fackföreningar. 

– De hade kamratföreningar där man spelade schack och hade danser. 
I dag är det omvänt, fler tjänstemän är anslutna till facket än arbetare. Det beror på de enorma strukturförändringar som skett i arbetslivet de senaste 100 åren.

Vad förvånade dig mest när du dök ner i tjänstemännens historia?

– Att de från 1600-talet till 1900-talets början arbetade i två pass med en lång paus däremellan. På 1600-talet började man på morgonen klockan 06-10 sedan gick man hem och åt dagens viktigaste mål mitt på dagen och vilade några timmar. Sedan gick man tillbaka och jobbade klockan 14-17. Uttrycken äta middag och sova middag kommer därifrån. 

Låga löner och dyra kläder drev prostitution 

– Men det kom en debatt under andra delen av 1800-talet om att det blivit för krångligt att äta hemma och gå tillbaka. Lars Johan Hierta introducerade nymodigheten quick lunch från USA, för att fler skulle orka jobba klockan 09-17 på kontoret och hålla sig pigga. 

Vissa kvinnor på 1890-talet prostituerade sig för att ha råd att jobba kvar på kontor. Varför?

– Lönerna var låga. På 1890-talet visade en studie av hur kvinnor hade det på de första kontoren att lönerna inte täckte kostnaderna för de kläder som krävdes för att vara stilig och tjusig – som man förväntades vara på kontoren. Många av de anställda kvinnorna hade pengar hemifrån (eftersom de flesta var ogifta och bodde hemma reds. anm.), men en del hade inte samma förutsättningar. För dem fanns bara alternativet att jobba på natten som prostituerande också. 

När du tittar tillbaka – finns det något som är sig likt? 

– Vissa saker är konstanta: Kontoret är fortfarande löftesrikt, en plats där något kan hända. Man kan bli befordrad, eller förälskad. Samtidigt är det en plats som är mördande tråkig. De samexisterar på ett väldigt förvånande och konstant sätt genom historien. Kontoret har också alltid varit en plats där man hoppas göra en klassresa. 

Något som verkar återkomma är raseriet mot öppna kontorslandskap, varför?

– Det har aldrig drivits av de som ska jobba där, utan av andra, arbetsgivare som vill spara pengar. När man förde in arbetssalarna kallades de trälhav, och det blev stora protester, som när SJ i Tomteboda skulle slå ut alla väggar 1926. 

Starka protester fick arbetssalar att dö ut 

– Personalen såg inget annat syfte än att spara och övervaka personalen ännu mer. Protesterna blev så starka att salarna dog ut och det blev fler mindre kontorsrum i korridorer på 1940-50-talet. 

Vad stör oss mer genom tiderna på kontoret? 

– Andra människor, som alltid. Att inte få utföra jobbet som man vill. Övervakningen, att känna att man inte är betrodd i att man gör ett bra jobb. Långa resvägar, om man har det. Att bli tillsagd att man måste jobba på ena eller andra stället. 

Du säger att till och med hybridjobb funnits förr?

– Ja, man gick in till jobbet och hämtade papper och gick sedan hem och arbetade i fred. Att jobba nio till fem, fem dagar per vecka blev cementerat först på 1960-talet och på 1970– och 80-talet när kvinnor klev in i arbetslivet på allvar. Nu är det vanligt att ta med jobbet hem igen, men då har man hittat på ett nytt namn för det.  

Vilket av alla kontor du studerat skulle du vilja besöka?

– Det hade varit underbart att åka tillbaka i tiden. Till Kreugerpalatset när det var nybyggt med sina påkostade direktörsrum. Eller den västra flygeln i slottet Tre kronor, där Kammarkollegiet höll till på 1600-talet. Men det var nog fruktansvärda arbetsplatser, med mörka, kalla och dragiga rum. I dag är många av de sämre kontoren ändå bättre att arbeta i.

Svenskar på kontor
Drygt två miljoner svenskar arbetar i branscher och yrken på ett kontor, enligt SCB. Det gör att en stor del av landets drygt 5 miljoner sysselsatta har kontoret som arbetsplats. Öppet kontorslandskap dominerar arbetsmiljön.