Hoppa till huvudinnehåll
Fackligt

Tuff apoteksmarknad bäddar för samgående

Avregleringen av apoteksmarknaden har fört Farmaciförbundet och Unionen närmare varandra. Nu föreslår Farmaciförbundets styrelse att man utreder ett samgående.
- Vi kanske kan göra något ännu bättre tillsammans, säger Magnus Kjellsson, Unionens biträdande förbundssekreterare.
Ola Rennstam, Linda Svensson Publicerad

När apoteksmarknaden avreglerades för snart två år sedan ploppade det upp nya apotek i varenda gathörn. Alla ville ha sin del av den lukrativa apotekskakan. Men de flesta bedömare tycks vara överens om att det bara är en tidsfråga innan något av bolagen måste dra sig ur kampen till följd av överetableringen.

Avregleringen har också lett till en tuffare vardag för Unionens och Farmaciförbundets medlemmar som arbetar på de olika apoteksbolagen.

- Det är riskkapitalbolag som ligger bakom flera av de nya apotekskedjorna. Vi kan redan nu se att det är rörigt i branschen och vi förväntar oss att det blir ännu mer turbulent framöver i form av nedläggningar och uppköp, säger Magnus Kjellsson.

- Vardagen för Farmaciförbundets medlemmar blir allt mer lik våra medlemmars. Det är en sektor med starka vinstintressen och med fokus på sälj - avregleringen sätter ett stort tryck på medlemmarna.

Apoteksboomen har gjort att Farmaciförbundet och Unionen har inlett ett allt intensivare samarbete. Förbundsstyrelserna har träffats regelbundet och förhandlingsdelegationerna har haft gemensamma möten inför den kommande avtalsrörelsen för branschen. Det har framför allt gjorts en gemensam analys av läget på arbetsmarknaden.

- Vi tittar på hur branschen utvecklas och förändras. Om du ska vara en framgångsrik organisation så måste du hela tiden titta på hur verkligheten förändras och se om man kan skapa något som är ännu bättre för medlemmar och förtroendevalda, säger Magnus Kjellsson.

När Farmaciförbundet den 9 maj håller förbundsmöte, motsvarande Unionens kongress, kommer de förtroendevalda att få ta ställning till ett förslag om att utreda ett samgående.

Enligt Magnus Kjellsson skulle det innebära flera fördelar. För båda parter.

- Vi har mycket att lära av varandra. Vi ser en framväxande hälsosektor där vi tillsammans kan bli en riktigt duktig aktör. Dessutom ser vi båda vikten av en säker och trygg läkemedelsanvändning. Läkemedel är inte vilken handelsvara som helst, det är en viktig samhällsfunktion som måste fungera på ett bra sätt. Vi har också lika syn när det gäller att grupper på arbetsplatsen ska tillhöra samma förbund. Att alla ska tillhöra olika förbund är ett slags skråtänk som vi tycker är ganska omodernt.

Men det är ett samgående med viss obalans. Farmaciförbundet har knappt 7 000 medlemmar. Unionen har över 500 000.

- Vi är jättar på arbetsmarknaden. De är jättar på apoteksmarknaden. Farmaciförbundet har en styrka i att vara nära sina medlemmar. Det finns något genialt i att vara så stora som vi är. Men det finns också något genialt i att ha ett direkt branschtilltal som de har, säger Magnus Kjellsson.

Farmaciförbundets representant Åsa Norrman-Grenninger säger till Kollega:

- Vi har grundläggande gemensamma värderingar om bland annat arbetsplatsgemenskap och när det gäller lönepolitik, lönesättning och medlemmarnas möjlighet att påverka sina villkor. Vi har också gemensamma utmaningar inom läkemedelsindustrin och apoteksverksamheten.

- Unionen har en stark organisation och resurser när det gäller utredningar och annat. Vår styrka är att vi känner våra medlemmars behov, vi har en stark identifikation. I dag är det arbetsgivarna som sätter dagordningen. Det behövs en förnyelse i den fackliga verksamheten därför behöver vi med gemensamma krafter nå synergieffekter för att bli framgångsrika. Vi behöver samla krafterna för att tillgodose våra medlemmars behov.

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Fackligt

Hon enar fack i 27 länder

Kan facket påverka beslut som fattas i helt andra länder? Karin Åberg, vice klubbordförande på Ericsson i Kista, vet att det går – och hur man gör.
Noa Söderberg Publicerad 31 januari 2025, kl 06:00
Kvinna sitter med hörlurar och en laptop
Karin Åberg, vice ordförande i klubben på Ericsson i Kista ser stora fördelar med ett gemensamt europeiskt företagsråd som kan ena fack i flera länder. Foto: Anders G. Warne

Europa är stort. Många företag rör sig fritt över landsgränserna. Ett av dem är Ericsson, som har kontor i alla 27 EU-länder. Samtidigt vill facket kunna påverka beslut som rör ditt jobb. Men hur gör man det när den som bestämmer i en viss fråga sitter på andra sidan kontinenten?

Karin Åberg, vice klubbordförande på Ericsson i Kista, vet hur: man bildar ett europeiskt företagsråd – på engelska ”European works council”, EWC.

Där möts fackliga från alla EU-länder som företaget finns i. Tanken är att förändringar som påverkar många anställda ska diskuteras gemensamt. När de fackliga har snackat ihop sig möter de arbetsgivaren i ett ännu större möte.

På en arbetsplats som Ericsson är det inga småsaker som avhandlas.

– Vi blev konsulterade när företaget skulle ta fram en ny uppförandekod. Det är ett dokument som alla anställda och alla underleverantörer skriver under. Vi föreslog att införa rätten att bli representerad av en facklig företrädare eller någon i ett arbetsråd (motsvarighet till fackklubb i vissa europeiska länder, reds. anm.). Företaget skrev in det, säger Karin Åberg.

Stora nedskärningspaket och förändringar av bolagets yrkesbeskrivningar är andra exempel på saker som har tagits upp i Ericssons EWC.

Facken har ingen förhandlingsrätt

Men vad gör man om man inte kommer överens? Facken har ingen direkt förhandlingsrätt på det sätt som finns i svenska medbestämmandelagen, mbl. I stället ska arbetstagarna ”konsulteras”.

Företagsråden har inte heller uppstått som en direkt följd av facklig kamp, utan på grund av EU-politikers idéer om att ländernas ekonomier ska knytas ihop. Därför får man ha en lite annorlunda strategi i EWC-diskussionerna, menar Karin Åberg.

– Man får påverka mer indirekt. Det handlar om att få företagsledningen att själv tänka: ”Jaha, man kanske skulle kunna göra på ett annat sätt”. Det är lite speciellt, inte som i en vanlig förhandling där man säger ”gör så.”

För att få tyngd bakom sina förslag måste därför arbetstagarna – som ofta härstammar från olika fackliga traditioner – komma överens. Snart kan de få lite hjälp på traven direkt från EU-maskineriets hjärta. EU-kommissionen har nämligen meddelat att de vill göra det svårare för företag att strunta i EWC-reglerna.

Snart blir det svårare för företag att strunta i reglerna

Alla företag som har minst 1 000 anställda, och över 150 anställda i minst två EU-länder, måste skapa ett EWC om de som jobbar där ber om det. Det är dock inte ovanligt att allting sedan fastnar i bråk om formalia och mötesstruktur. Målet med de nya reglerna är att det ska bli mer kännbara böter för bolag som sinkar processen.

Några sådana problem finns inte på Ericsson, enligt Karin Åberg. De har ett avtal om hur EWC-arbetet ska gå till som har gällt i sin nuvarande form sedan 2011. Trots det händer det att kugghjulen kärvar när hon och hennes kollegor ska konsulteras om nya och känsliga frågor.

– Jag tror att fler och fler, både på den fackliga sidan och på företagarsidan, inser att det här kan vara rätt bra. Men det är naturligtvis inte utan problem. Ibland muttrar vi rätt rejält över hur det fungerar, säger Karin Åberg.

Reglerna gäller i EU och EES

  • Reglerna om europeiska företagsråd gäller, förutom i EU:s 27 medlemsländer, också i de länder som är anslutna till Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES). Hit hör Norge, Island och Liechtenstein. Ericsson har kontor i Norge.