Caroline Nordström är affärsutvecklare på Almi i Östergötland. På kontoret i Linköping hade de haft en stark fackklubb sedan början av 1990-talet. Men 2025 hände något.

– Vi gick från att vara 20 anställda i vårt gamla bolag till 100. Då tänkte vi att det kanske var dags att bilda en ny riksklubb. Även om vi jobbar i olika län kan vi förhandla om organisatoriska frågor ihop, säger Caroline Nordström, initiativtagare och ordförande i Unionens nya riksklubb på Almi.

”Jag skriker nog lite högre än de andra”

Hon har jobbat här i tre år, men det fackliga engagemanget har funnits längre. Tio år inom Unionen och i ett annat fack innan dess.

– Jag har en fot inom arbetsrätt och halkade tidigt in på fackliga frågor. Jag är orädd, vågar säga vad jag tycker och tänker och tar inget som personlig kritik. Jag skriker nog lite högre än de andra och gillar att förhandla. Oavsett om det går som man tänkt eller inte ger det alltid en nya erfarenheter, säger hon.

Olika kontor - samma fackliga gemenskap

Tanken med en riksklubb är att få till ett smidigare sätt att kommunicera, fatta beslut och ha en dialog med arbetsgivaren för anställda på samma företag, men på orter i olika län.

– Det är en ren effektivisering för snabbare kommunikationsvägar, säger Caroline Nordström.

Det var efter ett klubbstyrelsebeslut som hon tog kontakt med de andra kontorens fackklubbar och arbetstagarrepresentanter förra året.

– Vi frågade om de var intresserade. Vi i Linköping såg en vinning, men man måste ju ha en ödmjukhet för att alla kanske inte vill. Men alla var väldigt eniga om att det här var ett bra alternativ.

Östra Mellansverige samlade ihop sig 

På ett medlemsmöte i somras beslöt de att bilda riksklubben Östra Mellansverige. Caroline Nordström tog kontakt med Unionens regionkontor och fick hjälp med det praktiska. Vissa kontor hade inte haft fackklubb innan, bara arbetsmiljöombud, och nu skulle de bli del av något nytt.

– Utmaningen när man går från en inarbetad klubb där alla känner alla och man blir större är: Hur ska vi kommunicera och göra alla medlemmar delaktiga? Så att inte information bara hamnar hos oss i styrelsen och stannar där, säger Caroline Nordström.

Har ni redan kunnat sett några positiva effekter än av riksklubben?

– Ja, det blir lättare att jobba fackligt när man inte behöver vänta in alla lokala beslut. Förhandlingarna blir väldigt positiva när man kan sitta med en representant för varje kontor. Och om det är lokala frågor kan man förhandla det där och vid behov bolla med styrelsen.

Hur är dialogen med Almis chefer?

– Det är ganska lätt att driva fackligt arbete här, det är en stående punkt på personalmöten och vi har avstämning med vår vd varje månad. Jag kan ringa och bolla en fråga. ”Högt i tak” må vara en klyscha, men det är väldigt lättarbetat och då blir det roligt och mycket gjort.

Vilka frågor har ni förhandlat?

– Omorganisationen. Anställda och chefer som får nya roller, ett nytt organisationsträd och grupper som förändras.

Vilken hjälp har du fått av Unionens regionkontor?

– Ovärderligt stöd. Vi har arbetat tätt med dem. De har även varit med fysiskt i rummet vid de stora förhandlingarna. Ombudsmän har gått igenom vår förhandlingsframställan innan och suttit med och kollat att vi inte har glömt något juridiskt.

Kollega har i en rad artiklar lyft fram problem med utköp som erbjuds anställda när företag sparar. Scania CV i Södertälje har nyligen gått igenom ett stort varsel som lett till att 350 personer tagit ett avgångspaket. 

Företaget flyttar sin hr-administration till Polen och har dragit ner på en annan verksamhet.  I samband med varslet i höstas erbjöd arbetsgivaren ett utköpspaket. 

Summorna har varierat beroende på anställningstid och ålder. De äldsta med längst tid i bolaget har fått upp till 22 månadslöner och stöd till omställning hos TRR via kollektivavtalet. 

Unionen på Scania har cirka 4 500 medlemmar. Mari Carlquist är ordförande i klubben och även regionordförande för Unionen i Östra Sörmland och Gotland. Hon tycker inte utköp är något nytt på svenska företag. 

Kritisk mot när man plockar ut människor 

Vad tänker du om metoden med utköp? 

– Det är en metod som alltid funnits på stora företag, det är inget nytt. Sedan beror det på hur man gör det. Det man kan vara kritisk mot är en annan form när man plockar ut människor som man vill ska sluta och erbjuder dem paket. Jag tycker vi har gjort det på ett bra sätt. Vi har sagt öppet att man kan ansöka om ett paket baserat på sin arbetstid. Sedan har arbetsgivaren jobbat enligt las och omplacerat. Det positiva här är att vi inte behövde säga upp utifrån en las-lista. Ska man välja på att säga upp på grund av arbetsbrist är det här att föredra.

Det har varit frivilligt att ta avgångspaket– men också en viss stress att söka inom en vecka. Annars fick man ett lite sämre erbjudande senare. Vad tänker du om arbetsgivarens agerande där?

– Först gick man ut med ett paket i samband med varslet och man sa: Det här kan du söka nu, men det kommer ett paket senare också som är lägre. Där var vi överens med arbetsgivaren och transparenta tycker jag. Senare kanske man vet mer om ens egen tjänst är hotad. Men den ersättning man får söka då kommer också vara lägre. 

De flesta som sökt har fått utköpspaket. Vad beror det på om man får ja eller nej när man ansöker? 

– Det beror på ens kompetens, om det är brist på den på företaget eller inte. 

Det här är den största neddragningen på tjänstemannasidan på Scania på många år. Vad beror det på?

– Det beror inte på att orderingången är låg, utan företaget behövde dels dra ner på hr-funktionen, dels göra en större effektivisering. Vanligtvis hamnar vi inte i övertalighet. Det här är för att Scania ska fortsätta vara lönsamt i framtiden.