Fackförbundet Vision har beslutat att lägga ner Tidningen Vision och Allt om jobbet, och troligtvis också Social Qrage. I stället för att ha en fri och självständig roll kommer tidningsavdelningen i framtiden att ligga under en större kommunikationsenhet och ge ut en ny tidning med sex till åtta nummer per år.
Oron växer för att fler fackförbund ska försöka inskränka den fristående journalistiken i medlemstidningarna och ta kontroll över det som skrivs. Enligt Jonas Nordling, Journalistförbundets ordförande, är farhågorna inte helt obefogade.
– Tankegångarna som låg till grund för Visions beslut diskuteras av alla som vill stärka sina varumärken och bygga identiteter, så det är klart att det finns en smittorisk. Om vi inte nu förmår att visa existensberättigandet av den här verksamheten är risken väldigt stor att fler kommer att fatta liknande beslut.
...det är närmast en sanitetsfaktor att ha en institution som granskar demokratins välmående
Varför är det viktigt att medlemstidningen är självständig?
– I en folkrörelsestyrd organisation, som fackförbunden är, är det närmast en sanitetsfaktor att ha en institution som granskar demokratins välmående. Det är samma roll som journalistiken spelar i samhället i stort och samma anledning till varför det behövs fri press och oberoende media i en demokrati. Utan oberoende journalistik tappar man en kontrollfunktion i den demokratiska organisationen, då ligger allt i händerna på de förtroendevalda revisorerna.
Spelar det verkligen någon roll om tidningen ligger under förbundets kommunikationsavdelning?
– Det är helt avgörande om man tycker att det är viktigt att organisationens grundidé bygger på demokratiska värderingar och en fullständig insyn och transperens, där man arbetar för medlemmars och idéernas genomförande. Men vissa tycker inte att det är viktigt, precis som att det finns människor som inte tycker att det behöver finnas fri press i en demokrati heller.
– En kommunikationsenhet har ett uppdrag att föra ut varumärket, en redaktion inom den här världen har ett helt annat. Ett förbund som inte vill ha en självständig redaktionell verksamhet för att granska arbetsmarknaden och det inre livet får en organisation som blir mindre vital. Och i slutändan blir det kontraproduktivt även för kommunikationsenheten.
Vi känner oro för arbetsmarknadsjournalistiken...
LO har valt en helt annan linje än Vision. Satsningen på ett mediehus, där flera av LO-förbundens tidningar ska ingå under ett tak, är tänkt att stärka journalistiken.
– Vi känner en oro för arbetsmarknadsjournalistiken, på nationell nivå blir bevakningen av dessa viktiga frågor bara sämre och sämre. Vi tror att fackförbundstidningarna kommer att ha en ännu viktigare roll i framtiden och att det därför är viktigt att utveckla och stärka kvaliteten. För att kunna ha en hög kvalitet även i fortsättningen drar vi ihop resurserna i ett mediehus, säger Tobias Baudin, LO:s förste vice ordförande.
Att förbundstidningarna ska vara fristående är en självklarhet enligt Tobias Baudin.
– Vi har valt den modellen för trovärdighetens skull. Det är inte vi från LO-ledingen som ska bestämma vad som ska stå i tidningen utan det gör journalisterna. Det är viktigt för öppenheten, att man bevakar och granskar oss i ledningen, säger han.
